Fussilat (En fast och klar förkunnelse)

[41:1] HA meem.

[41:2] [DETTA ÄR] uppenbarat av den Nåderike, den Barmhärtige -

[41:3] en Skrift vars budskap är avfattat i en fast och klar förkunnelse på arabiskt språk till nytta för de insiktsfulla,

[41:4] med varsel om hopp och glädje - och med ord till varning. Men de flesta [människor] vänder sig bort och vill inte lyssna [när den läses högt],

[41:5] och de säger: "Våra hjärtan är övertäckta så att dina ord inte når fram, och våra öron har täppts till och ett hinder har rests mellan oss och dig. Handla nu [som du anser bäst]; vi skall handla [som vi anser bäst]!"

[41:6] Säg [Muhammad]: "Jag är bara en människa som ni. Men jag vet genom uppenbarelsen att er Gud är den Ende Guden; vänd er därför [i ödmjukhet] till Honom och be om Hans förlåtelse!" Olyckliga de som sätter medgudar vid Guds sida,

[41:7] de som vägrar att ge åt de fattiga; det är just [dessa människor] som förnekar livet efter detta!

[41:8] De [å andra sidan] som tror och lever ett rättskaffens liv - deras lön skall vara utan ände.

[41:9] SÄG: "Hur kan ni förneka Honom, som har skapat jorden under två dagar? Och sätta medgudar vid Hans sida? - Han, världarnas Herre!"

[41:10] Det är Han som har sänkt ned i den fast förankrade berg, som reser sig högt över dess [yta], och [därefter] har välsignat den och mätt ut [med Sitt mått] allt som skulle [tjäna dess inbyggare till] näring. [Han skapade allt detta] under jämnt fyra dagar - [ett svar] till dem som frågar.

[41:11] Och Han vände sig mot rymden, som var rök, och sade till den och till jorden: "Kom, villigt eller nödda och tvungna!" - och de svarade: "Vi kommer villigt!"

[41:12] Och under två dagar skapade och formade Han dem till sju rymder, och anvisade varje rymd dess uppgift. Rymden närmast jorden har Vi smyckat med ljus och gjort säker [mot intrång]. Gud, den Allsmäktige, den Allvetande, har förordnat om allt detta.

[41:13] Men säg, om [lyssnarna] drar sig undan: "Jag varnar er för en katastrof som den [som förintade stammarna] Aad och Thamud!"

[41:14] När sändebuden kom till dem från alla tänkbara håll [och förmanade dem]: "Dyrka ingen annan än Gud!" - svarade de: "Om vår Herre hade velat, skulle Han helt säkert ha sänt änglar [som budbärare så att vi kunde tro på dem]; vi avvisar därför det [budskap med vilket ni påstår att] ni har sänts."

[41:15] [Stammen] Aad uppträdde övermodigt på denna jord utan varje rimligt skäl och skröt: "Vem är mäktigare än vi?" - Förstod de inte att Gud, som skapade dem, har större makt än de? Men de framhärdade i att förneka Våra budskap,