fa-idhā

laqītumu

alladhīna

kafarū

faḍarba

l-riqābi

ḥattā

idhā

athkhantumūhum

fashuddū

l-wathāqa

fa-immā

mannan

baʿdu

wa-immā

fidāan

ḥattā

taḍaʿa

l-ḥarbu

awzārahā

dhālika

walaw

yashāu

l-lahu

la-intaṣara

min'hum

walākin

liyabluwā

baʿḍakum

bibaʿḍin

wa-alladhīna

qutilū

sabīli

l-lahi

falan

yuḍilla

aʿmālahum

٤
DÅ NI möter förnekarna4 [i strid], låt [svärden] falla över deras huvuden till dess ni har tvingat dem på knä; tag därefter [de överlevande] till fånga.5 Sedan [kommer den tid] då ni skall ge dem fria, godvilligt eller mot lösen, för att kriget skall lägga av sina bördor.6 Detta [är vad ni har att iaktta]. Om Gud ville kunde Han helt visst slå ned dem [utan er medverkan], men genom att låta er kämpa mot varandra sätter Han er alla på prov.7 Och vad dem beträffar som stupar i kampen för Guds sak, skall Han inte låta deras handlingar bli förgäves;

Mohammed Knut Bernström