Al-Mu'minun (De troende)

[23:46] till Farao och hans stormän. Men de uppträdde högmodigt - de var sådana som går hårt fram mot andra.

[23:47] Och de sade: "Varför skulle vi tro på dem? De är ju bara människor som vi själva och deras folk är våra slavar!"

[23:48] De avvisade de två [budbärarnas] budskap som lögn och Vi lät dem [drunkna i havet].

[23:49] Och Vi skänkte Moses Skriften för att [hans folk] skulle få vägledning.

[23:50] Och Vi gjorde Marias son och hans moder till ett tecken [för människorna] och förde dem till en plats på en skyddad höjd som erbjöd vila och som vattnades av friska källor.

[23:51] NJUT, ni sändebud, av allt [i livet] som är gott och sunt och lev rättskaffens; Jag har full vetskap om vad ni gör.

[23:52] Detta ert samfund är i sanning ett samfund och Jag är [allas] er Herre. Frukta därför Mig!

[23:53] Men [människorna] har slagit sönder denna enhet och splittrats i sekter, där medlemmarna i varje sekt [framhäver] och gläds åt sina [särdrag].

[23:54] Men lämna dem nu [Muhammad] under en tid åt deras förvirrade föreställningar [och åt deras okunnighet, dessa avgudadyrkare].

[23:55] Tror de att Vi, om Vi ger dem rikedom och [många] söner,

[23:56] skyndar Oss att redan i detta liv ge dem [allt] det goda? Nej, de förstår inte [hur grovt de misstar sig]!

[23:57] De som bävar inför sin Herres [majestät]

[23:58] och som tror på sin Herres budskap

[23:59] och inte sätter något vid sin Herres sida

[23:60] och som, när de ger sina gåvor, ängslas vid tanken på att de skall stå till svars inför sin Herre; -