QuranReader

The Surah takes its name from verse 4 in which the word hujurat has occurred.

<h2>Name</h2>
<p>The Surah takes its name from <a href=/49/4>verse 4</a> in which the word <em>hujurat</em> has occurred.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>Traditions show and the subject matter of the Surah also supports the same that this Surah is a collection of the commandments and instructions sent down on different occasions, which have been put together because of the relevancy of the theme. Moreover, the traditions also show that most of these commandments were sent down during the final stage of the Holy Prophet's life at Madinah. For instance, about <a href=/49/4>verse 4</a> the commentators state that it was sent down concerning the Bani Tamim whose deputation had arrived in Madinah and started calling out to the Holy Prophet from outside the apartments (<em>hujurat</em>) of his wives, and according to all biographical books on the Holy Prophet's life this deputation had visited Madinah in A. H. 9. Likewise, about <a href=/49/6>verse 6</a> a large number of the traditions of <em>Hadith</em> confirm that it was sent down concerning Walid bin Uqbah whom the Holy Prophet had sent to collect the zakat from the Bani al-Mustaliq, and it is well known that Walid
bin Uqabah had become a Muslim on the conquest of Makkah.</p>
<h2>Subject Matter and Topics</h2>
<p>The subject matter of this Surah is to teach the Muslims the manners worthy of true believers.</p>
<p><a href=/49/1-5>In the first five verses</a> they have been taught the manners they should observe with regard to Allah and His Messenger.</p>
<p>Then, they have been given the instruction that it is not right to believe in every news blindly and to act according to it, without due thought. If information is received about a person, a group or a community, it should be seen carefully whether the means of the information is reliable or not. If the means is not reliable, it should be tested and examined to see whether the news is authentic or not before taking any action on it.</p>
<p>Then, it has been told what attitude should the other Muslims adopt in case two groups of the Muslims fall to mutual fighting.</p>
<p>Then the Muslims have been exhorted to safeguard against the evils that corrupt collective life and spoil mutual relationships. Mocking and taunting each other, calling others by nicknames, creating suspicions, prying into other people's affairs and back biting are the evils which are not only sins in themselves but they also corrupt society. Allah has mentioned all these evils separately and forbidden them as unlawful.</p>
<p>After this, the national and racial distinctions that cause universal corruption in the world have been condemned. Nations and tribes and families pride of Ancestry and their looking down upon others as inferior to themselves and their pulling down others only for the sake of establishing their own superiority is an important factor that has filled the world with injustices and tyranny. Allah in a brief verse has cut at the root of this evil by stating that all men are descendants of the same one pair and their division into tribes and communities is only for the sake of recognition, not for boasting and pride, and there is no lawful basis of one man's superiority over the other except on the basis of moral excellence.</p>
<p>In conclusion, the people have been told that the real thing is not the verbal Profession of the Faith but to believe in Allah and His messenger truly, to obey them in practical life and to exert sincerely with one's self and wealth in the cause of Allah. True believers are only those who adopt this attitude. As for those who profess Islam merely orally without affirmation by the heart and then adopt an attitude as if they had done someone a favor by accepting Islam, may be counted among the Muslims in the world, may even be treated as Muslims in society, but they cannot be counted as believers in the sight of Allah.</p>


يا ايها الذين امنوا لا تقدموا بين يدي الله ورسوله واتقوا الله ان الله سميع عليم

 يَـٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ لَا تُقَدِّمُوا۟ بَيْنَ يَدَىِ ٱللَّهِ وَرَسُولِهِۦ ۖ وَٱتَّقُوا۟ ٱللَّهَ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ سَمِيعٌ عَلِيمٌ

يا ايها الذين امنوا لا ترفعوا اصواتكم فوق صوت النبي ولا تجهروا له بالقول كجهر بعضكم لبعض ان تحبط اعمالكم وانتم لا تشعرون

يَـٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ لَا تَرْفَعُوٓا۟ أَصْوَٰتَكُمْ فَوْقَ صَوْتِ ٱلنَّبِىِّ وَلَا تَجْهَرُوا۟ لَهُۥ بِٱلْقَوْلِ كَجَهْرِ بَعْضِكُمْ لِبَعْضٍ أَن تَحْبَطَ أَعْمَـٰلُكُمْ وَأَنتُمْ لَا تَشْعُرُونَ

ان الذين يغضون اصواتهم عند رسول الله اولئك الذين امتحن الله قلوبهم للتقوى لهم مغفرة واجر عظيم

إِنَّ ٱلَّذِينَ يَغُضُّونَ أَصْوَٰتَهُمْ عِندَ رَسُولِ ٱللَّهِ أُو۟لَـٰٓئِكَ ٱلَّذِينَ ٱمْتَحَنَ ٱللَّهُ قُلُوبَهُمْ لِلتَّقْوَىٰ ۚ لَهُم مَّغْفِرَةٌ وَأَجْرٌ عَظِيمٌ

ان الذين ينادونك من وراء الحجرات اكثرهم لا يعقلون

إِنَّ ٱلَّذِينَ يُنَادُونَكَ مِن وَرَآءِ ٱلْحُجُرَٰتِ أَكْثَرُهُمْ لَا يَعْقِلُونَ

ولو انهم صبروا حتى تخرج اليهم لكان خيرا لهم والله غفور رحيم

وَلَوْ أَنَّهُمْ صَبَرُوا۟ حَتَّىٰ تَخْرُجَ إِلَيْهِمْ لَكَانَ خَيْرًا لَّهُمْ ۚ وَٱللَّهُ غَفُورٌ رَّحِيمٌ

يا ايها الذين امنوا ان جاءكم فاسق بنبا فتبينوا ان تصيبوا قوما بجهالة فتصبحوا على ما فعلتم نادمين

يَـٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوٓا۟ إِن جَآءَكُمْ فَاسِقٌۢ بِنَبَإٍ فَتَبَيَّنُوٓا۟ أَن تُصِيبُوا۟ قَوْمًۢا بِجَهَـٰلَةٍ فَتُصْبِحُوا۟ عَلَىٰ مَا فَعَلْتُمْ نَـٰدِمِينَ

واعلموا ان فيكم رسول الله لو يطيعكم في كثير من الامر لعنتم ولكن الله حبب اليكم الايمان وزينه في قلوبكم وكره اليكم الكفر والفسوق والعصيان اولئك هم الراشدون

وَٱعْلَمُوٓا۟ أَنَّ فِيكُمْ رَسُولَ ٱللَّهِ ۚ لَوْ يُطِيعُكُمْ فِى كَثِيرٍ مِّنَ ٱلْأَمْرِ لَعَنِتُّمْ وَلَـٰكِنَّ ٱللَّهَ حَبَّبَ إِلَيْكُمُ ٱلْإِيمَـٰنَ وَزَيَّنَهُۥ فِى قُلُوبِكُمْ وَكَرَّهَ إِلَيْكُمُ ٱلْكُفْرَ وَٱلْفُسُوقَ وَٱلْعِصْيَانَ ۚ أُو۟لَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلرَّٰشِدُونَ

فضلا من الله ونعمة والله عليم حكيم

فَضْلًا مِّنَ ٱللَّهِ وَنِعْمَةً ۚ وَٱللَّهُ عَلِيمٌ حَكِيمٌ

وان طائفتان من المؤمنين اقتتلوا فاصلحوا بينهما فان بغت احداهما على الاخرى فقاتلوا التي تبغي حتى تفيء الى امر الله فان فاءت فاصلحوا بينهما بالعدل واقسطوا ان الله يحب المقسطين

وَإِن طَآئِفَتَانِ مِنَ ٱلْمُؤْمِنِينَ ٱقْتَتَلُوا۟ فَأَصْلِحُوا۟ بَيْنَهُمَا ۖ فَإِنۢ بَغَتْ إِحْدَىٰهُمَا عَلَى ٱلْأُخْرَىٰ فَقَـٰتِلُوا۟ ٱلَّتِى تَبْغِى حَتَّىٰ تَفِىٓءَ إِلَىٰٓ أَمْرِ ٱللَّهِ ۚ فَإِن فَآءَتْ فَأَصْلِحُوا۟ بَيْنَهُمَا بِٱلْعَدْلِ وَأَقْسِطُوٓا۟ ۖ إِنَّ ٱللَّهَ يُحِبُّ ٱلْمُقْسِطِينَ

انما المؤمنون اخوة فاصلحوا بين اخويكم واتقوا الله لعلكم ترحمون

إِنَّمَا ٱلْمُؤْمِنُونَ إِخْوَةٌ فَأَصْلِحُوا۟ بَيْنَ أَخَوَيْكُمْ ۚ وَٱتَّقُوا۟ ٱللَّهَ لَعَلَّكُمْ تُرْحَمُونَ

يا ايها الذين امنوا لا يسخر قوم من قوم عسى ان يكونوا خيرا منهم ولا نساء من نساء عسى ان يكن خيرا منهن ولا تلمزوا انفسكم ولا تنابزوا بالالقاب بئس الاسم الفسوق بعد الايمان ومن لم يتب فاولئك هم الظالمون

يَـٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ لَا يَسْخَرْ قَوْمٌ مِّن قَوْمٍ عَسَىٰٓ أَن يَكُونُوا۟ خَيْرًا مِّنْهُمْ وَلَا نِسَآءٌ مِّن نِّسَآءٍ عَسَىٰٓ أَن يَكُنَّ خَيْرًا مِّنْهُنَّ ۖ وَلَا تَلْمِزُوٓا۟ أَنفُسَكُمْ وَلَا تَنَابَزُوا۟ بِٱلْأَلْقَـٰبِ ۖ بِئْسَ ٱلِٱسْمُ ٱلْفُسُوقُ بَعْدَ ٱلْإِيمَـٰنِ ۚ وَمَن لَّمْ يَتُبْ فَأُو۟لَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلظَّـٰلِمُونَ

يا ايها الذين امنوا اجتنبوا كثيرا من الظن ان بعض الظن اثم ولا تجسسوا ولا يغتب بعضكم بعضا ايحب احدكم ان ياكل لحم اخيه ميتا فكرهتموه واتقوا الله ان الله تواب رحيم

يَـٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ ٱجْتَنِبُوا۟ كَثِيرًا مِّنَ ٱلظَّنِّ إِنَّ بَعْضَ ٱلظَّنِّ إِثْمٌ ۖ وَلَا تَجَسَّسُوا۟ وَلَا يَغْتَب بَّعْضُكُم بَعْضًا ۚ أَيُحِبُّ أَحَدُكُمْ أَن يَأْكُلَ لَحْمَ أَخِيهِ مَيْتًا فَكَرِهْتُمُوهُ ۚ وَٱتَّقُوا۟ ٱللَّهَ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ تَوَّابٌ رَّحِيمٌ

يا ايها الناس انا خلقناكم من ذكر وانثى وجعلناكم شعوبا وقبائل لتعارفوا ان اكرمكم عند الله اتقاكم ان الله عليم خبير

يَـٰٓأَيُّهَا ٱلنَّاسُ إِنَّا خَلَقْنَـٰكُم مِّن ذَكَرٍ وَأُنثَىٰ وَجَعَلْنَـٰكُمْ شُعُوبًا وَقَبَآئِلَ لِتَعَارَفُوٓا۟ ۚ إِنَّ أَكْرَمَكُمْ عِندَ ٱللَّهِ أَتْقَىٰكُمْ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ عَلِيمٌ خَبِيرٌ

قالت الاعراب امنا قل لم تؤمنوا ولكن قولوا اسلمنا ولما يدخل الايمان في قلوبكم وان تطيعوا الله ورسوله لا يلتكم من اعمالكم شيئا ان الله غفور رحيم

۞ قَالَتِ ٱلْأَعْرَابُ ءَامَنَّا ۖ قُل لَّمْ تُؤْمِنُوا۟ وَلَـٰكِن قُولُوٓا۟ أَسْلَمْنَا وَلَمَّا يَدْخُلِ ٱلْإِيمَـٰنُ فِى قُلُوبِكُمْ ۖ وَإِن تُطِيعُوا۟ ٱللَّهَ وَرَسُولَهُۥ لَا يَلِتْكُم مِّنْ أَعْمَـٰلِكُمْ شَيْـًٔا ۚ إِنَّ ٱللَّهَ غَفُورٌ رَّحِيمٌ

انما المؤمنون الذين امنوا بالله ورسوله ثم لم يرتابوا وجاهدوا باموالهم وانفسهم في سبيل الله اولئك هم الصادقون

إِنَّمَا ٱلْمُؤْمِنُونَ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ بِٱللَّهِ وَرَسُولِهِۦ ثُمَّ لَمْ يَرْتَابُوا۟ وَجَـٰهَدُوا۟ بِأَمْوَٰلِهِمْ وَأَنفُسِهِمْ فِى سَبِيلِ ٱللَّهِ ۚ أُو۟لَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلصَّـٰدِقُونَ

قل اتعلمون الله بدينكم والله يعلم ما في السماوات وما في الارض والله بكل شيء عليم

قُلْ أَتُعَلِّمُونَ ٱللَّهَ بِدِينِكُمْ وَٱللَّهُ يَعْلَمُ مَا فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَمَا فِى ٱلْأَرْضِ ۚ وَٱللَّهُ بِكُلِّ شَىْءٍ عَلِيمٌ

يمنون عليك ان اسلموا قل لا تمنوا علي اسلامكم بل الله يمن عليكم ان هداكم للايمان ان كنتم صادقين

يَمُنُّونَ عَلَيْكَ أَنْ أَسْلَمُوا۟ ۖ قُل لَّا تَمُنُّوا۟ عَلَىَّ إِسْلَـٰمَكُم ۖ بَلِ ٱللَّهُ يَمُنُّ عَلَيْكُمْ أَنْ هَدَىٰكُمْ لِلْإِيمَـٰنِ إِن كُنتُمْ صَـٰدِقِينَ

ان الله يعلم غيب السماوات والارض والله بصير بما تعملون

إِنَّ ٱللَّهَ يَعْلَمُ غَيْبَ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ ۚ وَٱللَّهُ بَصِيرٌۢ بِمَا تَعْمَلُونَ

FYRTIONIONDE SURAN
AL-HUDJURAT (DE INRE RUMMEN)
Medina-perioden
DE FLESTA auktoriteter är eniga om att denna sura uppenbarades under
nionde året efter hidjrah. Den ger framför allt regler för muslimernas
beteende i olika situationer. Inledningsvis berörs den vördnad som
bör visas Profeten och – detta måste anses vara undermeningen – de
rättmätiga och rättrådiga ledarna av det muslimska samfundet efter honom,
och framställningen når sin höjdpunkt i vers 10 med fastslåendet
av principen att alla troende är bröder och, i ett vidare perspektiv, att alla
människor är förenade i ett universellt brödraskap (vers 13). Det avslutande
avsnittet framhåller skillnaden mellan äkta tro och blotta iakttagandet
av religiösa formaliteter.
Surans titel har blivit ordet al-hudjurat i vers 4.


Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Al-Hujurat

Dvs. ”kräv inte att era idéer och önskemål skall beaktas med förtursrätt”.

Detta har både bokstavlig och figurlig mening: bokstavlig, för Profetens följeslagare, 
och figurlig, dels för dem och dels för senare tiders troende med innebörd att personliga åsikter 
och intressen inte skall tillåtas urholka eller undanröja klart formulerade legala föreskrifter 
och/eller moraliska förhållningsregler som Profeten utfärdat (jfr 4:65 och därtill fogad not 84).

Dvs. ”den otvungna, kamratliga ton som ni använder sinsemellan, bör ni inte
använda till honom”. Och – detta gäller också för människor i senare tider –
”tala inte om honom annat än med respekt.”

Även om det i första hand är Profeten som avses, kan man också anse att versen syftar på varje överhuvud 
för samfundet (amir al-muminin) som fyller platsen som Profetens efterföljare (khalifah) och regerar i hans namn, 
dvs. stödd på den islamiska lagen. (Vad beträffar Profeten själv anser flera av de stora islamiska tänkarna att 
uppmaningen att alltid visa honom respekt också innebär ett förbud mot att så att säga ”anropa” honom under besök vid hans grav.)

Dvs. ”sätt inte tro till obekräftade uppgifter utan att undersöka deras sanningshalt”. Frågan om ryktesförmedlarens 
”tillförlitlighet” berörs eftersom spridande av grundlösa rykten, som kan skada andra, i sig är en synd.

Efter att i de föregående verserna ha understrukit den respekt som bör visas
Guds budbärare – och, i analogi med detta, varje rättskaffens ledare av samfundet – går framställningen här 
över till det moraliska kravet på skydd för varje samfundsmedlems heder och goda rykte, mäns och kvinnors i 
lika mån. Denna princip behandlas mera utförligt i vers 12.

 Ordagr.: ”ni skall veta att …” (ö.a.).

I denna sats ligger undermeningen ”och han är ett exempel som ni bör följa
när det gäller ert uppträdande mot varandra”. Han skulle t.ex. inte skynda sig att
godta en uppgift grundad på hörsägen, som äventyrar en frånvarande persons
heder, utan skulle antingen vägra att över huvud taget lyssna till den eller, om
samfundets intresse så krävde, yrka på fastställande av den objektiva sanningen.

Ordagr.: ”i många frågor [el. ’fall’] (amr)” med innebörden att människor
mycket ofta är benägna att sätta tro till grundlöst, illvilligt skvaller.

Uttrycket ”råka i delo med” inbegriper i detta sammanhang alla former av
oenighet och tvister i både ord och handling, uppenbarligen också vad som kan
ha sin grund i ärekränkande förtal, som kan avses med vers 6 ovan.

Dvs. att de troende bör bete sig som bröder (se nästa vers).

Det plurala substantivet ikhwah (”bröder” el. ”broderskap”) har här uppenbarligen en rent 
ideologisk innebörd och syftar i lika mån på män och kvinnor; detsamma gäller det följande 
omnämnandet av ”två bröder [som är oense]”.

Ordagr.: ”Människor skall inte göra narr av [andra] människor”; att det är
män som avses här framgår av det följande (ö.a.).

Meningen är tydlig: varken troende män eller troende kvinnor skall göra narr
av varandra (Zamakhshari, Baydawi).

Detta skadar i lika mån tron hos den troende som använder ett fult öknamn,
som hos den som låter sig kallas eller omtalas med ett sådant namn (Razi); jfr
6:82 – ”[de] som … inte låter sin tro förmörkas av orätt som de begår”.

Dvs. spekulationer som kan ge upphov till obefogat misstänkliggörande av
andras motiv; se not 22 till 24:19.

Dvs. ”Vi har skapat var och en av er av en far och en mor” (Zamakhshari,
Razi, Baydawi) – med undermeningen att detta likformiga biologiska ursprung
har sin motsvarighet i allas lika värde som människa.

Dvs. vara medvetna om att tillhöra ett och samma släkte, där ingen genom
födseln är den andre överlägsen (Zamakhshari). Detta ansluter till de föregående 
versernas förmaningar att respektera och slå vakt om andras värdighet. 
Människornas utvecklingshistoriska gruppering i ”folk och stammar” är sålunda ett
medel att främja snarare än att försvaga deras vilja att förstå och värdesätta den
väsentliga mänskliga enheten bakom de yttre skiljaktigheterna; och på motsvarande sätt 
fördöms ras-, nations- och stamfördomar (asabiyyah) indirekt i Koranen, men uttryckligen 
av Profeten (se slutet av not 15 till 28:15). Här kan tilläggas ett annat yttrande av Profeten, 
som på tal om skryt över folks eller stammars forna bedrifter sade: ”Gud har botat er från hedendomens 
(djahiliyyah) övermod och skryt om fädernas ära. Människan är antingen en gudfruktig troende eller en
eländig syndare, ingenting mer, ingenting mindre. Alla är Adams barn, och Adam skapades av jord.” 
(Ur en ”tradition”, återgiven av Tirmidhi och Abu Daud med Abu Hurayrah som källa.)

Såtillvida som detta är en uppenbar anspelning på ökenarabernas starka
stamkänsla och deras ”anstolthet” (Razi), anknyter denna vers till det föregående 
fördömandet av diskriminering och fördomar, baserade på stamtillhörighet,
och till kravet på att de överges som en oundgänglig förutsättning för sann tro.
De som primärt avses är de ökenaraber som var samtida med Profeten, men versens syftning 
är allmängiltig och tidlös.

Dvs. ”era egna handlingar, till skillnad från era förfäders förment ärorika bedrifter, 
som inför Honom saknar varje betydelse”.

Ordagr.: ”och som därtill inte vacklar mellan tro och tvivel”.

Denna vers är liksom de två närmast föregående i första hand riktad till vissa av Profetens samtida, 
men dess syftning går vidare och omfattar alla människor i alla tider som menar att deras blotta bekännelse 
till en tro och iakttagandet av dess yttre formaliteter gör dem till ”troende”.

Dvs. ”genom att framhålla att de är dina efterföljare”.