QuranReader

The Surah takes its name from verse 41 in which the word Ankabut (Spider) has occurred.

<h2>Name</h2><p>The Surah takes its name from <a href="/29/41" rel="noopener noreferrer" target="_blank">verse 41</a> in which the word <em>Ankabut</em> (Spider) has occurred.</p><h2>Period of Revelation</h2><p><a href="/29/56-60" rel="noopener noreferrer" target="_blank">Verses 56-60</a> clearly show that this Surah was sent down a little before the migration to Habash, and this is supported by the internal evidence of the subject matter as well. Some commentators have opined that since it mentions the hypocrites, and hypocrisy appeared in Madinah, the first ten verses of this Surah were revealed at Madinah and the rest of it at Makkah; whereas the people whose hypocrisy has been mentioned here are those who had adopted a hypocritical way of life because they were afraid of the oppression and extreme physical torture to which the Muslims were being subjected by the disbelievers. Evidently, this kind of hypocrisy could be there only at Makkah and not at Madinah. Similarly, some other commentators, seeing that in this Surah the Muslims have been exhorted to migrate, have regarded it as the last Surah to be revealed at Makkah, whereas the Muslims had migrated to Habash even before their migration to Madinah. These opinions are not based on any tradition but on the internal evidence of the subject matter, and this internal evidence, when considered against the subject matter of the Surah as a whole, points to the conditions prevailing at the time of the migration to Habash and not to the last stage at Makkah.</p><h2>Theme and Subject matter</h2><p>A close examination of the Surah shows that the period of its revelation occurred at a time of extreme persecution of the Muslims in Makkah. The disbelievers were opposing and fighting Islam vehemently, and new converts were being subjected to severe oppression. It was under such conditions that Allah sent down this Surah to strengthen and encourage the sincere Muslims as well as to put to shame those who were showing weakness of the faith. Besides, the disbelievers of Makkah have been threatened and warned not to invite for themselves the fate that the antagonists of the Truth have been experiencing in every age.</p><p>The disbelievers were urging their offsprings to abandon Muhammad (may Allah's peace be upon him), and return to their ancestral religion, for they argued: "The Qur'an in which you have put your faith, regards the rights of the parents as the uppermost; therefore, listen to what we say; otherwise you will be working against the dictates of your own Faith." This has been answered in <a href="/29/8" rel="noopener noreferrer" target="_blank">verse 8</a>.</p><p>Similarly, people of some clans said to the new converts to Islam, "Leave the question of punishments, etc., to us. Listen to us and abandon this man. If God seizes you in the Hereafter, we will come forward and say, 'Lord, these people are innocent: we had forced them to give up the Faith; therefore, seize us'." This has been dealt with, in <a href="/29/12-13" rel="noopener noreferrer" target="_blank">vv. 12-13</a>.</p><p>The stories mentioned in this Surah also impress the same point mostly, as if to say, "Look at the Prophets of the past: they were made to suffer great hardships and were treated cruelly for long periods. Then, at last they were helped by Allah. Therefore, take heart: Allah's help will certainly come but a period of trial and tribulation has to be undergone." Besides teaching this lesson to the Muslims, the disbelievers also have been warned, as if to say, "If you are not being immediately seized by Allah, you should not form the wrong impression that you will never be seized. The signs of the doomed nations of the past are before you. Just see how they met their doom and how Allah helped the Prophets."</p><p>The Muslims were instructed to the effect: "If you feel that the persecution has become unbearable for you, you should give up your homes, instead of giving up your Faith: Allah's earth is vast: seek a new place where you can worship Allah with the full peace of mind." Besides all this, the disbelievers also have been urged to understand Islam. The realities of <em>Tauhid</em> and the Hereafter have been impressed with rational arguments, <em>shirk</em> has been refuted, and drawing their attention towards the signs of the universe, they have been told that all these Signs confirm the teachings that the Prophet is presenting before them.</p>

احسب الناس ان يتركوا ان يقولوا امنا وهم لا يفتنون

أَحَسِبَ ٱلنَّاسُ أَن يُتْرَكُوٓا۟ أَن يَقُولُوٓا۟ ءَامَنَّا وَهُمْ لَا يُفْتَنُونَ

ولقد فتنا الذين من قبلهم فليعلمن الله الذين صدقوا وليعلمن الكاذبين

وَلَقَدْ فَتَنَّا ٱلَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ ۖ فَلَيَعْلَمَنَّ ٱللَّهُ ٱلَّذِينَ صَدَقُوا۟ وَلَيَعْلَمَنَّ ٱلْكَـٰذِبِينَ

ام حسب الذين يعملون السيئات ان يسبقونا ساء ما يحكمون

أَمْ حَسِبَ ٱلَّذِينَ يَعْمَلُونَ ٱلسَّيِّـَٔاتِ أَن يَسْبِقُونَا ۚ سَآءَ مَا يَحْكُمُونَ

من كان يرجو لقاء الله فان اجل الله لات وهو السميع العليم

مَن كَانَ يَرْجُوا۟ لِقَآءَ ٱللَّهِ فَإِنَّ أَجَلَ ٱللَّهِ لَـَٔاتٍ ۚ وَهُوَ ٱلسَّمِيعُ ٱلْعَلِيمُ

ومن جاهد فانما يجاهد لنفسه ان الله لغني عن العالمين

وَمَن جَـٰهَدَ فَإِنَّمَا يُجَـٰهِدُ لِنَفْسِهِۦٓ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ لَغَنِىٌّ عَنِ ٱلْعَـٰلَمِينَ

والذين امنوا وعملوا الصالحات لنكفرن عنهم سيئاتهم ولنجزينهم احسن الذي كانوا يعملون

وَٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ لَنُكَفِّرَنَّ عَنْهُمْ سَيِّـَٔاتِهِمْ وَلَنَجْزِيَنَّهُمْ أَحْسَنَ ٱلَّذِى كَانُوا۟ يَعْمَلُونَ

ووصينا الانسان بوالديه حسنا وان جاهداك لتشرك بي ما ليس لك به علم فلا تطعهما الي مرجعكم فانبئكم بما كنتم تعملون

وَوَصَّيْنَا ٱلْإِنسَـٰنَ بِوَٰلِدَيْهِ حُسْنًا ۖ وَإِن جَـٰهَدَاكَ لِتُشْرِكَ بِى مَا لَيْسَ لَكَ بِهِۦ عِلْمٌ فَلَا تُطِعْهُمَآ ۚ إِلَىَّ مَرْجِعُكُمْ فَأُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

والذين امنوا وعملوا الصالحات لندخلنهم في الصالحين

وَٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ لَنُدْخِلَنَّهُمْ فِى ٱلصَّـٰلِحِينَ

ومن الناس من يقول امنا بالله فاذا اوذي في الله جعل فتنة الناس كعذاب الله ولئن جاء نصر من ربك ليقولن انا كنا معكم اوليس الله باعلم بما في صدور العالمين

وَمِنَ ٱلنَّاسِ مَن يَقُولُ ءَامَنَّا بِٱللَّهِ فَإِذَآ أُوذِىَ فِى ٱللَّهِ جَعَلَ فِتْنَةَ ٱلنَّاسِ كَعَذَابِ ٱللَّهِ وَلَئِن جَآءَ نَصْرٌ مِّن رَّبِّكَ لَيَقُولُنَّ إِنَّا كُنَّا مَعَكُمْ ۚ أَوَلَيْسَ ٱللَّهُ بِأَعْلَمَ بِمَا فِى صُدُورِ ٱلْعَـٰلَمِينَ

وليعلمن الله الذين امنوا وليعلمن المنافقين

وَلَيَعْلَمَنَّ ٱللَّهُ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَلَيَعْلَمَنَّ ٱلْمُنَـٰفِقِينَ

وقال الذين كفروا للذين امنوا اتبعوا سبيلنا ولنحمل خطاياكم وما هم بحاملين من خطاياهم من شيء انهم لكاذبون

وَقَالَ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ لِلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ ٱتَّبِعُوا۟ سَبِيلَنَا وَلْنَحْمِلْ خَطَـٰيَـٰكُمْ وَمَا هُم بِحَـٰمِلِينَ مِنْ خَطَـٰيَـٰهُم مِّن شَىْءٍ ۖ إِنَّهُمْ لَكَـٰذِبُونَ

وليحملن اثقالهم واثقالا مع اثقالهم وليسالن يوم القيامة عما كانوا يفترون

وَلَيَحْمِلُنَّ أَثْقَالَهُمْ وَأَثْقَالًا مَّعَ أَثْقَالِهِمْ ۖ وَلَيُسْـَٔلُنَّ يَوْمَ ٱلْقِيَـٰمَةِ عَمَّا كَانُوا۟ يَفْتَرُونَ

ولقد ارسلنا نوحا الى قومه فلبث فيهم الف سنة الا خمسين عاما فاخذهم الطوفان وهم ظالمون

وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا نُوحًا إِلَىٰ قَوْمِهِۦ فَلَبِثَ فِيهِمْ أَلْفَ سَنَةٍ إِلَّا خَمْسِينَ عَامًا فَأَخَذَهُمُ ٱلطُّوفَانُ وَهُمْ ظَـٰلِمُونَ

فانجيناه واصحاب السفينة وجعلناها اية للعالمين

فَأَنجَيْنَـٰهُ وَأَصْحَـٰبَ ٱلسَّفِينَةِ وَجَعَلْنَـٰهَآ ءَايَةً لِّلْعَـٰلَمِينَ

وابراهيم اذ قال لقومه اعبدوا الله واتقوه ذلكم خير لكم ان كنتم تعلمون

وَإِبْرَٰهِيمَ إِذْ قَالَ لِقَوْمِهِ ٱعْبُدُوا۟ ٱللَّهَ وَٱتَّقُوهُ ۖ ذَٰلِكُمْ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ

انما تعبدون من دون الله اوثانا وتخلقون افكا ان الذين تعبدون من دون الله لا يملكون لكم رزقا فابتغوا عند الله الرزق واعبدوه واشكروا له اليه ترجعون

إِنَّمَا تَعْبُدُونَ مِن دُونِ ٱللَّهِ أَوْثَـٰنًا وَتَخْلُقُونَ إِفْكًا ۚ إِنَّ ٱلَّذِينَ تَعْبُدُونَ مِن دُونِ ٱللَّهِ لَا يَمْلِكُونَ لَكُمْ رِزْقًا فَٱبْتَغُوا۟ عِندَ ٱللَّهِ ٱلرِّزْقَ وَٱعْبُدُوهُ وَٱشْكُرُوا۟ لَهُۥٓ ۖ إِلَيْهِ تُرْجَعُونَ

وان تكذبوا فقد كذب امم من قبلكم وما على الرسول الا البلاغ المبين

وَإِن تُكَذِّبُوا۟ فَقَدْ كَذَّبَ أُمَمٌ مِّن قَبْلِكُمْ ۖ وَمَا عَلَى ٱلرَّسُولِ إِلَّا ٱلْبَلَـٰغُ ٱلْمُبِينُ

اولم يروا كيف يبدئ الله الخلق ثم يعيده ان ذلك على الله يسير

أَوَلَمْ يَرَوْا۟ كَيْفَ يُبْدِئُ ٱللَّهُ ٱلْخَلْقَ ثُمَّ يُعِيدُهُۥٓ ۚ إِنَّ ذَٰلِكَ عَلَى ٱللَّهِ يَسِيرٌ

قل سيروا في الارض فانظروا كيف بدا الخلق ثم الله ينشئ النشاة الاخرة ان الله على كل شيء قدير

قُلْ سِيرُوا۟ فِى ٱلْأَرْضِ فَٱنظُرُوا۟ كَيْفَ بَدَأَ ٱلْخَلْقَ ۚ ثُمَّ ٱللَّهُ يُنشِئُ ٱلنَّشْأَةَ ٱلْـَٔاخِرَةَ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ عَلَىٰ كُلِّ شَىْءٍ قَدِيرٌ

يعذب من يشاء ويرحم من يشاء واليه تقلبون

يُعَذِّبُ مَن يَشَآءُ وَيَرْحَمُ مَن يَشَآءُ ۖ وَإِلَيْهِ تُقْلَبُونَ

وما انتم بمعجزين في الارض ولا في السماء وما لكم من دون الله من ولي ولا نصير

وَمَآ أَنتُم بِمُعْجِزِينَ فِى ٱلْأَرْضِ وَلَا فِى ٱلسَّمَآءِ ۖ وَمَا لَكُم مِّن دُونِ ٱللَّهِ مِن وَلِىٍّ وَلَا نَصِيرٍ

والذين كفروا بايات الله ولقائه اولئك يئسوا من رحمتي واولئك لهم عذاب اليم

وَٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ بِـَٔايَـٰتِ ٱللَّهِ وَلِقَآئِهِۦٓ أُو۟لَـٰٓئِكَ يَئِسُوا۟ مِن رَّحْمَتِى وَأُو۟لَـٰٓئِكَ لَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ

فما كان جواب قومه الا ان قالوا اقتلوه او حرقوه فانجاه الله من النار ان في ذلك لايات لقوم يؤمنون

فَمَا كَانَ جَوَابَ قَوْمِهِۦٓ إِلَّآ أَن قَالُوا۟ ٱقْتُلُوهُ أَوْ حَرِّقُوهُ فَأَنجَىٰهُ ٱللَّهُ مِنَ ٱلنَّارِ ۚ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَـٰتٍ لِّقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ

وقال انما اتخذتم من دون الله اوثانا مودة بينكم في الحياة الدنيا ثم يوم القيامة يكفر بعضكم ببعض ويلعن بعضكم بعضا وماواكم النار وما لكم من ناصرين

وَقَالَ إِنَّمَا ٱتَّخَذْتُم مِّن دُونِ ٱللَّهِ أَوْثَـٰنًا مَّوَدَّةَ بَيْنِكُمْ فِى ٱلْحَيَوٰةِ ٱلدُّنْيَا ۖ ثُمَّ يَوْمَ ٱلْقِيَـٰمَةِ يَكْفُرُ بَعْضُكُم بِبَعْضٍ وَيَلْعَنُ بَعْضُكُم بَعْضًا وَمَأْوَىٰكُمُ ٱلنَّارُ وَمَا لَكُم مِّن نَّـٰصِرِينَ

فامن له لوط وقال اني مهاجر الى ربي انه هو العزيز الحكيم

۞ فَـَٔامَنَ لَهُۥ لُوطٌ ۘ وَقَالَ إِنِّى مُهَاجِرٌ إِلَىٰ رَبِّىٓ ۖ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلْحَكِيمُ

ووهبنا له اسحاق ويعقوب وجعلنا في ذريته النبوة والكتاب واتيناه اجره في الدنيا وانه في الاخرة لمن الصالحين

وَوَهَبْنَا لَهُۥٓ إِسْحَـٰقَ وَيَعْقُوبَ وَجَعَلْنَا فِى ذُرِّيَّتِهِ ٱلنُّبُوَّةَ وَٱلْكِتَـٰبَ وَءَاتَيْنَـٰهُ أَجْرَهُۥ فِى ٱلدُّنْيَا ۖ وَإِنَّهُۥ فِى ٱلْـَٔاخِرَةِ لَمِنَ ٱلصَّـٰلِحِينَ

ولوطا اذ قال لقومه انكم لتاتون الفاحشة ما سبقكم بها من احد من العالمين

وَلُوطًا إِذْ قَالَ لِقَوْمِهِۦٓ إِنَّكُمْ لَتَأْتُونَ ٱلْفَـٰحِشَةَ مَا سَبَقَكُم بِهَا مِنْ أَحَدٍ مِّنَ ٱلْعَـٰلَمِينَ

ائنكم لتاتون الرجال وتقطعون السبيل وتاتون في ناديكم المنكر فما كان جواب قومه الا ان قالوا ائتنا بعذاب الله ان كنت من الصادقين

أَئِنَّكُمْ لَتَأْتُونَ ٱلرِّجَالَ وَتَقْطَعُونَ ٱلسَّبِيلَ وَتَأْتُونَ فِى نَادِيكُمُ ٱلْمُنكَرَ ۖ فَمَا كَانَ جَوَابَ قَوْمِهِۦٓ إِلَّآ أَن قَالُوا۟ ٱئْتِنَا بِعَذَابِ ٱللَّهِ إِن كُنتَ مِنَ ٱلصَّـٰدِقِينَ

قال رب انصرني على القوم المفسدين

قَالَ رَبِّ ٱنصُرْنِى عَلَى ٱلْقَوْمِ ٱلْمُفْسِدِينَ

ولما جاءت رسلنا ابراهيم بالبشرى قالوا انا مهلكو اهل هذه القرية ان اهلها كانوا ظالمين

وَلَمَّا جَآءَتْ رُسُلُنَآ إِبْرَٰهِيمَ بِٱلْبُشْرَىٰ قَالُوٓا۟ إِنَّا مُهْلِكُوٓا۟ أَهْلِ هَـٰذِهِ ٱلْقَرْيَةِ ۖ إِنَّ أَهْلَهَا كَانُوا۟ ظَـٰلِمِينَ

قال ان فيها لوطا قالوا نحن اعلم بمن فيها لننجينه واهله الا امراته كانت من الغابرين

قَالَ إِنَّ فِيهَا لُوطًا ۚ قَالُوا۟ نَحْنُ أَعْلَمُ بِمَن فِيهَا ۖ لَنُنَجِّيَنَّهُۥ وَأَهْلَهُۥٓ إِلَّا ٱمْرَأَتَهُۥ كَانَتْ مِنَ ٱلْغَـٰبِرِينَ

ولما ان جاءت رسلنا لوطا سيء بهم وضاق بهم ذرعا وقالوا لا تخف ولا تحزن انا منجوك واهلك الا امراتك كانت من الغابرين

وَلَمَّآ أَن جَآءَتْ رُسُلُنَا لُوطًا سِىٓءَ بِهِمْ وَضَاقَ بِهِمْ ذَرْعًا وَقَالُوا۟ لَا تَخَفْ وَلَا تَحْزَنْ ۖ إِنَّا مُنَجُّوكَ وَأَهْلَكَ إِلَّا ٱمْرَأَتَكَ كَانَتْ مِنَ ٱلْغَـٰبِرِينَ

انا منزلون على اهل هذه القرية رجزا من السماء بما كانوا يفسقون

إِنَّا مُنزِلُونَ عَلَىٰٓ أَهْلِ هَـٰذِهِ ٱلْقَرْيَةِ رِجْزًا مِّنَ ٱلسَّمَآءِ بِمَا كَانُوا۟ يَفْسُقُونَ

ولقد تركنا منها اية بينة لقوم يعقلون

وَلَقَد تَّرَكْنَا مِنْهَآ ءَايَةًۢ بَيِّنَةً لِّقَوْمٍ يَعْقِلُونَ

والى مدين اخاهم شعيبا فقال يا قوم اعبدوا الله وارجوا اليوم الاخر ولا تعثوا في الارض مفسدين

وَإِلَىٰ مَدْيَنَ أَخَاهُمْ شُعَيْبًا فَقَالَ يَـٰقَوْمِ ٱعْبُدُوا۟ ٱللَّهَ وَٱرْجُوا۟ ٱلْيَوْمَ ٱلْـَٔاخِرَ وَلَا تَعْثَوْا۟ فِى ٱلْأَرْضِ مُفْسِدِينَ

فكذبوه فاخذتهم الرجفة فاصبحوا في دارهم جاثمين

فَكَذَّبُوهُ فَأَخَذَتْهُمُ ٱلرَّجْفَةُ فَأَصْبَحُوا۟ فِى دَارِهِمْ جَـٰثِمِينَ

وعادا وثمود وقد تبين لكم من مساكنهم وزين لهم الشيطان اعمالهم فصدهم عن السبيل وكانوا مستبصرين

وَعَادًا وَثَمُودَا۟ وَقَد تَّبَيَّنَ لَكُم مِّن مَّسَـٰكِنِهِمْ ۖ وَزَيَّنَ لَهُمُ ٱلشَّيْطَـٰنُ أَعْمَـٰلَهُمْ فَصَدَّهُمْ عَنِ ٱلسَّبِيلِ وَكَانُوا۟ مُسْتَبْصِرِينَ

وقارون وفرعون وهامان ولقد جاءهم موسى بالبينات فاستكبروا في الارض وما كانوا سابقين

وَقَـٰرُونَ وَفِرْعَوْنَ وَهَـٰمَـٰنَ ۖ وَلَقَدْ جَآءَهُم مُّوسَىٰ بِٱلْبَيِّنَـٰتِ فَٱسْتَكْبَرُوا۟ فِى ٱلْأَرْضِ وَمَا كَانُوا۟ سَـٰبِقِينَ

فكلا اخذنا بذنبه فمنهم من ارسلنا عليه حاصبا ومنهم من اخذته الصيحة ومنهم من خسفنا به الارض ومنهم من اغرقنا وما كان الله ليظلمهم ولكن كانوا انفسهم يظلمون

فَكُلًّا أَخَذْنَا بِذَنۢبِهِۦ ۖ فَمِنْهُم مَّنْ أَرْسَلْنَا عَلَيْهِ حَاصِبًا وَمِنْهُم مَّنْ أَخَذَتْهُ ٱلصَّيْحَةُ وَمِنْهُم مَّنْ خَسَفْنَا بِهِ ٱلْأَرْضَ وَمِنْهُم مَّنْ أَغْرَقْنَا ۚ وَمَا كَانَ ٱللَّهُ لِيَظْلِمَهُمْ وَلَـٰكِن كَانُوٓا۟ أَنفُسَهُمْ يَظْلِمُونَ

مثل الذين اتخذوا من دون الله اولياء كمثل العنكبوت اتخذت بيتا وان اوهن البيوت لبيت العنكبوت لو كانوا يعلمون

مَثَلُ ٱلَّذِينَ ٱتَّخَذُوا۟ مِن دُونِ ٱللَّهِ أَوْلِيَآءَ كَمَثَلِ ٱلْعَنكَبُوتِ ٱتَّخَذَتْ بَيْتًا ۖ وَإِنَّ أَوْهَنَ ٱلْبُيُوتِ لَبَيْتُ ٱلْعَنكَبُوتِ ۖ لَوْ كَانُوا۟ يَعْلَمُونَ

ان الله يعلم ما يدعون من دونه من شيء وهو العزيز الحكيم

إِنَّ ٱللَّهَ يَعْلَمُ مَا يَدْعُونَ مِن دُونِهِۦ مِن شَىْءٍ ۚ وَهُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلْحَكِيمُ

وتلك الامثال نضربها للناس وما يعقلها الا العالمون

وَتِلْكَ ٱلْأَمْثَـٰلُ نَضْرِبُهَا لِلنَّاسِ ۖ وَمَا يَعْقِلُهَآ إِلَّا ٱلْعَـٰلِمُونَ

خلق الله السماوات والارض بالحق ان في ذلك لاية للمؤمنين

خَلَقَ ٱللَّهُ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضَ بِٱلْحَقِّ ۚ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَةً لِّلْمُؤْمِنِينَ

اتل ما اوحي اليك من الكتاب واقم الصلاة ان الصلاة تنهى عن الفحشاء والمنكر ولذكر الله اكبر والله يعلم ما تصنعون

ٱتْلُ مَآ أُوحِىَ إِلَيْكَ مِنَ ٱلْكِتَـٰبِ وَأَقِمِ ٱلصَّلَوٰةَ ۖ إِنَّ ٱلصَّلَوٰةَ تَنْهَىٰ عَنِ ٱلْفَحْشَآءِ وَٱلْمُنكَرِ ۗ وَلَذِكْرُ ٱللَّهِ أَكْبَرُ ۗ وَٱللَّهُ يَعْلَمُ مَا تَصْنَعُونَ

ولا تجادلوا اهل الكتاب الا بالتي هي احسن الا الذين ظلموا منهم وقولوا امنا بالذي انزل الينا وانزل اليكم والهنا والهكم واحد ونحن له مسلمون

۞ وَلَا تُجَـٰدِلُوٓا۟ أَهْلَ ٱلْكِتَـٰبِ إِلَّا بِٱلَّتِى هِىَ أَحْسَنُ إِلَّا ٱلَّذِينَ ظَلَمُوا۟ مِنْهُمْ ۖ وَقُولُوٓا۟ ءَامَنَّا بِٱلَّذِىٓ أُنزِلَ إِلَيْنَا وَأُنزِلَ إِلَيْكُمْ وَإِلَـٰهُنَا وَإِلَـٰهُكُمْ وَٰحِدٌ وَنَحْنُ لَهُۥ مُسْلِمُونَ

وكذلك انزلنا اليك الكتاب فالذين اتيناهم الكتاب يؤمنون به ومن هؤلاء من يؤمن به وما يجحد باياتنا الا الكافرون

وَكَذَٰلِكَ أَنزَلْنَآ إِلَيْكَ ٱلْكِتَـٰبَ ۚ فَٱلَّذِينَ ءَاتَيْنَـٰهُمُ ٱلْكِتَـٰبَ يُؤْمِنُونَ بِهِۦ ۖ وَمِنْ هَـٰٓؤُلَآءِ مَن يُؤْمِنُ بِهِۦ ۚ وَمَا يَجْحَدُ بِـَٔايَـٰتِنَآ إِلَّا ٱلْكَـٰفِرُونَ

وما كنت تتلو من قبله من كتاب ولا تخطه بيمينك اذا لارتاب المبطلون

وَمَا كُنتَ تَتْلُوا۟ مِن قَبْلِهِۦ مِن كِتَـٰبٍ وَلَا تَخُطُّهُۥ بِيَمِينِكَ ۖ إِذًا لَّٱرْتَابَ ٱلْمُبْطِلُونَ

بل هو ايات بينات في صدور الذين اوتوا العلم وما يجحد باياتنا الا الظالمون

بَلْ هُوَ ءَايَـٰتٌۢ بَيِّنَـٰتٌ فِى صُدُورِ ٱلَّذِينَ أُوتُوا۟ ٱلْعِلْمَ ۚ وَمَا يَجْحَدُ بِـَٔايَـٰتِنَآ إِلَّا ٱلظَّـٰلِمُونَ

وقالوا لولا انزل عليه ايات من ربه قل انما الايات عند الله وانما انا نذير مبين

وَقَالُوا۟ لَوْلَآ أُنزِلَ عَلَيْهِ ءَايَـٰتٌ مِّن رَّبِّهِۦ ۖ قُلْ إِنَّمَا ٱلْـَٔايَـٰتُ عِندَ ٱللَّهِ وَإِنَّمَآ أَنَا۠ نَذِيرٌ مُّبِينٌ

اولم يكفهم انا انزلنا عليك الكتاب يتلى عليهم ان في ذلك لرحمة وذكرى لقوم يؤمنون

أَوَلَمْ يَكْفِهِمْ أَنَّآ أَنزَلْنَا عَلَيْكَ ٱلْكِتَـٰبَ يُتْلَىٰ عَلَيْهِمْ ۚ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَرَحْمَةً وَذِكْرَىٰ لِقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ

قل كفى بالله بيني وبينكم شهيدا يعلم ما في السماوات والارض والذين امنوا بالباطل وكفروا بالله اولئك هم الخاسرون

قُلْ كَفَىٰ بِٱللَّهِ بَيْنِى وَبَيْنَكُمْ شَهِيدًا ۖ يَعْلَمُ مَا فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ ۗ وَٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ بِٱلْبَـٰطِلِ وَكَفَرُوا۟ بِٱللَّهِ أُو۟لَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلْخَـٰسِرُونَ

ويستعجلونك بالعذاب ولولا اجل مسمى لجاءهم العذاب ولياتينهم بغتة وهم لا يشعرون

وَيَسْتَعْجِلُونَكَ بِٱلْعَذَابِ ۚ وَلَوْلَآ أَجَلٌ مُّسَمًّى لَّجَآءَهُمُ ٱلْعَذَابُ وَلَيَأْتِيَنَّهُم بَغْتَةً وَهُمْ لَا يَشْعُرُونَ

يستعجلونك بالعذاب وان جهنم لمحيطة بالكافرين

يَسْتَعْجِلُونَكَ بِٱلْعَذَابِ وَإِنَّ جَهَنَّمَ لَمُحِيطَةٌۢ بِٱلْكَـٰفِرِينَ

يوم يغشاهم العذاب من فوقهم ومن تحت ارجلهم ويقول ذوقوا ما كنتم تعملون

يَوْمَ يَغْشَىٰهُمُ ٱلْعَذَابُ مِن فَوْقِهِمْ وَمِن تَحْتِ أَرْجُلِهِمْ وَيَقُولُ ذُوقُوا۟ مَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

يا عبادي الذين امنوا ان ارضي واسعة فاياي فاعبدون

يَـٰعِبَادِىَ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوٓا۟ إِنَّ أَرْضِى وَٰسِعَةٌ فَإِيَّـٰىَ فَٱعْبُدُونِ

كل نفس ذائقة الموت ثم الينا ترجعون

كُلُّ نَفْسٍ ذَآئِقَةُ ٱلْمَوْتِ ۖ ثُمَّ إِلَيْنَا تُرْجَعُونَ

والذين امنوا وعملوا الصالحات لنبوئنهم من الجنة غرفا تجري من تحتها الانهار خالدين فيها نعم اجر العاملين

وَٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ لَنُبَوِّئَنَّهُم مِّنَ ٱلْجَنَّةِ غُرَفًا تَجْرِى مِن تَحْتِهَا ٱلْأَنْهَـٰرُ خَـٰلِدِينَ فِيهَا ۚ نِعْمَ أَجْرُ ٱلْعَـٰمِلِينَ

الذين صبروا وعلى ربهم يتوكلون

ٱلَّذِينَ صَبَرُوا۟ وَعَلَىٰ رَبِّهِمْ يَتَوَكَّلُونَ

وكاين من دابة لا تحمل رزقها الله يرزقها واياكم وهو السميع العليم

وَكَأَيِّن مِّن دَآبَّةٍ لَّا تَحْمِلُ رِزْقَهَا ٱللَّهُ يَرْزُقُهَا وَإِيَّاكُمْ ۚ وَهُوَ ٱلسَّمِيعُ ٱلْعَلِيمُ

ولئن سالتهم من خلق السماوات والارض وسخر الشمس والقمر ليقولن الله فانى يؤفكون

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضَ وَسَخَّرَ ٱلشَّمْسَ وَٱلْقَمَرَ لَيَقُولُنَّ ٱللَّهُ ۖ فَأَنَّىٰ يُؤْفَكُونَ

الله يبسط الرزق لمن يشاء من عباده ويقدر له ان الله بكل شيء عليم

ٱللَّهُ يَبْسُطُ ٱلرِّزْقَ لِمَن يَشَآءُ مِنْ عِبَادِهِۦ وَيَقْدِرُ لَهُۥٓ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ بِكُلِّ شَىْءٍ عَلِيمٌ

ولئن سالتهم من نزل من السماء ماء فاحيا به الارض من بعد موتها ليقولن الله قل الحمد لله بل اكثرهم لا يعقلون

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّن نَّزَّلَ مِنَ ٱلسَّمَآءِ مَآءً فَأَحْيَا بِهِ ٱلْأَرْضَ مِنۢ بَعْدِ مَوْتِهَا لَيَقُولُنَّ ٱللَّهُ ۚ قُلِ ٱلْحَمْدُ لِلَّهِ ۚ بَلْ أَكْثَرُهُمْ لَا يَعْقِلُونَ

وما هذه الحياة الدنيا الا لهو ولعب وان الدار الاخرة لهي الحيوان لو كانوا يعلمون

وَمَا هَـٰذِهِ ٱلْحَيَوٰةُ ٱلدُّنْيَآ إِلَّا لَهْوٌ وَلَعِبٌ ۚ وَإِنَّ ٱلدَّارَ ٱلْـَٔاخِرَةَ لَهِىَ ٱلْحَيَوَانُ ۚ لَوْ كَانُوا۟ يَعْلَمُونَ

فاذا ركبوا في الفلك دعوا الله مخلصين له الدين فلما نجاهم الى البر اذا هم يشركون

فَإِذَا رَكِبُوا۟ فِى ٱلْفُلْكِ دَعَوُا۟ ٱللَّهَ مُخْلِصِينَ لَهُ ٱلدِّينَ فَلَمَّا نَجَّىٰهُمْ إِلَى ٱلْبَرِّ إِذَا هُمْ يُشْرِكُونَ

ليكفروا بما اتيناهم وليتمتعوا فسوف يعلمون

لِيَكْفُرُوا۟ بِمَآ ءَاتَيْنَـٰهُمْ وَلِيَتَمَتَّعُوا۟ ۖ فَسَوْفَ يَعْلَمُونَ

اولم يروا انا جعلنا حرما امنا ويتخطف الناس من حولهم افبالباطل يؤمنون وبنعمة الله يكفرون

أَوَلَمْ يَرَوْا۟ أَنَّا جَعَلْنَا حَرَمًا ءَامِنًا وَيُتَخَطَّفُ ٱلنَّاسُ مِنْ حَوْلِهِمْ ۚ أَفَبِٱلْبَـٰطِلِ يُؤْمِنُونَ وَبِنِعْمَةِ ٱللَّهِ يَكْفُرُونَ

ومن اظلم ممن افترى على الله كذبا او كذب بالحق لما جاءه اليس في جهنم مثوى للكافرين

وَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّنِ ٱفْتَرَىٰ عَلَى ٱللَّهِ كَذِبًا أَوْ كَذَّبَ بِٱلْحَقِّ لَمَّا جَآءَهُۥٓ ۚ أَلَيْسَ فِى جَهَنَّمَ مَثْوًى لِّلْكَـٰفِرِينَ

والذين جاهدوا فينا لنهدينهم سبلنا وان الله لمع المحسنين

وَٱلَّذِينَ جَـٰهَدُوا۟ فِينَا لَنَهْدِيَنَّهُمْ سُبُلَنَا ۚ وَإِنَّ ٱللَّهَ لَمَعَ ٱلْمُحْسِنِينَ

TJUGONIONDE SURAN
AL-ANKABUT (SPINDELN)
Perioden oviss
DE flesta källor anser att denna sura är bland de sista som uppenbarades
i Mekka, medan några vill förlägga den till början av Medina-perioden.
Andra hävdar att huvuddelen av suran härrör från Mekka, medan de
första tio eller elva verserna uppenbarades i Medina. Slutligen finns några
lärda som har helt motsatt uppfattning, nämligen att de första nio
verserna uppenbarades i Mekka och återstoden i Medina. Helt generellt
torde man kunna säga att denna sura historiskt sett betecknar övergången
mellan Mekka- och Medina-perioderna.
Titeln har hämtats från liknelsen i vers 41 om ”spindelns hus”, symbol
för falska trosföreställningar och falska värden, som i längden inte
undgår att skingras för sanningens vindar.

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Al-'Ankabut

Dvs. som ljuger inför andra och/eller inför sig själva (se not 7).

Jfr 31:14–15 och särskilt därtill fogad not 15.

Ordagr.: ”något som du är ovetande om” [dvs. ”… står främmande för”] – och
i detta fall ”något som står i strid med din kunskap att ingen, ja, ingenting kan
ha del i Guds egenskaper eller makt”. Enligt Razi kan frasen också syfta på föreställningar som inte bottnar i ens egen kunskap utan som man snarare kommit att omfatta genom ett blint, kritiklöst, godtagande av andra människors åsikter (taqlid).

Det är en allmän uppfattning bland kommentatorerna att detta i ljuset av
sammanhanget syftar på hycklarna och enligt en utsaga av Ibn Abbas avses här
med fitnah (översatt med ”förföljelser”) försök att tvinga någon att avsäga sig
tron (ö.a.). – Det bör erinras om att ett enbart utåt uttalat förnekande av tron,
avtvingat under tortyr eller dödshot, i Islam inte ses som synd, även om martyrskap för tron betraktas som den högsta merit som en människa kan uppnå.

Dvs. ”då det inte längre innebär risker att räknas som en av dem”.


Detta är sannolikt första gången som ordet munafiq förekommer i uppenbarelsernas tidsföljd. Språkligt sett har ordet släktskap med substantivet nafaq, som
betyder en ”tunnel” under jorden med ingången skild från utgången och används särskilt om gryt eller lyor, som grävs av vilda djur som sorkar, rävar och grävlingar, för att lättare undkomma förföljarna, som de på så sätt överlistar. I
överförd bemärkelse betecknar munafiq en ”dubbelbottnad” människa, som alltid söker den lättaste utvägen för att slippa binda sig på det andliga eller sociala planet genom att rätta sitt handlande efter vad som förefaller erbjuda de största
praktiska fördelarna i den rådande situationen. Eftersom en sådan person i regel
vill visa sig moraliskt mer högtstående än han i verkligheten är, lär ”hycklare”
vara en någorlunda adekvat översättning. Man bör dock ha klart för sig att medan denna term i den västliga världen undantagslöst innebär medveten förställning i syfte att föra andra bakom ljuset, används ordet munafiq i arabiskan också – detta förekommer någon gång i Koranen – om den som är svag och osäker i sin tro eller sin moraliska övertygelse och som därför bedrar sig själv. Fastän ordet i denna översättning genomgående återges med ”hycklare” har det befunnits önskvärt att framhålla denna nyansskillnad.

Att förnekarna av sanningen ”säger” detta är naturligtvis bara en metonymisk
beskrivning av deras attityd mot de troende. Den underliggande meningen är att
människor som inte erkänner giltigheten av ett andligt engagemang bottnande i
i tron på ”något som ligger utom räckhåll för människans förnimmelseförmåga”
(al-ghayb) – nämligen i detta fall Guds existens – som regel ogärna tål en sådan
tro och sådana engagemang hos andra, och de söker därför förmå de troende att
övergå till deras tänkesätt genom en sarkastisk, föraktfull anspelning på syndabegreppets, som de ser det, meningslöshet.

Ordagr.: ”bära” – underförstått att den börda de andra skulle bära sålunda
skall minskas (Razi). Se också följande not.

Jfr Profetens yttrande: ”Den som uppmanar [andra] att följa den rätta vägen
skall få en lön som svarar mot [den samlade] lönen till alla som följer honom
ända till Uppståndelsens dag, utan att deras lön minskas; och den som uppmanar
[andra] att följa misstagens och syndens väg skall bära en börda av synd som svarar mot all den synd som tynger dem som följer honom ända till Uppståndelsens dag, utan att deras börda lättas” (Bukhari).

Detta avsnitt anknyter till vers 3 ovan – ”Vi satte deras föregångare på prov”.
Berättelsen om Noa och hans fruktlösa bemödanden att omvända sitt folk återges flera gånger i Koranen och utförligast i 11:25– 48. Det som sägs ovan belyser sanningen att ingen – inte ens en profet – kan få tron att spira i en annans hjärta
(jfr 28:56 – ”Du kan inte leda dem du älskar på rätt väg”). Samma syfte har hänvisningarna till andra profeter, som följer i verserna 16– 40.

Underförstått ”och trots denna avsevärda tidrymd kunde han inte övertyga
dem om att han var Guds utsände”. Samma siffra, 950 år, anges i Bibeln (1 Mos.
9:29) som Noas levnadsår. Genom att upprepa denna detalj i den bibliska legenden betonar Koranen bara det faktum att den tidrymd som en profets gärning omspänner ingenting har att göra med resultatet av hans verksamhet, eftersom
”den [sanna] vägledningen är Guds vägledning!” (3:73) – och, som Koranen så
ofta påminner oss, ”Gud leder [ingen annan än] den som vill [vägledas]”. Orden
om Noa har sålunda funktionen att stilla oron hos den troende som med bekymmer ser hur majoriteten av hans medmänniskor vägrar att genast acceptera en sanning som för honom är självklar.

Ordagr.: ”skapar ni en lögn”. — Tolkningen av vers 16 bygger på As.Sabunis kommentar (ö.a.).


Detta avsnitt (verserna 19–23) – en parentes mitt i berättelsen om Abraham
– anknyter till hans ord om uppståndelsen i slutet av vers 17 (”till Honom skall
ni föras åter”). Det ständiga kretsloppet – livets uppkomst, dess sönderfall och
dess pånyttfödelse – som är tydligt skönjbart i all organisk natur, åberopas ofta i
Koranen inte bara som stöd för läran om uppståndelsen utan också som vittnesbörd om att själva skapelsen vilar på en medveten plan, vilket i sin tur pekar mot existensen av en Skapare.

Ett exempel på detta erbjuder 23:12–14, som beskriver hur den av primitiv
materia uppbyggda människan steg för steg utvecklas till en utomordentligt
komplicerad varelse, som inte bara har utrustats med fysisk existens utan också
med förmågan att tänka, med känslor och instinkter.

I detta ligger undermeningen att sådana människor utestänger sig själva från
Guds nåd och barmhärtighet (detta är här den dubbla innebörden av ordet
rahmah) genom att kategoriskt avvisa tron på Hans existens; tron på Gud – eller
beredskapen att tro på Honom – är med andra ord redan i sig en följd av Hans
nåd och barmhärtighet, liksom straffet [eller lidandet] i nästa liv är en följd av att
man i detta liv framhärdar i att förneka sanningen. — Enligt Tabari syftar dessa
ord på uppståndelsens ögonblick, dvs. när förnekarna får se det straff som väntar
dem låter de hoppet fara (ö.a.).

Ordagr.: ”svaret från hans folk var endast att de sade …”. Framställningen
återknyter här till vad som sägs i vers 18.


Ordagr.: ”det är bara av kärlek [el. ’vänskap’] för varandra”.

Razi ser i denna form av avgudadyrkan ett utslag av enbart ogenomtänkt
imitation (taqlid) av äldre generationers attityder.

Förklaringar av begreppet hidjrah och översättningen av ordet muhadjir
(”den som överger ondskans rike”) ges i not 203 till sura 2 och not 122 till sura
4. Ovan har sistnämnda ord uppenbarligen både sin fysiska och sin andliga innebörd i likhet med den tidigare hänvisningen (i 19:48– 49) till Abrahams uppbrott (itizal) från den onda miljö där han föddes och växte upp, och hans utvandring till Harran (i norra Mesopotamien) och därifrån vidare till Syrien och Palestina. Berättelsen om Lot (Lu†) återges flera gånger i Koranen, framför allt i 11:69–83.


Utöver Ismael (Ismail), som föddes några år tidigare (jfr 21:72).


Bland annat genom att göra honom till ”ett föredöme för människor”
(2:124).

Denna tolkning av frasen taqtauna s-sabil, som Razi förbehållslöst anammar, har gjorts av Baghawi och Zamakhshari (den senare med stöd av en utsaga
av Al-Hasan al-Basri). — I analogi med qataa t-tariq (eg. ”avskära [’spärra’]
vägen”) uppfattas ibland hela uttrycket som innebärande ”ni bedriver stråtröveri” [el. ”beter er som stråtrövare”] (ö.a.).


Se 11:69ff. samt första hälften av därtill fogad not 98.


Ordet qaryah har här, som förhållandet ofta är i klassisk arabiska, betydelsen
”land”, i detta fall det land där städerna Sodom och Gomorra var belägna.


Se not 64 till 7:83 och not 113 till 11:81. Här liksom i nästa vers betonas
oundvikligheten av det som förestår genom hjälpverbet kanat (i tempus för fullbordad handling); översättningen speglar detta genom att använda futurum.


Detta är en anspelning på Döda havet – känt till denna dag som Bahr Lut
(”Lots hav”) – som täcker en stor del av det land där Sodom och Gomorra en
gång låg. Dess vatten har så hög halt av svavel och kaliumkarbonat att varken fisk
eller växtliv kan förekomma där.


Se not 65 till 7:85. Berättelsen om Shu‘ayb och hans folk återges utförligare i 11:84–95.


Se sura 7, andra hälften av not 47, och not 54.

Vad stammen Ad angår förefaller texten ovan anspela på deras forna huvudstad, ”Iram, [de tusen] pelarnas [stad]”, omnämnd i Koranen endast en gång,
nämligen i 89:7. Staden har begravts under vandringsdynernas sand någonstans i Al-Ahqaf (ett område i den sydarabiska öknen Rub al-Khali mellan Oman och Hadramaut); det sägs emellertid att spåren efter staden ibland framträder, rensopade av starka vindar. Beträffande thamudenernas bostäder se not 57 till 7:74.

Koranen låter alltså förstå att det är människans ”klarsynthet” (istibsar, dvs.
förmågan att kunna skilja mellan rätt och orätt) som gör henne moraliskt ansvarig för sina handlingar och för oförmågan att stävja sina onda impulser – vilket
torde vara vad som här avses med ”Djävulen”. Se i detta sammanhang 14:22 och
därtill fogade noter 31 och 33.

Angående Qarun se 28:76ff. och särskilt not 84 av de därtill fogade noterna
och, vad Haman beträffar, not 6 till 28:6. Den för dessa två och Farao gemensamma nämnaren är deras högmod (takabbur) och arrogans (istikbar), som drev dem ända därhän att de blev ”förebilder [för dem] som leder [andra] till helvetet”, (jfr 28:41 och den därtill fogade noten 40). En liknande tendens sägs ha kännetecknat stammarna Ad och Thamud, nämnda i föregående vers.


Dvs. Han känner intigheten i dessa ting som med orätt görs till föremål för
dyrkan (Zamakhshari), vare sig de är inbillade gudar eller förgudade helgon eller
naturkrafter eller till och med felaktiga begrepp och idéer; men Han känner också hur svagt människohjärtat är och hur lätt människan går vilse i sitt tänkande, och därför också de dolda motiven för all sådan förnuftsstridig dyrkan.

Här postuleras alltså som förutsättning för full förståelse av Koranens liknelser – inklusive dess allegorier – att läsarna eller lyssnarna har visshet om Guds
existens; de betecknas därför som ”de som har [sann] kunskap”, al-alimun. Versen bör läsas tillsammans med förklaringen att Koranen skall vara ”en vägledning för dem som ständigt har Gud för ögonen, de som tror på [existensen av]
det som är dolt för människor” (se 2:2–3 och den därtill fogade noten 3).

Se sura 10, not 11. Tron att det bakom skapelsen finns en plan och ett syfte
är således en logisk följd av tron på Gud.


Om man tar för givet att verserna 45– 46 riktar sig inte enbart till Profeten
utan till de troende i gemen (ett antagande som stöds av verbens pluralformer i
sista meningen av vers 45 och i hela vers 46), kan frasen ma uhiya ilayka mina
l-kitab tas i betydelsen ”det av Skriften som du klart har fattat”.


I not 107 till 16:90 förklaras detta sätt att återge begreppet al-munkar.

Underförstått ”och därför är oemottagliga för argument framförda i god avsikt”; i sådant fall bör alltså diskussion över huvud taget undvikas. Angående diskussioner i religiösa frågor i allmänhet se not 146 till 16:125.


Dvs. ”i denna anda” – en hänvisning till att de grundläggande sanningarna i
alla uppenbarade religioner är desamma.


Orden ”dessa [andra]” anses syfta på de qurayshiter och andra samtida araber som tidigt antog Islam (ö.a.).

Enligt Zamakhsharis Asas betyder verbet djahada – här och i vers 49 nedan
(samt i 31:32, 40:63 och 41:28) – att förneka eller avvisa något som man vet är
sant.

Ordagr.: ”med din högra hand” – en idiomatisk vändning som betonar att
någon ”egenhändigt” skrivit det som det är fråga om. – Det är ett historiskt faktum att Muhammad, ”den olärde Profeten”, inte var läs- eller skrivkunnig och därför inte kunde ha hämtat sina omfattande kunskaper om de tidigare uppenbarelsernas innehåll ur Bibeln eller andra skrifter; detta borde, som Koranen påpekar, övertyga var och en som inte är fången i förutfattade meningar att bara den gudomliga uppenbarelsen kan ha skänkt honom denna kunskap.


Det substantiverade participet mubtil är härlett av verbet abtala, ”[vilja] visa
att någon har fel” (el. ”ljuger”) eller ”vilja förringa någots värde” (el. ”få det att
framstå som oviktigt” el. ”ogiltigt” el. ”ogrundat”), oavsett om det som den talande vänder sig emot är sanning eller lögn, äkta eller förfalskat, grundat eller grundlöst (Lisan al-Arab, Tadj al-Arus).


Ordagr.: ”är uppenbara i bröstet hos dem som fått kunskap”; ordet ilm
(”kunskap”) har här betydelsen ”intuitiv, andlig insikt”. — Ordet ayat (plur. av
ayah, ”tecken”, ”budskap”) har också innebörden ”verser i Koranen”. (Ö.a.)


Dvs. ”ger inte innehållet i denna uppenbarelse tillräckligt stöd för att åhöraren eller läsaren skall förstå dess inre sanning utan att kräva ’under’ som bevis på dess gudomliga ursprung?”. (Jfr not 58 till sista meningen i 7:75.)


Dvs. från alla håll, i många former. — Frasen lyder ordagrant: ”… och från
[marken] under deras fötter” (ö.a.).


Detta betyder att eftersom jordens väldiga vidder erbjuder människan otaliga möjligheter att organisera sitt liv i olika former, kan ingen skylla på ”ogynnsamma omständigheter” som skäl för underlåtenhet att som troende uppfylla
sina plikter mot Gud. Om eller när gudsdyrkan – i ordets väsentliga, allomfattande, och inte bara liturgiska innebörd – inte längre är möjlig, är det den troendes plikt att ”överge ondskans rike” eller ”välde” (vilket enligt förklaringen i not 122 till 4:97 är den djupa innebörden av begreppet hidjrah) och att ”utvandra till Gud”, dvs. till en plats där han (eller hon) kan leva i enlighet med sin tro.

Ordagr.: ”som inte bär (bördan av [el. ’ansvaret för’]) sin egen försörjning” –
dvs. antingen saknar kraft att själva skaffa sig föda eller (enligt Al-Hasan, som
han citeras av Zamakhshari) inte samlar och lägger upp förråd för kommande
behov. Detta knyter an till orden i föregående vers om ”dem som satte sin lit till
sin Herre”.


De människor det här är fråga om är de som erkänner Guds existens, även
om de bara har vaga begrepp om vad detta erkännande innebär eller borde innebära.

Se sura 5, not 91. Med dessa människors begreppsförvirring avses deras uppfattning att de verkligen ”tror på Gud”, trots att de samtidigt dyrkar falska värden och förment ”gudomliga makter” som de sätter vid Hans sida; i själva verket förnekar de därmed Hans allmakt och oförliknelighet.


Underförstått ”och Han vet således vad som är nyttigt och nödvändigt för
varje levande varelse i ljuset av Sin outgrundliga, visa plan”.


Partikeln li, som är fogad till verben yakfuru (”de visar sin brist på tacksamhet”) och yatamattau (”de går upp i de jordiska fröjderna”), anger här inte uppsåt (”för att” eller ”i syfte att”) utan den har konsekutiv innebörd och kan översättas med ordet ”så” eller ”därmed” (”och visar så [el. ’därmed’] sin brist …”).

Se not 58 till andra stycket av 28:57. — Översättningen ovan följer den traditionella exegesen, som här knyter an till den historiska bakgrunden och som i versen enbart ser en maning till de ledande inom Quraysh att tänka på att Mekkas privilegierade ställning som en fredad oas i en öken av laglöshet är ett verk av Gud. Kommentarens författare vill dock – utan att bortse från den historiska
bakgrunden (jfr den åberopade noten 58 till sura 28) – ge texten en vidare,
allmängiltig och symbolisk innebörd. Hans kommentar (återstoden av hans not
59) följer här: ”I motsats till denna ’säkra tillflykt’ – känslan av inre ro och andlig uppfyllelse som Gud skänker dem som verkligen tror på Honom – är det som regel förnekarens eller agnostikerns lott att hysa fruktan för det Okända och gripas av förtvivlan inför ovissheten om vad som ligger bortom döden.” (Ö.a.)


Dvs. genom att intala sig att det vid sidan av Gud, eller till och med helt oberoende av Honom, finns ”makter” som styr människornas öden.


Ordagr.: ”Våra vägar”. Pluralformen har uppenbarligen till syfte att framhäva det i Koranen ofta betonade faktum att det finns många vägar som leder till kunskap (marifah) om Gud.