QuranReader

Although these two Surahs of the Qur'an are separate entities and are written in the Mushaf also under separate names, yet they are so deeply related mutually and their contents so closely resemble each other's that they have been designated by a common name Mu'awwidhatayn (the two Surahs in which refuge with Allah has been sought). Imam Baihaqi in Dala'il an-Nubuwwat has written that these Surahs were revealed together, that is why the combined name of both is Mu'awwidhatayn. We are writing the same one Introduction to both, for they discuss and deal with just the same matters and topics. However, they will be explained and commented on separately below.

 قُلْ أَعُوذُ بِرَبِّ ٱلنَّاسِ

مِن شَرِّ ٱلْوَسْوَاسِ ٱلْخَنَّاسِ

الذي يوسوس في صدور الناس

ٱلَّذِى يُوَسْوِسُ فِى صُدُورِ ٱلنَّاسِ

مِنَ ٱلْجِنَّةِ وَٱلنَّاسِ

ETTHUNDRAFJORTONDE SURAN
AN-NAS (MÄNNISKORNAS HERRE)
Perioden oviss
SE den inledande kommentaren till föregående sura, som har nära samband
med denna.

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

An-Nas

Dvs. ”Djävulen” i detta ords vidaste bemärkelse – angående detta se Razis kommentar, citerad i not 31 till 14:22.

 Möjligen är detta det ställe i Koranen där ordet och begreppet al-djinnah (sy-
nonymt med al-djinn) förekommer för första gången; i Bihang III har ett försök
gjorts att förklara dessa ord. I sammanhanget ovan förefaller det sannolikt att
ordet syftar på de oåtkomliga, hemlighetsfulla krafter i naturen som kan påverka
människans psyke och som ibland gör det svårt att skilja mellan rätt och orätt. I
ljuset av denna sista vers i Koranens sista sura kan man emellertid också dra slut-
satsen att dessa ”osynliga väsen” (eller ”krafter”), som människan manas att söka
skydd mot hos Gud, är de frestelser till ont som har sin grund i våra egna hjär-
tans blindhet, våra fysiska begär och de vanföreställningar och falska värden som
tidigare generationer kan ha lämnat i arv. — Man bör dock uppmärksamma att
de ”osynliga väsendena” (al-djinnah) här nämns samtidigt med ”människor”
och i ett sammanhang, som domineras av Djävulen i hans roll som den ”evige
frestaren” och där båda framstår som hans ”medhjälpare”. I sin kommentar till
denna vers förefaller Sayyid Qutb se saken ungefär på detta sätt. (Ö.a.)