QuranReader

It is derived from the sentence wa tartt kullu ummat- in jathiyat-un of verse 28, implying thereby that it is the Surah in which the word jathiyah has occurred.

<h2>Name</h2>
It is derived from the sentence wa tartt kullu ummat- in jathiyat-un of <a href=/45/28>verse 28</a>, implying thereby that it is the Surah in which the word jathiyah has occurred.
<h2>Period of Revelation</h2>
The period of the revelation of this Surah also has not been mentioned in any authentic tradition, but its subject matter clearly shows that it was revealed consecutively after Surah Ad Dukhan. The close resemblance between the contents of the two Surahs makes them look like the twin Surahs.
<h2>Subject Matter and Topics</h2>
It answers the doubts and objections of the disbelievers of Makkah about Tauhid and the Hereafter and warns them for their attitude that they had adopted against the message of the Qur'an.
The discourse begins with the arguments for Tauhid. In this connection, reference has been made to the count- less Signs that are found in the world, from man's own body to the earth and heavens, and it is pointed out that everywhere around him man finds things which testify to Tauhid which he refuses to acknowledge. If man sees carefully the variety of animals, the day and night, the rainfall and the vegetation thereby, the winds and his own creation, and ponders over them intelligently, without prejudice, he will find these Signs sufficiently convincing of the truth that this universe is not Godless, nor under the control of many gods, but it has been created by One God, and He alone is its Controller and Ruler. However, the case of the person who is determined not to acknowledge and wants to remain involved in doubts and suspicions is different. He cannot be blessed with the faith and conviction from anywhere in the world.
A little below, in the beginning of the second section, it has been reiterated that the things man is exploiting in the world, and the countless forces and agencies that are serving his interests in the universe, did not come into being just accidentally, nor have they been provided by the gods and goddesses, but it is One God alone, Who has supplied and subjected these to him from Himself. If only a person uses his mind properly and rightly, his own intellect will proclaim that God alone is man's real Benefactor and He alone deserves that man should pay obeisance to Him.
After this, the disbelievers of Makkah have been taken to task and reproved for their stubbornness, arrogance, mockery and insistence on disbelief with which they were resisting the invitation of the Qur'an they have been warned that this Qur'an has brought the same blessing which had been granted to the children of Israel before, by virtue of which they became distinguished above all the people of the world. Then, when they failed to recognize the true worth of this blessing and disputed their religion and lost it, this blessing now has been sent to them. This is such a code of guidance which shows the clear highway of Religion to man. The people who would turn it down by their own folly, would only prepare for their own doom, and only such people would become worthy of God's succour and mercy who would adopt obedience to it and lead a life of piety and righteousness.
In this connection, the followers of the Holy Prophet have been instructed that they should forbear and pardon the absurd and foolish behavior towards them of the people fearless of God, for if they showed patience God Himself would deal with their opponents and would reward them for their fortitude.
Then, there is a criticism of the erroneous ideas that the disbelievers hold about the Hereafter. They said that life was only this worldly life there was no life hereafter. Man dies in the course of time just as a watch stops functioning suddenly. The body is not survived by any soul, which might be seized and then breathed again into the human body some time in the future. In this regard, they challenged the Holy Prophet, saying: "If you lay a claim to this, then raise our dead forefathers back to life." In answer to this, Allah has given the following arguments:
<ol>
 <li>
 "You do not say this on the basis of any knowledge but are uttering this grave thing on the basis of conjecture. Do you really have the knowledge that there is no other life after death, and the souls are not seized but are annihilated?"
 </li>
 <li>
 "Your this claim rests mainly on this that you have not seen any dead person rising back to life and returning to the world. Is this basis strong enough for a person to make a claim that the dead people will never rise to life?When you do not experience and observe a thing, does it mean that you have the knowledge that it does not exist at all?
 </li>
 <li>
 It is utterly against reason and justice that the good and the bad, the obedient and the disobedient, the oppressor and the oppressed, should be made equal ultimately. Neither a good act should bear a good result nor an evil act an evil result; neither the grievances of the oppressed be redressed nor the oppressor be punished, but everyone should meet with the same fate ultimately. Whoever has formed this view about the universe of God, has formed a patently wrong view. The unjust and wicked people adopt this view because they do not want to face the evil results of their deeds, but this world of God is not a lawless kingdom; it is rather a system based on the Truth, in which there can be no question of the injustice of regarding the good and the bad as equal.
 </li>
 <li>
 That the creed of the denial of the Hereafter is highly destructive of morals. This is adopted only by such people as are the slaves of their lusts, and for the reason that they should have full freedom to serve their lusts. Then, when they have adopted this creed, it goes on making them more and more perverse till at last their moral sense becomes dead and all avenues of guidance are closed against them.
 </li>
</ol>
After giving these arguments Allah says most emphatically: "Just as you did not become living of your own accord, but became living by Our power, so you do not die of your own accord, but die when We send death on you. And a time is certainly coming when you will all be gathered together. If you do not believe in this because of your ignorance and folly today, you may not; when the time arrives, you will see for yourself that you are present before your God and your whole book of conduct is ready accurately, which bears evidence against each of your misdeeds. Then you will come to know how dearly has your denial of the Hereafter and your mockery of it cost you."

تنزيل الكتاب من الله العزيز الحكيم

تَنزِيلُ ٱلْكِتَـٰبِ مِنَ ٱللَّهِ ٱلْعَزِيزِ ٱلْحَكِيمِ

ان في السماوات والارض لايات للمؤمنين

إِنَّ فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ لَـَٔايَـٰتٍ لِّلْمُؤْمِنِينَ

وفي خلقكم وما يبث من دابة ايات لقوم يوقنون

وَفِى خَلْقِكُمْ وَمَا يَبُثُّ مِن دَآبَّةٍ ءَايَـٰتٌ لِّقَوْمٍ يُوقِنُونَ

واختلاف الليل والنهار وما انزل الله من السماء من رزق فاحيا به الارض بعد موتها وتصريف الرياح ايات لقوم يعقلون

وَٱخْتِلَـٰفِ ٱلَّيْلِ وَٱلنَّهَارِ وَمَآ أَنزَلَ ٱللَّهُ مِنَ ٱلسَّمَآءِ مِن رِّزْقٍ فَأَحْيَا بِهِ ٱلْأَرْضَ بَعْدَ مَوْتِهَا وَتَصْرِيفِ ٱلرِّيَـٰحِ ءَايَـٰتٌ لِّقَوْمٍ يَعْقِلُونَ

تلك ايات الله نتلوها عليك بالحق فباي حديث بعد الله واياته يؤمنون

تِلْكَ ءَايَـٰتُ ٱللَّهِ نَتْلُوهَا عَلَيْكَ بِٱلْحَقِّ ۖ فَبِأَىِّ حَدِيثٍۭ بَعْدَ ٱللَّهِ وَءَايَـٰتِهِۦ يُؤْمِنُونَ

وَيْلٌ لِّكُلِّ أَفَّاكٍ أَثِيمٍ

يسمع ايات الله تتلى عليه ثم يصر مستكبرا كان لم يسمعها فبشره بعذاب اليم

يَسْمَعُ ءَايَـٰتِ ٱللَّهِ تُتْلَىٰ عَلَيْهِ ثُمَّ يُصِرُّ مُسْتَكْبِرًا كَأَن لَّمْ يَسْمَعْهَا ۖ فَبَشِّرْهُ بِعَذَابٍ أَلِيمٍ

واذا علم من اياتنا شيئا اتخذها هزوا اولئك لهم عذاب مهين

وَإِذَا عَلِمَ مِنْ ءَايَـٰتِنَا شَيْـًٔا ٱتَّخَذَهَا هُزُوًا ۚ أُو۟لَـٰٓئِكَ لَهُمْ عَذَابٌ مُّهِينٌ

من ورائهم جهنم ولا يغني عنهم ما كسبوا شيئا ولا ما اتخذوا من دون الله اولياء ولهم عذاب عظيم

مِّن وَرَآئِهِمْ جَهَنَّمُ ۖ وَلَا يُغْنِى عَنْهُم مَّا كَسَبُوا۟ شَيْـًٔا وَلَا مَا ٱتَّخَذُوا۟ مِن دُونِ ٱللَّهِ أَوْلِيَآءَ ۖ وَلَهُمْ عَذَابٌ عَظِيمٌ

هذا هدى والذين كفروا بايات ربهم لهم عذاب من رجز اليم

هَـٰذَا هُدًى ۖ وَٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ بِـَٔايَـٰتِ رَبِّهِمْ لَهُمْ عَذَابٌ مِّن رِّجْزٍ أَلِيمٌ

الله الذي سخر لكم البحر لتجري الفلك فيه بامره ولتبتغوا من فضله ولعلكم تشكرون

۞ ٱللَّهُ ٱلَّذِى سَخَّرَ لَكُمُ ٱلْبَحْرَ لِتَجْرِىَ ٱلْفُلْكُ فِيهِ بِأَمْرِهِۦ وَلِتَبْتَغُوا۟ مِن فَضْلِهِۦ وَلَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ

وسخر لكم ما في السماوات وما في الارض جميعا منه ان في ذلك لايات لقوم يتفكرون

وَسَخَّرَ لَكُم مَّا فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَمَا فِى ٱلْأَرْضِ جَمِيعًا مِّنْهُ ۚ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَـٰتٍ لِّقَوْمٍ يَتَفَكَّرُونَ

قل للذين امنوا يغفروا للذين لا يرجون ايام الله ليجزي قوما بما كانوا يكسبون

قُل لِّلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ يَغْفِرُوا۟ لِلَّذِينَ لَا يَرْجُونَ أَيَّامَ ٱللَّهِ لِيَجْزِىَ قَوْمًۢا بِمَا كَانُوا۟ يَكْسِبُونَ

من عمل صالحا فلنفسه ومن اساء فعليها ثم الى ربكم ترجعون

مَنْ عَمِلَ صَـٰلِحًا فَلِنَفْسِهِۦ ۖ وَمَنْ أَسَآءَ فَعَلَيْهَا ۖ ثُمَّ إِلَىٰ رَبِّكُمْ تُرْجَعُونَ

ولقد اتينا بني اسرائيل الكتاب والحكم والنبوة ورزقناهم من الطيبات وفضلناهم على العالمين

وَلَقَدْ ءَاتَيْنَا بَنِىٓ إِسْرَٰٓءِيلَ ٱلْكِتَـٰبَ وَٱلْحُكْمَ وَٱلنُّبُوَّةَ وَرَزَقْنَـٰهُم مِّنَ ٱلطَّيِّبَـٰتِ وَفَضَّلْنَـٰهُمْ عَلَى ٱلْعَـٰلَمِينَ

واتيناهم بينات من الامر فما اختلفوا الا من بعد ما جاءهم العلم بغيا بينهم ان ربك يقضي بينهم يوم القيامة فيما كانوا فيه يختلفون

وَءَاتَيْنَـٰهُم بَيِّنَـٰتٍ مِّنَ ٱلْأَمْرِ ۖ فَمَا ٱخْتَلَفُوٓا۟ إِلَّا مِنۢ بَعْدِ مَا جَآءَهُمُ ٱلْعِلْمُ بَغْيًۢا بَيْنَهُمْ ۚ إِنَّ رَبَّكَ يَقْضِى بَيْنَهُمْ يَوْمَ ٱلْقِيَـٰمَةِ فِيمَا كَانُوا۟ فِيهِ يَخْتَلِفُونَ

ثم جعلناك على شريعة من الامر فاتبعها ولا تتبع اهواء الذين لا يعلمون

ثُمَّ جَعَلْنَـٰكَ عَلَىٰ شَرِيعَةٍ مِّنَ ٱلْأَمْرِ فَٱتَّبِعْهَا وَلَا تَتَّبِعْ أَهْوَآءَ ٱلَّذِينَ لَا يَعْلَمُونَ

انهم لن يغنوا عنك من الله شيئا وان الظالمين بعضهم اولياء بعض والله ولي المتقين

إِنَّهُمْ لَن يُغْنُوا۟ عَنكَ مِنَ ٱللَّهِ شَيْـًٔا ۚ وَإِنَّ ٱلظَّـٰلِمِينَ بَعْضُهُمْ أَوْلِيَآءُ بَعْضٍ ۖ وَٱللَّهُ وَلِىُّ ٱلْمُتَّقِينَ

هذا بصائر للناس وهدى ورحمة لقوم يوقنون

هَـٰذَا بَصَـٰٓئِرُ لِلنَّاسِ وَهُدًى وَرَحْمَةٌ لِّقَوْمٍ يُوقِنُونَ

ام حسب الذين اجترحوا السيئات ان نجعلهم كالذين امنوا وعملوا الصالحات سواء محياهم ومماتهم ساء ما يحكمون

أَمْ حَسِبَ ٱلَّذِينَ ٱجْتَرَحُوا۟ ٱلسَّيِّـَٔاتِ أَن نَّجْعَلَهُمْ كَٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ سَوَآءً مَّحْيَاهُمْ وَمَمَاتُهُمْ ۚ سَآءَ مَا يَحْكُمُونَ

وخلق الله السماوات والارض بالحق ولتجزى كل نفس بما كسبت وهم لا يظلمون

وَخَلَقَ ٱللَّهُ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضَ بِٱلْحَقِّ وَلِتُجْزَىٰ كُلُّ نَفْسٍۭ بِمَا كَسَبَتْ وَهُمْ لَا يُظْلَمُونَ

افرايت من اتخذ الهه هواه واضله الله على علم وختم على سمعه وقلبه وجعل على بصره غشاوة فمن يهديه من بعد الله افلا تذكرون

أَفَرَءَيْتَ مَنِ ٱتَّخَذَ إِلَـٰهَهُۥ هَوَىٰهُ وَأَضَلَّهُ ٱللَّهُ عَلَىٰ عِلْمٍ وَخَتَمَ عَلَىٰ سَمْعِهِۦ وَقَلْبِهِۦ وَجَعَلَ عَلَىٰ بَصَرِهِۦ غِشَـٰوَةً فَمَن يَهْدِيهِ مِنۢ بَعْدِ ٱللَّهِ ۚ أَفَلَا تَذَكَّرُونَ

وقالوا ما هي الا حياتنا الدنيا نموت ونحيا وما يهلكنا الا الدهر وما لهم بذلك من علم ان هم الا يظنون

وَقَالُوا۟ مَا هِىَ إِلَّا حَيَاتُنَا ٱلدُّنْيَا نَمُوتُ وَنَحْيَا وَمَا يُهْلِكُنَآ إِلَّا ٱلدَّهْرُ ۚ وَمَا لَهُم بِذَٰلِكَ مِنْ عِلْمٍ ۖ إِنْ هُمْ إِلَّا يَظُنُّونَ

واذا تتلى عليهم اياتنا بينات ما كان حجتهم الا ان قالوا ائتوا بابائنا ان كنتم صادقين

وَإِذَا تُتْلَىٰ عَلَيْهِمْ ءَايَـٰتُنَا بَيِّنَـٰتٍ مَّا كَانَ حُجَّتَهُمْ إِلَّآ أَن قَالُوا۟ ٱئْتُوا۟ بِـَٔابَآئِنَآ إِن كُنتُمْ صَـٰدِقِينَ

قل الله يحييكم ثم يميتكم ثم يجمعكم الى يوم القيامة لا ريب فيه ولكن اكثر الناس لا يعلمون

قُلِ ٱللَّهُ يُحْيِيكُمْ ثُمَّ يُمِيتُكُمْ ثُمَّ يَجْمَعُكُمْ إِلَىٰ يَوْمِ ٱلْقِيَـٰمَةِ لَا رَيْبَ فِيهِ وَلَـٰكِنَّ أَكْثَرَ ٱلنَّاسِ لَا يَعْلَمُونَ

ولله ملك السماوات والارض ويوم تقوم الساعة يومئذ يخسر المبطلون

وَلِلَّهِ مُلْكُ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ ۚ وَيَوْمَ تَقُومُ ٱلسَّاعَةُ يَوْمَئِذٍ يَخْسَرُ ٱلْمُبْطِلُونَ

وترى كل امة جاثية كل امة تدعى الى كتابها اليوم تجزون ما كنتم تعملون

وَتَرَىٰ كُلَّ أُمَّةٍ جَاثِيَةً ۚ كُلُّ أُمَّةٍ تُدْعَىٰٓ إِلَىٰ كِتَـٰبِهَا ٱلْيَوْمَ تُجْزَوْنَ مَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

هذا كتابنا ينطق عليكم بالحق انا كنا نستنسخ ما كنتم تعملون

هَـٰذَا كِتَـٰبُنَا يَنطِقُ عَلَيْكُم بِٱلْحَقِّ ۚ إِنَّا كُنَّا نَسْتَنسِخُ مَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

فاما الذين امنوا وعملوا الصالحات فيدخلهم ربهم في رحمته ذلك هو الفوز المبين

فَأَمَّا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ فَيُدْخِلُهُمْ رَبُّهُمْ فِى رَحْمَتِهِۦ ۚ ذَٰلِكَ هُوَ ٱلْفَوْزُ ٱلْمُبِينُ

واما الذين كفروا افلم تكن اياتي تتلى عليكم فاستكبرتم وكنتم قوما مجرمين

وَأَمَّا ٱلَّذِينَ كَفَرُوٓا۟ أَفَلَمْ تَكُنْ ءَايَـٰتِى تُتْلَىٰ عَلَيْكُمْ فَٱسْتَكْبَرْتُمْ وَكُنتُمْ قَوْمًا مُّجْرِمِينَ

واذا قيل ان وعد الله حق والساعة لا ريب فيها قلتم ما ندري ما الساعة ان نظن الا ظنا وما نحن بمستيقنين

وَإِذَا قِيلَ إِنَّ وَعْدَ ٱللَّهِ حَقٌّ وَٱلسَّاعَةُ لَا رَيْبَ فِيهَا قُلْتُم مَّا نَدْرِى مَا ٱلسَّاعَةُ إِن نَّظُنُّ إِلَّا ظَنًّا وَمَا نَحْنُ بِمُسْتَيْقِنِينَ

وبدا لهم سيئات ما عملوا وحاق بهم ما كانوا به يستهزئون

وَبَدَا لَهُمْ سَيِّـَٔاتُ مَا عَمِلُوا۟ وَحَاقَ بِهِم مَّا كَانُوا۟ بِهِۦ يَسْتَهْزِءُونَ

وقيل اليوم ننساكم كما نسيتم لقاء يومكم هذا وماواكم النار وما لكم من ناصرين

وَقِيلَ ٱلْيَوْمَ نَنسَىٰكُمْ كَمَا نَسِيتُمْ لِقَآءَ يَوْمِكُمْ هَـٰذَا وَمَأْوَىٰكُمُ ٱلنَّارُ وَمَا لَكُم مِّن نَّـٰصِرِينَ

ذلكم بانكم اتخذتم ايات الله هزوا وغرتكم الحياة الدنيا فاليوم لا يخرجون منها ولا هم يستعتبون

ذَٰلِكُم بِأَنَّكُمُ ٱتَّخَذْتُمْ ءَايَـٰتِ ٱللَّهِ هُزُوًا وَغَرَّتْكُمُ ٱلْحَيَوٰةُ ٱلدُّنْيَا ۚ فَٱلْيَوْمَ لَا يُخْرَجُونَ مِنْهَا وَلَا هُمْ يُسْتَعْتَبُونَ

فلله الحمد رب السماوات ورب الارض رب العالمين

فَلِلَّهِ ٱلْحَمْدُ رَبِّ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَرَبِّ ٱلْأَرْضِ رَبِّ ٱلْعَـٰلَمِينَ

وله الكبرياء في السماوات والارض وهو العزيز الحكيم

وَلَهُ ٱلْكِبْرِيَآءُ فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ ۖ وَهُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلْحَكِيمُ

FYRTIOFEMTE SURAN
AL-DJATHIYAH (PÅ KNÄ)
Mekka-perioden
DET ORD, al-djathiyah (”den [el. ’de’] som ligger på knä”), beteckningen
på denna sura, förekommer i vers 28 och syftar på den undergivna
ödmjukhet som de återuppståndna kommer att visa, när de väntar
på sin dom.

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Al-Jathiyah

Jfr 2:164, där ordet ayat också översatts med ”budskap”; en alternativ översättning är ”tecken”, båda inbördes förenliga eftersom dessa synliga tecken på en
medveten skapande kraft förmedlar ett andligt budskap till människan.


Jfr 7:185 och därtill fogad not 149. – Den komplicerade uppbyggnad som
människans och djurens kroppar företer, och självbevarelseinstinkten, som finns
nedlagd i alla levande organismer, gör det principiellt omöjligt att förmoda att
allt detta har uppkommit ”av en slump”; och om vi, som vi måste, förmodar att
ett skapande syfte ligger till grund för denna utveckling, måste vi också dra slutsatsen att den har kommit till stånd med en medveten makts vilja, en Makt som
skapar naturens alla företeelser ”i enlighet med [en inre] sanning” (se not 11 till 10:5).

Dvs. regn – i Koranens förkunnelse alltid en symbol för gåvor, materiella och
andliga, av Guds nåd.


Ordagr.: ”på vilket budskap efter Gud och Hans tecken …”.


Ordet affak, med den egentliga betydelsen”lögnare” – och särskilt ”den som
har för vana att ljuga” – har enligt Djawhari här innebörden ”den som ljuger för sig själv”, därför att han är mafuk, dvs. ”fördärvad till sitt intellekt och sitt omdöme”.


Dvs. något, vad det än kan vara, som de tillskriver ett näst intill gudomligt inflytande på deras liv, vare sig det är fråga om falska gudar eller falska värden såsom rikedom, makt, social ställning etc.


Jfr not 4 till 34:5, som ger en förklaring till en möjlig alternativ tolkning av
orden min ridjz.


Angående formuleringarna i denna och följande vers, se bl.a. 14:32 och 33 och därtill fogad not 46 samt 22:65 (ö.a.).

Ordagr.: ”allt [är] från Honom”. – ”Gåvan” består i att människan, ensam
bland alla levande varelser, har utrustats med ett skapande intellekt och sålunda
med förmågan att medvetet dra nytta av naturen omkring henne och av sina
egna anlag.


Här underförstås naturligtvis att de inte tror på dem. Se sura 14, not 5, angående innebörden av uttrycket ”Guds dagar”.


Liksom Vi nu för dig uppenbarar Koranen – ett understrykande av kontinuiteten i all gudomlig uppenbarelse.


De utgjorde nämligen vid denna tid det enda, i verklig mening monoteistiska samfundet (jfr 2:47).

Denna tolkning av orden min al-amr överensstämmer med de flesta klassiska kommentatorers uppfattning, vilka här ser amr som liktydigt med ”religion”, ”religiös lag” (din). Men – säger kommentarens författare – eftersom den gemensamma nämnaren för alla betydelser som kan komma i fråga av ordet amr (”order”, ”befallning”, ”föreskrift”, ”angelägenhet”, ”fall”, ”aktion” etc.) är uppsåtet, utsagt eller underförstått, kan man tryggt utgå från att det är detta som avses med ordet i denna elliptiskt avkortade sats, som uppenbart anspelar på syftet
bakom all gudomlig uppenbarelse och därmed också på människans tro på den.
Hans översättning av den aktuella satsen är: ”Vi klargjorde för dem trons syfte”. Av
Koranens förkunnelse, tagen som helhet – säger han vidare – framgår att vad all
verklig tro innerst avser är, för det första, att insikten om Guds existens och varje människas ansvar inför Honom fördjupas; för det andra, att människan blir medveten om sin egen värdighet som något positivt, något som ingår i Guds skapelseplan som ett logiskt sett nödvändigt element och befriar henne från all vidskepelse och all irrationell fruktan; och, slutligen (se. vers 15 ovan), att människan får klart för sig att hennes goda eller onda handlingar i sista hand gagnar eller skadar enbart henne själv. (ö.a.).


Dvs. sedan tidigare grundade samfund misslyckats i sina försök att omsätta
trons syften och ideal i sitt levnadssätt.


Se not 14 ovan. Man bör minnas att den bokstavliga innebörden av ordet
shariah är ”väg till ett vattningsställe” och eftersom vatten är oumbärligt för allt
organiskt liv har det med tiden kommit att beteckna ett ”system av lagar” både
på det moraliska planet och i det praktiska livet, som visar människan vägen till
andlig uppfyllelse och samhälleligt välstånd, dvs. ”religiös lag” i termens vidaste
mening. (Se i detta sammanhang not 66 till senare delen av 5:48.)


Dvs. de som inte – eller inte i första hand – inspireras av gudsfruktan och vilkas åsikter därför styrs av vad de själva betraktar som ”riktigt” alltefter de skiftande omständigheterna i det liv de lever.

Dvs. Koranen, som ger människan en inblick i trons syfte.


Detta har en dubbel innebörd: ”att Vi skall behandla dem på samma sätt
som dem som …” etc. och ”att Vi betraktar dem som likställda med dem som
…” etc. Hänvisningen till den väsentliga skillnaden mellan dessa två grupper,
med avseende på deras liv och deras död, syftar å ena sidan inte bara på den olika
moraliska halten i deras jordiska existens utan också på det lugn och den sinnesfrid som den sant troende visar i livets prövningar och när han står inför
döden, och å andra sidan den ängslan och gnagande oro som så ofta följer med andlig nihilism och ”fruktan för det okända” i dödsögonblicket.


Ordagr.: ”med [en inre] sanning”; se not 11 till 10:5 – här underförstås att
om inte skillnaden mellan rätt och orätt – eller mellan sanning och lögn – upprätthålls, skulle det inte finnas någon ”inre sanning” bakom begreppet gudomlig, planmässig skapelse.

Så tolkar Razi detta, uppenbart helt i linje med Zamakhsharis uppfattning,
som utförligt redovisas i not 4 till 14:4.


Dvs. till följd av en slump eller som en konsekvens av blinda naturkrafters spel.


Ordagr.: ”deras argument är ingenting annat än att de säger”.


Jfr 44:36 och den därtill fogade noten 20.


Dvs. sådant som inte kunde bekräftas genom direkta iakttagelser eller kalkyler. Se sura 29, not 47, angående översättningen av al-mubtilun.


Ordagr.: ”det som de brukade skämta om [el. ’göra narr av’] har kringränt dem”.

Här underförstås att deras svaghet för världens lockelser var orsaken till deras
hånfulla ringaktning för Guds budskap.


Ordagr.: ”föras ut ur den”. Beträffande skälen till att orden ”Den Dagen” betonats genom placeringen först i meningen hänvisas till not 112, fogad till näst sista meningen i 6:128, not 10 till 40:12 och not 54 till 43:74