QuranReader

The Surah has been entitled As-Sajdah after the theme of Sajdah (prostration) as expressed in verse 15.

<h2>Name</h2>
<p>The Surah has been entitled As-Sajdah after the theme of <em>Sajdah</em> (prostration) as expressed in <a href=/32/15>verse 15</a>.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>From the style of the Surah it appears that it was sent down during the middle Makkah period, more particularly in its initial stage, for one does not find in its background that severity of the persecution and tyranny which one finds in the Surahs sent down in the later stages.</p>
<h2>Theme and Topics</h2>
<p>The main theme of the Surah is to remove the doubts of the people concerning <em>Tauhid</em>, the Hereafter and the Prophethood, and to invite them to all these three realities. The disbelievers of Makkah, when they talked of the Holy Prophet in private, said to one another, "This person is forging strange things sometimes he gives news of what will happen after death. He says: when you have become dust, you will be called to render your accounts, and there will be Hell and Heaven. Sometimes he says: these gods and goddesses and saints are nonentities: One God alone is the Deity. And sometimes he says: the discourses which I recite are not my own but Allah's Word. All these are strange things which he presents."The answer to these doubts and misgivings forms the theme and subject matter of this Surah.</p>
<p>In this connection, the disbelievers have been told: "Most certainly it is Allah's Word, which has been sent down in order to arouse a people who are sunk in heedlessness, being deprived of the bounties and blessings of Prophethood. How can you call it a fabrication when its having been sent dawn from Allah is manifest and self evident?"</p>
<p>Then, they have been asked, "Use your common sense and judge for yourselves which of the things presented by the Quran is strange and novel?Look at the administration of the heavens and the earth: consider your own creation and structure. Don't these things testify to the teaching which this Prophet is presenting before you in the Quran? Does the system of the universe point to <em>Tauhid</em> or to <em>shirk</em>? When you consider this whole system and your own creation, does your intellect testify that the One Who has given you your present existence, will not be able to create you once again?"</p>
<p>Then a scene of the Hereafter has been depicted, the fruits of belief and the evil consequences of disbelief have been mentioned and the people exhorted to give up disbelief even before they meet their doom and accept the teaching of the Quran, which will be to their own advantage in the Hereafter.</p>
<p>Then they have been told: It is Allah's supreme Mercy that He does not seize man immediately for his errors to punish him finally and decisively but warns him beforehand by afflicting him with small troubles and hardships and calamities and losses and strokes of misfortune so that he may wake up and take admonition.</p>
<p>Then it is said: "This is not the first and novel event of its kind that a Book has been sent down upon a man from God. Before this the Book had been sent upon Moses also, which you all know. There is nothing strange in this at which you should marvel. Be assured that this Book has come down from God, and note it well that the same will happen now as has already happened in the time of Moses. Leadership now will be bestowed only on those who will accept this Divine Book. Those who reject it shall be doomed to failure."</p>
<p>Then the disbelievers of Makkah have been admonished to the effect:"See the end of the doomed communities of the past by whose ruined habitations you pass during your trade journeys. Will you like to meet the same doom yourself? Do not be deluded by the apparent and superficial. Today you see that no one is listening to Muhammad (upon whom be Allah's peace) except a few young men and some slaves and poor men, and he is being made the target of curses and ugly remarks from every side. From this you have formed the wrong impression that his mission will fail. But this is only a deception of your eyes. Don't you see the phenomenon in your daily life that a land previously lying absolutely barren starts swelling with vegetation and plant life everywhere just by a single shower of the rain though before this no one could ever imagine that under the layers of its soil there lay hidden such treasures of greenery and herbage?"</p>
<p>In conclusion, the Holy Prophet has been addressed to the effect: "These people mock at what you say and ask as to when you will attain this decisive victory. Tell them: when the time comes for the final judgment regarding you and us, believing then will not profit you at all. If you have to believe, believe now. But if you intend to await the final judgment, then await it as you please."</p>


تنزيل الكتاب لا ريب فيه من رب العالمين

تَنزِيلُ ٱلْكِتَـٰبِ لَا رَيْبَ فِيهِ مِن رَّبِّ ٱلْعَـٰلَمِينَ

ام يقولون افتراه بل هو الحق من ربك لتنذر قوما ما اتاهم من نذير من قبلك لعلهم يهتدون

أَمْ يَقُولُونَ ٱفْتَرَىٰهُ ۚ بَلْ هُوَ ٱلْحَقُّ مِن رَّبِّكَ لِتُنذِرَ قَوْمًا مَّآ أَتَىٰهُم مِّن نَّذِيرٍ مِّن قَبْلِكَ لَعَلَّهُمْ يَهْتَدُونَ

الله الذي خلق السماوات والارض وما بينهما في ستة ايام ثم استوى على العرش ما لكم من دونه من ولي ولا شفيع افلا تتذكرون

ٱللَّهُ ٱلَّذِى خَلَقَ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا فِى سِتَّةِ أَيَّامٍ ثُمَّ ٱسْتَوَىٰ عَلَى ٱلْعَرْشِ ۖ مَا لَكُم مِّن دُونِهِۦ مِن وَلِىٍّ وَلَا شَفِيعٍ ۚ أَفَلَا تَتَذَكَّرُونَ

يدبر الامر من السماء الى الارض ثم يعرج اليه في يوم كان مقداره الف سنة مما تعدون

يُدَبِّرُ ٱلْأَمْرَ مِنَ ٱلسَّمَآءِ إِلَى ٱلْأَرْضِ ثُمَّ يَعْرُجُ إِلَيْهِ فِى يَوْمٍ كَانَ مِقْدَارُهُۥٓ أَلْفَ سَنَةٍ مِّمَّا تَعُدُّونَ

ذلك عالم الغيب والشهادة العزيز الرحيم

ذَٰلِكَ عَـٰلِمُ ٱلْغَيْبِ وَٱلشَّهَـٰدَةِ ٱلْعَزِيزُ ٱلرَّحِيمُ

الذي احسن كل شيء خلقه وبدا خلق الانسان من طين

ٱلَّذِىٓ أَحْسَنَ كُلَّ شَىْءٍ خَلَقَهُۥ ۖ وَبَدَأَ خَلْقَ ٱلْإِنسَـٰنِ مِن طِينٍ

ثم جعل نسله من سلالة من ماء مهين

ثُمَّ جَعَلَ نَسْلَهُۥ مِن سُلَـٰلَةٍ مِّن مَّآءٍ مَّهِينٍ

ثم سواه ونفخ فيه من روحه وجعل لكم السمع والابصار والافئدة قليلا ما تشكرون

ثُمَّ سَوَّىٰهُ وَنَفَخَ فِيهِ مِن رُّوحِهِۦ ۖ وَجَعَلَ لَكُمُ ٱلسَّمْعَ وَٱلْأَبْصَـٰرَ وَٱلْأَفْـِٔدَةَ ۚ قَلِيلًا مَّا تَشْكُرُونَ

وقالوا ااذا ضللنا في الارض اانا لفي خلق جديد بل هم بلقاء ربهم كافرون

وَقَالُوٓا۟ أَءِذَا ضَلَلْنَا فِى ٱلْأَرْضِ أَءِنَّا لَفِى خَلْقٍ جَدِيدٍۭ ۚ بَلْ هُم بِلِقَآءِ رَبِّهِمْ كَـٰفِرُونَ

قل يتوفاكم ملك الموت الذي وكل بكم ثم الى ربكم ترجعون

۞ قُلْ يَتَوَفَّىٰكُم مَّلَكُ ٱلْمَوْتِ ٱلَّذِى وُكِّلَ بِكُمْ ثُمَّ إِلَىٰ رَبِّكُمْ تُرْجَعُونَ

ولو ترى اذ المجرمون ناكسو رءوسهم عند ربهم ربنا ابصرنا وسمعنا فارجعنا نعمل صالحا انا موقنون

وَلَوْ تَرَىٰٓ إِذِ ٱلْمُجْرِمُونَ نَاكِسُوا۟ رُءُوسِهِمْ عِندَ رَبِّهِمْ رَبَّنَآ أَبْصَرْنَا وَسَمِعْنَا فَٱرْجِعْنَا نَعْمَلْ صَـٰلِحًا إِنَّا مُوقِنُونَ

ولو شئنا لاتينا كل نفس هداها ولكن حق القول مني لاملان جهنم من الجنة والناس اجمعين

وَلَوْ شِئْنَا لَـَٔاتَيْنَا كُلَّ نَفْسٍ هُدَىٰهَا وَلَـٰكِنْ حَقَّ ٱلْقَوْلُ مِنِّى لَأَمْلَأَنَّ جَهَنَّمَ مِنَ ٱلْجِنَّةِ وَٱلنَّاسِ أَجْمَعِينَ

فذوقوا بما نسيتم لقاء يومكم هذا انا نسيناكم وذوقوا عذاب الخلد بما كنتم تعملون

فَذُوقُوا۟ بِمَا نَسِيتُمْ لِقَآءَ يَوْمِكُمْ هَـٰذَآ إِنَّا نَسِينَـٰكُمْ ۖ وَذُوقُوا۟ عَذَابَ ٱلْخُلْدِ بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

انما يؤمن باياتنا الذين اذا ذكروا بها خروا سجدا وسبحوا بحمد ربهم وهم لا يستكبرون

إِنَّمَا يُؤْمِنُ بِـَٔايَـٰتِنَا ٱلَّذِينَ إِذَا ذُكِّرُوا۟ بِهَا خَرُّوا۟ سُجَّدًا وَسَبَّحُوا۟ بِحَمْدِ رَبِّهِمْ وَهُمْ لَا يَسْتَكْبِرُونَ ۩

تتجافى جنوبهم عن المضاجع يدعون ربهم خوفا وطمعا ومما رزقناهم ينفقون

تَتَجَافَىٰ جُنُوبُهُمْ عَنِ ٱلْمَضَاجِعِ يَدْعُونَ رَبَّهُمْ خَوْفًا وَطَمَعًا وَمِمَّا رَزَقْنَـٰهُمْ يُنفِقُونَ

فلا تعلم نفس ما اخفي لهم من قرة اعين جزاء بما كانوا يعملون

فَلَا تَعْلَمُ نَفْسٌ مَّآ أُخْفِىَ لَهُم مِّن قُرَّةِ أَعْيُنٍ جَزَآءًۢ بِمَا كَانُوا۟ يَعْمَلُونَ

افمن كان مؤمنا كمن كان فاسقا لا يستوون

أَفَمَن كَانَ مُؤْمِنًا كَمَن كَانَ فَاسِقًا ۚ لَّا يَسْتَوُۥنَ

اما الذين امنوا وعملوا الصالحات فلهم جنات الماوى نزلا بما كانوا يعملون

أَمَّا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ فَلَهُمْ جَنَّـٰتُ ٱلْمَأْوَىٰ نُزُلًۢا بِمَا كَانُوا۟ يَعْمَلُونَ

واما الذين فسقوا فماواهم النار كلما ارادوا ان يخرجوا منها اعيدوا فيها وقيل لهم ذوقوا عذاب النار الذي كنتم به تكذبون

وَأَمَّا ٱلَّذِينَ فَسَقُوا۟ فَمَأْوَىٰهُمُ ٱلنَّارُ ۖ كُلَّمَآ أَرَادُوٓا۟ أَن يَخْرُجُوا۟ مِنْهَآ أُعِيدُوا۟ فِيهَا وَقِيلَ لَهُمْ ذُوقُوا۟ عَذَابَ ٱلنَّارِ ٱلَّذِى كُنتُم بِهِۦ تُكَذِّبُونَ

ولنذيقنهم من العذاب الادنى دون العذاب الاكبر لعلهم يرجعون

وَلَنُذِيقَنَّهُم مِّنَ ٱلْعَذَابِ ٱلْأَدْنَىٰ دُونَ ٱلْعَذَابِ ٱلْأَكْبَرِ لَعَلَّهُمْ يَرْجِعُونَ

ومن اظلم ممن ذكر بايات ربه ثم اعرض عنها انا من المجرمين منتقمون

وَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّن ذُكِّرَ بِـَٔايَـٰتِ رَبِّهِۦ ثُمَّ أَعْرَضَ عَنْهَآ ۚ إِنَّا مِنَ ٱلْمُجْرِمِينَ مُنتَقِمُونَ

ولقد اتينا موسى الكتاب فلا تكن في مرية من لقائه وجعلناه هدى لبني اسرائيل

وَلَقَدْ ءَاتَيْنَا مُوسَى ٱلْكِتَـٰبَ فَلَا تَكُن فِى مِرْيَةٍ مِّن لِّقَآئِهِۦ ۖ وَجَعَلْنَـٰهُ هُدًى لِّبَنِىٓ إِسْرَٰٓءِيلَ

وجعلنا منهم ائمة يهدون بامرنا لما صبروا وكانوا باياتنا يوقنون

وَجَعَلْنَا مِنْهُمْ أَئِمَّةً يَهْدُونَ بِأَمْرِنَا لَمَّا صَبَرُوا۟ ۖ وَكَانُوا۟ بِـَٔايَـٰتِنَا يُوقِنُونَ

ان ربك هو يفصل بينهم يوم القيامة فيما كانوا فيه يختلفون

إِنَّ رَبَّكَ هُوَ يَفْصِلُ بَيْنَهُمْ يَوْمَ ٱلْقِيَـٰمَةِ فِيمَا كَانُوا۟ فِيهِ يَخْتَلِفُونَ

اولم يهد لهم كم اهلكنا من قبلهم من القرون يمشون في مساكنهم ان في ذلك لايات افلا يسمعون

أَوَلَمْ يَهْدِ لَهُمْ كَمْ أَهْلَكْنَا مِن قَبْلِهِم مِّنَ ٱلْقُرُونِ يَمْشُونَ فِى مَسَـٰكِنِهِمْ ۚ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَـٰتٍ ۖ أَفَلَا يَسْمَعُونَ

اولم يروا انا نسوق الماء الى الارض الجرز فنخرج به زرعا تاكل منه انعامهم وانفسهم افلا يبصرون

أَوَلَمْ يَرَوْا۟ أَنَّا نَسُوقُ ٱلْمَآءَ إِلَى ٱلْأَرْضِ ٱلْجُرُزِ فَنُخْرِجُ بِهِۦ زَرْعًا تَأْكُلُ مِنْهُ أَنْعَـٰمُهُمْ وَأَنفُسُهُمْ ۖ أَفَلَا يُبْصِرُونَ

ويقولون متى هذا الفتح ان كنتم صادقين

وَيَقُولُونَ مَتَىٰ هَـٰذَا ٱلْفَتْحُ إِن كُنتُمْ صَـٰدِقِينَ

قل يوم الفتح لا ينفع الذين كفروا ايمانهم ولا هم ينظرون

قُلْ يَوْمَ ٱلْفَتْحِ لَا يَنفَعُ ٱلَّذِينَ كَفَرُوٓا۟ إِيمَـٰنُهُمْ وَلَا هُمْ يُنظَرُونَ

فاعرض عنهم وانتظر انهم منتظرون

فَأَعْرِضْ عَنْهُمْ وَٱنتَظِرْ إِنَّهُم مُّنتَظِرُونَ

TRETTIOANDRA SURAN
AS-SADJDAH
(DE FALLER NED I TILLBEDJAN)
Mekka-perioden
NÄRA nog alla auktoritativa källor är av den enhälliga uppfattningen
att denna sura hör till den senare delen av Mekka-perioden och att den
uppenbarades strax efter sura 23 (”De troende”). Den av några kommentatorer
framlagda åsikten att verserna 16–20 stammar från Medina
bygger på spekulationer och kan lämnas därhän.
De ord som gett upphov till surans benämning (kharru sudjdjadan,
”de faller ned i tillbedjan”) kan läsas i vers 15.

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

As-Sajdah

Med detta avses att Domens dag skall förefalla de dömda oändligt lång. Enligt
gammalt arabiskt språkbruk kallades en dag ”lång” som präglades av sorg och
prövningar, medan dagar av glädje och lycka beskrevs som ”korta” (Maraghi,
Nakhb fi tardjamat al-Quran al-karim wa-ahkamuha, Kairo, 1938 (?), XXI,
105).

Dvs. Han utformar varje enskilt element av Sin skapelse så att det är anpassat
till den uppgift som det avses fylla, oavsett om vi kan förstå denna uppgift eller
inte. Verben i verserna 7–9 står i tempus för fullbordad handling, men eftersom
texten beskriver ett kontinuerligt skapelseförlopp har den tidlös innebörd och
återges därför bäst med presens.

Jfr not 4 till 23:12. I ljuset av nästa vers förefaller denna ”första” skapelse 
syfta på de element som utgör grundstommen till den mänskliga organismen, men
också på existensen i föräldrarnas kroppar av det som senare skall ge upphov till
deras avkomma.

Ordagr.: ”Han lät [dvs., enligt not 6 ovan, ’låter’] människans avlande äga rum
av en droppe …” etc.

Liksom i 15:29 och 38:72 står här uttrycket ”[Gud] andas in i henne något av
Sin ande” som en metafor för den gudomliga gåvan av liv och medvetande eller
”själ” (vilket, som sägs i not 180 till sura 4, är en av betydelserna av ordet ruh).
Följaktligen är Guds ande upphovet till varje människas själ (Razi). Rörande den
verbala frasen sawwahu – ”[Han] formade [el. ’formar’] henne [eg. ’honom’]” –
och den precisering som kan läsas in i denna fras (”… i överensstämmelse med
den uppgift som hon skall fylla”), se not 1 till 87:2 och not 5 till 91:7.

Ordagr.: ”hjärtan” (afidah), ett ord som i klassisk arabiska står metonymiskt
för både ”känslor” och ”förstånd”, varför det här återges med ord för båda dessa
begrepp.

Underförstått ”och förnekar på samma gång Hans existens” (jfr noterna 12
och 13 till 13:5).

Ordagr.: ”kunde Vi ha gett varje människa (nafs) hennes vägledning”, dvs.
tvingat henne att följa den; men eftersom detta skulle ha betytt att människan
berövades möjligheten att välja mellan rätt och orätt – och därmed allt moraliskt
ansvar – ”påtvingar” Gud ingen Sin vägledning (jfr 26:4 och därtill fogad not).

Se 7:18 samt sista stycket av 11:119. Rörande ordet djinn (här i formen djinnah, 
”osynliga väsen”), hänvisas till Bihang III.

Ordagr.: ”vilkas sidor [el. ’kroppar’] överger sitt viloläger”.

Ordagr.: ”vad som hålls gömt för dem av glädje [och tröst]”, dvs. gömt vad
gäller såväl syn som hörsel och känsel. Orden ”vad som hålls gömt för dem”
anspelar tydligt på den form av liv som väntar efter döden och som är oåtkomlig
för mänsklig kunskap och därför inte möjlig att beskriva annat än i allegoriska
vändningar. Profeten har i en styrkt ”tradition” gett en koncis formulering av
omöjligheten för människan att verkligen ”föreställa sig” paradisets fröjder:
”Gud säger: ’Jag håller i beredskap åt Mina rättskaffens tjänare vad inget öga skådat, 
inget öra hört och inget människohjärta någonsin kunnat drömma om’” (Bukhari och Muslim, 
vilka båda åberopar Abu Hurayrah, samt Tirmidhi). Profetens följeslagare betraktade denna 
”tradition” som hans kommentar till versen ovan (jfr Fath al-Bari VIII, 418f.).

Ordagr.: ”låta dem smaka det närliggande straffet” [el. ”lidandet”] – se förklaring i not 26 till 52:47.

Härmed återvänder framställningen till det tema som inleder suran, det gudomliga 
ursprunget till Muhammads uppenbarelser som – det är vad som framhävs här – hade 
samma källa som de uppenbarelser som gavs Moses (den siste av Guds stora budbärare 
vilka erkänns som sådana av samtliga tre monoteistiska religioner, judendomen, 
kristendomen och Islam). Till detta kommer att med den i versen understrukna 
överensstämmelsen i fråga om de fundamentala sanningarna i alla gudomliga uppenbarelser 
följer, underförstått, att de moraliska krav som ställs på efterföljarna av dessa 
uppenbarelser också är väsentligen desamma oavsett vilket tidsskede, vilket folk och 
vilken sociala miljö de tillhör. — Ordet liqaihi (”mötet med honom” eller ”den”) har 
tolkats olika av kommentatorerna, varav några anser att det syftar på Profeten Muhammads möte med
Moses under himmelsfärden (jfr Bihang IV). Översättningen ovan ansluter sig till den åsikt 
som omfattades av Baydawi och Abu Saud, citerade av As-Sabuni (ö.a.).

Dvs. i överensstämmelse med de föreskrifter som gavs i Tora avsedda för de
dåvarande förhållandena; detta är en anspelning på det i Koranen ofta nämnda,
religiösa förfallet bland Israels barn i senare tider och på tendensen hos många av
deras ledare och lärda män att förvanska texterna i Tora och på detta sätt ”klä ut
det sanna med lögn” (se exempel i 2:42, 75, 79 och därtill fogade noter). – I sin
kommentar till denna vers framhåller Zamakhshari att Koranen (liksom en gång
Tora) är förutbestämd att ge vägledning och ljus så länge samfundets religiösa
ledare bär alla motgångar med tålamod och håller fast vid tron – en tolkning som
sålunda innebär att Koranen kommer att upphöra att vara till andlig nytta för
människor som överger sina moraliska normer och sin tro.

Se sura 2, not 94, samt 22:67–69. ”De frågor där de var oense” avser här
tron på, respektive förnekandet av uppståndelsen.

Se not 110 till 20:128 angående den vidare innebörden av ordet qarn (sing.
av qurun, ”generationer”).

Detta syftar på orden i vers 25. — Ordet fat˛ som här i likhet med i 8:19 –
och 34:26 (där det uppträder i den verbala formen yafta˛) – har översatts med
”avgörande”, förekommer oftare i betydelsen ”seger”. Många kommentatorer –
bland dem i modern tid As-Sabuni – fattar ordet här i dess vanliga betydelse och
anser att qurayshiternas hånfulla fråga syftar på muslimernas hopp om seger över
avgudadyrkarna och den framtida erövringen av Mekka. (Ö.a.)