QuranReader

The Surah derives its name from verse 71 and 73 in which the word zumar has occurred.

<h2>Name</h2>
<p>The Surah derives its name from verse <a href=/39/71>71</a> and <a href=/39/73>73</a> in which the word <em>zumar</em> has occurred.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>In <a href=/39/10>verse 10</a> (<em>wa ardullah-i-wasi atun</em> : and Allah's earth is vast) there is abundant evidence that this Surah was sent down before the migration to Habash. Some traditions provide the explanation that this verse was sent down in respect of Hadrat Ja'far bin Abi Talib and his companions when they made up their mind to emigrate to Habash.(<em>Ruh al-Maani</em>, vol. XXII, p. 226).</p>
<h2>Theme and Subject matter</h2>
<p>The entire Surah is a most eloquent and effective address which was given some time before the emigration to Habash, in an environment filled with tyranny and persecution, ill-will and antagonism, at Makkah. It is a sermon whose addressees mainly are the unbelieving Quraish, although here and there the believers also have been addressed. In it the real aim of the invitation of Muhammad (upon whom be Allah's peace and blessings) had been enunciated, which is this:Man should adopt Allah's servitude sincerely, and should not pollute his God worship with the service of any other. Presenting this cardinal principle in different ways over and over again, the truth of <em>Tauhid</em> and the excellent results of accepting it, and the falsehood of <em>shirk</em> and the evil consequences of following it, have been explained in a most forceful way, and the people exhorted to give up their wrong way of life and return to the mercy of their Lord. In this very connection, the believers have
been instructed, as if to say:"If a place has become narrow for the worship and service of Allah, His earth is vast: you may emigrate to some other place in order to save your faith: Allah will reward you for your patience."On the other hand, the Holy Prophet has been encouraged, so as to say:"Tell the disbelievers plainly that they may do whatever they like, but their persecutions and tyrannies will never deter you from the way of Islam; that they may go on doing their worst to obstruct your way, but you will continue to perform your mission in spite of the adverse conditions and circumstances."</p>


تنزيل الكتاب من الله العزيز الحكيم

 تَنزِيلُ ٱلْكِتَـٰبِ مِنَ ٱللَّهِ ٱلْعَزِيزِ ٱلْحَكِيمِ

انا انزلنا اليك الكتاب بالحق فاعبد الله مخلصا له الدين

إِنَّآ أَنزَلْنَآ إِلَيْكَ ٱلْكِتَـٰبَ بِٱلْحَقِّ فَٱعْبُدِ ٱللَّهَ مُخْلِصًا لَّهُ ٱلدِّينَ

الا لله الدين الخالص والذين اتخذوا من دونه اولياء ما نعبدهم الا ليقربونا الى الله زلفى ان الله يحكم بينهم في ما هم فيه يختلفون ان الله لا يهدي من هو كاذب كفار

أَلَا لِلَّهِ ٱلدِّينُ ٱلْخَالِصُ ۚ وَٱلَّذِينَ ٱتَّخَذُوا۟ مِن دُونِهِۦٓ أَوْلِيَآءَ مَا نَعْبُدُهُمْ إِلَّا لِيُقَرِّبُونَآ إِلَى ٱللَّهِ زُلْفَىٰٓ إِنَّ ٱللَّهَ يَحْكُمُ بَيْنَهُمْ فِى مَا هُمْ فِيهِ يَخْتَلِفُونَ ۗ إِنَّ ٱللَّهَ لَا يَهْدِى مَنْ هُوَ كَـٰذِبٌ كَفَّارٌ

لو اراد الله ان يتخذ ولدا لاصطفى مما يخلق ما يشاء سبحانه هو الله الواحد القهار

لَّوْ أَرَادَ ٱللَّهُ أَن يَتَّخِذَ وَلَدًا لَّٱصْطَفَىٰ مِمَّا يَخْلُقُ مَا يَشَآءُ ۚ سُبْحَـٰنَهُۥ ۖ هُوَ ٱللَّهُ ٱلْوَٰحِدُ ٱلْقَهَّارُ

خلق السماوات والارض بالحق يكور الليل على النهار ويكور النهار على الليل وسخر الشمس والقمر كل يجري لاجل مسمى الا هو العزيز الغفار

خَلَقَ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضَ بِٱلْحَقِّ ۖ يُكَوِّرُ ٱلَّيْلَ عَلَى ٱلنَّهَارِ وَيُكَوِّرُ ٱلنَّهَارَ عَلَى ٱلَّيْلِ ۖ وَسَخَّرَ ٱلشَّمْسَ وَٱلْقَمَرَ ۖ كُلٌّ يَجْرِى لِأَجَلٍ مُّسَمًّى ۗ أَلَا هُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلْغَفَّـٰرُ

خلقكم من نفس واحدة ثم جعل منها زوجها وانزل لكم من الانعام ثمانية ازواج يخلقكم في بطون امهاتكم خلقا من بعد خلق في ظلمات ثلاث ذلكم الله ربكم له الملك لا اله الا هو فانى تصرفون

خَلَقَكُم مِّن نَّفْسٍ وَٰحِدَةٍ ثُمَّ جَعَلَ مِنْهَا زَوْجَهَا وَأَنزَلَ لَكُم مِّنَ ٱلْأَنْعَـٰمِ ثَمَـٰنِيَةَ أَزْوَٰجٍ ۚ يَخْلُقُكُمْ فِى بُطُونِ أُمَّهَـٰتِكُمْ خَلْقًا مِّنۢ بَعْدِ خَلْقٍ فِى ظُلُمَـٰتٍ ثَلَـٰثٍ ۚ ذَٰلِكُمُ ٱللَّهُ رَبُّكُمْ لَهُ ٱلْمُلْكُ ۖ لَآ إِلَـٰهَ إِلَّا هُوَ ۖ فَأَنَّىٰ تُصْرَفُونَ

ان تكفروا فان الله غني عنكم ولا يرضى لعباده الكفر وان تشكروا يرضه لكم ولا تزر وازرة وزر اخرى ثم الى ربكم مرجعكم فينبئكم بما كنتم تعملون انه عليم بذات الصدور

إِن تَكْفُرُوا۟ فَإِنَّ ٱللَّهَ غَنِىٌّ عَنكُمْ ۖ وَلَا يَرْضَىٰ لِعِبَادِهِ ٱلْكُفْرَ ۖ وَإِن تَشْكُرُوا۟ يَرْضَهُ لَكُمْ ۗ وَلَا تَزِرُ وَازِرَةٌ وِزْرَ أُخْرَىٰ ۗ ثُمَّ إِلَىٰ رَبِّكُم مَّرْجِعُكُمْ فَيُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ ۚ إِنَّهُۥ عَلِيمٌۢ بِذَاتِ ٱلصُّدُورِ

واذا مس الانسان ضر دعا ربه منيبا اليه ثم اذا خوله نعمة منه نسي ما كان يدعو اليه من قبل وجعل لله اندادا ليضل عن سبيله قل تمتع بكفرك قليلا انك من اصحاب النار

۞ وَإِذَا مَسَّ ٱلْإِنسَـٰنَ ضُرٌّ دَعَا رَبَّهُۥ مُنِيبًا إِلَيْهِ ثُمَّ إِذَا خَوَّلَهُۥ نِعْمَةً مِّنْهُ نَسِىَ مَا كَانَ يَدْعُوٓا۟ إِلَيْهِ مِن قَبْلُ وَجَعَلَ لِلَّهِ أَندَادًا لِّيُضِلَّ عَن سَبِيلِهِۦ ۚ قُلْ تَمَتَّعْ بِكُفْرِكَ قَلِيلًا ۖ إِنَّكَ مِنْ أَصْحَـٰبِ ٱلنَّارِ

امن هو قانت اناء الليل ساجدا وقائما يحذر الاخرة ويرجو رحمة ربه قل هل يستوي الذين يعلمون والذين لا يعلمون انما يتذكر اولو الالباب

أَمَّنْ هُوَ قَـٰنِتٌ ءَانَآءَ ٱلَّيْلِ سَاجِدًا وَقَآئِمًا يَحْذَرُ ٱلْـَٔاخِرَةَ وَيَرْجُوا۟ رَحْمَةَ رَبِّهِۦ ۗ قُلْ هَلْ يَسْتَوِى ٱلَّذِينَ يَعْلَمُونَ وَٱلَّذِينَ لَا يَعْلَمُونَ ۗ إِنَّمَا يَتَذَكَّرُ أُو۟لُوا۟ ٱلْأَلْبَـٰبِ

قل يا عباد الذين امنوا اتقوا ربكم للذين احسنوا في هذه الدنيا حسنة وارض الله واسعة انما يوفى الصابرون اجرهم بغير حساب

قُلْ يَـٰعِبَادِ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ ٱتَّقُوا۟ رَبَّكُمْ ۚ لِلَّذِينَ أَحْسَنُوا۟ فِى هَـٰذِهِ ٱلدُّنْيَا حَسَنَةٌ ۗ وَأَرْضُ ٱللَّهِ وَٰسِعَةٌ ۗ إِنَّمَا يُوَفَّى ٱلصَّـٰبِرُونَ أَجْرَهُم بِغَيْرِ حِسَابٍ

قل اني امرت ان اعبد الله مخلصا له الدين

قُلْ إِنِّىٓ أُمِرْتُ أَنْ أَعْبُدَ ٱللَّهَ مُخْلِصًا لَّهُ ٱلدِّينَ

وامرت لان اكون اول المسلمين

وَأُمِرْتُ لِأَنْ أَكُونَ أَوَّلَ ٱلْمُسْلِمِينَ

قل اني اخاف ان عصيت ربي عذاب يوم عظيم

قُلْ إِنِّىٓ أَخَافُ إِنْ عَصَيْتُ رَبِّى عَذَابَ يَوْمٍ عَظِيمٍ

قل الله اعبد مخلصا له ديني

قُلِ ٱللَّهَ أَعْبُدُ مُخْلِصًا لَّهُۥ دِينِى

فاعبدوا ما شئتم من دونه قل ان الخاسرين الذين خسروا انفسهم واهليهم يوم القيامة الا ذلك هو الخسران المبين

فَٱعْبُدُوا۟ مَا شِئْتُم مِّن دُونِهِۦ ۗ قُلْ إِنَّ ٱلْخَـٰسِرِينَ ٱلَّذِينَ خَسِرُوٓا۟ أَنفُسَهُمْ وَأَهْلِيهِمْ يَوْمَ ٱلْقِيَـٰمَةِ ۗ أَلَا ذَٰلِكَ هُوَ ٱلْخُسْرَانُ ٱلْمُبِينُ

لهم من فوقهم ظلل من النار ومن تحتهم ظلل ذلك يخوف الله به عباده يا عباد فاتقون

لَهُم مِّن فَوْقِهِمْ ظُلَلٌ مِّنَ ٱلنَّارِ وَمِن تَحْتِهِمْ ظُلَلٌ ۚ ذَٰلِكَ يُخَوِّفُ ٱللَّهُ بِهِۦ عِبَادَهُۥ ۚ يَـٰعِبَادِ فَٱتَّقُونِ

والذين اجتنبوا الطاغوت ان يعبدوها وانابوا الى الله لهم البشرى فبشر عباد

وَٱلَّذِينَ ٱجْتَنَبُوا۟ ٱلطَّـٰغُوتَ أَن يَعْبُدُوهَا وَأَنَابُوٓا۟ إِلَى ٱللَّهِ لَهُمُ ٱلْبُشْرَىٰ ۚ فَبَشِّرْ عِبَادِ

الذين يستمعون القول فيتبعون احسنه اولئك الذين هداهم الله واولئك هم اولو الالباب

ٱلَّذِينَ يَسْتَمِعُونَ ٱلْقَوْلَ فَيَتَّبِعُونَ أَحْسَنَهُۥٓ ۚ أُو۟لَـٰٓئِكَ ٱلَّذِينَ هَدَىٰهُمُ ٱللَّهُ ۖ وَأُو۟لَـٰٓئِكَ هُمْ أُو۟لُوا۟ ٱلْأَلْبَـٰبِ

افمن حق عليه كلمة العذاب افانت تنقذ من في النار

أَفَمَنْ حَقَّ عَلَيْهِ كَلِمَةُ ٱلْعَذَابِ أَفَأَنتَ تُنقِذُ مَن فِى ٱلنَّارِ

لكن الذين اتقوا ربهم لهم غرف من فوقها غرف مبنية تجري من تحتها الانهار وعد الله لا يخلف الله الميعاد

لَـٰكِنِ ٱلَّذِينَ ٱتَّقَوْا۟ رَبَّهُمْ لَهُمْ غُرَفٌ مِّن فَوْقِهَا غُرَفٌ مَّبْنِيَّةٌ تَجْرِى مِن تَحْتِهَا ٱلْأَنْهَـٰرُ ۖ وَعْدَ ٱللَّهِ ۖ لَا يُخْلِفُ ٱللَّهُ ٱلْمِيعَادَ

الم تر ان الله انزل من السماء ماء فسلكه ينابيع في الارض ثم يخرج به زرعا مختلفا الوانه ثم يهيج فتراه مصفرا ثم يجعله حطاما ان في ذلك لذكرى لاولي الالباب

أَلَمْ تَرَ أَنَّ ٱللَّهَ أَنزَلَ مِنَ ٱلسَّمَآءِ مَآءً فَسَلَكَهُۥ يَنَـٰبِيعَ فِى ٱلْأَرْضِ ثُمَّ يُخْرِجُ بِهِۦ زَرْعًا مُّخْتَلِفًا أَلْوَٰنُهُۥ ثُمَّ يَهِيجُ فَتَرَىٰهُ مُصْفَرًّا ثُمَّ يَجْعَلُهُۥ حُطَـٰمًا ۚ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَذِكْرَىٰ لِأُو۟لِى ٱلْأَلْبَـٰبِ

افمن شرح الله صدره للاسلام فهو على نور من ربه فويل للقاسية قلوبهم من ذكر الله اولئك في ضلال مبين

أَفَمَن شَرَحَ ٱللَّهُ صَدْرَهُۥ لِلْإِسْلَـٰمِ فَهُوَ عَلَىٰ نُورٍ مِّن رَّبِّهِۦ ۚ فَوَيْلٌ لِّلْقَـٰسِيَةِ قُلُوبُهُم مِّن ذِكْرِ ٱللَّهِ ۚ أُو۟لَـٰٓئِكَ فِى ضَلَـٰلٍ مُّبِينٍ

الله نزل احسن الحديث كتابا متشابها مثاني تقشعر منه جلود الذين يخشون ربهم ثم تلين جلودهم وقلوبهم الى ذكر الله ذلك هدى الله يهدي به من يشاء ومن يضلل الله فما له من هاد

ٱللَّهُ نَزَّلَ أَحْسَنَ ٱلْحَدِيثِ كِتَـٰبًا مُّتَشَـٰبِهًا مَّثَانِىَ تَقْشَعِرُّ مِنْهُ جُلُودُ ٱلَّذِينَ يَخْشَوْنَ رَبَّهُمْ ثُمَّ تَلِينُ جُلُودُهُمْ وَقُلُوبُهُمْ إِلَىٰ ذِكْرِ ٱللَّهِ ۚ ذَٰلِكَ هُدَى ٱللَّهِ يَهْدِى بِهِۦ مَن يَشَآءُ ۚ وَمَن يُضْلِلِ ٱللَّهُ فَمَا لَهُۥ مِنْ هَادٍ

افمن يتقي بوجهه سوء العذاب يوم القيامة وقيل للظالمين ذوقوا ما كنتم تكسبون

أَفَمَن يَتَّقِى بِوَجْهِهِۦ سُوٓءَ ٱلْعَذَابِ يَوْمَ ٱلْقِيَـٰمَةِ ۚ وَقِيلَ لِلظَّـٰلِمِينَ ذُوقُوا۟ مَا كُنتُمْ تَكْسِبُونَ

كذب الذين من قبلهم فاتاهم العذاب من حيث لا يشعرون

كَذَّبَ ٱلَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ فَأَتَىٰهُمُ ٱلْعَذَابُ مِنْ حَيْثُ لَا يَشْعُرُونَ

فاذاقهم الله الخزي في الحياة الدنيا ولعذاب الاخرة اكبر لو كانوا يعلمون

فَأَذَاقَهُمُ ٱللَّهُ ٱلْخِزْىَ فِى ٱلْحَيَوٰةِ ٱلدُّنْيَا ۖ وَلَعَذَابُ ٱلْـَٔاخِرَةِ أَكْبَرُ ۚ لَوْ كَانُوا۟ يَعْلَمُونَ

ولقد ضربنا للناس في هذا القران من كل مثل لعلهم يتذكرون

وَلَقَدْ ضَرَبْنَا لِلنَّاسِ فِى هَـٰذَا ٱلْقُرْءَانِ مِن كُلِّ مَثَلٍ لَّعَلَّهُمْ يَتَذَكَّرُونَ

قرانا عربيا غير ذي عوج لعلهم يتقون

قُرْءَانًا عَرَبِيًّا غَيْرَ ذِى عِوَجٍ لَّعَلَّهُمْ يَتَّقُونَ

ضرب الله مثلا رجلا فيه شركاء متشاكسون ورجلا سلما لرجل هل يستويان مثلا الحمد لله بل اكثرهم لا يعلمون

ضَرَبَ ٱللَّهُ مَثَلًا رَّجُلًا فِيهِ شُرَكَآءُ مُتَشَـٰكِسُونَ وَرَجُلًا سَلَمًا لِّرَجُلٍ هَلْ يَسْتَوِيَانِ مَثَلًا ۚ ٱلْحَمْدُ لِلَّهِ ۚ بَلْ أَكْثَرُهُمْ لَا يَعْلَمُونَ

إِنَّكَ مَيِّتٌ وَإِنَّهُم مَّيِّتُونَ

ثم انكم يوم القيامة عند ربكم تختصمون

ثُمَّ إِنَّكُمْ يَوْمَ ٱلْقِيَـٰمَةِ عِندَ رَبِّكُمْ تَخْتَصِمُونَ

فمن اظلم ممن كذب على الله وكذب بالصدق اذ جاءه اليس في جهنم مثوى للكافرين

۞ فَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّن كَذَبَ عَلَى ٱللَّهِ وَكَذَّبَ بِٱلصِّدْقِ إِذْ جَآءَهُۥٓ ۚ أَلَيْسَ فِى جَهَنَّمَ مَثْوًى لِّلْكَـٰفِرِينَ

والذي جاء بالصدق وصدق به اولئك هم المتقون

وَٱلَّذِى جَآءَ بِٱلصِّدْقِ وَصَدَّقَ بِهِۦٓ ۙ أُو۟لَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلْمُتَّقُونَ

لهم ما يشاءون عند ربهم ذلك جزاء المحسنين

لَهُم مَّا يَشَآءُونَ عِندَ رَبِّهِمْ ۚ ذَٰلِكَ جَزَآءُ ٱلْمُحْسِنِينَ

ليكفر الله عنهم اسوا الذي عملوا ويجزيهم اجرهم باحسن الذي كانوا يعملون

لِيُكَفِّرَ ٱللَّهُ عَنْهُمْ أَسْوَأَ ٱلَّذِى عَمِلُوا۟ وَيَجْزِيَهُمْ أَجْرَهُم بِأَحْسَنِ ٱلَّذِى كَانُوا۟ يَعْمَلُونَ

اليس الله بكاف عبده ويخوفونك بالذين من دونه ومن يضلل الله فما له من هاد

أَلَيْسَ ٱللَّهُ بِكَافٍ عَبْدَهُۥ ۖ وَيُخَوِّفُونَكَ بِٱلَّذِينَ مِن دُونِهِۦ ۚ وَمَن يُضْلِلِ ٱللَّهُ فَمَا لَهُۥ مِنْ هَادٍ

ومن يهد الله فما له من مضل اليس الله بعزيز ذي انتقام

وَمَن يَهْدِ ٱللَّهُ فَمَا لَهُۥ مِن مُّضِلٍّ ۗ أَلَيْسَ ٱللَّهُ بِعَزِيزٍ ذِى ٱنتِقَامٍ

ولئن سالتهم من خلق السماوات والارض ليقولن الله قل افرايتم ما تدعون من دون الله ان ارادني الله بضر هل هن كاشفات ضره او ارادني برحمة هل هن ممسكات رحمته قل حسبي الله عليه يتوكل المتوكلون

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضَ لَيَقُولُنَّ ٱللَّهُ ۚ قُلْ أَفَرَءَيْتُم مَّا تَدْعُونَ مِن دُونِ ٱللَّهِ إِنْ أَرَادَنِىَ ٱللَّهُ بِضُرٍّ هَلْ هُنَّ كَـٰشِفَـٰتُ ضُرِّهِۦٓ أَوْ أَرَادَنِى بِرَحْمَةٍ هَلْ هُنَّ مُمْسِكَـٰتُ رَحْمَتِهِۦ ۚ قُلْ حَسْبِىَ ٱللَّهُ ۖ عَلَيْهِ يَتَوَكَّلُ ٱلْمُتَوَكِّلُونَ

قل يا قوم اعملوا على مكانتكم اني عامل فسوف تعلمون

قُلْ يَـٰقَوْمِ ٱعْمَلُوا۟ عَلَىٰ مَكَانَتِكُمْ إِنِّى عَـٰمِلٌ ۖ فَسَوْفَ تَعْلَمُونَ

من ياتيه عذاب يخزيه ويحل عليه عذاب مقيم

مَن يَأْتِيهِ عَذَابٌ يُخْزِيهِ وَيَحِلُّ عَلَيْهِ عَذَابٌ مُّقِيمٌ

انا انزلنا عليك الكتاب للناس بالحق فمن اهتدى فلنفسه ومن ضل فانما يضل عليها وما انت عليهم بوكيل

إِنَّآ أَنزَلْنَا عَلَيْكَ ٱلْكِتَـٰبَ لِلنَّاسِ بِٱلْحَقِّ ۖ فَمَنِ ٱهْتَدَىٰ فَلِنَفْسِهِۦ ۖ وَمَن ضَلَّ فَإِنَّمَا يَضِلُّ عَلَيْهَا ۖ وَمَآ أَنتَ عَلَيْهِم بِوَكِيلٍ

الله يتوفى الانفس حين موتها والتي لم تمت في منامها فيمسك التي قضى عليها الموت ويرسل الاخرى الى اجل مسمى ان في ذلك لايات لقوم يتفكرون

ٱللَّهُ يَتَوَفَّى ٱلْأَنفُسَ حِينَ مَوْتِهَا وَٱلَّتِى لَمْ تَمُتْ فِى مَنَامِهَا ۖ فَيُمْسِكُ ٱلَّتِى قَضَىٰ عَلَيْهَا ٱلْمَوْتَ وَيُرْسِلُ ٱلْأُخْرَىٰٓ إِلَىٰٓ أَجَلٍ مُّسَمًّى ۚ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَـٰتٍ لِّقَوْمٍ يَتَفَكَّرُونَ

ام اتخذوا من دون الله شفعاء قل اولو كانوا لا يملكون شيئا ولا يعقلون

أَمِ ٱتَّخَذُوا۟ مِن دُونِ ٱللَّهِ شُفَعَآءَ ۚ قُلْ أَوَلَوْ كَانُوا۟ لَا يَمْلِكُونَ شَيْـًٔا وَلَا يَعْقِلُونَ

قل لله الشفاعة جميعا له ملك السماوات والارض ثم اليه ترجعون

قُل لِّلَّهِ ٱلشَّفَـٰعَةُ جَمِيعًا ۖ لَّهُۥ مُلْكُ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ ۖ ثُمَّ إِلَيْهِ تُرْجَعُونَ

واذا ذكر الله وحده اشمازت قلوب الذين لا يؤمنون بالاخرة واذا ذكر الذين من دونه اذا هم يستبشرون

وَإِذَا ذُكِرَ ٱللَّهُ وَحْدَهُ ٱشْمَأَزَّتْ قُلُوبُ ٱلَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِٱلْـَٔاخِرَةِ ۖ وَإِذَا ذُكِرَ ٱلَّذِينَ مِن دُونِهِۦٓ إِذَا هُمْ يَسْتَبْشِرُونَ

قل اللهم فاطر السماوات والارض عالم الغيب والشهادة انت تحكم بين عبادك في ما كانوا فيه يختلفون

قُلِ ٱللَّهُمَّ فَاطِرَ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ عَـٰلِمَ ٱلْغَيْبِ وَٱلشَّهَـٰدَةِ أَنتَ تَحْكُمُ بَيْنَ عِبَادِكَ فِى مَا كَانُوا۟ فِيهِ يَخْتَلِفُونَ

ولو ان للذين ظلموا ما في الارض جميعا ومثله معه لافتدوا به من سوء العذاب يوم القيامة وبدا لهم من الله ما لم يكونوا يحتسبون

وَلَوْ أَنَّ لِلَّذِينَ ظَلَمُوا۟ مَا فِى ٱلْأَرْضِ جَمِيعًا وَمِثْلَهُۥ مَعَهُۥ لَٱفْتَدَوْا۟ بِهِۦ مِن سُوٓءِ ٱلْعَذَابِ يَوْمَ ٱلْقِيَـٰمَةِ ۚ وَبَدَا لَهُم مِّنَ ٱللَّهِ مَا لَمْ يَكُونُوا۟ يَحْتَسِبُونَ

وبدا لهم سيئات ما كسبوا وحاق بهم ما كانوا به يستهزئون

وَبَدَا لَهُمْ سَيِّـَٔاتُ مَا كَسَبُوا۟ وَحَاقَ بِهِم مَّا كَانُوا۟ بِهِۦ يَسْتَهْزِءُونَ

فاذا مس الانسان ضر دعانا ثم اذا خولناه نعمة منا قال انما اوتيته على علم بل هي فتنة ولكن اكثرهم لا يعلمون

فَإِذَا مَسَّ ٱلْإِنسَـٰنَ ضُرٌّ دَعَانَا ثُمَّ إِذَا خَوَّلْنَـٰهُ نِعْمَةً مِّنَّا قَالَ إِنَّمَآ أُوتِيتُهُۥ عَلَىٰ عِلْمٍۭ ۚ بَلْ هِىَ فِتْنَةٌ وَلَـٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لَا يَعْلَمُونَ

قد قالها الذين من قبلهم فما اغنى عنهم ما كانوا يكسبون

قَدْ قَالَهَا ٱلَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ فَمَآ أَغْنَىٰ عَنْهُم مَّا كَانُوا۟ يَكْسِبُونَ

فاصابهم سيئات ما كسبوا والذين ظلموا من هؤلاء سيصيبهم سيئات ما كسبوا وما هم بمعجزين

فَأَصَابَهُمْ سَيِّـَٔاتُ مَا كَسَبُوا۟ ۚ وَٱلَّذِينَ ظَلَمُوا۟ مِنْ هَـٰٓؤُلَآءِ سَيُصِيبُهُمْ سَيِّـَٔاتُ مَا كَسَبُوا۟ وَمَا هُم بِمُعْجِزِينَ

اولم يعلموا ان الله يبسط الرزق لمن يشاء ويقدر ان في ذلك لايات لقوم يؤمنون

أَوَلَمْ يَعْلَمُوٓا۟ أَنَّ ٱللَّهَ يَبْسُطُ ٱلرِّزْقَ لِمَن يَشَآءُ وَيَقْدِرُ ۚ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَـٰتٍ لِّقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ

قل يا عبادي الذين اسرفوا على انفسهم لا تقنطوا من رحمة الله ان الله يغفر الذنوب جميعا انه هو الغفور الرحيم

۞ قُلْ يَـٰعِبَادِىَ ٱلَّذِينَ أَسْرَفُوا۟ عَلَىٰٓ أَنفُسِهِمْ لَا تَقْنَطُوا۟ مِن رَّحْمَةِ ٱللَّهِ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ يَغْفِرُ ٱلذُّنُوبَ جَمِيعًا ۚ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلْغَفُورُ ٱلرَّحِيمُ

وانيبوا الى ربكم واسلموا له من قبل ان ياتيكم العذاب ثم لا تنصرون

وَأَنِيبُوٓا۟ إِلَىٰ رَبِّكُمْ وَأَسْلِمُوا۟ لَهُۥ مِن قَبْلِ أَن يَأْتِيَكُمُ ٱلْعَذَابُ ثُمَّ لَا تُنصَرُونَ

واتبعوا احسن ما انزل اليكم من ربكم من قبل ان ياتيكم العذاب بغتة وانتم لا تشعرون

وَٱتَّبِعُوٓا۟ أَحْسَنَ مَآ أُنزِلَ إِلَيْكُم مِّن رَّبِّكُم مِّن قَبْلِ أَن يَأْتِيَكُمُ ٱلْعَذَابُ بَغْتَةً وَأَنتُمْ لَا تَشْعُرُونَ

ان تقول نفس يا حسرتا على ما فرطت في جنب الله وان كنت لمن الساخرين

أَن تَقُولَ نَفْسٌ يَـٰحَسْرَتَىٰ عَلَىٰ مَا فَرَّطتُ فِى جَنۢبِ ٱللَّهِ وَإِن كُنتُ لَمِنَ ٱلسَّـٰخِرِينَ

او تقول لو ان الله هداني لكنت من المتقين

أَوْ تَقُولَ لَوْ أَنَّ ٱللَّهَ هَدَىٰنِى لَكُنتُ مِنَ ٱلْمُتَّقِينَ

او تقول حين ترى العذاب لو ان لي كرة فاكون من المحسنين

أَوْ تَقُولَ حِينَ تَرَى ٱلْعَذَابَ لَوْ أَنَّ لِى كَرَّةً فَأَكُونَ مِنَ ٱلْمُحْسِنِينَ

بلى قد جاءتك اياتي فكذبت بها واستكبرت وكنت من الكافرين

بَلَىٰ قَدْ جَآءَتْكَ ءَايَـٰتِى فَكَذَّبْتَ بِهَا وَٱسْتَكْبَرْتَ وَكُنتَ مِنَ ٱلْكَـٰفِرِينَ

ويوم القيامة ترى الذين كذبوا على الله وجوههم مسودة اليس في جهنم مثوى للمتكبرين

وَيَوْمَ ٱلْقِيَـٰمَةِ تَرَى ٱلَّذِينَ كَذَبُوا۟ عَلَى ٱللَّهِ وُجُوهُهُم مُّسْوَدَّةٌ ۚ أَلَيْسَ فِى جَهَنَّمَ مَثْوًى لِّلْمُتَكَبِّرِينَ

وينجي الله الذين اتقوا بمفازتهم لا يمسهم السوء ولا هم يحزنون

وَيُنَجِّى ٱللَّهُ ٱلَّذِينَ ٱتَّقَوْا۟ بِمَفَازَتِهِمْ لَا يَمَسُّهُمُ ٱلسُّوٓءُ وَلَا هُمْ يَحْزَنُونَ

الله خالق كل شيء وهو على كل شيء وكيل

ٱللَّهُ خَـٰلِقُ كُلِّ شَىْءٍ ۖ وَهُوَ عَلَىٰ كُلِّ شَىْءٍ وَكِيلٌ

له مقاليد السماوات والارض والذين كفروا بايات الله اولئك هم الخاسرون

لَّهُۥ مَقَالِيدُ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ ۗ وَٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ بِـَٔايَـٰتِ ٱللَّهِ أُو۟لَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلْخَـٰسِرُونَ

قل افغير الله تامروني اعبد ايها الجاهلون

قُلْ أَفَغَيْرَ ٱللَّهِ تَأْمُرُوٓنِّىٓ أَعْبُدُ أَيُّهَا ٱلْجَـٰهِلُونَ

ولقد اوحي اليك والى الذين من قبلك لئن اشركت ليحبطن عملك ولتكونن من الخاسرين

وَلَقَدْ أُوحِىَ إِلَيْكَ وَإِلَى ٱلَّذِينَ مِن قَبْلِكَ لَئِنْ أَشْرَكْتَ لَيَحْبَطَنَّ عَمَلُكَ وَلَتَكُونَنَّ مِنَ ٱلْخَـٰسِرِينَ

بل الله فاعبد وكن من الشاكرين

بَلِ ٱللَّهَ فَٱعْبُدْ وَكُن مِّنَ ٱلشَّـٰكِرِينَ

وما قدروا الله حق قدره والارض جميعا قبضته يوم القيامة والسماوات مطويات بيمينه سبحانه وتعالى عما يشركون

وَمَا قَدَرُوا۟ ٱللَّهَ حَقَّ قَدْرِهِۦ وَٱلْأَرْضُ جَمِيعًا قَبْضَتُهُۥ يَوْمَ ٱلْقِيَـٰمَةِ وَٱلسَّمَـٰوَٰتُ مَطْوِيَّـٰتٌۢ بِيَمِينِهِۦ ۚ سُبْحَـٰنَهُۥ وَتَعَـٰلَىٰ عَمَّا يُشْرِكُونَ

ونفخ في الصور فصعق من في السماوات ومن في الارض الا من شاء الله ثم نفخ فيه اخرى فاذا هم قيام ينظرون

وَنُفِخَ فِى ٱلصُّورِ فَصَعِقَ مَن فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَمَن فِى ٱلْأَرْضِ إِلَّا مَن شَآءَ ٱللَّهُ ۖ ثُمَّ نُفِخَ فِيهِ أُخْرَىٰ فَإِذَا هُمْ قِيَامٌ يَنظُرُونَ

واشرقت الارض بنور ربها ووضع الكتاب وجيء بالنبيين والشهداء وقضي بينهم بالحق وهم لا يظلمون

وَأَشْرَقَتِ ٱلْأَرْضُ بِنُورِ رَبِّهَا وَوُضِعَ ٱلْكِتَـٰبُ وَجِا۟ىٓءَ بِٱلنَّبِيِّـۧنَ وَٱلشُّهَدَآءِ وَقُضِىَ بَيْنَهُم بِٱلْحَقِّ وَهُمْ لَا يُظْلَمُونَ

ووفيت كل نفس ما عملت وهو اعلم بما يفعلون

وَوُفِّيَتْ كُلُّ نَفْسٍ مَّا عَمِلَتْ وَهُوَ أَعْلَمُ بِمَا يَفْعَلُونَ

وسيق الذين كفروا الى جهنم زمرا حتى اذا جاءوها فتحت ابوابها وقال لهم خزنتها الم ياتكم رسل منكم يتلون عليكم ايات ربكم وينذرونكم لقاء يومكم هذا قالوا بلى ولكن حقت كلمة العذاب على الكافرين

وَسِيقَ ٱلَّذِينَ كَفَرُوٓا۟ إِلَىٰ جَهَنَّمَ زُمَرًا ۖ حَتَّىٰٓ إِذَا جَآءُوهَا فُتِحَتْ أَبْوَٰبُهَا وَقَالَ لَهُمْ خَزَنَتُهَآ أَلَمْ يَأْتِكُمْ رُسُلٌ مِّنكُمْ يَتْلُونَ عَلَيْكُمْ ءَايَـٰتِ رَبِّكُمْ وَيُنذِرُونَكُمْ لِقَآءَ يَوْمِكُمْ هَـٰذَا ۚ قَالُوا۟ بَلَىٰ وَلَـٰكِنْ حَقَّتْ كَلِمَةُ ٱلْعَذَابِ عَلَى ٱلْكَـٰفِرِينَ

قيل ادخلوا ابواب جهنم خالدين فيها فبئس مثوى المتكبرين

قِيلَ ٱدْخُلُوٓا۟ أَبْوَٰبَ جَهَنَّمَ خَـٰلِدِينَ فِيهَا ۖ فَبِئْسَ مَثْوَى ٱلْمُتَكَبِّرِينَ

وسيق الذين اتقوا ربهم الى الجنة زمرا حتى اذا جاءوها وفتحت ابوابها وقال لهم خزنتها سلام عليكم طبتم فادخلوها خالدين

وَسِيقَ ٱلَّذِينَ ٱتَّقَوْا۟ رَبَّهُمْ إِلَى ٱلْجَنَّةِ زُمَرًا ۖ حَتَّىٰٓ إِذَا جَآءُوهَا وَفُتِحَتْ أَبْوَٰبُهَا وَقَالَ لَهُمْ خَزَنَتُهَا سَلَـٰمٌ عَلَيْكُمْ طِبْتُمْ فَٱدْخُلُوهَا خَـٰلِدِينَ

وقالوا الحمد لله الذي صدقنا وعده واورثنا الارض نتبوا من الجنة حيث نشاء فنعم اجر العاملين

وَقَالُوا۟ ٱلْحَمْدُ لِلَّهِ ٱلَّذِى صَدَقَنَا وَعْدَهُۥ وَأَوْرَثَنَا ٱلْأَرْضَ نَتَبَوَّأُ مِنَ ٱلْجَنَّةِ حَيْثُ نَشَآءُ ۖ فَنِعْمَ أَجْرُ ٱلْعَـٰمِلِينَ

وترى الملائكة حافين من حول العرش يسبحون بحمد ربهم وقضي بينهم بالحق وقيل الحمد لله رب العالمين

وَتَرَى ٱلْمَلَـٰٓئِكَةَ حَآفِّينَ مِنْ حَوْلِ ٱلْعَرْشِ يُسَبِّحُونَ بِحَمْدِ رَبِّهِمْ ۖ وَقُضِىَ بَيْنَهُم بِٱلْحَقِّ وَقِيلَ ٱلْحَمْدُ لِلَّهِ رَبِّ ٱلْعَـٰلَمِينَ

TRETTIONIONDE SURAN
AZ-ZUMAR (SKARORNA)
Mekka-perioden
DENNA sura, som uppenbarades vid mitten av Mekka-perioden, har
fått sitt namn efter det i och för sig föga betydelsefulla ordet zumaran
(”skara efter skara”) förekommande i verserna 71 och 73. Dess centrala
tema är den styrka med vilken alla krafter och fenomen i naturen vittnar
om existensen av en Gud – varav följer att det är Han ensam som kan avgöra
människans öde och att det är inför Honom som människan ytterst
är ansvarig. En väsentlig tanke uttrycks i vers 53 – ”Om ni har gjort
orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte
om Guds nåd. Gud förlåter alla synder”, dvs. Han förlåter den som ångrar
sina synder före sin död. En stor del av suran upptas följaktligen av
allegorier över den Yttersta stunden och Domens dag – Gud ger nämligen
”på detta sätt Sina tjänare anledning att frukta Honom” (vers 16),
liksom Han också lovar de rättfärdiga att ”[de] hos sin Herre skall finna
allt vad de önskar” (vers 34).

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Az-Zumar

Detta hänför sig inte bara till dyrkan av helgon, änglar och ”förgudade” människor som sådana, utan också till det som symboliserar eller föreställer dem (statyer, avbildningar, reliker etc.) och, då det är fråga om avlidna, deras gravar eller
vad som tros vara deras gravar. Då alla sådana företeelser bygger på den bedjandes hopp att den till vilken han ställer sin bön skall ”medla” mellan honom och
Gud, är det uppenbart att de strider mot principen att Gud är allvetande och
rättvis och, hur allmänna dessa bruk än är, fördöms de därför kategoriskt av Koranen.


Ordagr.: ”döma mellan dem”, dvs. mellan dem och de andliga ledare som har lett dem vilse (jfr 34:31–33).


3 Den här nämnde lögnaren lär vara samme man som tror att ”beskyddaren” skall föra honom närmare Gud (ö.a.).


Vad som ligger i detta är följande: Eftersom Gud är allsmäktig gör Han vad
Han vill; och Han kan således, om Han vill, ”ha en son” (jfr den kristna läran om
Jesus som ”Guds son”). Då emellertid Hans ära och härlighet inte känner några
gränser – dvs. eftersom Hans fullkomlighet är total och Han är fjärran från alla
brister – är Han eo ipso fjärran från den ofullkomlighet som behovet av eller önskan att ha ”avkomma” skulle innebära, vilket logiskt utesluter möjligheten att
Han skulle ”ha en son”. (Jfr sista meningen i 6:100 och därtill fogad not 87.)


Se not 11 till näst sista meningen i 10:5.


Dvs. han- och hondjur av fyra arter (får, getter, kameler och nötboskap). En
förklaring till översättningen ges i noterna 128 och 130 till 6:143–144, där samma arter av tamboskap nämns i ett sammanhang som avser vissa meningslösa, på
vidskeplighet grundade förbud från tiden före Islam, medan de här omtalas som
Guds ”gåvor” till människorna och sålunda alla är tillåten föda. Därutöver tjänar
omnämnandet av boskapen här funktionen att påminna människan om att det
är Gud som sörjer för hennes livsuppehälle, och att hon därför är helt beroende
av Honom.

En anspelning på de successiva faserna av fostrets utveckling, som Koranen
flera gånger redogör för (jfr 22:5 och 23:12–14), och på mörkret i moderns
kropp, de hinnor som omger fostret och dettas embryonala blindhet (”tre [skikt
av] mörker”).


Denna förklaring förekommer i Koranen fem gånger med identiskt samma
formulering (förutom ovan, i 6:164, 17:15, 35:18 och 53:38, varav det sistnämnda stället är det tidigaste i uppenbarelsernas tidsföljd). Här innehåller det
en anspelning på (och ett avvisande av) den kristna läran om det ”ställföreträdande lidandet” och, indirekt, dyrkan av helgon etc., som det talas om i vers 3
ovan och vilket kommenteras i not 1. (Se också not 30 till 53:38.)


Dvs. hon anropar Honom i de flesta fall rent instinktivt.

Ordagr.: ”och ger Gud vederlikar (andad, sing. nidd)”. Jfr sista meningen i 2:22 och därtill fogad not 13.


Ett annat sätt att formulera denna elliptiskt förkortade mening är: ”Eller är den som under nattens timmar … [att jämföra med den som förnekar sanningen]?”.


Början av denna vers lyder ordagrant: ”Säg: ’Mina troende tjänare! Frukta er Herre! De som …’” etc. (ö.a.).


Dvs. det är alltid möjligt att göra det goda och att ”fly från ondskans rike till
Gud” – vilket är det andliga innehållet hela Koranen igenom i begreppet hidjrah
och som också är underförstått här; se not 122 till 4:97.


Innebörden är att de på Uppståndelsens dag oåterkalleligen skall skiljas från
dem som de älskade eller stod dem nära i denna värld. Att ”förverka sin själ” torde betyda att ens identitet och människovärde helt går förlorade, vilket i nästa sats
beskrivs som ”det stora nederlag” (ordagr.: ”den uppenbara förlust”) som människan kan få lida i nästa liv.


Som på många andra ställen anspelar Koranen här på den allegoriska karaktären, men också på det verkliga syftet med alla beskrivningar av det lidande som
väntar syndarna i nästa liv; jfr 74:35–36 – ”[Påminnelsen om domen och helveteselden] är förvisso ett av de mäktiga [varningstecknen].


Se not 250 till sura 2 angående översättningen av at-taghut med ”ondskans
makter” (el. ”det ondas makt”). Här betecknar ordet uppenbarligen styrkan i de
lockelser som vissa snedvridna ambitioner och strävanden utövar – såsom att
sträva efter makt för maktens egen skull, att berika sig på sina medmänniskors
bekostnad, att söka förbättra sin sociala ställning med omoraliska metoder osv. –
som alla kan leda till att den som fastnar i dessa snaror förlorar sin andliga färdriktning och blir slav under sina passioner.


Enligt Razi beskrivs här människor som prövar varje religiös utsaga (i detta
ords vidaste bemärkelse) i ljuset av sitt förnuft och tar till sig det som förnuftet
godtar som giltigt eller möjligt, och förkastar det som inte består förnuftets
prövning. Versen ovan innehåller, med Razis ord, ”lovord över den som följer det
utslag som hans förnuft avger (hudjdjat al-aql), och som drar sina slutsatser i
överensstämmelse med [resultaten av] en kritisk undersökning (nazar) och genom logisk slutledning (istidlal)”. Hos Tabari finner man liknande tankar, fastän formulerade på ett enklare sätt.

I ljuset av Koranens flerfaldiga förklaringar att Gud alltid godtar en syndares
uppriktiga ånger före döden, måste det beslut (eg. ”ord”) som här nämns avse
dem som dör utan ånger och som därför kan sägas ”[redan] vara helveteslågornas
[rov]”. — I ljuset av Zamakhsharis ord återgivna i not 4 till sura 14 vill översättaren här tillägga att eftersom Gud är allvetande och alltså vet vem som kommer
att erkänna och ångra sina fel, kan detta lika väl uttryckas med orden: den som
inte kan ledas på rätt väg och inte räddas undan ”helveteslågorna” är den om vilken Gud vet att han inte kommer att slå in på ångerns väg och därför dömer redan i livstiden. (Ö.a.)

Liksom på en rad andra ställen där Koranen berör den ständigt pågående
förvandlingen i naturen och det förhållandet att liv följer på död och död på liv
i ett naturens eviga kretslopp, tjänar dessa ord här till att framhäva Guds Allmakt
och särskilt Hans makt att återuppväcka de döda, och anspelar på så sätt indirekt
på förklaringen i slutet av föregående vers att ”Gud inte sviker Sitt ord”.


I verbformen nazzala ligger antydd den koraniska uppenbarelsens karaktär av gradvist och kontinuerligt skeende, här uttryckt genom interpolering av orden ”steg för steg”.


Detta är det sätt att återge innebörden i ordet mathani (plur. av mathna) som
Razi säger sig föredra och som syftar på den i Koranens förkunnelse ständigt betonade polariteten (t.ex. bud och förbud, skyldigheter och rättigheter, belöning
och straff, paradis och helvete, ljus och mörker, det generella och det specifika
osv.). En annan översättning som Zamakhshari föreslår är ”vars utsagor upprepas i uttryck med olika formuleringar”. Vad beträffar Koranens inre följdriktighet och den inbördes överensstämmelse som råder mellan dess olika avsnitt, se också 4:82 och 25:32 samt därtill fogade noter.


Eller ”den som vill [vägledas]”; båda formuleringarna är korrekta ur grammatisk synpunkt.

Ordagr.: ”som skyddar sig med sitt ansikte” – ett idiomatiskt uttryck som anger att den berörde är helt försvarslös.


Jfr 16:26, som också innehåller meningen ”Gud lät allt det som de hade
byggt upp skakas i sina grundvalar …” etc., vilket kan ses som en förklaring till
orden ovan om deras förödmjukelse ”i detta liv”.


Liksom på många andra ställen i Koranen används här ordet ”liknelse” (mathal) kort efter en beskrivning av människans situation – gynnsam eller ogynnsam – efter döden som en påminnelse om att alla sådana beskrivningar hänför sig
till något som ligger ”utanför skapade varelsers förnimmelseförmåga (al-ghayb)”
och därför inte kan framställas för människan på annat sätt än genom allegorier
eller liknelser uttryckta i ordalag som hör hemma i hennes erfarenhetssfär och
som därför i regel kan öppna dörrarna till hennes fantasi.

Dvs. ”som kunde fördunkla dess mening”; se not 1 till 18:1, där ordet iwadj
förekommer, fastän med en något skiljaktig formulering. Vad angår betonandet
av att Koranen uppenbarats ”på det arabiska språket”, se 12:2, 13:37, 14:4 och
41:44 och därtill fogade noter.


Ordagr.: ”som tillhör [flera] delägare [el. ’bolagsmän’, shuraka ’] som är oense” – dvs. de är tillsammans herrar över en slav. Detta är en bild av tron på existensen av en mångfald gudomligheter.


Ordet mathal, här vanligen översatt med ”liknelse” (t.ex. i början av denna
vers och i vers 27), betyder i första hand ”likhet”, dvs. mellan ett ting och ett
annat; det används ibland i överförd bemärkelse som synonym till sifah (”beskaffenhet”, ”väsentligt kännetecken” eller ”[någots] verkliga natur”) eller halah
(”tillstånd” eller ”villkor”). I detta fall är den sista betydelsen den mest adekvata, såtillvida som ordet anspelar på människans villkor som följd av endera av två
motsatta attityder: tron på Guds transcendentala Enhet och Hans Väsens oförliknelighet respektive benägenheten att tillskriva en rad skapade varelser eller föregivna ”inkarnationer” av Gud gudomlig makt och gudomliga egenskaper.


En retorisk fråga, som anger för det första att lidandet i nästa liv är dessa syndares oundvikliga öde – symboliskt uttryckt med ordet ”tillhåll” (el. ”tillflykt”)
– och för det andra att begreppet ”helvete” och bilden av detta i allegorins form
ger människan en antydan om vad detta lidande innebär.


I detta fall syftar orden ”sätta ihop lögner om Gud” på tendensen att tillskriva någon eller något som sätts upp vid Hans sida delaktighet i Hans gudomlighet, vare sig det är fråga om tro på en mångfald gudar eller på tänkta ”inkarnationer” av Gud i mänsklig gestalt, vilka uppfattas som utrustade med näst intill
gudomlig status.

Eller ”i Hans ställe”. Detta syftar inte endast på falska gudar utan också på
helgon, levande eller döda, och även på vissa abstrakta begrepp som människor i
sin fantasi utrustar med karismatiska krafter såsom rikedom, makt, social ställning, tillhörighet till en viss nation eller ras, tron att människan är sig själv nog
etc., och slutligen på alla falska värden som tillåts behärska människans tankar
och önskningar. De gudlösa understryker gärna den föregivna nödvändigheten
av att uppmärksamma alla dessa inbillade krafter och värden och oroar sig själva
och skrämmer andra med tanken att en försummelse härvidlag kan få ogynnsamma följder i deras dagliga liv.


Ordagr.: ”ett straff [el. ’lidande’] som förnedrar honom” – med innebörden
att människor som faller till föga för falska värden dömer sig själva till andlig förfall och att detta, om det blir en allmän tendens, leder till samhälleliga katastrofer och utbrett lidande.



Dvs. ”du är inte ansvarig för deras handlingar” (se not 4 till 17:2).

Där det i översättningen står ”människan” och ”själen” har originalet ”människorna” och ”själarna” (ö.a.). – Enligt Razi anknyter detta avsnitt på ett allegoriskt plan till det föregående, i det att vägledningens ljus liknas vid livet och
förvillelsen vid döden eller, om den ännu inte är definitiv, vid djup sömn, som
följs av uppvaknande. Bortsett härifrån är detta en påminnelse – i samklang med
den följande texten – om Guds Allmakt och särskilt om Hans makt att skapa och
att utsläcka liv. Grundbetydelsen av det i detta sammanhang aktuella verbet,
tawaffa, är ”ta [något] i fullt mått” [el. ”helt och hållet”] och eftersom döden
kännetecknas av att alla livsfunktioner upphör (”själen överger” den förut levande kroppen) och dessa funktioner sålunda ”helt och hållet” avlägsnas har verbet
alltid använts i betydelsen ”låta dö” (”kalla hädan”), i passivum (tuwuffiya) ”dö”,
”avlida” (och som verbalsubstantiv ”död”); så är också undantagslöst fallet i Koranen. Att sömnen och döden traditionellt liknats vid varandra beror på att
kroppen i båda fallen är utan medvetande, partiellt och för en begränsad tid i det
första, helt och slutgiltigt i det senare fallet. Den mycket vanliga översättningen
– ”Gud tar till sig själarna (anfus, plur. av nafs) vid deras död och de, som ännu
inte dött, under sömnen” – är missvisande, eftersom människans själ enligt Koranens fundamentala lära inte ”dör” i och med den fysiska döden utan tvärtom
lever vidare i oändlighet. Ordet anfus bör därför återges med ”människor” — om
man inte, som ovan, väljer att behålla grundbetydelsen ”själar” och jämsides därmed interpolera ordet ”människor” eller en annan synonym (ö.a.).


Så tolkar Zamakhshari partikeln am i detta sammanhang; meningen är att
understryka att många människor inte fäster avseende vid Guds Allmakt trots
allt som vittnar därom.


Dvs. medlare som förutsätts handla oberoende av Guds tillstånd – ett antagande som Koranen kategoriskt tillbakavisar (se sura 10, not 7).


Med syftning på dyrkan av människor som efter sin död förklarats som helgon, eller deras gravar eller reliker av dem, såväl som på avbildningar av helgon,
inbillade gudomligheter etc.


Angående frågan om medling som sådan se not 7 till 10:3.


Eftersom tanken på Guds existens förutsätter som sitt korrelat en känsla av
moraliskt ansvar, ryggar de gudlösa tillbaka för denna tanke och hänger sig med
glädje åt ”dyrkan” – faktisk eller symbolisk – av makter som tillhör inbillningens
värld och som inte ställer moraliska krav.


Ordagr.: ”och detsamma [el. ’lika mycket’] i tillägg”.


Ordagr.: ”kommer Gud att ha gjort klart för dem (bada lahum mina llah)” –
dvs. det faktum att människans hållning och handlingar i denna värld avgör
hennes status och vad som ytterligare skall ske med henne i livet efter detta; lyckan eller lidandet som väntar henne efter döden (beskrivna med de allegoriska
termerna ”paradis” eller ”helvete” och ”belöning” eller ”straff”) är med andra ord
ingenting annat än de naturliga konsekvenserna av det bruk människan under
livet gör av sin förmåga, sin begåvning och de möjligheter som erbjuds henne.


Eller ”de skall omvärvas [el. ’kringrännas’] av det …” – dvs. det kommande
livets verklighet och sanningen i det som Guds profeter förkunnade skall överväldiga dem.

Ordagr.: ”kunskap” – dvs. ”mitt välstånd är enbart en följd av min egen förmåga och min skarpsinnighet”; se första meningen i 28:78 och därtill fogad not.
Men medan detta ”yttrande” (eller denna tanke) där tillskrivs den legendariske
Qarun, är det här – och detta är i Koranens kronologi en långt tidigare uppenbarelse – fråga om något typiskt för människan i gemen (se t.ex. 7:189–190, där
samma tendens nämns i ett sammanhang som gäller föräldraskap).


Ordagr.: ”de av dessa som begår orätt (alladhina zalamu min haulai)”.


Se not 16 till de första orden i vers 10 i denna sura.
