| |
|
[75:1]
لَا أُقْسِمُ بِيَوْمِ الْقِيَامَةِ
[75:1]
Jag kallar till vittne Uppståndelsens dag!
|
|
[75:2]
وَلَا أُقْسِمُ بِالنَّفْسِ اللَّوَّامَةِ
[75:2]
Jag kallar till vittne den anklagande [rösten] i människans [inre]!
|
|
[75:3]
أَيَحْسَبُ الْإِنسَانُ أَلَّن نَجْمَعَ عِظَامَهُ
[75:3]
Tror människan att Vi inte förmår sätta samman hennes ben [på nytt]
|
|
[75:4]
بَلَى قَادِرِينَ عَلَى أَن نُّسَوِّيَ بَنَانَهُ
[75:4]
Visst förmår Vi det! Vi förmår [till och med] återställa hennes fingerspetsar [i deras forna skick]!
|
|
[75:5]
بَلْ يُرِيدُ الْإِنسَانُ لِيَفْجُرَ أَمَامَهُ
[75:5]
Men människan vill fortsätta att leva sitt syndiga liv
|
|
[75:6]
يَسْأَلُ أَيَّانَ يَوْمُ الْقِيَامَةِ
[75:6]
och hon frågar [misstroget]: "Och denna Uppståndelsens dag, när kommer den?"
|
|
[75:7]
فَإِذَا بَرِقَ الْبَصَرُ
[75:7]
[Den Dag] då blickarna grumlas [av fruktan]
|
|
[75:8]
وَخَسَفَ الْقَمَرُ
[75:8]
och månen mister sitt sken
|
|
[75:9]
وَجُمِعَ الشَّمْسُ وَالْقَمَرُ
[75:9]
och solen och månen förenas -
|
|
[75:10]
يَقُولُ الْإِنسَانُ يَوْمَئِذٍ أَيْنَ الْمَفَرُّ
[75:10]
den Dagen skall människan ropa: "Vart skall jag fly?"
|
|
[75:11]
كَلَّا لَا وَزَرَ
[75:11]
Men då finns ingen trygg plats dit du kan fly!
|
|
[75:12]
إِلَى رَبِّكَ يَوْمَئِذٍ الْمُسْتَقَرُّ
[75:12]
Den Dagen [är du tillbaka hos] din Herre - målet för din färd!
|
|
[75:13]
يُنَبَّأُ الْإِنسَانُ يَوْمَئِذٍ بِمَا قَدَّمَ وَأَخَّرَ
[75:13]
Den Dagen skall människan förstå vad hon gjorde och vad hon underlät;
|
|
[75:14]
بَلِ الْإِنسَانُ عَلَى نَفْسِهِ بَصِيرَةٌ
[75:14]
ja, hon skall se sig själv [sådan hon var],
|
|
[75:15]
وَلَوْ أَلْقَى مَعَاذِيرَهُ
[75:15]
även om hon söker ursäkter [för sina fel].
|