QuranReader

The Surah takes its name from verse 15 in which the word Saba has occurred, which implies that it is the Surah in which mention has been made of Saba (i. e. the Sabaeans).

<h2>Name</h2>
<p>The Surah takes its name from <a href=/34/15>verse 15</a> in which the word <em>Saba</em> has occurred, which implies that it is the Surah in which mention has been made of Saba (i. e. the Sabaeans).</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>The exact period of its revelation is not known from any reliable tradition. However, the style shows that it is either the middle or the early Makkan period. If it is the middle period, it was probably its initial stage when the persecution had not yet become tyrannical and the Islamic movement was being suppressed only by resort to derision and ridicule, rumor mongering, false allegations and casting of evil suggestions in the people's minds.</p>
<h2>Theme and Subject Matter</h2>
<p>The Surah deals with those objections of the disbelievers, which they were raising against the Holy Prophet's message of <em>Tauhid</em> and the Hereafter, and about his Prophethood itself, mostly in the form of absurd allegations and taunts and mockery. These objections have been answered, sometimes by citing them and sometimes without citing them, and the discourse itself shows which objection is being answered at a particular place. The answers mostly take the form of instruction and admonition and argument, but at some places the disbelievers have been warned also of the evil consequences, of their stubbornness. In this connection, the stories of the Sabaeans and the Prophets David and Solomon have been related to impress this lesson: "You have both these historical precedents before you. On the one hand, there were the Prophets David and Solomon, who had been blessed by Allah with great powers and such grandeur and glory as had been granted to hardly any people before them.
In spite of this, they were not proud and arrogant, but remained grateful servants of their Lord. They were never rebellious. On the other hand, there were the people of Saba, who, when blessed by Allah, became proud, and were consequently so thoroughly destroyed and dispersed as to be remembered only in myths and legends. With these precedents in view, you may see and judge for yourselves as to which bind of the life is better: that which is built on belief in <em>Tauhid</em> and the Hereafter and the attitude of gratefulness to Allah, or that which is based on disbelief and <em>shirk</em> and denial of the Hereafter and the worship of the world."</p>


الحمد لله الذي له ما في السماوات وما في الارض وله الحمد في الاخرة وهو الحكيم الخبير

 ٱلْحَمْدُ لِلَّهِ ٱلَّذِى لَهُۥ مَا فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَمَا فِى ٱلْأَرْضِ وَلَهُ ٱلْحَمْدُ فِى ٱلْـَٔاخِرَةِ ۚ وَهُوَ ٱلْحَكِيمُ ٱلْخَبِيرُ

يعلم ما يلج في الارض وما يخرج منها وما ينزل من السماء وما يعرج فيها وهو الرحيم الغفور

يَعْلَمُ مَا يَلِجُ فِى ٱلْأَرْضِ وَمَا يَخْرُجُ مِنْهَا وَمَا يَنزِلُ مِنَ ٱلسَّمَآءِ وَمَا يَعْرُجُ فِيهَا ۚ وَهُوَ ٱلرَّحِيمُ ٱلْغَفُورُ

وقال الذين كفروا لا تاتينا الساعة قل بلى وربي لتاتينكم عالم الغيب لا يعزب عنه مثقال ذرة في السماوات ولا في الارض ولا اصغر من ذلك ولا اكبر الا في كتاب مبين

وَقَالَ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ لَا تَأْتِينَا ٱلسَّاعَةُ ۖ قُلْ بَلَىٰ وَرَبِّى لَتَأْتِيَنَّكُمْ عَـٰلِمِ ٱلْغَيْبِ ۖ لَا يَعْزُبُ عَنْهُ مِثْقَالُ ذَرَّةٍ فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَلَا فِى ٱلْأَرْضِ وَلَآ أَصْغَرُ مِن ذَٰلِكَ وَلَآ أَكْبَرُ إِلَّا فِى كِتَـٰبٍ مُّبِينٍ

ليجزي الذين امنوا وعملوا الصالحات اولئك لهم مغفرة ورزق كريم

لِّيَجْزِىَ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ ۚ أُو۟لَـٰٓئِكَ لَهُم مَّغْفِرَةٌ وَرِزْقٌ كَرِيمٌ

والذين سعوا في اياتنا معاجزين اولئك لهم عذاب من رجز اليم

وَٱلَّذِينَ سَعَوْ فِىٓ ءَايَـٰتِنَا مُعَـٰجِزِينَ أُو۟لَـٰٓئِكَ لَهُمْ عَذَابٌ مِّن رِّجْزٍ أَلِيمٌ

ويرى الذين اوتوا العلم الذي انزل اليك من ربك هو الحق ويهدي الى صراط العزيز الحميد

وَيَرَى ٱلَّذِينَ أُوتُوا۟ ٱلْعِلْمَ ٱلَّذِىٓ أُنزِلَ إِلَيْكَ مِن رَّبِّكَ هُوَ ٱلْحَقَّ وَيَهْدِىٓ إِلَىٰ صِرَٰطِ ٱلْعَزِيزِ ٱلْحَمِيدِ

وقال الذين كفروا هل ندلكم على رجل ينبئكم اذا مزقتم كل ممزق انكم لفي خلق جديد

وَقَالَ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ هَلْ نَدُلُّكُمْ عَلَىٰ رَجُلٍ يُنَبِّئُكُمْ إِذَا مُزِّقْتُمْ كُلَّ مُمَزَّقٍ إِنَّكُمْ لَفِى خَلْقٍ جَدِيدٍ

افترى على الله كذبا ام به جنة بل الذين لا يؤمنون بالاخرة في العذاب والضلال البعيد

أَفْتَرَىٰ عَلَى ٱللَّهِ كَذِبًا أَم بِهِۦ جِنَّةٌۢ ۗ بَلِ ٱلَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِٱلْـَٔاخِرَةِ فِى ٱلْعَذَابِ وَٱلضَّلَـٰلِ ٱلْبَعِيدِ

افلم يروا الى ما بين ايديهم وما خلفهم من السماء والارض ان نشا نخسف بهم الارض او نسقط عليهم كسفا من السماء ان في ذلك لاية لكل عبد منيب

أَفَلَمْ يَرَوْا۟ إِلَىٰ مَا بَيْنَ أَيْدِيهِمْ وَمَا خَلْفَهُم مِّنَ ٱلسَّمَآءِ وَٱلْأَرْضِ ۚ إِن نَّشَأْ نَخْسِفْ بِهِمُ ٱلْأَرْضَ أَوْ نُسْقِطْ عَلَيْهِمْ كِسَفًا مِّنَ ٱلسَّمَآءِ ۚ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَةً لِّكُلِّ عَبْدٍ مُّنِيبٍ

ولقد اتينا داوود منا فضلا يا جبال اوبي معه والطير والنا له الحديد

۞ وَلَقَدْ ءَاتَيْنَا دَاوُۥدَ مِنَّا فَضْلًا ۖ يَـٰجِبَالُ أَوِّبِى مَعَهُۥ وَٱلطَّيْرَ ۖ وَأَلَنَّا لَهُ ٱلْحَدِيدَ

ان اعمل سابغات وقدر في السرد واعملوا صالحا اني بما تعملون بصير

أَنِ ٱعْمَلْ سَـٰبِغَـٰتٍ وَقَدِّرْ فِى ٱلسَّرْدِ ۖ وَٱعْمَلُوا۟ صَـٰلِحًا ۖ إِنِّى بِمَا تَعْمَلُونَ بَصِيرٌ

ولسليمان الريح غدوها شهر ورواحها شهر واسلنا له عين القطر ومن الجن من يعمل بين يديه باذن ربه ومن يزغ منهم عن امرنا نذقه من عذاب السعير

وَلِسُلَيْمَـٰنَ ٱلرِّيحَ غُدُوُّهَا شَهْرٌ وَرَوَاحُهَا شَهْرٌ ۖ وَأَسَلْنَا لَهُۥ عَيْنَ ٱلْقِطْرِ ۖ وَمِنَ ٱلْجِنِّ مَن يَعْمَلُ بَيْنَ يَدَيْهِ بِإِذْنِ رَبِّهِۦ ۖ وَمَن يَزِغْ مِنْهُمْ عَنْ أَمْرِنَا نُذِقْهُ مِنْ عَذَابِ ٱلسَّعِيرِ

يعملون له ما يشاء من محاريب وتماثيل وجفان كالجواب وقدور راسيات اعملوا ال داوود شكرا وقليل من عبادي الشكور

يَعْمَلُونَ لَهُۥ مَا يَشَآءُ مِن مَّحَـٰرِيبَ وَتَمَـٰثِيلَ وَجِفَانٍ كَٱلْجَوَابِ وَقُدُورٍ رَّاسِيَـٰتٍ ۚ ٱعْمَلُوٓا۟ ءَالَ دَاوُۥدَ شُكْرًا ۚ وَقَلِيلٌ مِّنْ عِبَادِىَ ٱلشَّكُورُ

فلما قضينا عليه الموت ما دلهم على موته الا دابة الارض تاكل منساته فلما خر تبينت الجن ان لو كانوا يعلمون الغيب ما لبثوا في العذاب المهين

فَلَمَّا قَضَيْنَا عَلَيْهِ ٱلْمَوْتَ مَا دَلَّهُمْ عَلَىٰ مَوْتِهِۦٓ إِلَّا دَآبَّةُ ٱلْأَرْضِ تَأْكُلُ مِنسَأَتَهُۥ ۖ فَلَمَّا خَرَّ تَبَيَّنَتِ ٱلْجِنُّ أَن لَّوْ كَانُوا۟ يَعْلَمُونَ ٱلْغَيْبَ مَا لَبِثُوا۟ فِى ٱلْعَذَابِ ٱلْمُهِينِ

لقد كان لسبا في مسكنهم اية جنتان عن يمين وشمال كلوا من رزق ربكم واشكروا له بلدة طيبة ورب غفور

لَقَدْ كَانَ لِسَبَإٍ فِى مَسْكَنِهِمْ ءَايَةٌ ۖ جَنَّتَانِ عَن يَمِينٍ وَشِمَالٍ ۖ كُلُوا۟ مِن رِّزْقِ رَبِّكُمْ وَٱشْكُرُوا۟ لَهُۥ ۚ بَلْدَةٌ طَيِّبَةٌ وَرَبٌّ غَفُورٌ

فاعرضوا فارسلنا عليهم سيل العرم وبدلناهم بجنتيهم جنتين ذواتي اكل خمط واثل وشيء من سدر قليل

فَأَعْرَضُوا۟ فَأَرْسَلْنَا عَلَيْهِمْ سَيْلَ ٱلْعَرِمِ وَبَدَّلْنَـٰهُم بِجَنَّتَيْهِمْ جَنَّتَيْنِ ذَوَاتَىْ أُكُلٍ خَمْطٍ وَأَثْلٍ وَشَىْءٍ مِّن سِدْرٍ قَلِيلٍ

ذلك جزيناهم بما كفروا وهل نجازي الا الكفور

ذَٰلِكَ جَزَيْنَـٰهُم بِمَا كَفَرُوا۟ ۖ وَهَلْ نُجَـٰزِىٓ إِلَّا ٱلْكَفُورَ

وجعلنا بينهم وبين القرى التي باركنا فيها قرى ظاهرة وقدرنا فيها السير سيروا فيها ليالي واياما امنين

وَجَعَلْنَا بَيْنَهُمْ وَبَيْنَ ٱلْقُرَى ٱلَّتِى بَـٰرَكْنَا فِيهَا قُرًى ظَـٰهِرَةً وَقَدَّرْنَا فِيهَا ٱلسَّيْرَ ۖ سِيرُوا۟ فِيهَا لَيَالِىَ وَأَيَّامًا ءَامِنِينَ

فقالوا ربنا باعد بين اسفارنا وظلموا انفسهم فجعلناهم احاديث ومزقناهم كل ممزق ان في ذلك لايات لكل صبار شكور

فَقَالُوا۟ رَبَّنَا بَـٰعِدْ بَيْنَ أَسْفَارِنَا وَظَلَمُوٓا۟ أَنفُسَهُمْ فَجَعَلْنَـٰهُمْ أَحَادِيثَ وَمَزَّقْنَـٰهُمْ كُلَّ مُمَزَّقٍ ۚ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَـٰتٍ لِّكُلِّ صَبَّارٍ شَكُورٍ

ولقد صدق عليهم ابليس ظنه فاتبعوه الا فريقا من المؤمنين

وَلَقَدْ صَدَّقَ عَلَيْهِمْ إِبْلِيسُ ظَنَّهُۥ فَٱتَّبَعُوهُ إِلَّا فَرِيقًا مِّنَ ٱلْمُؤْمِنِينَ

وما كان له عليهم من سلطان الا لنعلم من يؤمن بالاخرة ممن هو منها في شك وربك على كل شيء حفيظ

وَمَا كَانَ لَهُۥ عَلَيْهِم مِّن سُلْطَـٰنٍ إِلَّا لِنَعْلَمَ مَن يُؤْمِنُ بِٱلْـَٔاخِرَةِ مِمَّنْ هُوَ مِنْهَا فِى شَكٍّ ۗ وَرَبُّكَ عَلَىٰ كُلِّ شَىْءٍ حَفِيظٌ

قل ادعوا الذين زعمتم من دون الله لا يملكون مثقال ذرة في السماوات ولا في الارض وما لهم فيهما من شرك وما له منهم من ظهير

قُلِ ٱدْعُوا۟ ٱلَّذِينَ زَعَمْتُم مِّن دُونِ ٱللَّهِ ۖ لَا يَمْلِكُونَ مِثْقَالَ ذَرَّةٍ فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَلَا فِى ٱلْأَرْضِ وَمَا لَهُمْ فِيهِمَا مِن شِرْكٍ وَمَا لَهُۥ مِنْهُم مِّن ظَهِيرٍ

ولا تنفع الشفاعة عنده الا لمن اذن له حتى اذا فزع عن قلوبهم قالوا ماذا قال ربكم قالوا الحق وهو العلي الكبير

وَلَا تَنفَعُ ٱلشَّفَـٰعَةُ عِندَهُۥٓ إِلَّا لِمَنْ أَذِنَ لَهُۥ ۚ حَتَّىٰٓ إِذَا فُزِّعَ عَن قُلُوبِهِمْ قَالُوا۟ مَاذَا قَالَ رَبُّكُمْ ۖ قَالُوا۟ ٱلْحَقَّ ۖ وَهُوَ ٱلْعَلِىُّ ٱلْكَبِيرُ

قل من يرزقكم من السماوات والارض قل الله وانا او اياكم لعلى هدى او في ضلال مبين

۞ قُلْ مَن يَرْزُقُكُم مِّنَ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ ۖ قُلِ ٱللَّهُ ۖ وَإِنَّآ أَوْ إِيَّاكُمْ لَعَلَىٰ هُدًى أَوْ فِى ضَلَـٰلٍ مُّبِينٍ

قل لا تسالون عما اجرمنا ولا نسال عما تعملون

قُل لَّا تُسْـَٔلُونَ عَمَّآ أَجْرَمْنَا وَلَا نُسْـَٔلُ عَمَّا تَعْمَلُونَ

قل يجمع بيننا ربنا ثم يفتح بيننا بالحق وهو الفتاح العليم

قُلْ يَجْمَعُ بَيْنَنَا رَبُّنَا ثُمَّ يَفْتَحُ بَيْنَنَا بِٱلْحَقِّ وَهُوَ ٱلْفَتَّاحُ ٱلْعَلِيمُ

قل اروني الذين الحقتم به شركاء كلا بل هو الله العزيز الحكيم

قُلْ أَرُونِىَ ٱلَّذِينَ أَلْحَقْتُم بِهِۦ شُرَكَآءَ ۖ كَلَّا ۚ بَلْ هُوَ ٱللَّهُ ٱلْعَزِيزُ ٱلْحَكِيمُ

وما ارسلناك الا كافة للناس بشيرا ونذيرا ولكن اكثر الناس لا يعلمون

وَمَآ أَرْسَلْنَـٰكَ إِلَّا كَآفَّةً لِّلنَّاسِ بَشِيرًا وَنَذِيرًا وَلَـٰكِنَّ أَكْثَرَ ٱلنَّاسِ لَا يَعْلَمُونَ

ويقولون متى هذا الوعد ان كنتم صادقين

وَيَقُولُونَ مَتَىٰ هَـٰذَا ٱلْوَعْدُ إِن كُنتُمْ صَـٰدِقِينَ

قل لكم ميعاد يوم لا تستاخرون عنه ساعة ولا تستقدمون

قُل لَّكُم مِّيعَادُ يَوْمٍ لَّا تَسْتَـْٔخِرُونَ عَنْهُ سَاعَةً وَلَا تَسْتَقْدِمُونَ

وقال الذين كفروا لن نؤمن بهذا القران ولا بالذي بين يديه ولو ترى اذ الظالمون موقوفون عند ربهم يرجع بعضهم الى بعض القول يقول الذين استضعفوا للذين استكبروا لولا انتم لكنا مؤمنين

وَقَالَ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ لَن نُّؤْمِنَ بِهَـٰذَا ٱلْقُرْءَانِ وَلَا بِٱلَّذِى بَيْنَ يَدَيْهِ ۗ وَلَوْ تَرَىٰٓ إِذِ ٱلظَّـٰلِمُونَ مَوْقُوفُونَ عِندَ رَبِّهِمْ يَرْجِعُ بَعْضُهُمْ إِلَىٰ بَعْضٍ ٱلْقَوْلَ يَقُولُ ٱلَّذِينَ ٱسْتُضْعِفُوا۟ لِلَّذِينَ ٱسْتَكْبَرُوا۟ لَوْلَآ أَنتُمْ لَكُنَّا مُؤْمِنِينَ

قال الذين استكبروا للذين استضعفوا انحن صددناكم عن الهدى بعد اذ جاءكم بل كنتم مجرمين

قَالَ ٱلَّذِينَ ٱسْتَكْبَرُوا۟ لِلَّذِينَ ٱسْتُضْعِفُوٓا۟ أَنَحْنُ صَدَدْنَـٰكُمْ عَنِ ٱلْهُدَىٰ بَعْدَ إِذْ جَآءَكُم ۖ بَلْ كُنتُم مُّجْرِمِينَ

وقال الذين استضعفوا للذين استكبروا بل مكر الليل والنهار اذ تامروننا ان نكفر بالله ونجعل له اندادا واسروا الندامة لما راوا العذاب وجعلنا الاغلال في اعناق الذين كفروا هل يجزون الا ما كانوا يعملون

وَقَالَ ٱلَّذِينَ ٱسْتُضْعِفُوا۟ لِلَّذِينَ ٱسْتَكْبَرُوا۟ بَلْ مَكْرُ ٱلَّيْلِ وَٱلنَّهَارِ إِذْ تَأْمُرُونَنَآ أَن نَّكْفُرَ بِٱللَّهِ وَنَجْعَلَ لَهُۥٓ أَندَادًا ۚ وَأَسَرُّوا۟ ٱلنَّدَامَةَ لَمَّا رَأَوُا۟ ٱلْعَذَابَ وَجَعَلْنَا ٱلْأَغْلَـٰلَ فِىٓ أَعْنَاقِ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ ۚ هَلْ يُجْزَوْنَ إِلَّا مَا كَانُوا۟ يَعْمَلُونَ

وما ارسلنا في قرية من نذير الا قال مترفوها انا بما ارسلتم به كافرون

وَمَآ أَرْسَلْنَا فِى قَرْيَةٍ مِّن نَّذِيرٍ إِلَّا قَالَ مُتْرَفُوهَآ إِنَّا بِمَآ أُرْسِلْتُم بِهِۦ كَـٰفِرُونَ

وقالوا نحن اكثر اموالا واولادا وما نحن بمعذبين

وَقَالُوا۟ نَحْنُ أَكْثَرُ أَمْوَٰلًا وَأَوْلَـٰدًا وَمَا نَحْنُ بِمُعَذَّبِينَ

قل ان ربي يبسط الرزق لمن يشاء ويقدر ولكن اكثر الناس لا يعلمون

قُلْ إِنَّ رَبِّى يَبْسُطُ ٱلرِّزْقَ لِمَن يَشَآءُ وَيَقْدِرُ وَلَـٰكِنَّ أَكْثَرَ ٱلنَّاسِ لَا يَعْلَمُونَ

وما اموالكم ولا اولادكم بالتي تقربكم عندنا زلفى الا من امن وعمل صالحا فاولئك لهم جزاء الضعف بما عملوا وهم في الغرفات امنون

وَمَآ أَمْوَٰلُكُمْ وَلَآ أَوْلَـٰدُكُم بِٱلَّتِى تُقَرِّبُكُمْ عِندَنَا زُلْفَىٰٓ إِلَّا مَنْ ءَامَنَ وَعَمِلَ صَـٰلِحًا فَأُو۟لَـٰٓئِكَ لَهُمْ جَزَآءُ ٱلضِّعْفِ بِمَا عَمِلُوا۟ وَهُمْ فِى ٱلْغُرُفَـٰتِ ءَامِنُونَ

والذين يسعون في اياتنا معاجزين اولئك في العذاب محضرون

وَٱلَّذِينَ يَسْعَوْنَ فِىٓ ءَايَـٰتِنَا مُعَـٰجِزِينَ أُو۟لَـٰٓئِكَ فِى ٱلْعَذَابِ مُحْضَرُونَ

قل ان ربي يبسط الرزق لمن يشاء من عباده ويقدر له وما انفقتم من شيء فهو يخلفه وهو خير الرازقين

قُلْ إِنَّ رَبِّى يَبْسُطُ ٱلرِّزْقَ لِمَن يَشَآءُ مِنْ عِبَادِهِۦ وَيَقْدِرُ لَهُۥ ۚ وَمَآ أَنفَقْتُم مِّن شَىْءٍ فَهُوَ يُخْلِفُهُۥ ۖ وَهُوَ خَيْرُ ٱلرَّٰزِقِينَ

ويوم يحشرهم جميعا ثم يقول للملائكة اهؤلاء اياكم كانوا يعبدون

وَيَوْمَ يَحْشُرُهُمْ جَمِيعًا ثُمَّ يَقُولُ لِلْمَلَـٰٓئِكَةِ أَهَـٰٓؤُلَآءِ إِيَّاكُمْ كَانُوا۟ يَعْبُدُونَ

قالوا سبحانك انت ولينا من دونهم بل كانوا يعبدون الجن اكثرهم بهم مؤمنون

قَالُوا۟ سُبْحَـٰنَكَ أَنتَ وَلِيُّنَا مِن دُونِهِم ۖ بَلْ كَانُوا۟ يَعْبُدُونَ ٱلْجِنَّ ۖ أَكْثَرُهُم بِهِم مُّؤْمِنُونَ

فاليوم لا يملك بعضكم لبعض نفعا ولا ضرا ونقول للذين ظلموا ذوقوا عذاب النار التي كنتم بها تكذبون

فَٱلْيَوْمَ لَا يَمْلِكُ بَعْضُكُمْ لِبَعْضٍ نَّفْعًا وَلَا ضَرًّا وَنَقُولُ لِلَّذِينَ ظَلَمُوا۟ ذُوقُوا۟ عَذَابَ ٱلنَّارِ ٱلَّتِى كُنتُم بِهَا تُكَذِّبُونَ

واذا تتلى عليهم اياتنا بينات قالوا ما هذا الا رجل يريد ان يصدكم عما كان يعبد اباؤكم وقالوا ما هذا الا افك مفترى وقال الذين كفروا للحق لما جاءهم ان هذا الا سحر مبين

وَإِذَا تُتْلَىٰ عَلَيْهِمْ ءَايَـٰتُنَا بَيِّنَـٰتٍ قَالُوا۟ مَا هَـٰذَآ إِلَّا رَجُلٌ يُرِيدُ أَن يَصُدَّكُمْ عَمَّا كَانَ يَعْبُدُ ءَابَآؤُكُمْ وَقَالُوا۟ مَا هَـٰذَآ إِلَّآ إِفْكٌ مُّفْتَرًى ۚ وَقَالَ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ لِلْحَقِّ لَمَّا جَآءَهُمْ إِنْ هَـٰذَآ إِلَّا سِحْرٌ مُّبِينٌ

وما اتيناهم من كتب يدرسونها وما ارسلنا اليهم قبلك من نذير

وَمَآ ءَاتَيْنَـٰهُم مِّن كُتُبٍ يَدْرُسُونَهَا ۖ وَمَآ أَرْسَلْنَآ إِلَيْهِمْ قَبْلَكَ مِن نَّذِيرٍ

وكذب الذين من قبلهم وما بلغوا معشار ما اتيناهم فكذبوا رسلي فكيف كان نكير

وَكَذَّبَ ٱلَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ وَمَا بَلَغُوا۟ مِعْشَارَ مَآ ءَاتَيْنَـٰهُمْ فَكَذَّبُوا۟ رُسُلِى ۖ فَكَيْفَ كَانَ نَكِيرِ

قل انما اعظكم بواحدة ان تقوموا لله مثنى وفرادى ثم تتفكروا ما بصاحبكم من جنة ان هو الا نذير لكم بين يدي عذاب شديد

۞ قُلْ إِنَّمَآ أَعِظُكُم بِوَٰحِدَةٍ ۖ أَن تَقُومُوا۟ لِلَّهِ مَثْنَىٰ وَفُرَٰدَىٰ ثُمَّ تَتَفَكَّرُوا۟ ۚ مَا بِصَاحِبِكُم مِّن جِنَّةٍ ۚ إِنْ هُوَ إِلَّا نَذِيرٌ لَّكُم بَيْنَ يَدَىْ عَذَابٍ شَدِيدٍ

قل ما سالتكم من اجر فهو لكم ان اجري الا على الله وهو على كل شيء شهيد

قُلْ مَا سَأَلْتُكُم مِّنْ أَجْرٍ فَهُوَ لَكُمْ ۖ إِنْ أَجْرِىَ إِلَّا عَلَى ٱللَّهِ ۖ وَهُوَ عَلَىٰ كُلِّ شَىْءٍ شَهِيدٌ

قل ان ربي يقذف بالحق علام الغيوب

قُلْ إِنَّ رَبِّى يَقْذِفُ بِٱلْحَقِّ عَلَّـٰمُ ٱلْغُيُوبِ

قل جاء الحق وما يبدئ الباطل وما يعيد

قُلْ جَآءَ ٱلْحَقُّ وَمَا يُبْدِئُ ٱلْبَـٰطِلُ وَمَا يُعِيدُ

قل ان ضللت فانما اضل على نفسي وان اهتديت فبما يوحي الي ربي انه سميع قريب

قُلْ إِن ضَلَلْتُ فَإِنَّمَآ أَضِلُّ عَلَىٰ نَفْسِى ۖ وَإِنِ ٱهْتَدَيْتُ فَبِمَا يُوحِىٓ إِلَىَّ رَبِّىٓ ۚ إِنَّهُۥ سَمِيعٌ قَرِيبٌ

ولو ترى اذ فزعوا فلا فوت واخذوا من مكان قريب

وَلَوْ تَرَىٰٓ إِذْ فَزِعُوا۟ فَلَا فَوْتَ وَأُخِذُوا۟ مِن مَّكَانٍ قَرِيبٍ

وقالوا امنا به وانى لهم التناوش من مكان بعيد

وَقَالُوٓا۟ ءَامَنَّا بِهِۦ وَأَنَّىٰ لَهُمُ ٱلتَّنَاوُشُ مِن مَّكَانٍۭ بَعِيدٍ

وقد كفروا به من قبل ويقذفون بالغيب من مكان بعيد

وَقَدْ كَفَرُوا۟ بِهِۦ مِن قَبْلُ ۖ وَيَقْذِفُونَ بِٱلْغَيْبِ مِن مَّكَانٍۭ بَعِيدٍ

وحيل بينهم وبين ما يشتهون كما فعل باشياعهم من قبل انهم كانوا في شك مريب

وَحِيلَ بَيْنَهُمْ وَبَيْنَ مَا يَشْتَهُونَ كَمَا فُعِلَ بِأَشْيَاعِهِم مِّن قَبْلُ ۚ إِنَّهُمْ كَانُوا۟ فِى شَكٍّ مُّرِيبٍۭ

TRETTIOFJÄRDE SURAN
SABA (SABA)
Mekka-perioden
DET kan med nära nog fullständig säkerhet sägas att denna sura uppenbarades
under andra hälften av Mekka-perioden, sannolikt kort före
sura 17 (”Den nattliga resan”). Titeln har hämtats från avsnittet om folket
i Saba, Bibelns Saba, (verserna 15–21), som här tjänar som exempel
på förgängligheten av all mänsklig makt, rikedom och ära.
Surans bärande tankar kan resumeras i den till alla människor riktade
frågan i vers 9: ”Ser de inte att de [var de än står] på alla sidor omges av
[Vår] himmel och [Vår] jord?” och i den maning till moraliskt ansvar
som ljuder i vers 46: ”Ett råder jag er till, nämligen att ni två och två eller
var man för sig vänder er till Gud och ber Honom [visa er sanningen].”

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Saba

Denna definition omfattar både det fysiska och det andliga: vattnet som
tränger ned i jorden och sedan framträder på nytt, förvandlingen av frö till 
planta och av multnade växtdelar till olja och kol, människors verk och hela 
civilisationer som begravs i jorden och återupptäcks och blir en del av senare 
generationers kunskap, omvandlingen av döda djur- och människokroppar till näringsämnen 
som tjänar nytt liv, ångan som stiger från jordytan mot skyn för att senare falla som regn, 
snö eller hagel, människornas längtan, hopp och ambitioner som stiger mot himlen, och den 
gudomliga ingivelsen som tränger ned i människornas sinnen, pånyttföder tron och tänkandet 
och stimulerar utvecklingen av nya produkter, ny teknik, nytt hopp; i få ord, det ständiga 
kretsloppet födelsedöd-pånyttfödelse, som kännetecknar Guds hela skapelse.

Detta de gudlösas påstående har en dubbel innebörd: ”universum har varken början eller slut; 
det kan förändras men aldrig upphöra att existera”, vilket är liktydigt med ett förnekande av att 
ingen utom Gud är evig; och ”ingen uppståndelse och ingen slutlig dom skall äga rum såsom förutsätts 
med talet om den Yttersta stunden”, vilket innebär att livet efter döden förnekas och att människans 
liv därmed förvandlas till något totalt meningslöst.

Denna tolkning överensstämmer med den traditionella exegesen, som uppfattar orden min ridjz 
(ridjz: ”smuts”, ”synd” eller ”lidande”) som bestämning till adhab (”straff”); kommentarens 
författare tar emellertid prepositionen min i betydelsen ”av”, ”till följd av” och översätter 
min ridjz med ”följden av de smutsiga ting [som de sysslar med]”; på detta sätt, säger han, 
anger Koranen att det lidande (eller straff) som väntar syndarna i det kommande livet är en 
rent organisk konsekvens  av deras avsiktliga onda handlingar i denna värld (ö.a.).

Jfr 14:3 och 18, som ger exempel på Koranens användning av ordet dalal (eg.
”felsteg” el. ”att ha gått vilse”) med innebörden ”villfarelse” eller ”synd”. 
– Frasens uppbyggnad pekar klart mot att det här är fråga om straff eller lidande 
i denna värld (i motsats till straffet i nästa liv som åsyftas i vers 5 ovan). 
Om begreppet ”att ha gått vilse” saknar mening i livet efter detta, är ju dess meningsfullhet
uppenbar när det är fråga om den moraliska och samhälleliga oreda – och det därmed följande 
individuella och sociala lidandet – som är den ofrånkomliga konsekvensen av att människorna 
förlorar tron på absoluta moraliska värden och därmed också på en slutlig, gudomlig dom, som 
utgår från dessa värden.

Ordagr.: ”vad de har framför sig och vad de har bakom sig av himlen och jorden”. — Översättningen 
bygger på den traditionella tolkningen av denna fras.
Dess innebörd, så som kommentatorerna framställer den, är följande: Om människorna, var de än står och 
vart de än vänder blicken, ser samma himmel välva sig över dem och samma jord breda ut sig omkring dem, 
vittnande om att deras Skapare är en och Hans makt oändlig,  måste inte då även ett kort ögonblicks 
begrundan leda dem till insikten att Den som har skapat allt detta  också har makt att återskapa människorna 
efter döden och den fullständiga förintelsen? — Kommentarens författare,  som utgår från den särskilda, 
idiomatiska användningen av uttrycken ma bayna aydihim och ma khalfahum (eg. ”det  som de har [tydligt synbart] 
mellan händerna”, dvs. ”det som de är medvetna om”, och ”det som ligger bakom dem”  [el. ”… är dolt för dem”], 
dvs. ”det som de inte kan veta”, jfr not 247till 2:255 och 20:110, 21:28 och 22:76),  anser att versen på liknande 
sätt som 2:255 understryker begränsningen i människans kunskap – eller i den kunskap hon kan uppnå – och därmed 
visar på den inbilska självklokhet som ligger i förnekandet av uppståndelsens och det  eviga livets verklighet 
av det skälet att de är fenomen som ligger utanför människans erfarenhet, medan å andra  sidan allt i universum pekar 
på Guds obegränsade skaparmakt. (Ö.a.)

Denna anspelning på oförutsebara geologiska och kosmiska katastrofer –
jordbävningar, meteor- och meteoritnedslag, kosmisk strålning osv. – förstärker
orden i versens början om världsalltets väldighet, och framhäver människans
obetydlighet och hjälplöshet i ljuset av Guds Allvetenhet och Allmakt.
9 Se sista meningen i 24:31 och därtill fogad not 41.

 Se sista meningen i 24:31 och därtill fogad not 41.

Ordagr.: ”Vi skänkte David en nåd från Oss”. Detta knyter an till den kortfattade 
hänvisningen till ånger i föregående vers; att just David nämns här kan ha
samband med orden i sura 38 att David plötsligt insåg att han begått en synd och
”bad sin Herre om förlåtelse och föll ned på sitt ansikte i bön och ånger” (38:24).

Jfr 21:79 och därtill fogade noter 71 och 72.

Ordagr.: ”för honom”. Ordet hadid betecknar först och främst det som är
”skarpt” i såväl konkret som abstrakt mening; jfr Koranens fras (i 50:22): ”i dag
är din syn skarp (hadid)” eller de många idiomatiska uttrycken, baserade på detta ord, 
såsom radjul hadid, en ”man med skarp intelligens”, hadid an-nazar, ”med genomträngande blick”, 
raihah hadidah, ”frän lukt”, etc. (Lisan al-Arab). Substantivet al-hadid betecknar ”hårdhet”, 
”skärpa” och, i konkret mening, ”järn”. — Kommentarens författare ser i meningen en anspelning 
på Davids poetiska gåva (ådagalagd i hans psalmer) och hans skicklighet som krigare och styresman.
”Möjligen” – säger han – ”kunde man översätta frasen ovan med ’Vi lät hans hårda sinne mjukna’ och 
uppfatta den som en anspelning på hans högt utvecklade skönhetssinne liksom på hans godhet och ödmjukhet”. 
Sammanhanget visar dock att en konkret tolkning såsom den ovan är den riktiga (ö.a.).

Denna översättning, liksom den som berörs i föregående not, följer den traditionella tolkningen som ter 
sig naturlig i ljuset av den omedelbart föregående texten; jfr också 21:80 och därtill fogad not 73 (ö.a.). 
— Kommentarens författare anser däremot att frasen innebär: ”Gör [gott] i överflöd …” och kommenterar: 
”Adjektivet sabigh (fem. sabighah) betyder ’rymlig’, ’riklig’ och även ’fullständig’ [el. ’fulländad’]. 
Den feminina pluralformen sabighat övergår här till att beteckna det substantiv som det är avsett att bestämma 
och betyder bokstavligen ’överflöd av goda handlingar’; det enda ytterligare exemplet på användning i Koranen 
av ett ord av denna rot är 31:20 – ’Han har överhopat er (asbagha) med Sina gåvor’. – Ordet sard betecknar något 
som ’utförs successivt’ eller varav den ena delen eller fasen ’följer på den andra’.”

Jfr 21:81 och därtill fogad not 74. En utförlig förklaring till legenderna förknippade med 
Salomos namn ges i not 76 till 21:82.

Ordagr.: ”för honom”; detta tycks vara en erinran om de många bruksföremål och prydnader 
av koppar eller mässing som Salomo lät tillverka för sitt nyuppförda tempel och som även omtalas 
i Bibeln (jfr 2 Krön., kap. 4).

Ordagr.: ”mellan hans händer”, dvs. underställda honom; se 21:82 och de därtill fogade noterna 
75 och 76. Angående översättningen av djinn med ”osynliga väsen” hänvisas till Bihang III.

Nämligen på grund av sin ofantliga storlek. Jfr 2 Krön. 3:10–13, där det talas om ”keruber i bildhuggeriarbete”, 
och 4:2–5, där ett ”hav” (en bassäng) av väldiga dimensioner nämns, vilket vilade på tolv statyer föreställande oxar, 
tydligen avsett att rymma vatten för prästernas tvagning (ibid., 4:6). ”Valvgångarna” torde avse hallarna i det nya templet.

Dessa ord, som här riktas till ”ni män av Davids hus” (ordagr.: ”folk” el. ”närmaste”), är i realiteten en 
maning till alla troende i alla tider, eftersom de alla i andlig mening är ”Davids folk”.


Dvs. till och med bland dem som själva betraktar sig som Guds tjänare – eftersom ”bara den är 
i sann mening tacksam [mot Gud] som inser sin oförmåga att rätt tacka Honom” (Zamakhshari).

Detta är ännu en av de många salomoniska legender som hade kommit att
utgöra en oskiljaktig del av den gamla arabiska berättartraditionen och som 
Koranen använder för att i allegorins form illustrera sin undervisning. Enligt den
legend som texten ovan bygger på dog Salomo sittande på sin tron, framåtlutad
och stödd på sin stav; hans död uppmärksammades inte med en gång och djinnerna, som hade 
tvingats tjäna honom, fortsatte därför det tunga arbete som de hade anvisats. 
Emellertid gnagde en trämask (el. termit) till sist sönder Salomos stav, varpå hans kropp, 
berövad stödet av staven, föll till marken. Denna historia, som versen ovan bara återger i huvuddrag, 
har här uppenbarligen formen av en allegori över det mänskliga livets obetydlighet och bräcklighet och 
över förgängligheten och tomheten i all världslig makt och ära.

Al-ghayb, ”det som ligger utanför [en skapad varelses] förnimmelseförmåga”,
antingen i absolut eller, som här, relativ mening (som en rent tillfällig företeelse).

Dvs. de skulle ju då ha vetat att Salomos makt över dem var slut. På det elliptiskt 
förkortade sätt som är utmärkande för Koranen betonas här för det första att all kunskap 
förvärvad genom erfarenhet, inklusive resultatet av bedömningar och slutsatser som endast 
baseras på iakttagbara eller förutsebara fenomen, är begränsad, och för det andra att det 
inte är möjligt att på basis av enbart sådana begränsade kunskapselement korrekt avgöra vad 
som i en given situation skulle vara den rätta handlingslinjen. Fastän historien som sådan 
handlar om ”osynliga väsen” är den moraliska lärdom som den förmedlar – i sammanfattning: 
kunskap grundad på erfarenhet kan inte ge vägledning i etiska frågor såvida den inte åtföljs 
av och kompletteras med Guds ledning – uppenbarligen också riktad till människor.

Detta anknyter till maningen till tacksamhet mot Gud i det föregående avsnittet 
och orden i slutet av vers 13, ”få är de bland Mina tjänare som känner tacksamhet” 
(se not 19 ovan). – Kungariket Saba (Saba på arabiska) var beläget i den sydvästra 
delen av den arabiska halvön och vid tiden för dess högsta blomstring (dvs. i det 
första årtusendet f.Kr.) omfattade det inte bara Jemen utan också stora delar av 
Hadramaut och Mahrah-regionen och sannolikt mycket av det nuvarande Etiopien. 
I närheten av huvudstaden Marib – ibland stavat Marib – hade sabéerna under århundradenas 
lopp byggt ett enastående system av dammar, fördämningar och slussar, vars rykte gått 
till historien och varav häpnadsväckande rester finns bevarade till denna dag. Det var detta 
väldiga system av dammar, som hela Saba hade att tacka för sitt exempellösa välstånd, som 
blev till ett ordspråk överallt i Arabien. (Enligt geografen Al-Hamdani, död år 334 H., sträckte 
sig det område som bevattnades av detta system av dammar österut till öknen Sayhad, som gränsade 
till Rub al-Khali.) Rikets blomstring avspeglades i den intensiva handel som dess folk bedrev; 
de hade också kontroll över ”kryddvägen” som gick från Marib norrut till Mekka, Yathrib och Syrien 
samt österut till Δufar på Arabiska havets kust, där den anslöt till sjövägen till Indien och Kina. 
– Den period som avsnittet ovan hänför sig till är uppenbarligen mycket senare än den som verserna 
22–44 i sura 27 avser.

Tidpunkten för denna katastrof (sayl al-arim) kan inte med säkerhet bestämmas, men det mest sannolika 
torde vara att den första översvämningen ägde rum under det andra århundradet av den kristna tideräkningen. 
Stora delar av kungariket Saba drabbades, vilket föranledde många av de sydarabiska (Qahtan) stammarna att 
utvandra till de norra delarna av den Arabiska halvön. Det vill synas som om fördämningarna och dammarna i 
viss utsträckning kunde sättas i stånd, men landet återvann aldrig sitt forna välstånd och några årtionden 
före Islams framträdande rasade hela systemet slutgiltigt samman.

Varken Koranen eller styrkta ”traditioner” säger något bestämt om arten av
de synder som folket i Saba hade hemfallit åt under den tid som föregick Maribdammens 
sista, slutgiltiga ras (dvs. på 500-talet e.Kr.). Detta torde dock inte vara en 
tillfällighet. 
Med tanke på att ödeläggelsen av det en gång så rika och blomstrande Saba kom att bli 
något av  ett ordspråk i det gamla Arabien, är det högst troligt att dess omnämnande i 
Koranen har uteslutande moraliskt syfte liksom den strax förut återgivna legenden om 
Salomos död, såtillvida som båda berättelserna, i den version som Koranen ger, är allegorier 
över den lätthet med vilken människors makt krossas och deras  stolta byggnadsverk smulas sönder. 
Såsom sägs i början av not 23 ovan råder ett nära samband mellan historien om Sabas ödeläggelse 
och människans ständigt på nytt påvisade otacksamhet mot Gud. (Se också vers 20 och därtill fogad not 29.)

Dvs. Mekka och Jerusalem, båda belägna längs den av sabéerna flitigt anlitade karavanvägen.

Översättningen följer här den traditionella tolkningen, som bygger på den
allmänt vedertagna läsarten: rabbana (i vokativ, ”Herre!”) och baid (i imperativ,
”förläng [el. ’öka’] avstånden”). Kommentatorerna förklarar att tanken bakom
denna sabéernas begäran bör ha varit att förtjänsten av karavantrafiken skulle bli
större om etapperna blev längre och resorna farligare. – Författaren till denna
kommentar ställer sig skeptisk till denna förklaring och, i det han utgår från en
alternativ av Tabari, Baghawi och Zamakhshari omnämnd läsart, nämligen rabbuna i 
nominativ och baada, i tempus för fullbordad handling (”Vår Herre gjorde avstånden 
längre [el. ’alltför långa’] …” etc.), uppfattar han meningen som ett uttryck för 
sabéernas sena ånger över sina synder och sorg över ödeläggelsen av deras land och 
massutvandringen därifrån med avfolkning av många städer längs karavanvägen som följd. (Ö.a.)

En anspelning på massutvandringen av sydarabiska stammar – särskilt till de
centrala och norra delarna av den Arabiska halvön – efter Marib-dammens förstörelse.

Se 17:62 liksom sista meningen av 7:17 – på det senare stället säger Iblis
(Djävulen) om människosläktet: ”Du kommer att finna de flesta av dem otacksamma.”

Jfr 14:22, där en liknande fras läggs i Iblis mun (”Jag hade ingen myndighet
över er, men jag kunde kalla på er, och [när jag kallade på er] besvarade ni min
kallelse”), och därtill fogad not 31; se också not 30 till 15:39–40. – Fastän verserna 
20–21 i denna sura formellt gäller sabéerna, har de (som visas i det följande) i själva 
verket en långt vidare räckvidd och syftar på människosläktet i dess helhet.

Dvs. vem som helst som skulle vilja ”medla” mellan Honom och någon av
Hans skapade varelser. Såsom framgår av den följande texten (liksom av 17:56– 57), 
avser detta avsnitt särskilt tendensen att tillskriva helgon och änglar gudomliga eller 
näst intill gudomliga egenskaper och deras påstådda roll som ”medlare” inför Gud.

Beträffande Koranens syn på ”medling” se not 7 till 10:3. Jfr även 19:87 och 20:109.

Guds dom, vare sig Han beviljar en begäran om medling (vilket är liktydigt
med att Han beslutar att förlåta människan och skänka henne evigt liv) eller avslår 
den (innebärande att Han förkastar henne och dömer henne till ett evigt straff) kommer 
att överensstämma med den absoluta sanningens och rättvisans krav (se not 76 till 19:87).

Koranens svar på denna ironiska fråga ges i 7:187.

Angående översättningen av saah (”timme”) med ”ögonblick” se sura 7, not 25.

Översättningen av frasen ma bayna yadayhi, när den syftar på Koranen, med
”det [el. ’vad’] som ännu består av äldre tiders uppenbarelser” förklaras i not 3
till sura 3. Som framgår av det föregående och det följande, hänger förnekarnas
avvisande av all uppenbarelse samman med deras vägran att tro på uppståndelsen och 
domen och sålunda att medge giltigheten av absoluta moraliska normer, ett postulat 
i alla högre religioner.

Dvs. de som spelade en ledande roll för opinionsbildningen i sina samfund.

Ordagr.: ”Höll vi er ifrån vägledningen sedan den kommit till er?”

Ordet makr (”onda planer”, ”stämplingar”) betecknar här ”uppdiktande av
osanna argument” för att sätta emot sanningen; som framgår av första meningen 
i vers 31 är det fråga om de gudomliga uppenbarelserna (jfr 10:21, där detta
ord används i ett liknande sammanhang, och 35:43; se också 86:15).

Ordagr.: ”att ge Gud vederlikar (andad)”. Se sura 2, not 13, som ger en förklaring 
till detta uttryck och sättet att återge det.

Se not 77 till sura 10 angående frasen asarrun-nadamah.

Som flera klassiska kommentatorer (t.ex. Zamakhshari, Razi och Baydawi)
framhåller i sina förklaringar till liknande formuleringar i 13:5 och 36:8, är de
”kragar av järn” (aghlal), som dessa syndare sägs bära ”runt halsen” under livet
och skall bära på Domens dag, en metafor för deras andliga förslavande under de
falska värden som de gjort till sina, och för det plågsamma straff som de härigenom 
ådragit sig. — Beträffande den följande meningen jämför not 81 till vers 90 i sura 27 (ö.a.).

Ordet mutraf betecknar ”den som hänger sig åt ett utsvävande liv i lyx och
överflöd”, dvs. lever högt med åsidosättande av alla moraliska hänsyn; jfr not
146 till 11:116.

Med undermeningen, för det första, att det enda i livet som har verklig betydelse är att 
vinna materiella fördelar och, för det andra, att ett i materiellt avseende framgångsrikt liv 
i sig är ett bevis på att man är ”på rätt väg”.

Underförstått ”och ser därför överflöd och fattigdom som tecken på Guds
gillande respektive misshag”. Orden tillbakavisar indirekt tron hos många människor, 
i dag liksom i det förgångna, att materiellt välstånd rättfärdigar alla mänskliga företag.

Dvs. Guds löfte till de rättfärdiga om evig salighet varken utesluter eller 
förutsätter att de skall uppnå rikedom eller leva i fattigdom i denna värld.

Dvs. med materiellt gott eller inre tillfredsställelse eller genom att 
tillerkänna dem andliga meriter (Zamakhshari).

Denna allegoriska ”fråga” – allegorisk, eftersom Gud är allvetande och inte
behöver ställa frågor – innebär att många av ”dem som förnekar sanningen” intalar 
sig att de trots allt dyrkar andliga krafter, här betecknade som ”änglar”.

Dvs. änglarna skulle aldrig ha tagit emot en dyrkan som ingen har rätt till
utom Gud.

Översättningen följer den gängse (och bokstavliga) tolkningen. — Kommentarens 
författare översätter för sin del ”krafter dolda för deras sinnen” och
förklarar i huvudsak: ”Detta är den primära betydelsen av ordet djinn (se Bihang
III), innefattande alla möjliga okända krafter, verkliga och inbillade, som tros
existera i vad som brukar kallas ”naturen”. Änglarnas svar innebär därför att den
dyrkan som syndarna skulle ha ägnat dem, aldrig varit mer än ett undermedvetet försök 
från deras sida att komma ifrån rädslan för naturens osynliga krafter
och, i sista hand, den än djupare skräcken för det Okända – den skräck som förr
eller senare bemäktigar sig alla som vägrar att tro på Guds existens och därför
inte kan se någon mening eller något syfte med livet. (Se också slutet av 10:28
och därtill fogad not 46.)” (Ö.a.)

Ordagr.: ”trolldom” (sihr), ett ord som används flera gånger i Koranen med
innebörden ”bländande vältalighet” (jfr 74:24, där det förekommer första gången 
i uppenbarelsernas kronologiska följd). — Pronomina ”ni”, ”er” och ”era” i
andra meningen i denna vers har i översättningen återgetts med ”vi”, ”oss” och
”våra”; jfr not 14 till 12:9 (ö.a.).

Och som de har kunnat anföra som stöd för sina från förfäderna ärvda föreställningar och bruk.

Jfr 50:36. – Översättningen ovan svarar mot Razis analys och torde överenstämma 
med de flesta kommentatorers syn på vers 45. As-Sabuni, som åberopar
Ibn Abbas, företräder andra som anser att versen skall förstås så att Gud inte
hade gett de gångna tidernas förnekare ens tiondelen av den makt som de hedniska ledarna 
i Mekka hade fått och att deras straff för beskyllningarna mot Guds Sändebud för lögn därför 
är så mycket mer förtjänat. (Ö.a.)

Ordagr.: ”två och två (mathna) eller ”var och en för sig” (el. ’enskilt’, furada)”.
Enligt Razi betyder ordet mathna i detta sammanhang ”tillsammans med en annan” eller ”… andra”; 
frasen ovan kan sålunda förstås som syftande dels på människans handlande utåt som samhällsvarelse 
dels på hennes personliga, av inre övertygelse motiverade attityd i alla lägen då ett moraliskt 
ståndpunktstagande krävs.

Orden ”er landsman” syftar självfallet på Profeten (ö.a.). – Se not 148 till
7:184.

Dvs. materiell lön; jfr 25:57: ”[jag begär] bara att den som är beredd slår in
på vägen som leder till hans Herre”.

Dvs. i motsats till den skapande kraft som varje sann idé inrymmer, kan
lögnen – som i sig är en illusion – i verkligheten inte skapa något och inte heller
ge nytt liv åt värden som kan ha existerat i det förflutna.

Enligt Zamakhshari kan här interpoleras frasen, ”på grund av mig själv”;
detta är underförstått i texten, såtillvida som ”allt som är till skada för en människa 
[och hennes andliga välfärd] är orsakat av henne själv”. (Se not 4 till 14:4.)

Ordagr.: ”från en plats helt nära” – dvs. inifrån dem själva; jfr 17:13 (”Vi har
bundit varje människas bestämmelse vid hennes hals”) och därtill fogad not 16.
Samma tanke uttrycks i 13:5 (”de bär kragar av järn om halsen [som de själva
smitt]), samt i andra stycket av vers 33 av denna sura (”… och Vi sätter kragar av
järn omkring förnekarnas halsar”). Se också 50:41 och därtill fogad not 29.

Ordagr.: ”en plats långt borta” – dvs. deras jordiska liv, präglat av helt annorlunda villkor. 
— Orden i meningens början, ”hur skulle de kunna leta sig fram till [trons] rena vatten”, är ett 
försök att få fram den bild som, enligt den franske orientalisten Jacques Berque, ligger i 
verbalsubstantivet tanawush, som betecknar kamelens rörelse då den sänker huvudet för att komma åt 
att dricka ur en lågt liggande vattensamling (ö.a.).

Den uppenbara undermeningen är att människans bestämmelse i livet efter
detta kommer att vara en konsekvens av och undantagslöst stå i samband med
hennes syn på de andliga frågorna och hennes sätt att leva sitt liv under den 
första, jordiska fasen av sin existens. Här förefaller orden ”på långt avstånd” 
semantiskt komma nära sådana uttryck som ”föga träffande” eller ”orealistiskt” och
vara avsett att understryka att alla negativa spekulationer om vad Koranen kallar
al-ghayb (”ting som är dolda för människor”) – i detta fall om livet efter döden –
är obefogade och meningslösa.

Omöjligheten att se en enda av sina önskningar – positiva eller negativa –
uppfyllda blir sålunda här sammanfattningen av de fördömdas lidande i det
kommande livet.

Dvs. i deras attityd låg misstanken att alla moralregler endast hade till syfte
att beröva dem vad de betraktade som sina ”rättmätiga förmåner” i livet.