QuranReader

It is derived from the very first word wadh-dhariyat, which implies that it is a Surah which begins with the word adh-dhariyat.

<h2>Name</h2>
<p>It is derived from the very first word <em>wadh-dhariyat</em>, which implies that it is a Surah which begins with the word <em>adh-dhariyat</em>.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>The subject matter and the style clearly show that it was sent down in the period when although the Holy Prophet's invitation was being resisted and opposed with denial and ridicule and false accusations stubbornly, persecution had not yet started. Therefore, this Surah also seems to have been revealed in the same period in which the Surah Qaf was revealed.</p>
<h2>Subject Matter and Topics</h2>
<p>The Surah mostly deals with the Hereafter, and in the end it presents the invitation to <em>Tauhid</em>. In addition, the people have also been warned that refusal to accept the message of the Prophets and persistence in the concepts and creeds of ignorance have proved to be disastrous for those nations themselves which have adopted this attitude and way of life in the past.</p>
<p>About the Hereafter what this Surah presents in short but pithy sentences is this: The people's different and conflicting beliefs about the end of human life are themselves an express proof that none of these beliefs and creeds is based on knowledge; everyone by himself has formed an ideology on the basis of conjecture and made the same his creed. Someone thought that there would be no life-after-death; someone believed in the life- after-death, but in the form of the transmigration of souls someone believed in the life hereafter and the meting out of the rewards and punishments but invented different sorts of props and supports to escape retribution. About a question of such vital and fundamental importance a wrong view of which renders man's whole life-work wrong and waste and ruins his future for ever, it would be a disastrous folly to build an ideology only on the basis of speculation and conjecture, without knowledge. It would mean that man should remain involved in a grave
misunderstanding, pass his whole life in the heedlessness of error, and after death should suddenly meet with a situation for which he had made no preparation at all. There is only one way of forming the right opinion about such a question, and it is this: Man should seriously ponder over the knowledge about the Hereafter that the Prophet of Allah is conveying to him from Him, and should study carefully the system of the earth and heavens and his own existence: and should see whether the evidence of that knowledge's being sound and correct is afforded by everything around him or not. In this regard, the arrangement of the wind and rain, the structure of the earth and the creatures found on it, man's own self, the creation of the heavens and of everything in the world in the form of pairs have been presented as evidence of the Hereafter, and instances have been cited from human history to show that the temper of the empire of the Universe requires that the law of retribution must
operate here.</p>
<p>After this, giving the invitation to <em>Tauhid</em> briefly, it has been said : "Your Creator has not created you for the service of others but for His own service. He is not like your false gods, which receive sustenance from you and godhead of which cannot function without your help, but He is a God Who is the Sustainer of all, Who does not stand in need of sustenance from anyone and Whose Godhead is functioning by His own power and might.</p>
<p>In this very connection, it has also been stated that whenever the Prophets of Allah have been opposed and resisted, they have not been opposed and resisted on the basis of any rational ground but on the basis of the same obduracy and stubbornness and false pride that is being shown against the Prophet Muhammad (peace and blessings of Allah be upon him), and there is no other motive for it than rebellion and arrogance. Then the Holy Prophet has been instructed not to bother about the rebels but to go on performing his mission of invitation and admonition, for it is useful and beneficial for the believers although it may not be so for the other people. As for the wicked people who still persist in their rebellion, they should know that their predecessors who followed the same way of life, have already received their shares of the punishment, and these people's share of the punishment has been made ready for them.</p>


 وَٱلذَّٰرِيَـٰتِ ذَرْوًا

فَٱلْحَـٰمِلَـٰتِ وِقْرًا

فَٱلْجَـٰرِيَـٰتِ يُسْرًا

فَٱلْمُقَسِّمَـٰتِ أَمْرًا

إِنَّمَا تُوعَدُونَ لَصَادِقٌ

وَإِنَّ ٱلدِّينَ لَوَٰقِعٌ

وَٱلسَّمَآءِ ذَاتِ ٱلْحُبُكِ

إِنَّكُمْ لَفِى قَوْلٍ مُّخْتَلِفٍ

يُؤْفَكُ عَنْهُ مَنْ أُفِكَ

قُتِلَ ٱلْخَرَّٰصُونَ

ٱلَّذِينَ هُمْ فِى غَمْرَةٍ سَاهُونَ

يَسْـَٔلُونَ أَيَّانَ يَوْمُ ٱلدِّينِ

يوم هم على النار يفتنون

يَوْمَ هُمْ عَلَى ٱلنَّارِ يُفْتَنُونَ

ذوقوا فتنتكم هذا الذي كنتم به تستعجلون

ذُوقُوا۟ فِتْنَتَكُمْ هَـٰذَا ٱلَّذِى كُنتُم بِهِۦ تَسْتَعْجِلُونَ

ان المتقين في جنات وعيون

إِنَّ ٱلْمُتَّقِينَ فِى جَنَّـٰتٍ وَعُيُونٍ

اخذين ما اتاهم ربهم انهم كانوا قبل ذلك محسنين

ءَاخِذِينَ مَآ ءَاتَىٰهُمْ رَبُّهُمْ ۚ إِنَّهُمْ كَانُوا۟ قَبْلَ ذَٰلِكَ مُحْسِنِينَ

كانوا قليلا من الليل ما يهجعون

كَانُوا۟ قَلِيلًا مِّنَ ٱلَّيْلِ مَا يَهْجَعُونَ

وَبِٱلْأَسْحَارِ هُمْ يَسْتَغْفِرُونَ

وفي اموالهم حق للسائل والمحروم

وَفِىٓ أَمْوَٰلِهِمْ حَقٌّ لِّلسَّآئِلِ وَٱلْمَحْرُومِ

وفي الارض ايات للموقنين

وَفِى ٱلْأَرْضِ ءَايَـٰتٌ لِّلْمُوقِنِينَ

وفي انفسكم افلا تبصرون

وَفِىٓ أَنفُسِكُمْ ۚ أَفَلَا تُبْصِرُونَ

وفي السماء رزقكم وما توعدون

وَفِى ٱلسَّمَآءِ رِزْقُكُمْ وَمَا تُوعَدُونَ

فورب السماء والارض انه لحق مثل ما انكم تنطقون

فَوَرَبِّ ٱلسَّمَآءِ وَٱلْأَرْضِ إِنَّهُۥ لَحَقٌّ مِّثْلَ مَآ أَنَّكُمْ تَنطِقُونَ

هل اتاك حديث ضيف ابراهيم المكرمين

هَلْ أَتَىٰكَ حَدِيثُ ضَيْفِ إِبْرَٰهِيمَ ٱلْمُكْرَمِينَ

اذ دخلوا عليه فقالوا سلاما قال سلام قوم منكرون

إِذْ دَخَلُوا۟ عَلَيْهِ فَقَالُوا۟ سَلَـٰمًا ۖ قَالَ سَلَـٰمٌ قَوْمٌ مُّنكَرُونَ

فراغ الى اهله فجاء بعجل سمين

فَرَاغَ إِلَىٰٓ أَهْلِهِۦ فَجَآءَ بِعِجْلٍ سَمِينٍ

فقربه اليهم قال الا تاكلون

فَقَرَّبَهُۥٓ إِلَيْهِمْ قَالَ أَلَا تَأْكُلُونَ

فاوجس منهم خيفة قالوا لا تخف وبشروه بغلام عليم

فَأَوْجَسَ مِنْهُمْ خِيفَةً ۖ قَالُوا۟ لَا تَخَفْ ۖ وَبَشَّرُوهُ بِغُلَـٰمٍ عَلِيمٍ

فاقبلت امراته في صرة فصكت وجهها وقالت عجوز عقيم

فَأَقْبَلَتِ ٱمْرَأَتُهُۥ فِى صَرَّةٍ فَصَكَّتْ وَجْهَهَا وَقَالَتْ عَجُوزٌ عَقِيمٌ

قالوا كذلك قال ربك انه هو الحكيم العليم

قَالُوا۟ كَذَٰلِكِ قَالَ رَبُّكِ ۖ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلْحَكِيمُ ٱلْعَلِيمُ

قال فما خطبكم ايها المرسلون

۞ قَالَ فَمَا خَطْبُكُمْ أَيُّهَا ٱلْمُرْسَلُونَ

قالوا انا ارسلنا الى قوم مجرمين

قَالُوٓا۟ إِنَّآ أُرْسِلْنَآ إِلَىٰ قَوْمٍ مُّجْرِمِينَ

لنرسل عليهم حجارة من طين

لِنُرْسِلَ عَلَيْهِمْ حِجَارَةً مِّن طِينٍ

مسومة عند ربك للمسرفين

مُّسَوَّمَةً عِندَ رَبِّكَ لِلْمُسْرِفِينَ

فاخرجنا من كان فيها من المؤمنين

فَأَخْرَجْنَا مَن كَانَ فِيهَا مِنَ ٱلْمُؤْمِنِينَ

فما وجدنا فيها غير بيت من المسلمين

فَمَا وَجَدْنَا فِيهَا غَيْرَ بَيْتٍ مِّنَ ٱلْمُسْلِمِينَ

وتركنا فيها اية للذين يخافون العذاب الاليم

وَتَرَكْنَا فِيهَآ ءَايَةً لِّلَّذِينَ يَخَافُونَ ٱلْعَذَابَ ٱلْأَلِيمَ

وفي موسى اذ ارسلناه الى فرعون بسلطان مبين

وَفِى مُوسَىٰٓ إِذْ أَرْسَلْنَـٰهُ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ بِسُلْطَـٰنٍ مُّبِينٍ

فتولى بركنه وقال ساحر او مجنون

فَتَوَلَّىٰ بِرُكْنِهِۦ وَقَالَ سَـٰحِرٌ أَوْ مَجْنُونٌ

فاخذناه وجنوده فنبذناهم في اليم وهو مليم

فَأَخَذْنَـٰهُ وَجُنُودَهُۥ فَنَبَذْنَـٰهُمْ فِى ٱلْيَمِّ وَهُوَ مُلِيمٌ

وفي عاد اذ ارسلنا عليهم الريح العقيم

وَفِى عَادٍ إِذْ أَرْسَلْنَا عَلَيْهِمُ ٱلرِّيحَ ٱلْعَقِيمَ

ما تذر من شيء اتت عليه الا جعلته كالرميم

مَا تَذَرُ مِن شَىْءٍ أَتَتْ عَلَيْهِ إِلَّا جَعَلَتْهُ كَٱلرَّمِيمِ

وفي ثمود اذ قيل لهم تمتعوا حتى حين

وَفِى ثَمُودَ إِذْ قِيلَ لَهُمْ تَمَتَّعُوا۟ حَتَّىٰ حِينٍ

فعتوا عن امر ربهم فاخذتهم الصاعقة وهم ينظرون

فَعَتَوْا۟ عَنْ أَمْرِ رَبِّهِمْ فَأَخَذَتْهُمُ ٱلصَّـٰعِقَةُ وَهُمْ يَنظُرُونَ

فما استطاعوا من قيام وما كانوا منتصرين

فَمَا ٱسْتَطَـٰعُوا۟ مِن قِيَامٍ وَمَا كَانُوا۟ مُنتَصِرِينَ

وقوم نوح من قبل انهم كانوا قوما فاسقين

وَقَوْمَ نُوحٍ مِّن قَبْلُ ۖ إِنَّهُمْ كَانُوا۟ قَوْمًا فَـٰسِقِينَ

والسماء بنيناها بايد وانا لموسعون

وَٱلسَّمَآءَ بَنَيْنَـٰهَا بِأَيْي۟دٍ وَإِنَّا لَمُوسِعُونَ

والارض فرشناها فنعم الماهدون

وَٱلْأَرْضَ فَرَشْنَـٰهَا فَنِعْمَ ٱلْمَـٰهِدُونَ

ومن كل شيء خلقنا زوجين لعلكم تذكرون

وَمِن كُلِّ شَىْءٍ خَلَقْنَا زَوْجَيْنِ لَعَلَّكُمْ تَذَكَّرُونَ

ففروا الى الله اني لكم منه نذير مبين

فَفِرُّوٓا۟ إِلَى ٱللَّهِ ۖ إِنِّى لَكُم مِّنْهُ نَذِيرٌ مُّبِينٌ

ولا تجعلوا مع الله الها اخر اني لكم منه نذير مبين

وَلَا تَجْعَلُوا۟ مَعَ ٱللَّهِ إِلَـٰهًا ءَاخَرَ ۖ إِنِّى لَكُم مِّنْهُ نَذِيرٌ مُّبِينٌ

كذلك ما اتى الذين من قبلهم من رسول الا قالوا ساحر او مجنون

كَذَٰلِكَ مَآ أَتَى ٱلَّذِينَ مِن قَبْلِهِم مِّن رَّسُولٍ إِلَّا قَالُوا۟ سَاحِرٌ أَوْ مَجْنُونٌ

اتواصوا به بل هم قوم طاغون

أَتَوَاصَوْا۟ بِهِۦ ۚ بَلْ هُمْ قَوْمٌ طَاغُونَ

فتول عنهم فما انت بملوم

فَتَوَلَّ عَنْهُمْ فَمَآ أَنتَ بِمَلُومٍ

وذكر فان الذكرى تنفع المؤمنين

وَذَكِّرْ فَإِنَّ ٱلذِّكْرَىٰ تَنفَعُ ٱلْمُؤْمِنِينَ

وما خلقت الجن والانس الا ليعبدون

وَمَا خَلَقْتُ ٱلْجِنَّ وَٱلْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ

ما اريد منهم من رزق وما اريد ان يطعمون

مَآ أُرِيدُ مِنْهُم مِّن رِّزْقٍ وَمَآ أُرِيدُ أَن يُطْعِمُونِ

ان الله هو الرزاق ذو القوة المتين

إِنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلرَّزَّاقُ ذُو ٱلْقُوَّةِ ٱلْمَتِينُ

فان للذين ظلموا ذنوبا مثل ذنوب اصحابهم فلا يستعجلون

فَإِنَّ لِلَّذِينَ ظَلَمُوا۟ ذَنُوبًا مِّثْلَ ذَنُوبِ أَصْحَـٰبِهِمْ فَلَا يَسْتَعْجِلُونِ

فويل للذين كفروا من يومهم الذي يوعدون

فَوَيْلٌ لِّلَّذِينَ كَفَرُوا۟ مِن يَوْمِهِمُ ٱلَّذِى يُوعَدُونَ

FEMTIOFÖRSTA SURAN
ADH-DHARIYAT
(DE SOM VIRVLAR UPP)
Mekka-perioden
NAMNET på denna sura – vilken enligt Suyuti uppenbarades omkring
två år före Profetens flykt till Medina – baseras på participet i adjektivisk
ställning adh-dhariyat, som står i första versen.

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Adh-Dhariyat

Dessa symboliska epitet, particip med adjektivfunktion utan huvudord, har
tolkats olika av de tidiga kommentatorerna, men eftersom enighet råder om betydelsen 
av det första av dessa particip – adh-dhariyat, ”[vindarna] som virvlar
upp …” – har man, säger Razi, rätt att se de tre följande som syftande på andra
faser eller yttringar av samma fenomen – nämligen de livgivande funktioner som
utövas av kombinationen vindar, moln och regn – och som symboler för det
under som skapandet av livet självt utgör och därigenom också för existensen av
en Skapare som medvetet fullföljer ett bestämt syfte. — Översättaren har här
följt en näraliggande linje i enlighet med As-Sabunis tolkning (ö.a.).

Dvs. ”tänk på Skaparen av detta omätliga universum och ert ansvar inför Honom”.

Ordagr.: ”ni skiljer er sannerligen i vad ni påstår (qawl)”, dvs. i frågor sådana
som den om livet efter döden, om Gud existerar, om det ligger verklighet i den
gudomliga uppenbarelsen osv.

Ordagr.: ”långt från [sanningen] har den drivits som kan förmås att ljuga”
eller, enligt Tadj al-Arus, ”… den som fördärvats till sitt förstånd och sina åsikter”, 
dvs. som a priori är beredd att bedra sig själv – här underförstås att tron på
Gud och ett liv efter döden är nedlagd i människans natur och avvisandet av tron
därför en följd av intellektuell omoral.

Se not 9 till 74:19 angående detta sätt att återge ordet qutila.

Eller, med Tadj al-Arus, ”de som spekulerar (al-kharrasun) om det man inte
säkert kan veta”. Det ”man inte säkert kan veta” är i detta sammanhang liktydigt
med al-ghayb, ”den verklighet som människan inte kan uppfatta med sina sinnen”.

Detta ”eldprov (fitnat an-nar)” kan läggas till de övriga antydningarna i Koranen 
om att det lidande i nästa värld som betecknas som ”helvete” inte skall vara
i evighet; se i detta sammanhang not 112 till 6:128, not 10 till 40:12 och not 54
till 43:74.

En anspelning på deras ironiska begäran under livstiden att genast straffas för
att ha förkastat Koranens budskap.

Ordagr.: ”dessförinnan” (”tidigare”).

Dvs. behövande som av ett eller annat skäl inte ville eller kunde tigga. Enligt
Razi avser detta alla levande varelser, både människor och djur, oavsett om behovet 
är av fysisk eller känslomässig art.

Dvs. både i fysiskt avseende (regn) och i andligt (sanning och vägledning).

Ordagr.: ”som att ni talar” eller ”… kan tala” – en anspelning på människans
förmåga att tänka konceptuellt och att uttrycka sina tankar, dvs. vad alla människor 
är medvetna om som något självklart.

Denna berättelse (liksom vad som sägs i det följande om Lots folk, stammarna Ad och Thamud, 
Moses och Farao och Noas folk) har samband med det som sägs i det föregående om de yttre, påtagliga, 
såväl som begreppsmässiga ”tecken” på Guds existens och allmakt och den obönhörliga, moraliska kausalitet som
framträder i vad Koranen beskriver som ”Guds väg” (sunnat Allah). Berättelsen om Abrahams himmelska gäster 
förekommer också i 11:69ff. och – i en något kortare version – i 15:51ff.

Ordagr.: ”okända” – dvs. han förstod inte att de var änglar.

Dvs. profet (jfr 15:53). — Den fras i följande vers som översatts med ”slog
hon sig för pannan”, lyder ordagrant ”slog hon sig i ansiktet”, ett uttryck för
stark förvåning (ö.a.).

Ordagr.: ”stenar av hårdnad lera” – Zamakhshari anser att ordet ”lera” (tin)
här är liktydigt med sidjdjil i 11:82, som enligt det försök till förklaring som ges
där i not 114, kan tolkas som ”något förutbestämt”, dvs. här ”straff”.

Se not 20 till 10:12, som ger en förklaring till innebörden av ordet musrifin.


Det är inte fullt klart om änglarnas berättelse slutar med vers 34 eller fortsätter i verserna 35 och 36 – såsom tycks framgå av Ibn Kathirs kommentar och
som denna tolkning utgår från. I förra fallet måste ”vi” där syfta på Gud (ö.a.).


Ordagr.: ”i dem (dvs. i ödeläggelsen av Sodom och Gomorra) efterlämnade
Vi ett budskap …”.


Interpoleringen här och i början av verserna 41 och 43 bygger på kommentatorernas samstämmiga uppfattning.


Detta är en illustration till Koranens lära att det lidande som alltid drabbar
den orättfärdige i detta eller nästa liv – eller i båda – är en direkt följd av dennes
egna handlingar.

Se 69:6–8. Sista hälften av not 47 till 7:65 redogör för vad man vet om
stammen Ad.


Jfr 11:65. Konturerna av stammen Thamuds öden ges i 7:73–79.


Ordagr.: ”himlen”, ett ord som i Koranen ofta har innebörden ”universum”,
”världsallt” och vars pluralform (”himlarna”) betecknar ”kosmiska system” (el.
”stjärnsystem”).


Se not 37 till första delen av 21:30. Frasen inna la-musiun förebådar med
stor tydlighet den moderna uppfattningen om det ”expanderande universum” –
dvs. det faktum att världsalltet, fastän begränsat i sin utsträckning, ständigt expanderar.

Dvs. för att bättre tillgodose behoven hos de levande organismer som skulle
komma att utvecklas på jorden.


Ordagr.: ”av varje ting har Vi skapat par” – en fras som förekommer i 36:36
i en snarlik version och som förklaras där i not 20.


Jfr 89:3 och not 2. — Den nutida kommentatorn Muhammad Ali as-
Sabuni – bland många andra – tolkar denna vers på samma sätt och det som tillfogats inom klammer motsvarar hans förklaring av versens innebörd (ö.a.).


Begreppet djinn (”osynliga väsen”) behandlas utförligt i Bihang III. Som de
flesta filologer framhåller – och även Razi betonar i sin kommentar till denna
vers – omfattar denna term strängt taget också änglarna, eftersom även de är väsen eller krafter ”dolda för människans sinnen”.

Det innersta syftet med skapelsen av varelser utrustade med förnuft är alltså
att de skall komma till insikt (marifah) om Guds existens och att de på denna
grund skall vilja forma sitt liv efter vad de uppfattar vara Hans vilja och plan; det
är dessa båda faktorer i förening, insikten om sanningen och önskan att leva i
konsekvens med den, som ger det djupa innehållet åt det som Koranen betecknar som ”dyrkan” (ibadah). Som nästa vers visar har denna kallelse till andlig
medvetenhet inte sitt ursprung i något förment ”behov” hos Skaparen, som är
Sig själv nog och vars makt är utan gränser, utan den har till ändamål att väcka
impulser till tillbedjarens själsliga utveckling, så att denne genom sitt medvetna
beslut att underkasta sig Skaparens allt genomträngande vilja kan hysa hopp om
att komma närmare en förståelse av denna vilja och, i sista hand, komma närmare Gud själv.

I detta ligger följdsatsen att varje orättfärdig handling bär inom sig fröet till
ett straff, som svarar mot handlingen, antingen i denna värld eller i det kommande livet.