QuranReader

The Surah derives its name from verse 71 and 73 in which the word zumar has occurred.

<h2>Name</h2>
<p>The Surah derives its name from verse <a href=/39/71>71</a> and <a href=/39/73>73</a> in which the word <em>zumar</em> has occurred.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>In <a href=/39/10>verse 10</a> (<em>wa ardullah-i-wasi atun</em> : and Allah's earth is vast) there is abundant evidence that this Surah was sent down before the migration to Habash. Some traditions provide the explanation that this verse was sent down in respect of Hadrat Ja'far bin Abi Talib and his companions when they made up their mind to emigrate to Habash.(<em>Ruh al-Maani</em>, vol. XXII, p. 226).</p>
<h2>Theme and Subject matter</h2>
<p>The entire Surah is a most eloquent and effective address which was given some time before the emigration to Habash, in an environment filled with tyranny and persecution, ill-will and antagonism, at Makkah. It is a sermon whose addressees mainly are the unbelieving Quraish, although here and there the believers also have been addressed. In it the real aim of the invitation of Muhammad (upon whom be Allah's peace and blessings) had been enunciated, which is this:Man should adopt Allah's servitude sincerely, and should not pollute his God worship with the service of any other. Presenting this cardinal principle in different ways over and over again, the truth of <em>Tauhid</em> and the excellent results of accepting it, and the falsehood of <em>shirk</em> and the evil consequences of following it, have been explained in a most forceful way, and the people exhorted to give up their wrong way of life and return to the mercy of their Lord. In this very connection, the believers have
been instructed, as if to say:"If a place has become narrow for the worship and service of Allah, His earth is vast: you may emigrate to some other place in order to save your faith: Allah will reward you for your patience."On the other hand, the Holy Prophet has been encouraged, so as to say:"Tell the disbelievers plainly that they may do whatever they like, but their persecutions and tyrannies will never deter you from the way of Islam; that they may go on doing their worst to obstruct your way, but you will continue to perform your mission in spite of the adverse conditions and circumstances."</p>


ولقد اوحي اليك والى الذين من قبلك لئن اشركت ليحبطن عملك ولتكونن من الخاسرين

وَلَقَدْ أُوحِىَ إِلَيْكَ وَإِلَى ٱلَّذِينَ مِن قَبْلِكَ لَئِنْ أَشْرَكْتَ لَيَحْبَطَنَّ عَمَلُكَ وَلَتَكُونَنَّ مِنَ ٱلْخَـٰسِرِينَ

TRETTIONIONDE SURAN
AZ-ZUMAR (SKARORNA)
Mekka-perioden
DENNA sura, som uppenbarades vid mitten av Mekka-perioden, har
fått sitt namn efter det i och för sig föga betydelsefulla ordet zumaran
(”skara efter skara”) förekommande i verserna 71 och 73. Dess centrala
tema är den styrka med vilken alla krafter och fenomen i naturen vittnar
om existensen av en Gud – varav följer att det är Han ensam som kan avgöra
människans öde och att det är inför Honom som människan ytterst
är ansvarig. En väsentlig tanke uttrycks i vers 53 – ”Om ni har gjort
orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte
om Guds nåd. Gud förlåter alla synder”, dvs. Han förlåter den som ångrar
sina synder före sin död. En stor del av suran upptas följaktligen av
allegorier över den Yttersta stunden och Domens dag – Gud ger nämligen
”på detta sätt Sina tjänare anledning att frukta Honom” (vers 16),
liksom Han också lovar de rättfärdiga att ”[de] hos sin Herre skall finna
allt vad de önskar” (vers 34).

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Koranen

Koranens budskap

Mohammed Knut Bernström

Vers 39:65 ur sura 39 Az-Zumar (Skarorna) på svenska — arabisk text, translitterering och Mohammed Knut Bernströms tolkning i Koranens budskap.

Koranen 39:65

Az-Zumar

Vers 39:65

Vers 65 har följande lydelse: ”Det har uppenbarats för dig liksom för dina föregångare, att om du sätter medhjälpare …” etc. Nära nog alla klassiska kommentatorer – säger kommentarens författare – utgår från att dessa ord är riktade
till Profeten Muhammad och påpekar den inkongruens som råder mellan detta
synsätt och det faktum att Gud vet att Muhammad aldrig, lika litet som hans föregångare, skulle begå den i versen nämnda synden att ”sätta medhjälpare vid
Guds sida”; denna varning, säger han, blir däremot förståelig och rimlig om den
uppfattas som riktad till människorna i gemen, oavsett tidsskede och omständigheter. Han föreslår därför följande översättning av versens inledning: ”För
dig [människa] liksom för dem som levde före dig har dock uppenbarats att om
du någonsin …” osv.; och kommenterar i denna not: ”Innebörden är att detta
har förmedlats till dig genom de gudomliga budskap som uppenbarats för profeterna.” — Översättaren har på annan plats haft anledning att framhålla det i Koranen långt ifrån ovanliga att ett avsnitt, som av ovan nämnda skäl måste anses
riktat till alla människor, är utformat som en befallning till Profeten; de formuleringar som valts i översättningen ovan respekterar originalets formulering,
men pronomina ”du” och ”dig” i versen – utom i inledningen – har ersatts med
”någon” respektive ”han”. (Ö.a.)
