QuranReader

قال فما خطبكم ايها المرسلون

۞ قَالَ فَمَا خَطْبُكُمْ أَيُّهَا ٱلْمُرْسَلُونَ

قالوا انا ارسلنا الى قوم مجرمين

قَالُوٓا۟ إِنَّآ أُرْسِلْنَآ إِلَىٰ قَوْمٍ مُّجْرِمِينَ

لنرسل عليهم حجارة من طين

لِنُرْسِلَ عَلَيْهِمْ حِجَارَةً مِّن طِينٍ

مسومة عند ربك للمسرفين

مُّسَوَّمَةً عِندَ رَبِّكَ لِلْمُسْرِفِينَ

فاخرجنا من كان فيها من المؤمنين

فَأَخْرَجْنَا مَن كَانَ فِيهَا مِنَ ٱلْمُؤْمِنِينَ

فما وجدنا فيها غير بيت من المسلمين

فَمَا وَجَدْنَا فِيهَا غَيْرَ بَيْتٍ مِّنَ ٱلْمُسْلِمِينَ

وتركنا فيها اية للذين يخافون العذاب الاليم

وَتَرَكْنَا فِيهَآ ءَايَةً لِّلَّذِينَ يَخَافُونَ ٱلْعَذَابَ ٱلْأَلِيمَ

وفي موسى اذ ارسلناه الى فرعون بسلطان مبين

وَفِى مُوسَىٰٓ إِذْ أَرْسَلْنَـٰهُ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ بِسُلْطَـٰنٍ مُّبِينٍ

فتولى بركنه وقال ساحر او مجنون

فَتَوَلَّىٰ بِرُكْنِهِۦ وَقَالَ سَـٰحِرٌ أَوْ مَجْنُونٌ

فاخذناه وجنوده فنبذناهم في اليم وهو مليم

فَأَخَذْنَـٰهُ وَجُنُودَهُۥ فَنَبَذْنَـٰهُمْ فِى ٱلْيَمِّ وَهُوَ مُلِيمٌ

وفي عاد اذ ارسلنا عليهم الريح العقيم

وَفِى عَادٍ إِذْ أَرْسَلْنَا عَلَيْهِمُ ٱلرِّيحَ ٱلْعَقِيمَ

ما تذر من شيء اتت عليه الا جعلته كالرميم

مَا تَذَرُ مِن شَىْءٍ أَتَتْ عَلَيْهِ إِلَّا جَعَلَتْهُ كَٱلرَّمِيمِ

وفي ثمود اذ قيل لهم تمتعوا حتى حين

وَفِى ثَمُودَ إِذْ قِيلَ لَهُمْ تَمَتَّعُوا۟ حَتَّىٰ حِينٍ

فعتوا عن امر ربهم فاخذتهم الصاعقة وهم ينظرون

فَعَتَوْا۟ عَنْ أَمْرِ رَبِّهِمْ فَأَخَذَتْهُمُ ٱلصَّـٰعِقَةُ وَهُمْ يَنظُرُونَ

فما استطاعوا من قيام وما كانوا منتصرين

فَمَا ٱسْتَطَـٰعُوا۟ مِن قِيَامٍ وَمَا كَانُوا۟ مُنتَصِرِينَ

وقوم نوح من قبل انهم كانوا قوما فاسقين

وَقَوْمَ نُوحٍ مِّن قَبْلُ ۖ إِنَّهُمْ كَانُوا۟ قَوْمًا فَـٰسِقِينَ

والسماء بنيناها بايد وانا لموسعون

وَٱلسَّمَآءَ بَنَيْنَـٰهَا بِأَيْي۟دٍ وَإِنَّا لَمُوسِعُونَ

والارض فرشناها فنعم الماهدون

وَٱلْأَرْضَ فَرَشْنَـٰهَا فَنِعْمَ ٱلْمَـٰهِدُونَ

ومن كل شيء خلقنا زوجين لعلكم تذكرون

وَمِن كُلِّ شَىْءٍ خَلَقْنَا زَوْجَيْنِ لَعَلَّكُمْ تَذَكَّرُونَ

ففروا الى الله اني لكم منه نذير مبين

فَفِرُّوٓا۟ إِلَى ٱللَّهِ ۖ إِنِّى لَكُم مِّنْهُ نَذِيرٌ مُّبِينٌ

ولا تجعلوا مع الله الها اخر اني لكم منه نذير مبين

وَلَا تَجْعَلُوا۟ مَعَ ٱللَّهِ إِلَـٰهًا ءَاخَرَ ۖ إِنِّى لَكُم مِّنْهُ نَذِيرٌ مُّبِينٌ

كذلك ما اتى الذين من قبلهم من رسول الا قالوا ساحر او مجنون

كَذَٰلِكَ مَآ أَتَى ٱلَّذِينَ مِن قَبْلِهِم مِّن رَّسُولٍ إِلَّا قَالُوا۟ سَاحِرٌ أَوْ مَجْنُونٌ

اتواصوا به بل هم قوم طاغون

أَتَوَاصَوْا۟ بِهِۦ ۚ بَلْ هُمْ قَوْمٌ طَاغُونَ

فتول عنهم فما انت بملوم

فَتَوَلَّ عَنْهُمْ فَمَآ أَنتَ بِمَلُومٍ

وذكر فان الذكرى تنفع المؤمنين

وَذَكِّرْ فَإِنَّ ٱلذِّكْرَىٰ تَنفَعُ ٱلْمُؤْمِنِينَ

وما خلقت الجن والانس الا ليعبدون

وَمَا خَلَقْتُ ٱلْجِنَّ وَٱلْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ

ما اريد منهم من رزق وما اريد ان يطعمون

مَآ أُرِيدُ مِنْهُم مِّن رِّزْقٍ وَمَآ أُرِيدُ أَن يُطْعِمُونِ

ان الله هو الرزاق ذو القوة المتين

إِنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلرَّزَّاقُ ذُو ٱلْقُوَّةِ ٱلْمَتِينُ

فان للذين ظلموا ذنوبا مثل ذنوب اصحابهم فلا يستعجلون

فَإِنَّ لِلَّذِينَ ظَلَمُوا۟ ذَنُوبًا مِّثْلَ ذَنُوبِ أَصْحَـٰبِهِمْ فَلَا يَسْتَعْجِلُونِ

فويل للذين كفروا من يومهم الذي يوعدون

فَوَيْلٌ لِّلَّذِينَ كَفَرُوا۟ مِن يَوْمِهِمُ ٱلَّذِى يُوعَدُونَ

وَكِتَـٰبٍ مَّسْطُورٍ

وَٱلْبَيْتِ ٱلْمَعْمُورِ

وَٱلسَّقْفِ ٱلْمَرْفُوعِ

وَٱلْبَحْرِ ٱلْمَسْجُورِ

إِنَّ عَذَابَ رَبِّكَ لَوَٰقِعٌ

مَّا لَهُۥ مِن دَافِعٍ

يَوْمَ تَمُورُ ٱلسَّمَآءُ مَوْرًا

وَتَسِيرُ ٱلْجِبَالُ سَيْرًا

فَوَيْلٌ يَوْمَئِذٍ لِّلْمُكَذِّبِينَ

ٱلَّذِينَ هُمْ فِى خَوْضٍ يَلْعَبُونَ

يوم يدعون الى نار جهنم دعا

يَوْمَ يُدَعُّونَ إِلَىٰ نَارِ جَهَنَّمَ دَعًّا

هذه النار التي كنتم بها تكذبون

هَـٰذِهِ ٱلنَّارُ ٱلَّتِى كُنتُم بِهَا تُكَذِّبُونَ

افسحر هذا ام انتم لا تبصرون

أَفَسِحْرٌ هَـٰذَآ أَمْ أَنتُمْ لَا تُبْصِرُونَ

اصلوها فاصبروا او لا تصبروا سواء عليكم انما تجزون ما كنتم تعملون

ٱصْلَوْهَا فَٱصْبِرُوٓا۟ أَوْ لَا تَصْبِرُوا۟ سَوَآءٌ عَلَيْكُمْ ۖ إِنَّمَا تُجْزَوْنَ مَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

ان المتقين في جنات ونعيم

إِنَّ ٱلْمُتَّقِينَ فِى جَنَّـٰتٍ وَنَعِيمٍ

فاكهين بما اتاهم ربهم ووقاهم ربهم عذاب الجحيم

فَـٰكِهِينَ بِمَآ ءَاتَىٰهُمْ رَبُّهُمْ وَوَقَىٰهُمْ رَبُّهُمْ عَذَابَ ٱلْجَحِيمِ

كلوا واشربوا هنيئا بما كنتم تعملون

كُلُوا۟ وَٱشْرَبُوا۟ هَنِيٓـًٔۢا بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

متكئين على سرر مصفوفة وزوجناهم بحور عين

مُتَّكِـِٔينَ عَلَىٰ سُرُرٍ مَّصْفُوفَةٍ ۖ وَزَوَّجْنَـٰهُم بِحُورٍ عِينٍ

والذين امنوا واتبعتهم ذريتهم بايمان الحقنا بهم ذريتهم وما التناهم من عملهم من شيء كل امرئ بما كسب رهين

وَٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَٱتَّبَعَتْهُمْ ذُرِّيَّتُهُم بِإِيمَـٰنٍ أَلْحَقْنَا بِهِمْ ذُرِّيَّتَهُمْ وَمَآ أَلَتْنَـٰهُم مِّنْ عَمَلِهِم مِّن شَىْءٍ ۚ كُلُّ ٱمْرِئٍۭ بِمَا كَسَبَ رَهِينٌ

وامددناهم بفاكهة ولحم مما يشتهون

وَأَمْدَدْنَـٰهُم بِفَـٰكِهَةٍ وَلَحْمٍ مِّمَّا يَشْتَهُونَ

يتنازعون فيها كاسا لا لغو فيها ولا تاثيم

يَتَنَـٰزَعُونَ فِيهَا كَأْسًا لَّا لَغْوٌ فِيهَا وَلَا تَأْثِيمٌ

ويطوف عليهم غلمان لهم كانهم لؤلؤ مكنون

۞ وَيَطُوفُ عَلَيْهِمْ غِلْمَانٌ لَّهُمْ كَأَنَّهُمْ لُؤْلُؤٌ مَّكْنُونٌ

واقبل بعضهم على بعض يتساءلون

وَأَقْبَلَ بَعْضُهُمْ عَلَىٰ بَعْضٍ يَتَسَآءَلُونَ

قالوا انا كنا قبل في اهلنا مشفقين

قَالُوٓا۟ إِنَّا كُنَّا قَبْلُ فِىٓ أَهْلِنَا مُشْفِقِينَ

فمن الله علينا ووقانا عذاب السموم

فَمَنَّ ٱللَّهُ عَلَيْنَا وَوَقَىٰنَا عَذَابَ ٱلسَّمُومِ

انا كنا من قبل ندعوه انه هو البر الرحيم

إِنَّا كُنَّا مِن قَبْلُ نَدْعُوهُ ۖ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلْبَرُّ ٱلرَّحِيمُ

فذكر فما انت بنعمت ربك بكاهن ولا مجنون

فَذَكِّرْ فَمَآ أَنتَ بِنِعْمَتِ رَبِّكَ بِكَاهِنٍ وَلَا مَجْنُونٍ

ام يقولون شاعر نتربص به ريب المنون

أَمْ يَقُولُونَ شَاعِرٌ نَّتَرَبَّصُ بِهِۦ رَيْبَ ٱلْمَنُونِ

قل تربصوا فاني معكم من المتربصين

قُلْ تَرَبَّصُوا۟ فَإِنِّى مَعَكُم مِّنَ ٱلْمُتَرَبِّصِينَ

ام تامرهم احلامهم بهذا ام هم قوم طاغون

أَمْ تَأْمُرُهُمْ أَحْلَـٰمُهُم بِهَـٰذَآ ۚ أَمْ هُمْ قَوْمٌ طَاغُونَ

ام يقولون تقوله بل لا يؤمنون

أَمْ يَقُولُونَ تَقَوَّلَهُۥ ۚ بَل لَّا يُؤْمِنُونَ

فلياتوا بحديث مثله ان كانوا صادقين

فَلْيَأْتُوا۟ بِحَدِيثٍ مِّثْلِهِۦٓ إِن كَانُوا۟ صَـٰدِقِينَ

ام خلقوا من غير شيء ام هم الخالقون

أَمْ خُلِقُوا۟ مِنْ غَيْرِ شَىْءٍ أَمْ هُمُ ٱلْخَـٰلِقُونَ

ام خلقوا السماوات والارض بل لا يوقنون

أَمْ خَلَقُوا۟ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضَ ۚ بَل لَّا يُوقِنُونَ

ام عندهم خزائن ربك ام هم المصيطرون

أَمْ عِندَهُمْ خَزَآئِنُ رَبِّكَ أَمْ هُمُ ٱلْمُصَۣيْطِرُونَ

ام لهم سلم يستمعون فيه فليات مستمعهم بسلطان مبين

أَمْ لَهُمْ سُلَّمٌ يَسْتَمِعُونَ فِيهِ ۖ فَلْيَأْتِ مُسْتَمِعُهُم بِسُلْطَـٰنٍ مُّبِينٍ

ام له البنات ولكم البنون

أَمْ لَهُ ٱلْبَنَـٰتُ وَلَكُمُ ٱلْبَنُونَ

ام تسالهم اجرا فهم من مغرم مثقلون

أَمْ تَسْـَٔلُهُمْ أَجْرًا فَهُم مِّن مَّغْرَمٍ مُّثْقَلُونَ

ام عندهم الغيب فهم يكتبون

أَمْ عِندَهُمُ ٱلْغَيْبُ فَهُمْ يَكْتُبُونَ

ام يريدون كيدا فالذين كفروا هم المكيدون

أَمْ يُرِيدُونَ كَيْدًا ۖ فَٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ هُمُ ٱلْمَكِيدُونَ

ام لهم اله غير الله سبحان الله عما يشركون

أَمْ لَهُمْ إِلَـٰهٌ غَيْرُ ٱللَّهِ ۚ سُبْحَـٰنَ ٱللَّهِ عَمَّا يُشْرِكُونَ

وان يروا كسفا من السماء ساقطا يقولوا سحاب مركوم

وَإِن يَرَوْا۟ كِسْفًا مِّنَ ٱلسَّمَآءِ سَاقِطًا يَقُولُوا۟ سَحَابٌ مَّرْكُومٌ

فذرهم حتى يلاقوا يومهم الذي فيه يصعقون

فَذَرْهُمْ حَتَّىٰ يُلَـٰقُوا۟ يَوْمَهُمُ ٱلَّذِى فِيهِ يُصْعَقُونَ

يوم لا يغني عنهم كيدهم شيئا ولا هم ينصرون

يَوْمَ لَا يُغْنِى عَنْهُمْ كَيْدُهُمْ شَيْـًٔا وَلَا هُمْ يُنصَرُونَ

وان للذين ظلموا عذابا دون ذلك ولكن اكثرهم لا يعلمون

وَإِنَّ لِلَّذِينَ ظَلَمُوا۟ عَذَابًا دُونَ ذَٰلِكَ وَلَـٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لَا يَعْلَمُونَ

واصبر لحكم ربك فانك باعيننا وسبح بحمد ربك حين تقوم

وَٱصْبِرْ لِحُكْمِ رَبِّكَ فَإِنَّكَ بِأَعْيُنِنَا ۖ وَسَبِّحْ بِحَمْدِ رَبِّكَ حِينَ تَقُومُ

ومن الليل فسبحه وادبار النجوم

وَمِنَ ٱلَّيْلِ فَسَبِّحْهُ وَإِدْبَـٰرَ ٱلنُّجُومِ

 وَٱلنَّجْمِ إِذَا هَوَىٰ

مَا ضَلَّ صَاحِبُكُمْ وَمَا غَوَىٰ

وَمَا يَنطِقُ عَنِ ٱلْهَوَىٰٓ

إِنْ هُوَ إِلَّا وَحْىٌ يُوحَىٰ

عَلَّمَهُۥ شَدِيدُ ٱلْقُوَىٰ

ذُو مِرَّةٍ فَٱسْتَوَىٰ

وَهُوَ بِٱلْأُفُقِ ٱلْأَعْلَىٰ

ثُمَّ دَنَا فَتَدَلَّىٰ

فَكَانَ قَابَ قَوْسَيْنِ أَوْ أَدْنَىٰ

فَأَوْحَىٰٓ إِلَىٰ عَبْدِهِۦ مَآ أَوْحَىٰ

مَا كَذَبَ ٱلْفُؤَادُ مَا رَأَىٰٓ

أَفَتُمَـٰرُونَهُۥ عَلَىٰ مَا يَرَىٰ

وَلَقَدْ رَءَاهُ نَزْلَةً أُخْرَىٰ

عِندَ سِدْرَةِ ٱلْمُنتَهَىٰ

عِندَهَا جَنَّةُ ٱلْمَأْوَىٰٓ

إِذْ يَغْشَى ٱلسِّدْرَةَ مَا يَغْشَىٰ

مَا زَاغَ ٱلْبَصَرُ وَمَا طَغَىٰ

لقد راى من ايات ربه الكبرى

لَقَدْ رَأَىٰ مِنْ ءَايَـٰتِ رَبِّهِ ٱلْكُبْرَىٰٓ

أَفَرَءَيْتُمُ ٱللَّـٰتَ وَٱلْعُزَّىٰ

وَمَنَوٰةَ ٱلثَّالِثَةَ ٱلْأُخْرَىٰٓ

أَلَكُمُ ٱلذَّكَرُ وَلَهُ ٱلْأُنثَىٰ

FEMTIOFJÄRDE SURAN
AL-QAMAR (MÅNEN)
Mekka-perioden
FÖRSTA versen i denna sura ter sig – som Razi framhåller – nästan som
en fortsättning på en av de sista verserna i den föregående, nämligen
53:57 (”[Stunden] som närmar sig kommer allt närmare”), och detta
leder oss till antagandet att de båda uppenbarades vid ungefär samma
tid, dvs. mot slutet – kanske det fjärde året – av den första perioden av
Muhammads profetgärning.

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Koranen

Koranens budskap

Mohammed Knut Bernström

Läs juz 27 av Koranen på svenska med arabisk text, translitterering och Mohammed Knut Bernströms tolkning i Koranens budskap.

Juz 27

Ordagr.: ”stenar av hårdnad lera” – Zamakhshari anser att ordet ”lera” (tin)
här är liktydigt med sidjdjil i 11:82, som enligt det försök till förklaring som ges
där i not 114, kan tolkas som ”något förutbestämt”, dvs. här ”straff”.

Se not 20 till 10:12, som ger en förklaring till innebörden av ordet musrifin.


Det är inte fullt klart om änglarnas berättelse slutar med vers 34 eller fortsätter i verserna 35 och 36 – såsom tycks framgå av Ibn Kathirs kommentar och
som denna tolkning utgår från. I förra fallet måste ”vi” där syfta på Gud (ö.a.).


Ordagr.: ”i dem (dvs. i ödeläggelsen av Sodom och Gomorra) efterlämnade
Vi ett budskap …”.


Interpoleringen här och i början av verserna 41 och 43 bygger på kommentatorernas samstämmiga uppfattning.


Detta är en illustration till Koranens lära att det lidande som alltid drabbar
den orättfärdige i detta eller nästa liv – eller i båda – är en direkt följd av dennes
egna handlingar.

Se 69:6–8. Sista hälften av not 47 till 7:65 redogör för vad man vet om
stammen Ad.


Jfr 11:65. Konturerna av stammen Thamuds öden ges i 7:73–79.


Ordagr.: ”himlen”, ett ord som i Koranen ofta har innebörden ”universum”,
”världsallt” och vars pluralform (”himlarna”) betecknar ”kosmiska system” (el.
”stjärnsystem”).


Se not 37 till första delen av 21:30. Frasen inna la-musiun förebådar med
stor tydlighet den moderna uppfattningen om det ”expanderande universum” –
dvs. det faktum att världsalltet, fastän begränsat i sin utsträckning, ständigt expanderar.

Dvs. för att bättre tillgodose behoven hos de levande organismer som skulle
komma att utvecklas på jorden.


Ordagr.: ”av varje ting har Vi skapat par” – en fras som förekommer i 36:36
i en snarlik version och som förklaras där i not 20.


Jfr 89:3 och not 2. — Den nutida kommentatorn Muhammad Ali as-
Sabuni – bland många andra – tolkar denna vers på samma sätt och det som tillfogats inom klammer motsvarar hans förklaring av versens innebörd (ö.a.).


Begreppet djinn (”osynliga väsen”) behandlas utförligt i Bihang III. Som de
flesta filologer framhåller – och även Razi betonar i sin kommentar till denna
vers – omfattar denna term strängt taget också änglarna, eftersom även de är väsen eller krafter ”dolda för människans sinnen”.

Det innersta syftet med skapelsen av varelser utrustade med förnuft är alltså
att de skall komma till insikt (marifah) om Guds existens och att de på denna
grund skall vilja forma sitt liv efter vad de uppfattar vara Hans vilja och plan; det
är dessa båda faktorer i förening, insikten om sanningen och önskan att leva i
konsekvens med den, som ger det djupa innehållet åt det som Koranen betecknar som ”dyrkan” (ibadah). Som nästa vers visar har denna kallelse till andlig
medvetenhet inte sitt ursprung i något förment ”behov” hos Skaparen, som är
Sig själv nog och vars makt är utan gränser, utan den har till ändamål att väcka
impulser till tillbedjarens själsliga utveckling, så att denne genom sitt medvetna
beslut att underkasta sig Skaparens allt genomträngande vilja kan hysa hopp om
att komma närmare en förståelse av denna vilja och, i sista hand, komma närmare Gud själv.

I detta ligger följdsatsen att varje orättfärdig handling bär inom sig fröet till
ett straff, som svarar mot handlingen, antingen i denna värld eller i det kommande livet.

Ordet at-tur (”berget”) används i Koranen uteslutande som beteckning för Sinai berg, där Moses mottog sin avgörande uppenbarelse. Här pekar ordet metonymiskt på hela uppenbarelsefenomenet, vars betydelse nästa vers framhäver.

Dvs. alltid tillgängliga för människans förstånd (Razi). — Ordet ”nedtecknad”, som är ett i raden av slutrim i surans inledning, står i originalet sist i vers 2
(ö.a.).

”Helgedomen, ständigt fylld av besökare” är en metonymi för det förhållandet att människorna ända sedan det mänskliga medvetandets gryning haft begrepp om Guds existens – låt vara ofta dunkelt fattad – och har bemödat sig att
genom dyrkan komma Honom närmare, sporrade av de kontinuerliga, direkta
uppenbarelser som Han har gett Sina profeter. I överensstämmelse med detta ser
Baydawi uttrycket al-bayt al-mamur som en metafor för den troendes hjärta.

Här tas det synliga universums oändliga vidder och fulländade uppbyggnad
till vittne på existensen av en medveten skapande Makt. — Uttrycket al-bahri
l-masdjur (”vid det flammande havet!”) har tolkats på olika sätt – som en bild av
ett upprört svallande hav (som ovan) eller som i 81:6, där det otvetydigt syftar på
uppståndelsen (ö.a.).


Ordagr.: ”Är detta trolldom?” (ö.a.). Jfr sura 74, not 12.

Dvs. ”ni måste under alla förhållanden stå ut med pinan, eftersom den inte är
annat än följden av era egna handlingar och ställningstaganden” – en subtil anspelning på det faktum att orden ”straff” och ”belöning [el. ’lön’]” i det kommande livet enbart är allegoriska uttryck för de logiska konsekvenserna av ens
handlingssätt eller uppträdande i detta liv.

Som Razi förklarar i sina kommentarer till denna vers (och likaså till 18:31
och 55:54), står uttrycken ”vila [el. ’sitta’] stödda [av kuddar] på högsäten” eller
”… bland mjuka mattor och kuddar” som en bild av uppfyllelse och sinnesfrid,
och han påpekar att denna bild förtydligas genom användningen av ordet sarir
(”[hög]säte”, ”tron”), härlett av verbet sarra med innebörden ”vara [el. ’bli’]
lycklig” och med surur (”lycka”) som första verbalsubstantiv.


Se sura 56, not 8, som ger en förklaring till uttrycket hurin.

Detta förefaller betyda att föräldrarnas förtjänster inte minskas, även om barnens förtjänster inte ”når upp till” denna nåd. Ibn Kathir uttrycker det med stöd
av en utsaga av Ibn Abbas så att detta sker, oavsett om de efterkommande har
förtjänat det (ö.a.).


Ordagr.: ”för vad han har förvärvat” [el. ”förtjänat”], dvs. på det moraliska
planet genom sina onda eller goda handlingar (ö.a.). – Föräldrarnas rättfärdiga
liv kan sålunda inte fria barnen från deras individuella ansvar.