Al-Kahf (Grottan)

[18:61] Men när de nådde platsen där de två haven möts, glömde de sin fisk och den tog sig fram till havet.

[18:62] Och sedan de hade gått ännu ett stycke sade [Moses] till sin tjänare: "Sätt nu fram vårt middagsmål; det har varit en ansträngande färd!"

[18:63] [Tjänaren] sade: "Så besynnerligt! När vi begav oss till klippan där [för att vila] glömde jag bort fisken. Det kan bara ha varit Djävulen som fick mig att glömma den! Och den tog sig fram till havet; det är sannerligen märkligt!"

[18:64] [Moses] sade: "Detta är just den plats Vi söker!" Och så vände de tillbaka samma väg som de kom

[18:65] och fann en av Våra tjänare som Vi hade visat Vår nåd och låtit få del av något av Vår egen kunskap.

[18:66] Moses sade till honom: "Får jag följa dig så att du kan lära mig något av allt det som du har fått veta om rätt och orätt?"

[18:67] [Den vise mannen] svarade: "Du kommer inte att ha tålamod med mig!

[18:68] Skulle du kunna stå ut med det som ligger utanför din erfarenhet?"

[18:69] [Moses] svarade: "Om Gud vill, skall du få se att jag har tålamod; och jag skall lyda dig i allt."

[18:70] [Den vise] sade: "Nåväl! Om du vill följa mig får du inte fråga mig om något [som jag företar mig] förrän jag [själv] för det på tal med dig."

[18:71] Så började de sin vandring och [kom till en strand där] de steg i en båt; och [den vise mannen] gjorde ett hål i den [och Moses] utropade: "Har du gjort ett hål i den för att de som går ombord skall drunkna? Du har sannerligen gjort något oerhört!"

[18:72] Han svarade: ”Jag sa ju att du aldrig skulle ha tålamod med mig!”

[18:73] [Moses] sade: "Förlåt att jag glömde det och var inte för sträng mot mig!"

[18:74] Och de vandrade vidare till dess de mötte en ung man och [den vise] dödade honom, [varpå Moses] utropade: "Har du berövat en oskyldig människa livet, som inte gjort orätt mot någon annan? Du har sannerligen begått en oerhörd handling!"

[18:75] Han svarade: ”Jag sa ju att du aldrig skulle ha tålamod med mig!”