fa-idhā
laqītumu
alladhīna
kafarū
faḍarba
l-riqābi
ḥattā
idhā
athkhantumūhum
fashuddū
l-wathāqa
fa-immā
mannan
baʿdu
wa-immā
fidāan
ḥattā
taḍaʿa
l-ḥarbu
awzārahā
dhālika
walaw
yashāu
l-lahu
la-intaṣara
min'hum
walākin
liyabluwā
baʿḍakum
bibaʿḍin
wa-alladhīna
qutilū
fī
sabīli
l-lahi
falan
yuḍilla
aʿmālahum
٤
DÅ NI möter förnekarna4 [i strid], låt [svärden] falla över deras huvuden till dess ni har tvingat dem på knä; tag därefter [de överlevande] till fånga.5 Sedan [kommer den tid] då ni skall ge dem fria, godvilligt eller mot lösen, för att kriget skall lägga av sina bördor.6 Detta [är vad ni har att iaktta].
Om Gud ville kunde Han helt visst slå ned dem [utan er medverkan], men genom att låta er kämpa mot varandra sätter Han er alla på prov.7
Och vad dem beträffar som stupar i kampen för Guds sak, skall Han inte låta deras handlingar bli förgäves;
— Mohammed Knut Bernström