QuranReader

<h2>xName</h2>This Surah takes its name from <a href="/22/27" rel="noopener noreferrer" target="_blank">v. 27</a>.<h2>Period of Revelation</h2>As this Surah contains the characteristics of both the Makki and the Madani Surahs, the commentators have differed as to its period of revelation, but in the light of its style and themes we are of the opinion that a part of it (<a href="/22/1-24" rel="noopener noreferrer" target="_blank">vv. 1-24</a>) was sent down in the last stage of the Makki life of the Holy Prophet a little before migration and the rest (<a href="/22/25-78" rel="noopener noreferrer" target="_blank">vv. 25-78</a>) during the first stage of his Madani life. That is why this Surah combines the characteristics of both the Makki and the Madani Surahs.The sudden change of the style from <a href="/22/25" rel="noopener noreferrer" target="_blank">v. 25</a> shows that probably <a href="/22/25-78" rel="noopener noreferrer" target="_blank">vv. 25-78</a> were sent down in the month of Zul-Hijjah in the very first year after Hijrah. This is indicated by <a href="/22/25-41" rel="noopener noreferrer" target="_blank">vv. 25-41</a> and confirmed by the occasion of the revelation of <a href="/22/39-40" rel="noopener noreferrer" target="_blank">vv. 39-40</a>. It appears that the month of Zul-Hijjah must have brought to the immigrants nostalgic memories of their homes in Makkah and naturally they must have thought of their Sacred City and of their Hajj congregation there, and grieved to think that the mushrik Quraish had debarred them from visiting the Sacred Mosque. Therefore, they might even have been praying for and expecting Divine permission to wage war against those tyrants who had expelled them from their homes, and deprived them of visiting the House of Allah, and made it difficult for them to follow the way of Islam. It was at this juncture&nbsp;that these verses were revealed and the purpose for which Masjid-al- Haram was built. It has been made plain that Hajj(pilgrimage) had been enjoined for the worship of One Allah, but ironically it had been dedicated to the rituals of shirk and the worshipers of One Allah debarred from it. Therefore, permission for waging war against those tyrants has been given to oust them from Makkah and to establish the righteous way of life and eradicating evil. According to Ibn Abbas, Mujahid, Urwah bin Zubair, Zaid bin Aslam, Muqatil bin Hayyan, Qatadah and other great commentators, <a href="/22/39" rel="noopener noreferrer" target="_blank">v. 39</a> is the first verse that grants the Muslims permission to wage war. Collections of Hadith and books on the life of the Holy Prophet confirm that after this permission actual preparations for war were started and the first expedition was sent to the coast of the Red Sea in Safar A.H. 2, which is known as the Expedition of Waddan or Al- Abwa.<h2>Subject Matter and Theme</h2>This Surah is addressed to: (1) The mushriks of Makkah, (2) the wavering Muslims, and (3) the True Believers. The mushriks have been warned in a forceful manner to this effect: "You have obdurately and impudently persisted in your ideas of ignorance and trusted in your deities instead of Allah, though they possess no power at all and you have repudiated the Divine Messenger. Now you will meet the same end as has been the doom of those like you before. You have only harmed yourselves by rejecting Our Prophet and by persecuting the best element of your own community; now your false deities shall not be able to save you from the wrath of God". At the same time, they have been admonished time and again for their creed of shirk and sound arguments have been given in favor of Tauhid and the Hereafter.The wavering Muslims, who had embraced Islam but were not yet prepared to endure any hardship in its way, have been admonished to this effect: "What is this faith of yours? On the one hand, you are ready to believe in Allah and become His servants provided you are given peace and prosperity but, on the other, if you meet with afflictions and hardships in His Way, you discard your Allah and cease to remain His servant. You should bear in mind that this wavering attitude of yours cannot avert those misfortunes and losses which Allah has ordained for you."As regards the true Believers, they have been addressed in two ways: (1) in a general way so as to include the common people of Arabia also, and (2) in an exclusive way:<ol><li>The Believers have been told that the mushriks of Makkah had no right to debar them from visiting the Holy Mosque. They had no right to prevent anyone from performing Hajj because the Holy Mosque was not their private property. This objection was not only justified but it also acted as an effective political weapon against the Quraish. For it posed this question to the other clans of Arabia: Were the Quraish mere attendants of the Holy Mosque or its owners? It implied that if they succeeded in debarring the Muslims from Hajj without any protest from others, they would feel encouraged in future to debar from Hajj and Umrah the people of any other clan, who happened to have strained relations with the Quraish. In order to emphasize this point, the history of the construction of the Holy Mosque has been cited to show that it was built by Prophet Abraham by the Command of Allah and he had invited all the peoples to perform Hajj there. That is why those coming from outside had enjoyed equal rights by the local people from the very beginning. It has also been made clear that that House had not been built for the rituals of shirk but for the worship of One Allah. Thus it was sheer tyranny that the worship of Allah was being forbidden there while the worship of idols enjoyed full license.</li><li>In order to counteract the tyranny of the Quraish, the Muslims were allowed to fight with them. They were also given instructions to adopt the right and just attitude as and when they acquired power to rule in the land. Moreover, the Believers have been officially given the name of "Muslims", saying, "You are the real heirs to Abraham and you have been chosen to become witnesses of the Truth before mankind. Therefore you should establish salat and pay the zakat dues in order to become the best models of righteous life and perform Jihad for propagating the Word of Allah." (vv. <a href="/22/41" rel="noopener noreferrer" target="_blank">41</a>, <a href="/22/77" rel="noopener noreferrer" target="_blank">77</a>, <a href="/22/78" rel="noopener noreferrer" target="_blank">78</a>.)</li></ol>It will be worth while to keep in view the introductions to Chapters II (Al-Baqarah) and VIII (Al Anfal).

يا ايها الناس اتقوا ربكم ان زلزلة الساعة شيء عظيم

 يَـٰٓأَيُّهَا ٱلنَّاسُ ٱتَّقُوا۟ رَبَّكُمْ ۚ إِنَّ زَلْزَلَةَ ٱلسَّاعَةِ شَىْءٌ عَظِيمٌ

يوم ترونها تذهل كل مرضعة عما ارضعت وتضع كل ذات حمل حملها وترى الناس سكارى وما هم بسكارى ولكن عذاب الله شديد

يَوْمَ تَرَوْنَهَا تَذْهَلُ كُلُّ مُرْضِعَةٍ عَمَّآ أَرْضَعَتْ وَتَضَعُ كُلُّ ذَاتِ حَمْلٍ حَمْلَهَا وَتَرَى ٱلنَّاسَ سُكَـٰرَىٰ وَمَا هُم بِسُكَـٰرَىٰ وَلَـٰكِنَّ عَذَابَ ٱللَّهِ شَدِيدٌ

ومن الناس من يجادل في الله بغير علم ويتبع كل شيطان مريد

وَمِنَ ٱلنَّاسِ مَن يُجَـٰدِلُ فِى ٱللَّهِ بِغَيْرِ عِلْمٍ وَيَتَّبِعُ كُلَّ شَيْطَـٰنٍ مَّرِيدٍ

كتب عليه انه من تولاه فانه يضله ويهديه الى عذاب السعير

كُتِبَ عَلَيْهِ أَنَّهُۥ مَن تَوَلَّاهُ فَأَنَّهُۥ يُضِلُّهُۥ وَيَهْدِيهِ إِلَىٰ عَذَابِ ٱلسَّعِيرِ

يا ايها الناس ان كنتم في ريب من البعث فانا خلقناكم من تراب ثم من نطفة ثم من علقة ثم من مضغة مخلقة وغير مخلقة لنبين لكم ونقر في الارحام ما نشاء الى اجل مسمى ثم نخرجكم طفلا ثم لتبلغوا اشدكم ومنكم من يتوفى ومنكم من يرد الى ارذل العمر لكيلا يعلم من بعد علم شيئا وترى الارض هامدة فاذا انزلنا عليها الماء اهتزت وربت وانبتت من كل زوج بهيج

يَـٰٓأَيُّهَا ٱلنَّاسُ إِن كُنتُمْ فِى رَيْبٍ مِّنَ ٱلْبَعْثِ فَإِنَّا خَلَقْنَـٰكُم مِّن تُرَابٍ ثُمَّ مِن نُّطْفَةٍ ثُمَّ مِنْ عَلَقَةٍ ثُمَّ مِن مُّضْغَةٍ مُّخَلَّقَةٍ وَغَيْرِ مُخَلَّقَةٍ لِّنُبَيِّنَ لَكُمْ ۚ وَنُقِرُّ فِى ٱلْأَرْحَامِ مَا نَشَآءُ إِلَىٰٓ أَجَلٍ مُّسَمًّى ثُمَّ نُخْرِجُكُمْ طِفْلًا ثُمَّ لِتَبْلُغُوٓا۟ أَشُدَّكُمْ ۖ وَمِنكُم مَّن يُتَوَفَّىٰ وَمِنكُم مَّن يُرَدُّ إِلَىٰٓ أَرْذَلِ ٱلْعُمُرِ لِكَيْلَا يَعْلَمَ مِنۢ بَعْدِ عِلْمٍ شَيْـًٔا ۚ وَتَرَى ٱلْأَرْضَ هَامِدَةً فَإِذَآ أَنزَلْنَا عَلَيْهَا ٱلْمَآءَ ٱهْتَزَّتْ وَرَبَتْ وَأَنۢبَتَتْ مِن كُلِّ زَوْجٍۭ بَهِيجٍ

ذلك بان الله هو الحق وانه يحيي الموتى وانه على كل شيء قدير

ذَٰلِكَ بِأَنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلْحَقُّ وَأَنَّهُۥ يُحْىِ ٱلْمَوْتَىٰ وَأَنَّهُۥ عَلَىٰ كُلِّ شَىْءٍ قَدِيرٌ

وان الساعة اتية لا ريب فيها وان الله يبعث من في القبور

وَأَنَّ ٱلسَّاعَةَ ءَاتِيَةٌ لَّا رَيْبَ فِيهَا وَأَنَّ ٱللَّهَ يَبْعَثُ مَن فِى ٱلْقُبُورِ

ومن الناس من يجادل في الله بغير علم ولا هدى ولا كتاب منير

وَمِنَ ٱلنَّاسِ مَن يُجَـٰدِلُ فِى ٱللَّهِ بِغَيْرِ عِلْمٍ وَلَا هُدًى وَلَا كِتَـٰبٍ مُّنِيرٍ

ثاني عطفه ليضل عن سبيل الله له في الدنيا خزي ونذيقه يوم القيامة عذاب الحريق

ثَانِىَ عِطْفِهِۦ لِيُضِلَّ عَن سَبِيلِ ٱللَّهِ ۖ لَهُۥ فِى ٱلدُّنْيَا خِزْىٌ ۖ وَنُذِيقُهُۥ يَوْمَ ٱلْقِيَـٰمَةِ عَذَابَ ٱلْحَرِيقِ

ذلك بما قدمت يداك وان الله ليس بظلام للعبيد

ذَٰلِكَ بِمَا قَدَّمَتْ يَدَاكَ وَأَنَّ ٱللَّهَ لَيْسَ بِظَلَّـٰمٍ لِّلْعَبِيدِ

ومن الناس من يعبد الله على حرف فان اصابه خير اطمان به وان اصابته فتنة انقلب على وجهه خسر الدنيا والاخرة ذلك هو الخسران المبين

وَمِنَ ٱلنَّاسِ مَن يَعْبُدُ ٱللَّهَ عَلَىٰ حَرْفٍ ۖ فَإِنْ أَصَابَهُۥ خَيْرٌ ٱطْمَأَنَّ بِهِۦ ۖ وَإِنْ أَصَابَتْهُ فِتْنَةٌ ٱنقَلَبَ عَلَىٰ وَجْهِهِۦ خَسِرَ ٱلدُّنْيَا وَٱلْـَٔاخِرَةَ ۚ ذَٰلِكَ هُوَ ٱلْخُسْرَانُ ٱلْمُبِينُ

يدعو من دون الله ما لا يضره وما لا ينفعه ذلك هو الضلال البعيد

يَدْعُوا۟ مِن دُونِ ٱللَّهِ مَا لَا يَضُرُّهُۥ وَمَا لَا يَنفَعُهُۥ ۚ ذَٰلِكَ هُوَ ٱلضَّلَـٰلُ ٱلْبَعِيدُ

يدعو لمن ضره اقرب من نفعه لبئس المولى ولبئس العشير

يَدْعُوا۟ لَمَن ضَرُّهُۥٓ أَقْرَبُ مِن نَّفْعِهِۦ ۚ لَبِئْسَ ٱلْمَوْلَىٰ وَلَبِئْسَ ٱلْعَشِيرُ

ان الله يدخل الذين امنوا وعملوا الصالحات جنات تجري من تحتها الانهار ان الله يفعل ما يريد

إِنَّ ٱللَّهَ يُدْخِلُ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ جَنَّـٰتٍ تَجْرِى مِن تَحْتِهَا ٱلْأَنْهَـٰرُ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ يَفْعَلُ مَا يُرِيدُ

من كان يظن ان لن ينصره الله في الدنيا والاخرة فليمدد بسبب الى السماء ثم ليقطع فلينظر هل يذهبن كيده ما يغيظ

مَن كَانَ يَظُنُّ أَن لَّن يَنصُرَهُ ٱللَّهُ فِى ٱلدُّنْيَا وَٱلْـَٔاخِرَةِ فَلْيَمْدُدْ بِسَبَبٍ إِلَى ٱلسَّمَآءِ ثُمَّ لْيَقْطَعْ فَلْيَنظُرْ هَلْ يُذْهِبَنَّ كَيْدُهُۥ مَا يَغِيظُ

وكذلك انزلناه ايات بينات وان الله يهدي من يريد

وَكَذَٰلِكَ أَنزَلْنَـٰهُ ءَايَـٰتٍۭ بَيِّنَـٰتٍ وَأَنَّ ٱللَّهَ يَهْدِى مَن يُرِيدُ

ان الذين امنوا والذين هادوا والصابئين والنصارى والمجوس والذين اشركوا ان الله يفصل بينهم يوم القيامة ان الله على كل شيء شهيد

إِنَّ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَٱلَّذِينَ هَادُوا۟ وَٱلصَّـٰبِـِٔينَ وَٱلنَّصَـٰرَىٰ وَٱلْمَجُوسَ وَٱلَّذِينَ أَشْرَكُوٓا۟ إِنَّ ٱللَّهَ يَفْصِلُ بَيْنَهُمْ يَوْمَ ٱلْقِيَـٰمَةِ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ عَلَىٰ كُلِّ شَىْءٍ شَهِيدٌ

الم تر ان الله يسجد له من في السماوات ومن في الارض والشمس والقمر والنجوم والجبال والشجر والدواب وكثير من الناس وكثير حق عليه العذاب ومن يهن الله فما له من مكرم ان الله يفعل ما يشاء

أَلَمْ تَرَ أَنَّ ٱللَّهَ يَسْجُدُ لَهُۥ مَن فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَمَن فِى ٱلْأَرْضِ وَٱلشَّمْسُ وَٱلْقَمَرُ وَٱلنُّجُومُ وَٱلْجِبَالُ وَٱلشَّجَرُ وَٱلدَّوَآبُّ وَكَثِيرٌ مِّنَ ٱلنَّاسِ ۖ وَكَثِيرٌ حَقَّ عَلَيْهِ ٱلْعَذَابُ ۗ وَمَن يُهِنِ ٱللَّهُ فَمَا لَهُۥ مِن مُّكْرِمٍ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ يَفْعَلُ مَا يَشَآءُ ۩

هذان خصمان اختصموا في ربهم فالذين كفروا قطعت لهم ثياب من نار يصب من فوق رءوسهم الحميم

۞ هَـٰذَانِ خَصْمَانِ ٱخْتَصَمُوا۟ فِى رَبِّهِمْ ۖ فَٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ قُطِّعَتْ لَهُمْ ثِيَابٌ مِّن نَّارٍ يُصَبُّ مِن فَوْقِ رُءُوسِهِمُ ٱلْحَمِيمُ

يصهر به ما في بطونهم والجلود

يُصْهَرُ بِهِۦ مَا فِى بُطُونِهِمْ وَٱلْجُلُودُ

وَلَهُم مَّقَـٰمِعُ مِنْ حَدِيدٍ

كلما ارادوا ان يخرجوا منها من غم اعيدوا فيها وذوقوا عذاب الحريق

كُلَّمَآ أَرَادُوٓا۟ أَن يَخْرُجُوا۟ مِنْهَا مِنْ غَمٍّ أُعِيدُوا۟ فِيهَا وَذُوقُوا۟ عَذَابَ ٱلْحَرِيقِ

ان الله يدخل الذين امنوا وعملوا الصالحات جنات تجري من تحتها الانهار يحلون فيها من اساور من ذهب ولؤلؤا ولباسهم فيها حرير

إِنَّ ٱللَّهَ يُدْخِلُ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ جَنَّـٰتٍ تَجْرِى مِن تَحْتِهَا ٱلْأَنْهَـٰرُ يُحَلَّوْنَ فِيهَا مِنْ أَسَاوِرَ مِن ذَهَبٍ وَلُؤْلُؤًا ۖ وَلِبَاسُهُمْ فِيهَا حَرِيرٌ

وهدوا الى الطيب من القول وهدوا الى صراط الحميد

وَهُدُوٓا۟ إِلَى ٱلطَّيِّبِ مِنَ ٱلْقَوْلِ وَهُدُوٓا۟ إِلَىٰ صِرَٰطِ ٱلْحَمِيدِ

ان الذين كفروا ويصدون عن سبيل الله والمسجد الحرام الذي جعلناه للناس سواء العاكف فيه والباد ومن يرد فيه بالحاد بظلم نذقه من عذاب اليم

إِنَّ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ وَيَصُدُّونَ عَن سَبِيلِ ٱللَّهِ وَٱلْمَسْجِدِ ٱلْحَرَامِ ٱلَّذِى جَعَلْنَـٰهُ لِلنَّاسِ سَوَآءً ٱلْعَـٰكِفُ فِيهِ وَٱلْبَادِ ۚ وَمَن يُرِدْ فِيهِ بِإِلْحَادٍۭ بِظُلْمٍ نُّذِقْهُ مِنْ عَذَابٍ أَلِيمٍ

واذ بوانا لابراهيم مكان البيت ان لا تشرك بي شيئا وطهر بيتي للطائفين والقائمين والركع السجود

وَإِذْ بَوَّأْنَا لِإِبْرَٰهِيمَ مَكَانَ ٱلْبَيْتِ أَن لَّا تُشْرِكْ بِى شَيْـًٔا وَطَهِّرْ بَيْتِىَ لِلطَّآئِفِينَ وَٱلْقَآئِمِينَ وَٱلرُّكَّعِ ٱلسُّجُودِ

واذن في الناس بالحج ياتوك رجالا وعلى كل ضامر ياتين من كل فج عميق

وَأَذِّن فِى ٱلنَّاسِ بِٱلْحَجِّ يَأْتُوكَ رِجَالًا وَعَلَىٰ كُلِّ ضَامِرٍ يَأْتِينَ مِن كُلِّ فَجٍّ عَمِيقٍ

ليشهدوا منافع لهم ويذكروا اسم الله في ايام معلومات على ما رزقهم من بهيمة الانعام فكلوا منها واطعموا البائس الفقير

لِّيَشْهَدُوا۟ مَنَـٰفِعَ لَهُمْ وَيَذْكُرُوا۟ ٱسْمَ ٱللَّهِ فِىٓ أَيَّامٍ مَّعْلُومَـٰتٍ عَلَىٰ مَا رَزَقَهُم مِّنۢ بَهِيمَةِ ٱلْأَنْعَـٰمِ ۖ فَكُلُوا۟ مِنْهَا وَأَطْعِمُوا۟ ٱلْبَآئِسَ ٱلْفَقِيرَ

ثم ليقضوا تفثهم وليوفوا نذورهم وليطوفوا بالبيت العتيق

ثُمَّ لْيَقْضُوا۟ تَفَثَهُمْ وَلْيُوفُوا۟ نُذُورَهُمْ وَلْيَطَّوَّفُوا۟ بِٱلْبَيْتِ ٱلْعَتِيقِ

ذلك ومن يعظم حرمات الله فهو خير له عند ربه واحلت لكم الانعام الا ما يتلى عليكم فاجتنبوا الرجس من الاوثان واجتنبوا قول الزور

ذَٰلِكَ وَمَن يُعَظِّمْ حُرُمَـٰتِ ٱللَّهِ فَهُوَ خَيْرٌ لَّهُۥ عِندَ رَبِّهِۦ ۗ وَأُحِلَّتْ لَكُمُ ٱلْأَنْعَـٰمُ إِلَّا مَا يُتْلَىٰ عَلَيْكُمْ ۖ فَٱجْتَنِبُوا۟ ٱلرِّجْسَ مِنَ ٱلْأَوْثَـٰنِ وَٱجْتَنِبُوا۟ قَوْلَ ٱلزُّورِ

حنفاء لله غير مشركين به ومن يشرك بالله فكانما خر من السماء فتخطفه الطير او تهوي به الريح في مكان سحيق

حُنَفَآءَ لِلَّهِ غَيْرَ مُشْرِكِينَ بِهِۦ ۚ وَمَن يُشْرِكْ بِٱللَّهِ فَكَأَنَّمَا خَرَّ مِنَ ٱلسَّمَآءِ فَتَخْطَفُهُ ٱلطَّيْرُ أَوْ تَهْوِى بِهِ ٱلرِّيحُ فِى مَكَانٍ سَحِيقٍ

ذلك ومن يعظم شعائر الله فانها من تقوى القلوب

ذَٰلِكَ وَمَن يُعَظِّمْ شَعَـٰٓئِرَ ٱللَّهِ فَإِنَّهَا مِن تَقْوَى ٱلْقُلُوبِ

لكم فيها منافع الى اجل مسمى ثم محلها الى البيت العتيق

لَكُمْ فِيهَا مَنَـٰفِعُ إِلَىٰٓ أَجَلٍ مُّسَمًّى ثُمَّ مَحِلُّهَآ إِلَى ٱلْبَيْتِ ٱلْعَتِيقِ

ولكل امة جعلنا منسكا ليذكروا اسم الله على ما رزقهم من بهيمة الانعام فالهكم اله واحد فله اسلموا وبشر المخبتين

وَلِكُلِّ أُمَّةٍ جَعَلْنَا مَنسَكًا لِّيَذْكُرُوا۟ ٱسْمَ ٱللَّهِ عَلَىٰ مَا رَزَقَهُم مِّنۢ بَهِيمَةِ ٱلْأَنْعَـٰمِ ۗ فَإِلَـٰهُكُمْ إِلَـٰهٌ وَٰحِدٌ فَلَهُۥٓ أَسْلِمُوا۟ ۗ وَبَشِّرِ ٱلْمُخْبِتِينَ

الذين اذا ذكر الله وجلت قلوبهم والصابرين على ما اصابهم والمقيمي الصلاة ومما رزقناهم ينفقون

ٱلَّذِينَ إِذَا ذُكِرَ ٱللَّهُ وَجِلَتْ قُلُوبُهُمْ وَٱلصَّـٰبِرِينَ عَلَىٰ مَآ أَصَابَهُمْ وَٱلْمُقِيمِى ٱلصَّلَوٰةِ وَمِمَّا رَزَقْنَـٰهُمْ يُنفِقُونَ

والبدن جعلناها لكم من شعائر الله لكم فيها خير فاذكروا اسم الله عليها صواف فاذا وجبت جنوبها فكلوا منها واطعموا القانع والمعتر كذلك سخرناها لكم لعلكم تشكرون

وَٱلْبُدْنَ جَعَلْنَـٰهَا لَكُم مِّن شَعَـٰٓئِرِ ٱللَّهِ لَكُمْ فِيهَا خَيْرٌ ۖ فَٱذْكُرُوا۟ ٱسْمَ ٱللَّهِ عَلَيْهَا صَوَآفَّ ۖ فَإِذَا وَجَبَتْ جُنُوبُهَا فَكُلُوا۟ مِنْهَا وَأَطْعِمُوا۟ ٱلْقَانِعَ وَٱلْمُعْتَرَّ ۚ كَذَٰلِكَ سَخَّرْنَـٰهَا لَكُمْ لَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ

لن ينال الله لحومها ولا دماؤها ولكن يناله التقوى منكم كذلك سخرها لكم لتكبروا الله على ما هداكم وبشر المحسنين

لَن يَنَالَ ٱللَّهَ لُحُومُهَا وَلَا دِمَآؤُهَا وَلَـٰكِن يَنَالُهُ ٱلتَّقْوَىٰ مِنكُمْ ۚ كَذَٰلِكَ سَخَّرَهَا لَكُمْ لِتُكَبِّرُوا۟ ٱللَّهَ عَلَىٰ مَا هَدَىٰكُمْ ۗ وَبَشِّرِ ٱلْمُحْسِنِينَ

ان الله يدافع عن الذين امنوا ان الله لا يحب كل خوان كفور

۞ إِنَّ ٱللَّهَ يُدَٰفِعُ عَنِ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوٓا۟ ۗ إِنَّ ٱللَّهَ لَا يُحِبُّ كُلَّ خَوَّانٍ كَفُورٍ

اذن للذين يقاتلون بانهم ظلموا وان الله على نصرهم لقدير

أُذِنَ لِلَّذِينَ يُقَـٰتَلُونَ بِأَنَّهُمْ ظُلِمُوا۟ ۚ وَإِنَّ ٱللَّهَ عَلَىٰ نَصْرِهِمْ لَقَدِيرٌ

الذين اخرجوا من ديارهم بغير حق الا ان يقولوا ربنا الله ولولا دفع الله الناس بعضهم ببعض لهدمت صوامع وبيع وصلوات ومساجد يذكر فيها اسم الله كثيرا ولينصرن الله من ينصره ان الله لقوي عزيز

ٱلَّذِينَ أُخْرِجُوا۟ مِن دِيَـٰرِهِم بِغَيْرِ حَقٍّ إِلَّآ أَن يَقُولُوا۟ رَبُّنَا ٱللَّهُ ۗ وَلَوْلَا دَفْعُ ٱللَّهِ ٱلنَّاسَ بَعْضَهُم بِبَعْضٍ لَّهُدِّمَتْ صَوَٰمِعُ وَبِيَعٌ وَصَلَوَٰتٌ وَمَسَـٰجِدُ يُذْكَرُ فِيهَا ٱسْمُ ٱللَّهِ كَثِيرًا ۗ وَلَيَنصُرَنَّ ٱللَّهُ مَن يَنصُرُهُۥٓ ۗ إِنَّ ٱللَّهَ لَقَوِىٌّ عَزِيزٌ

الذين ان مكناهم في الارض اقاموا الصلاة واتوا الزكاة وامروا بالمعروف ونهوا عن المنكر ولله عاقبة الامور

ٱلَّذِينَ إِن مَّكَّنَّـٰهُمْ فِى ٱلْأَرْضِ أَقَامُوا۟ ٱلصَّلَوٰةَ وَءَاتَوُا۟ ٱلزَّكَوٰةَ وَأَمَرُوا۟ بِٱلْمَعْرُوفِ وَنَهَوْا۟ عَنِ ٱلْمُنكَرِ ۗ وَلِلَّهِ عَـٰقِبَةُ ٱلْأُمُورِ

وان يكذبوك فقد كذبت قبلهم قوم نوح وعاد وثمود

وَإِن يُكَذِّبُوكَ فَقَدْ كَذَّبَتْ قَبْلَهُمْ قَوْمُ نُوحٍ وَعَادٌ وَثَمُودُ

وَقَوْمُ إِبْرَٰهِيمَ وَقَوْمُ لُوطٍ

واصحاب مدين وكذب موسى فامليت للكافرين ثم اخذتهم فكيف كان نكير

وَأَصْحَـٰبُ مَدْيَنَ ۖ وَكُذِّبَ مُوسَىٰ فَأَمْلَيْتُ لِلْكَـٰفِرِينَ ثُمَّ أَخَذْتُهُمْ ۖ فَكَيْفَ كَانَ نَكِيرِ

فكاين من قرية اهلكناها وهي ظالمة فهي خاوية على عروشها وبئر معطلة وقصر مشيد

فَكَأَيِّن مِّن قَرْيَةٍ أَهْلَكْنَـٰهَا وَهِىَ ظَالِمَةٌ فَهِىَ خَاوِيَةٌ عَلَىٰ عُرُوشِهَا وَبِئْرٍ مُّعَطَّلَةٍ وَقَصْرٍ مَّشِيدٍ

افلم يسيروا في الارض فتكون لهم قلوب يعقلون بها او اذان يسمعون بها فانها لا تعمى الابصار ولكن تعمى القلوب التي في الصدور

أَفَلَمْ يَسِيرُوا۟ فِى ٱلْأَرْضِ فَتَكُونَ لَهُمْ قُلُوبٌ يَعْقِلُونَ بِهَآ أَوْ ءَاذَانٌ يَسْمَعُونَ بِهَا ۖ فَإِنَّهَا لَا تَعْمَى ٱلْأَبْصَـٰرُ وَلَـٰكِن تَعْمَى ٱلْقُلُوبُ ٱلَّتِى فِى ٱلصُّدُورِ

ويستعجلونك بالعذاب ولن يخلف الله وعده وان يوما عند ربك كالف سنة مما تعدون

وَيَسْتَعْجِلُونَكَ بِٱلْعَذَابِ وَلَن يُخْلِفَ ٱللَّهُ وَعْدَهُۥ ۚ وَإِنَّ يَوْمًا عِندَ رَبِّكَ كَأَلْفِ سَنَةٍ مِّمَّا تَعُدُّونَ

وكاين من قرية امليت لها وهي ظالمة ثم اخذتها والي المصير

وَكَأَيِّن مِّن قَرْيَةٍ أَمْلَيْتُ لَهَا وَهِىَ ظَالِمَةٌ ثُمَّ أَخَذْتُهَا وَإِلَىَّ ٱلْمَصِيرُ

قل يا ايها الناس انما انا لكم نذير مبين

قُلْ يَـٰٓأَيُّهَا ٱلنَّاسُ إِنَّمَآ أَنَا۠ لَكُمْ نَذِيرٌ مُّبِينٌ

فالذين امنوا وعملوا الصالحات لهم مغفرة ورزق كريم

فَٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ لَهُم مَّغْفِرَةٌ وَرِزْقٌ كَرِيمٌ

والذين سعوا في اياتنا معاجزين اولئك اصحاب الجحيم

وَٱلَّذِينَ سَعَوْا۟ فِىٓ ءَايَـٰتِنَا مُعَـٰجِزِينَ أُو۟لَـٰٓئِكَ أَصْحَـٰبُ ٱلْجَحِيمِ

وما ارسلنا من قبلك من رسول ولا نبي الا اذا تمنى القى الشيطان في امنيته فينسخ الله ما يلقي الشيطان ثم يحكم الله اياته والله عليم حكيم

وَمَآ أَرْسَلْنَا مِن قَبْلِكَ مِن رَّسُولٍ وَلَا نَبِىٍّ إِلَّآ إِذَا تَمَنَّىٰٓ أَلْقَى ٱلشَّيْطَـٰنُ فِىٓ أُمْنِيَّتِهِۦ فَيَنسَخُ ٱللَّهُ مَا يُلْقِى ٱلشَّيْطَـٰنُ ثُمَّ يُحْكِمُ ٱللَّهُ ءَايَـٰتِهِۦ ۗ وَٱللَّهُ عَلِيمٌ حَكِيمٌ

ليجعل ما يلقي الشيطان فتنة للذين في قلوبهم مرض والقاسية قلوبهم وان الظالمين لفي شقاق بعيد

لِّيَجْعَلَ مَا يُلْقِى ٱلشَّيْطَـٰنُ فِتْنَةً لِّلَّذِينَ فِى قُلُوبِهِم مَّرَضٌ وَٱلْقَاسِيَةِ قُلُوبُهُمْ ۗ وَإِنَّ ٱلظَّـٰلِمِينَ لَفِى شِقَاقٍۭ بَعِيدٍ

وليعلم الذين اوتوا العلم انه الحق من ربك فيؤمنوا به فتخبت له قلوبهم وان الله لهاد الذين امنوا الى صراط مستقيم

وَلِيَعْلَمَ ٱلَّذِينَ أُوتُوا۟ ٱلْعِلْمَ أَنَّهُ ٱلْحَقُّ مِن رَّبِّكَ فَيُؤْمِنُوا۟ بِهِۦ فَتُخْبِتَ لَهُۥ قُلُوبُهُمْ ۗ وَإِنَّ ٱللَّهَ لَهَادِ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوٓا۟ إِلَىٰ صِرَٰطٍ مُّسْتَقِيمٍ

ولا يزال الذين كفروا في مرية منه حتى تاتيهم الساعة بغتة او ياتيهم عذاب يوم عقيم

وَلَا يَزَالُ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ فِى مِرْيَةٍ مِّنْهُ حَتَّىٰ تَأْتِيَهُمُ ٱلسَّاعَةُ بَغْتَةً أَوْ يَأْتِيَهُمْ عَذَابُ يَوْمٍ عَقِيمٍ

الملك يومئذ لله يحكم بينهم فالذين امنوا وعملوا الصالحات في جنات النعيم

ٱلْمُلْكُ يَوْمَئِذٍ لِّلَّهِ يَحْكُمُ بَيْنَهُمْ ۚ فَٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ فِى جَنَّـٰتِ ٱلنَّعِيمِ

والذين كفروا وكذبوا باياتنا فاولئك لهم عذاب مهين

وَٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ وَكَذَّبُوا۟ بِـَٔايَـٰتِنَا فَأُو۟لَـٰٓئِكَ لَهُمْ عَذَابٌ مُّهِينٌ

والذين هاجروا في سبيل الله ثم قتلوا او ماتوا ليرزقنهم الله رزقا حسنا وان الله لهو خير الرازقين

وَٱلَّذِينَ هَاجَرُوا۟ فِى سَبِيلِ ٱللَّهِ ثُمَّ قُتِلُوٓا۟ أَوْ مَاتُوا۟ لَيَرْزُقَنَّهُمُ ٱللَّهُ رِزْقًا حَسَنًا ۚ وَإِنَّ ٱللَّهَ لَهُوَ خَيْرُ ٱلرَّٰزِقِينَ

ليدخلنهم مدخلا يرضونه وان الله لعليم حليم

لَيُدْخِلَنَّهُم مُّدْخَلًا يَرْضَوْنَهُۥ ۗ وَإِنَّ ٱللَّهَ لَعَلِيمٌ حَلِيمٌ

ذلك ومن عاقب بمثل ما عوقب به ثم بغي عليه لينصرنه الله ان الله لعفو غفور

۞ ذَٰلِكَ وَمَنْ عَاقَبَ بِمِثْلِ مَا عُوقِبَ بِهِۦ ثُمَّ بُغِىَ عَلَيْهِ لَيَنصُرَنَّهُ ٱللَّهُ ۗ إِنَّ ٱللَّهَ لَعَفُوٌّ غَفُورٌ

ذلك بان الله يولج الليل في النهار ويولج النهار في الليل وان الله سميع بصير

ذَٰلِكَ بِأَنَّ ٱللَّهَ يُولِجُ ٱلَّيْلَ فِى ٱلنَّهَارِ وَيُولِجُ ٱلنَّهَارَ فِى ٱلَّيْلِ وَأَنَّ ٱللَّهَ سَمِيعٌۢ بَصِيرٌ

ذلك بان الله هو الحق وان ما يدعون من دونه هو الباطل وان الله هو العلي الكبير

ذَٰلِكَ بِأَنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلْحَقُّ وَأَنَّ مَا يَدْعُونَ مِن دُونِهِۦ هُوَ ٱلْبَـٰطِلُ وَأَنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلْعَلِىُّ ٱلْكَبِيرُ

الم تر ان الله انزل من السماء ماء فتصبح الارض مخضرة ان الله لطيف خبير

أَلَمْ تَرَ أَنَّ ٱللَّهَ أَنزَلَ مِنَ ٱلسَّمَآءِ مَآءً فَتُصْبِحُ ٱلْأَرْضُ مُخْضَرَّةً ۗ إِنَّ ٱللَّهَ لَطِيفٌ خَبِيرٌ

له ما في السماوات وما في الارض وان الله لهو الغني الحميد

لَّهُۥ مَا فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَمَا فِى ٱلْأَرْضِ ۗ وَإِنَّ ٱللَّهَ لَهُوَ ٱلْغَنِىُّ ٱلْحَمِيدُ

الم تر ان الله سخر لكم ما في الارض والفلك تجري في البحر بامره ويمسك السماء ان تقع على الارض الا باذنه ان الله بالناس لرءوف رحيم

أَلَمْ تَرَ أَنَّ ٱللَّهَ سَخَّرَ لَكُم مَّا فِى ٱلْأَرْضِ وَٱلْفُلْكَ تَجْرِى فِى ٱلْبَحْرِ بِأَمْرِهِۦ وَيُمْسِكُ ٱلسَّمَآءَ أَن تَقَعَ عَلَى ٱلْأَرْضِ إِلَّا بِإِذْنِهِۦٓ ۗ إِنَّ ٱللَّهَ بِٱلنَّاسِ لَرَءُوفٌ رَّحِيمٌ

وهو الذي احياكم ثم يميتكم ثم يحييكم ان الانسان لكفور

وَهُوَ ٱلَّذِىٓ أَحْيَاكُمْ ثُمَّ يُمِيتُكُمْ ثُمَّ يُحْيِيكُمْ ۗ إِنَّ ٱلْإِنسَـٰنَ لَكَفُورٌ

لكل امة جعلنا منسكا هم ناسكوه فلا ينازعنك في الامر وادع الى ربك انك لعلى هدى مستقيم

لِّكُلِّ أُمَّةٍ جَعَلْنَا مَنسَكًا هُمْ نَاسِكُوهُ ۖ فَلَا يُنَـٰزِعُنَّكَ فِى ٱلْأَمْرِ ۚ وَٱدْعُ إِلَىٰ رَبِّكَ ۖ إِنَّكَ لَعَلَىٰ هُدًى مُّسْتَقِيمٍ

وان جادلوك فقل الله اعلم بما تعملون

وَإِن جَـٰدَلُوكَ فَقُلِ ٱللَّهُ أَعْلَمُ بِمَا تَعْمَلُونَ

الله يحكم بينكم يوم القيامة فيما كنتم فيه تختلفون

ٱللَّهُ يَحْكُمُ بَيْنَكُمْ يَوْمَ ٱلْقِيَـٰمَةِ فِيمَا كُنتُمْ فِيهِ تَخْتَلِفُونَ

الم تعلم ان الله يعلم ما في السماء والارض ان ذلك في كتاب ان ذلك على الله يسير

أَلَمْ تَعْلَمْ أَنَّ ٱللَّهَ يَعْلَمُ مَا فِى ٱلسَّمَآءِ وَٱلْأَرْضِ ۗ إِنَّ ذَٰلِكَ فِى كِتَـٰبٍ ۚ إِنَّ ذَٰلِكَ عَلَى ٱللَّهِ يَسِيرٌ

ويعبدون من دون الله ما لم ينزل به سلطانا وما ليس لهم به علم وما للظالمين من نصير

وَيَعْبُدُونَ مِن دُونِ ٱللَّهِ مَا لَمْ يُنَزِّلْ بِهِۦ سُلْطَـٰنًا وَمَا لَيْسَ لَهُم بِهِۦ عِلْمٌ ۗ وَمَا لِلظَّـٰلِمِينَ مِن نَّصِيرٍ

واذا تتلى عليهم اياتنا بينات تعرف في وجوه الذين كفروا المنكر يكادون يسطون بالذين يتلون عليهم اياتنا قل افانبئكم بشر من ذلكم النار وعدها الله الذين كفروا وبئس المصير

وَإِذَا تُتْلَىٰ عَلَيْهِمْ ءَايَـٰتُنَا بَيِّنَـٰتٍ تَعْرِفُ فِى وُجُوهِ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ ٱلْمُنكَرَ ۖ يَكَادُونَ يَسْطُونَ بِٱلَّذِينَ يَتْلُونَ عَلَيْهِمْ ءَايَـٰتِنَا ۗ قُلْ أَفَأُنَبِّئُكُم بِشَرٍّ مِّن ذَٰلِكُمُ ۗ ٱلنَّارُ وَعَدَهَا ٱللَّهُ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ ۖ وَبِئْسَ ٱلْمَصِيرُ

يا ايها الناس ضرب مثل فاستمعوا له ان الذين تدعون من دون الله لن يخلقوا ذبابا ولو اجتمعوا له وان يسلبهم الذباب شيئا لا يستنقذوه منه ضعف الطالب والمطلوب

يَـٰٓأَيُّهَا ٱلنَّاسُ ضُرِبَ مَثَلٌ فَٱسْتَمِعُوا۟ لَهُۥٓ ۚ إِنَّ ٱلَّذِينَ تَدْعُونَ مِن دُونِ ٱللَّهِ لَن يَخْلُقُوا۟ ذُبَابًا وَلَوِ ٱجْتَمَعُوا۟ لَهُۥ ۖ وَإِن يَسْلُبْهُمُ ٱلذُّبَابُ شَيْـًٔا لَّا يَسْتَنقِذُوهُ مِنْهُ ۚ ضَعُفَ ٱلطَّالِبُ وَٱلْمَطْلُوبُ

ما قدروا الله حق قدره ان الله لقوي عزيز

مَا قَدَرُوا۟ ٱللَّهَ حَقَّ قَدْرِهِۦٓ ۗ إِنَّ ٱللَّهَ لَقَوِىٌّ عَزِيزٌ

الله يصطفي من الملائكة رسلا ومن الناس ان الله سميع بصير

ٱللَّهُ يَصْطَفِى مِنَ ٱلْمَلَـٰٓئِكَةِ رُسُلًا وَمِنَ ٱلنَّاسِ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ سَمِيعٌۢ بَصِيرٌ

يعلم ما بين ايديهم وما خلفهم والى الله ترجع الامور

يَعْلَمُ مَا بَيْنَ أَيْدِيهِمْ وَمَا خَلْفَهُمْ ۗ وَإِلَى ٱللَّهِ تُرْجَعُ ٱلْأُمُورُ

يا ايها الذين امنوا اركعوا واسجدوا واعبدوا ربكم وافعلوا الخير لعلكم تفلحون

يَـٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ ٱرْكَعُوا۟ وَٱسْجُدُوا۟ وَٱعْبُدُوا۟ رَبَّكُمْ وَٱفْعَلُوا۟ ٱلْخَيْرَ لَعَلَّكُمْ تُفْلِحُونَ ۩

وجاهدوا في الله حق جهاده هو اجتباكم وما جعل عليكم في الدين من حرج ملة ابيكم ابراهيم هو سماكم المسلمين من قبل وفي هذا ليكون الرسول شهيدا عليكم وتكونوا شهداء على الناس فاقيموا الصلاة واتوا الزكاة واعتصموا بالله هو مولاكم فنعم المولى ونعم النصير

وَجَـٰهِدُوا۟ فِى ٱللَّهِ حَقَّ جِهَادِهِۦ ۚ هُوَ ٱجْتَبَىٰكُمْ وَمَا جَعَلَ عَلَيْكُمْ فِى ٱلدِّينِ مِنْ حَرَجٍ ۚ مِّلَّةَ أَبِيكُمْ إِبْرَٰهِيمَ ۚ هُوَ سَمَّىٰكُمُ ٱلْمُسْلِمِينَ مِن قَبْلُ وَفِى هَـٰذَا لِيَكُونَ ٱلرَّسُولُ شَهِيدًا عَلَيْكُمْ وَتَكُونُوا۟ شُهَدَآءَ عَلَى ٱلنَّاسِ ۚ فَأَقِيمُوا۟ ٱلصَّلَوٰةَ وَءَاتُوا۟ ٱلزَّكَوٰةَ وَٱعْتَصِمُوا۟ بِٱللَّهِ هُوَ مَوْلَىٰكُمْ ۖ فَنِعْمَ ٱلْمَوْلَىٰ وَنِعْمَ ٱلنَّصِيرُ

TJUGOANDRA SURAN
AL-˘ADJDJ (VALLFÄRDEN)
Perioden oviss
SUYUTI förlägger kronologiskt denna sura till mitten av Medina-perioden,
med undantag för verserna 39 och 40 – vilka (enligt Ibn Abbas,
citerad av Tabari) uppenbarades under Profetens flykt från Mekka till
Medina – samt några andra verser, som sägs ha uppenbarats vid tiden för
slaget vid Badr (år 2 H.). Mot detta står emellertid uppfattningen hos
flertalet av Koranens klassiska kommentatorer (t.ex. Baghawi, Zamakhshari,
Razi, Baydawi), vilka otvetydigt beskriver den som en mekkansk
uppenbarelse, möjligen med undantag av sex verser (19–24) som enligt
några källor skulle kunna höra till Medina-tiden. Med hänsyn till alla
kända faktorer är det mest sannolika att den helt övervägande delen av
suran är från Mekka, medan resten uppenbarades kort tid efter Profetens
ankomst till Medina.
Titeln har hämtats från verserna 25ff., där vallfärden till Mekka (al-
hadjdj) och några av de med vallfärden förenade riterna berörs.

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Al-Hajj

Ordagr.: ”du [el. ’man’] skall se människorna druckna”, dvs. uppträda som om
de hade varit druckna. Det illusoriska, rent subjektiva elementet i detta ”seende”, 
som antyds genom bruket av singularformen ”du”, efter det att pluralformen ”ni” 
använts i meningens början, ger fog för översättningen ”människorna skall ses 
[ragla som] …” etc.

Interpoleringen bygger på As-Sabunis tolkning av versen (ö.a.). — Författaren 
till denna kommentar ser ett samband mellan denna sats och orden i vers 103 i 
föregående sura, där det heter att ”de outsägliga fasor [som möter de dömda denna Dag] 
vållar dem” – dvs. de som fått stiga in i paradiset – ”ingen sorg”.

Se första hälften av not 16 till 15:17.

Detta sätt att återge frasen mukhallaqatin wa-ghayr mukhallaqah, som syftar
på de olika stadierna i fostrets utveckling, bygger på Ibn Abbas och Qatadahs
tolkningar, den förstnämnde citerad av Baghawi, den sistnämnde av Tabari.
Dessutom förklarar Tabari orden ghayr mukhallaqah som avseende det stadium
då fostret (mudghah) ännu saknar eget liv – eller, som han formulerar det – ”då
själen ännu inte har andats in i det” (lam yunfakh fiha ar-ruh). Vad beträffar 
uttrycket ”Vi har skapat er av jord”, understryker det människans enkla biologiska
ursprung och det som förenar henne med olika i jorden ingående ämnen; se i
detta sammanhang slutet av not 47 till 3:59 och not 4 till 23:12.

Eftersom många orättfärdiga människor synbarligen inte ”far illa” i denna
värld, är det uppenbart att den förnedring som versen ovan talar om ligger på det
moraliska planet – nämligen den gradvisa avtrubbningen av moralbegreppet och
ett därav betingat andligt förfall.

Ordagr.: ”dyrkar Gud på randen …” (ö.a.). — Innebörden är att han vacklar
mellan tro och otro och inte kan förmå sig till ett klart ställningstagande för eller
emot.

Ordagr.: ”svänger han om på sitt ansikte”, ett idiom där ordet ”ansikte” står
metonymiskt för människans ”hela väsen”.

Ordagr.: ”den [mest] uppenbara förlust”.

Den som inte förbehållslöst omfattar den tro han bekänner är ofta böjd att
tillskriva olika yttre faktorer, verkliga eller inbillade, ett avgörande ”inflytande”
på sitt öde och kan därmed sägas tillägna dem gudomliga egenskaper.

Ordagr.: ”detta är den yttersta villfarelsen” (dhalika huwad-dalal al-baid).
Se not 25 till 14:18, där en förklaring lämnas till den omskrivning som valts för
att återge detta uttryck.

Orden ”den som” är översättningen av relativpronominet man, vilket nära
nog undantagslöst används om levande varelser och som i fallet ovan syftar på en
människa som genom att låta sig ”förgudas” av dem som ”dyrkar Gud fastän [de]
står på gränsen [mellan tro och otro]”, vållar sig själv och sina anhängare gränslös 
andlig skada.

Detta är den traditionella tolkningen av denna vers, som enligt Ibn Kathir
bygger på Ibn Abbas uppfattning; detta kompletteras med förklaringen att 
tanken att Gud inte skulle stödja Sin Profet är så absurd att hans motståndare inte
har någon annan utväg än att beröva sig livet i ren desperation; se också noterna
15 och 16. Författaren till denna kommentar som, med stöd av en analys av AlFarra, 
anser att pronominet ”honom” (hu i lan yansurahu) syftar på satsens subjekt, tolkar 
och förklarar versen på följande sätt: ”Om någon tror att Gud inte
skall hjälpa honom [att nå lycka i livet]” – dvs. att Guds makt inte räcker till för
detta, vilket uppenbarligen är en anspelning på det slags människa som ”dyrkar
Gud fastän [hon] står på gränsen [mellan tro och otro]” (vers 11 ovan) och därför 
tvivlar på att Han kan leda människorna mot jordisk lycka och evig salighet
– låt honom då … etc.”. (Ö.a.)

Fortsättningen på den i not 14 diskuterade meningen – ”låt honom då fästa
ett rep i taket …” etc. (dvs. ”låt honom hänga sig”), fal-yamdud bi-sababin 
ilas sama (”himlen” el. ”taket”) thumma lyaqta – har här ovan återgetts i enlighet
med uppfattningen hos fleralet kommentatorer. En annan tolkning existerar, förespråkad 
av författaren till denna kommentar, med följande ungefärliga lydelse: ”låt honom med 
de hjälpmedel [han har] (bi-sababin, som också betyder ”rep”) försöka ta sig upp till 
himlen …”. (Ö.a.)

 Ordagr.: ”det som orsakar avogheten” (el. ”illviljan”).

Eller ”Gud vägleder den som vill [vägledas]”. Se not 4 till 14:4, där innebörden 
av denna mening utförligt förklaras.

Eller ”magerna” (al-madjus), efterföljarna till Zarathustra (Zoroaster eller,
på arabiska, Zaradusht), den iranske profet som levde omkring mitten av det
första årtusendet f.Kr. och vars förkunnelse finns upptecknad i Zend-Avesta. I
dag företräds de av gebrerna i Iran och, i större antal, av Indiens och Pakistans
parser. Deras religion, som bygger på en dualistisk världsåskådning, omfattar
icke desto mindre tron på Gud som världsalltets Skapare.

I den första gruppen inkluderas de kristna och parserna (Zarathustras efterföljare), 
vilka visserligen tillskriver väsen vid sidan av Gud gudomliga egenskaper men som i grund 
och botten betraktar dessa väsen som blott och bart manifestationer – eller inkarnationer 
– av den Ende Guden och sålunda är övertygade om att de enbart tillber Honom. I den senare 
gruppen befinner sig de som ”sätter medhjälpare vid Guds sida” (alladhina ashraku) dvs. 
avvisar principen om Hans Enhet och oförliknelighet.

Vad angår innebörden av detta ”nedfallande” hänvisas till 13:15 och 16:48–
49 och därtill fogade noter. I not 33 till 13:15 förklaras översättningen i detta
sammanhang av relativpronominet man med ”allt och alla …”.

Enligt Zamakhshari och Razi bör här som predikatsfyllnad (khabar) underförstås ”i medveten 
underkastelse under Guds vilja”, vilket gör innebörden fullständigt klar: fastän allt i skapelsen 
”faller ned” inför Gud av fri vilja eller av nödtvång (jfr 13:15) gör inte alla människor det av 
fri vilja, dvs. medvetet.

I uttrycket haqqa alayhi ligger att straffet inte är godtyckligt utan drabbar
dem som en oundviklig följd av deras hållning under det jordiska livet.

Nämligen de som bekänner Guds Enhet och Hans Väsens oförliknelighet
och de som tillskriver andra väsen gudomliga egenskaper eller går så långt att han
förnekar Guds existens.

Dessa skall inte förblandas med dem som felar av okunnighet.

Jfr not 60 till sista meningen i 6:70 och likaså noterna 65 till 14:50 och 7
till 73:12–13, varav de sistnämnda redovisar Razis syn på liknande bilder av de
lidanden som skall drabba syndarna i nästa liv.

Dvs. orsaka en upplösning av hela deras personlighet både i inre och yttre
måtto.

Ordagr.: ”de skall ha [el. ’för dem finns’] stänger (el. ’krokar’, maqami) av
järn”. Substantivet miqmaah (sing. av maqami) är härlett av verbet qamaa, vilket 
betyder ”hålla i schack”, ”tygla” (Lisan al-Arab). ”Järnkrokarna” symboliserar här 
omöjligheten att undkomma det lidande som de som förnekar sanningen själva dömer sig till.

Enligt den gängse uppfattningen syftar detta på sådana utsagor i Koranen
som att de ”där [dvs. i paradiset] inte behöver lyssna till tomt och meningslöst
tal” (56:25) och ”de skall hälsas välkomna med fredshälsningen” (25:75). 
Kommentarens författare anser för sin del att det som avses med de ”goda orden” är
trosbekännelsen ”det finns ingen gud utom Gud” (ö.a.).

Detta knyter an till orden i föregående vers om ”den väg [som för] till Honom som 
allt lov och pris tillkommer”.

Ordagr.: ”som med orättfärdiga medel vill få till stånd en avvikelse från den
rätta kursen (ilhad)” – ett uttryck som inbegriper alla former av religionsutövningens 
urartande eller förvanskning.

Enligt Ibn Abbas, citerad av Ibn Hisham, uppenbarades denna vers i slutet
av år 6 H., då det hedniska Quraysh nekade Profeten och hans anhängare, som
hade kommit från Medina för att förrätta vallfärden, rätten att gå in i Mekka och
därmed också att få tillträde till Kabah. Men bortsett härifrån – historiska vittnesbörd 
som skulle kunna bekräfta eller motsäga påståendet, saknas – är versens tillämplighet inte 
begränsad till en viss historisk situation; den gäller varje försök att med våld hindra de 
troende att vallfärda till denna symboliska medelpunkt för deras tro, eller att genom övertalning 
och påtryckningar avstyra detta eller att
på annat sätt förgripa sig på dess för dem heliga karaktär.

I ljuset av Koranens ofta upprepade ord att Abraham var oemottaglig för alla frestelser att sätta 
något vid Guds sida, förefaller befallningen ha en alldeles specifik innebörd, nämligen ”Låt inte 
denna heliga byggnad bli föremål för dyrkan utan klargör att den är helig enbart därför att den är det 
första tempel som uppförts till den Ende Gudens ära” (jfr 3:96 och not 102 till sura 2). Frånsett detta
föreligger ett samband mellan befallningen och orden i föregående vers om dem ”som framhärdar i att förneka 
sanningen”.

Ordagr.: ”Kungör vallfärden för människorna”, dvs. de troende (Tabari).
Flertalet kommentatorer förmodar att detta är en fortsättning av Guds ord till
Abraham; några, bland dem främst Al-Hasan al-Basri, anser dock att orden är
riktade till Profeten Muhammad. Se 2:196–203 och därtill fogade noter angående 
den i Islam föreskrivna vallfärden till Mekka, som kan fullgöras en gång om
året — och skall fullgöras en gång i livet av den som har medel till detta (ö.a.).



Ordagr.: ”magert riddjur [damir]” – ett uttryck som fått några kommentatorer att 
tro att det här är fråga om ”kameler som blivit utmärglade under en lång
och strapatsrik färd”. Det därmed besläktade verbet dammara (alternativ form
admara) används i klassisk arabiska om såväl kameler som hästar med betydelsen
”träna”, ”rida in”, dvs. för krig eller kapplöpning; det besläktade ordet midmar
betecknar sålunda inte bara ”kapplöpningsbana” utan också den ”plats där hästar tränas 
för kapplöpning eller krig” (Djawhari, Asas, etc.; jfr även Lane V, 1803f.). Det 
adjektiviska substantivet damir har därför – särskilt då det som här ställs i motsats 
till ordet ridjalan (”till fots”) – bibetydelsen ”snabb” eller rättare
sagt ”redo för snabb marsch” och kan i utvidgad bemärkelse användas om alla
”snabbgående fortskaffningsmedel”.

Ordagr.: ”bevittna det som är dem till nytta” – dvs. en fördjupad gudsfruktan 
vunnen genom anblicken av det första tempel som vigts åt Gud och en förstärkt 
medvetenhet om att tillhöra de troendes universella brödraskap. Förutom
att de på så sätt berikas andligen, får de troende under de årliga vallfärdsceremonierna 
tillfälle att komma de många sociala och politiska problem in på livet som
de olika, geografiskt åtskilda, delarna av det muslimska samfundet brottas med.

Koranens ständiga, eftertryckliga påminnelser om plikten att åkalla (el. uttala) 
Guds namn var gång man slaktar ett djur har till syfte att göra de troende
”medvetna om det oerhörda i att utsläcka liv och allvaret i det förtroende som
Gud har gett människan när Han gjort djurens kött lovligt för henne som föda”
(Muhammad Marmaduke Pickthall, The Meaning of the Glorious Koran, London
1930, 342, not 2). Vad gäller de ”[av alla] kända dagarna” (ayyam malumat) som
omtalas i versen ovan, torde de avse den tionde dagen av månmånaden Dhul-
Hidjdjah, då Offerhögtiden infaller, samt de två påföljande dagarna som betecknar 
slutet på vallfärden (allt enligt Ibn Abbas, citerad av Razi).

Medan det för pilgrimerna på sin höjd är tillåtet att äta något av köttet från
de djur de har offrat, åligger det dem att låta de fattiga äta av det, (Tabari och Zamakhshari); 
detta är alltså det främsta syftet med dessa offer. Utöver detta är de avsedda att högtidlighålla 
minnet av Abrahams beredvillighet att offra sin förstfödde son, sedan han drömt att Gud begärde 
detta yttersta offer av honom (se 37:102–107 och anslutande noter); vidare påminns de troende om 
att Gud är Den som i allt drar försorg om människan och Den som bestämmer över liv och
död och att alla måste återvända till Honom. Slutligen skall offret (som Razi framhåller) för varje 
troende vara en symbol för hans beredskap att offra sig själv för sanningens sak.

Så tolkar Tabari frasen thummal-yaqdu tafathahum; andra kommentatorer
anser emellertid att det mycket ovanliga ordet tafath syftar på det för 
alla pilgrimer gällande förbudet mot vissa ting som hör till det fysiska 
välbefinnandet, t.ex. att klippa eller raka huvudhåret (2:196), att bära 
andra kläder än den enkla, sömlösa pilgrimsdräkten (ihram), att idka intimt 
umgänge med sin hustru (2:197) etc.

Dvs. runt Kabah, den ceremoni som utgör vallfärdens avslutning; (se sura 2,
noterna 102 och 104).

Se första stycket av 5:3. Här understryker Koranen än en gång att allt som
inte uttryckligen förbjudits i sig självt är tillåtet.

Ordagr.: ”från avgudabildernas smuts” (ö.a.). – Ordet awthan (”avgudabilder”) 
betecknar inte bara faktiska avbildningar av falska gudar utan också i vidaste 
bemärkelse allt som har samband med falska föreställningar och handlingar
som förestavas av sådana eller med en tendens att ”hylla” falska värden; därför
fogas till detta en uppmaning att avhålla sig från ”lögnaktigt tal”.

Se not 110 till 2:135 med förklaring av ordet hanif (plur. hunafa).

Uttrycket ”Guds symboler” (shaair) avser här de riter och ceremonier som
är förbundna med vallfärden (se andra hälften av not 4 till 5:2). Betonandet av
den symboliska karaktären av vallfärdsriterna tjänar till att fästa den troendes
uppmärksamhet vid den rent andliga innebörden av dessa riter och förebygga att
han mer eller mindre omedvetet gör kulthandlingarna till självändamål. Tabari
förklarar i sin kommentar till denna och nästa vers att termen shaair omfattar
alla riter, handlingar och platser förbundna med vallfärden och att alla har en
symbolisk innebörd. Andra kommentatorer ser i ordet ”symbolerna” här en
särskild anspelning på offerdjuren respektive själva offerhandlingen, fastän detta
inte uttryckligen framgår av texten. — Översättningen följer vad som torde vara
den sedvanliga tolkningen (ö.a.).