QuranReader

The Surah takes its name from the word dhil Ma'arij in verse 3.

<h2>Name</h2>
<p>The Surah takes its name from the word <em>dhil Ma'arij</em> in <a href=/70/3>verse 3</a>.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>The subject matter bears evidence that this Surah too was sent down in conditions closely resembling those under which Surah Al Haaqqah was sent down.</p>
<h2>Theme and Subject Matter</h2>
<p>It admonishes and gives warning to the disbelievers who made fun of the news about Resurrection and the Hereafter, and Hell and Heaven, and challenged the Holy Prophet (upon whom be peace) to cause Resurrection with which he threatened them to take place if what he said was true and they had become worthy of the punishment in Hell by denying it. The whole Surah is meant to answer this denial.</p>
<p>The Surah opens with words to the effect:"A demander has demanded a torment, the torment which must befall the deniers; and when it takes place, there will be none to prevent it, but it will take place at its own appointed time. Allah has His own way of doing things, but He is not unjust. Therefore, have patience, O Prophet, at what they say. They think it is far off, but We see it as near at hand."</p>
<p>Then it is said:"Resurrection, which they desire to be hastened out of jest and fun, is terrible, and when it comes, it will cause great distress to the culprits. At that time they will even be prepared to give away their wives and children and their nearest kinsfolk in ransom to escape the punishment, but they will not be able to escape it.</p>
<p>Then the people have been warned to the effect; "On that Day the destinies of men will be decided strictly on the basis of their belief and their conduct. Those who turn away from the Truth in the world and amass wealth and withhold it from the needy, will be doomed to Hell; and those who fear the punishment of God here, believe in the Hereafter, keep up the Prayer, discharge the rights of the needy out of their wealth, strictly avoid immoral and wicked deeds, practice honesty in all their dealings, fulfill their pledges and trust and bear true witness, will have a place of honor in Paradise"</p>
<p>In conclusion, the disbelievers of Makkah who rushed in upon the Holy Prophet (upon whom be peace) from every side as soon as they saw him, in order to make fun of him, have been warned to the effect: "If you do not believe, Allah will replace you by other people who will be better than you", and the Holy Prophet (upon whom be peace) has been consoled, so as to say: "Do not take to heart their mockery and jesting; leave them to indulge in their idle talk and foolish conduct if they are bent upon experiencing the disgrace and humiliation of the Resurrection; they will themselves see their evil end."'</p>


 سَأَلَ سَآئِلٌۢ بِعَذَابٍ وَاقِعٍ

لِّلْكَـٰفِرِينَ لَيْسَ لَهُۥ دَافِعٌ

مِّنَ ٱللَّهِ ذِى ٱلْمَعَارِجِ

تعرج الملائكة والروح اليه في يوم كان مقداره خمسين الف سنة

تَعْرُجُ ٱلْمَلَـٰٓئِكَةُ وَٱلرُّوحُ إِلَيْهِ فِى يَوْمٍ كَانَ مِقْدَارُهُۥ خَمْسِينَ أَلْفَ سَنَةٍ

فَٱصْبِرْ صَبْرًا جَمِيلًا

إِنَّهُمْ يَرَوْنَهُۥ بَعِيدًا

يوم تكون السماء كالمهل

يَوْمَ تَكُونُ ٱلسَّمَآءُ كَٱلْمُهْلِ

وَتَكُونُ ٱلْجِبَالُ كَٱلْعِهْنِ

وَلَا يَسْـَٔلُ حَمِيمٌ حَمِيمًا

يبصرونهم يود المجرم لو يفتدي من عذاب يومئذ ببنيه

يُبَصَّرُونَهُمْ ۚ يَوَدُّ ٱلْمُجْرِمُ لَوْ يَفْتَدِى مِنْ عَذَابِ يَوْمِئِذٍۭ بِبَنِيهِ

وَصَـٰحِبَتِهِۦ وَأَخِيهِ

وَفَصِيلَتِهِ ٱلَّتِى تُـْٔوِيهِ

ومن في الارض جميعا ثم ينجيه

وَمَن فِى ٱلْأَرْضِ جَمِيعًا ثُمَّ يُنجِيهِ

كَلَّآ ۖ إِنَّهَا لَظَىٰ

نَزَّاعَةً لِّلشَّوَىٰ

تَدْعُوا۟ مَنْ أَدْبَرَ وَتَوَلَّىٰ

۞ إِنَّ ٱلْإِنسَـٰنَ خُلِقَ هَلُوعًا

إِذَا مَسَّهُ ٱلشَّرُّ جَزُوعًا

وَإِذَا مَسَّهُ ٱلْخَيْرُ مَنُوعًا

الذين هم على صلاتهم دائمون

ٱلَّذِينَ هُمْ عَلَىٰ صَلَاتِهِمْ دَآئِمُونَ

والذين في اموالهم حق معلوم

وَٱلَّذِينَ فِىٓ أَمْوَٰلِهِمْ حَقٌّ مَّعْلُومٌ

لِّلسَّآئِلِ وَٱلْمَحْرُومِ

والذين يصدقون بيوم الدين

وَٱلَّذِينَ يُصَدِّقُونَ بِيَوْمِ ٱلدِّينِ

والذين هم من عذاب ربهم مشفقون

وَٱلَّذِينَ هُم مِّنْ عَذَابِ رَبِّهِم مُّشْفِقُونَ

إِنَّ عَذَابَ رَبِّهِمْ غَيْرُ مَأْمُونٍ

والذين هم لفروجهم حافظون

وَٱلَّذِينَ هُمْ لِفُرُوجِهِمْ حَـٰفِظُونَ

الا على ازواجهم او ما ملكت ايمانهم فانهم غير ملومين

إِلَّا عَلَىٰٓ أَزْوَٰجِهِمْ أَوْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَـٰنُهُمْ فَإِنَّهُمْ غَيْرُ مَلُومِينَ

فمن ابتغى وراء ذلك فاولئك هم العادون

فَمَنِ ٱبْتَغَىٰ وَرَآءَ ذَٰلِكَ فَأُو۟لَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلْعَادُونَ

والذين هم لاماناتهم وعهدهم راعون

وَٱلَّذِينَ هُمْ لِأَمَـٰنَـٰتِهِمْ وَعَهْدِهِمْ رَٰعُونَ

والذين هم بشهاداتهم قائمون

وَٱلَّذِينَ هُم بِشَهَـٰدَٰتِهِمْ قَآئِمُونَ

والذين هم على صلاتهم يحافظون

وَٱلَّذِينَ هُمْ عَلَىٰ صَلَاتِهِمْ يُحَافِظُونَ

أُو۟لَـٰٓئِكَ فِى جَنَّـٰتٍ مُّكْرَمُونَ

فمال الذين كفروا قبلك مهطعين

فَمَالِ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ قِبَلَكَ مُهْطِعِينَ

عن اليمين وعن الشمال عزين

عَنِ ٱلْيَمِينِ وَعَنِ ٱلشِّمَالِ عِزِينَ

ايطمع كل امرئ منهم ان يدخل جنة نعيم

أَيَطْمَعُ كُلُّ ٱمْرِئٍ مِّنْهُمْ أَن يُدْخَلَ جَنَّةَ نَعِيمٍ

كلا انا خلقناهم مما يعلمون

كَلَّآ ۖ إِنَّا خَلَقْنَـٰهُم مِّمَّا يَعْلَمُونَ

فلا اقسم برب المشارق والمغارب انا لقادرون

فَلَآ أُقْسِمُ بِرَبِّ ٱلْمَشَـٰرِقِ وَٱلْمَغَـٰرِبِ إِنَّا لَقَـٰدِرُونَ

على ان نبدل خيرا منهم وما نحن بمسبوقين

عَلَىٰٓ أَن نُّبَدِّلَ خَيْرًا مِّنْهُمْ وَمَا نَحْنُ بِمَسْبُوقِينَ

فذرهم يخوضوا ويلعبوا حتى يلاقوا يومهم الذي يوعدون

فَذَرْهُمْ يَخُوضُوا۟ وَيَلْعَبُوا۟ حَتَّىٰ يُلَـٰقُوا۟ يَوْمَهُمُ ٱلَّذِى يُوعَدُونَ

يوم يخرجون من الاجداث سراعا كانهم الى نصب يوفضون

يَوْمَ يَخْرُجُونَ مِنَ ٱلْأَجْدَاثِ سِرَاعًا كَأَنَّهُمْ إِلَىٰ نُصُبٍ يُوفِضُونَ

خاشعة ابصارهم ترهقهم ذلة ذلك اليوم الذي كانوا يوعدون

خَـٰشِعَةً أَبْصَـٰرُهُمْ تَرْهَقُهُمْ ذِلَّةٌ ۚ ذَٰلِكَ ٱلْيَوْمُ ٱلَّذِى كَانُوا۟ يُوعَدُونَ

SJUTTIONDE SURAN
AL-MAARIDJ
(VÄGARNA UPP TILL GUD)
Mekka-perioden
SURANS titel är hämtad från dess tredje vers, där det talas om Gud ”till
vilken många vägar (eg. trappsteg, al-maaridj) leder upp”. Dess uppenbarelse
kan förläggas till Mekka-periodens mitt och den ägnas framför
allt åt den utmaning mot tron som otron – eller snarare ovilligheten att
tro – innebär, eftersom båda dessa attityder betingas av människans rastlösa
och otåliga natur.

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Al-Ma'arij

Ordagr.: ”en som begär begärde” [el. ”en som frågar frågade”]. — Kommentatorerna vill identifiera denne med en av de ledande personerna i Mekka vid
namn Nadr ibn al-Harith – även andra namn nämns – och ställer texten i samband med de hånfulla frågor angående Guds straff över dem som inte ville tro,
och de ironiska krav på snabbt verkställande av dessa straff som Profetens motståndare riktade till honom, nämnda på många ställen i Koranen. (Ö.a.)

I ljuset av det faktum att många framgångsrika människor i denna värld hör till ”dem som förnekar sanningen” – och, underförstått, med sin förnekelse begår orätt – är det naturligt att skeptikern ställer frågan om eller när detta sakernas tillstånd skall vändas i sin motsats och alla värden justeras i enlighet med den gudomliga rättvisans krav. Svaret på frågan ”om” ges i slutet av vers 2; svaret på frågan ”när” ligger i de sista orden i vers 4.

Eller ”Herren över de [många] trappstegen”, en metonymi som antyder att det finns flera vägar som människan kan välja mellan för att förhöja sitt gudsmedvetande och därmed andligen komma ”närmare” Honom – och att det är vars och ens sak att slå in på vilken han vill av dessa ”vägar” som leder upp till Gud.

Angående översättningen av ruh med ”den heliga ingivelsens ande” se sura 16, not 2. Änglarnas och andens ”uppstigande” kan uppfattas i enlighet med den flera gånger återkommande frasen ”allt skall gå tillbaka till Gud” (Razi).


Tidsbegreppet saknar egen mening när det sätts i samband med Gud, som är tidlös och oändlig. Och eftersom tiden även för människan kommer att sakna all
mening i livet efter detta är frågan ”när” de orättfärdiga skall straffas och de rättfärdiga få sin lön ovidkommande.


Dvs. med en otålig och rastlös natur, som kan egga henne till resultatrika insatser men också orsaka henne ständiga besvikelser och otillfredsställelse. Det är
med andra ord det sätt på vilket människan utnyttjar sina av Gud givna anlag som avgör om de skall ge positiva eller negativa resultat.

Adjektivet djazu – härlett av verbet djazia – uttrycker på samma gång ”otålighet” och ”självömkan” och står därför i direkt motsättning till vad som ligger i ordet sabr (”tålamod”, ”uthållighet”, Djawhari).

Detta torde vara innebörden av uttrycket al-musallina (eg. ”de bedjande”), vilket här uppenbarligen inte bara avser bönen som rit utan, som nästa vers visar,
syftar på den bedjandes sinnelag och det andliga behov som driver honom att be.
Sålunda anknyter texten här till förklaringen i vers 19 att ”människan är skapad rastlös”, en läggning som, utnyttjad på rätt sätt, låter henne medvetet växa andligen och befriar henne från självömkan och egoism.

Underförstått ”men inte tigger”; se Rais kommentar till en liknande fras i 51:19, citerad där i not 12.

I denna varning mot fariseisk självrättfärdighet ligger att hur ”god” en människa än är finns alltid möjligheten att han eller hon begår en dålig handling (t.ex.
vållar en medmänniska moralisk skada) och därefter ”skjuter ifrån sig” och glömmer denna synd.

Ordagr.: ”som aktar [el. ’skyddar’] sin blygd”.


Se verserna 23:5–7 som har identisk avfattning och den därtill fogade noten 3, där innebörden av frasen ma malakat aymanuhum förklaras. Se också 4:24 och därtill fogad not 26. — I båda dessa noter framhålls den karaktär av provisorium som utmärker regeln om intima förbindelser med kvinnliga slavar, dvs. krigsfångar, utanför äktenskapets ram, såtillvida som slaveriet självt som institution står i klar motsättning till Koranens jämställdhetsetik och därför på sikt var dömt att försvinna. Där pekas också på textavsnitt som uppmuntrar till frigivande av och äktenskap med slavar och andra bestämmelser till deras fördel (ö.a.).


Även detta knyter an till förklaringen i vers 19 att ”människan är skapad rastlös och otålig” (not 7 ovan). Människor som inte vill inse sanningen att Gud existerar och som därför saknar en fast grund att bygga sin världsåskådning på, är därför inte heller i stånd att formulera definitiva moraliska normer vare sig för sitt
personliga liv eller för samhället. När de ställs inför någon som positivt förfäktar en tro ”tränger de ivrigt fram” i total andlig förvirring, ”med sträckta halsar”  —
en bild hämtad från kamelens sätt att föra sig (ö.a.) – och för att intellektuellt rättfärdiga sig försöker de med motsägelsefulla argument hämtade från olika håll rasera premisserna för denna tro – vilket metaforiskt beskrivs med orden ”[de] ansätter dig från höger och vänster”; och eftersom de har sin styrka i förmågan att
anpassa sig till folkets ”allmänna mening”, kommer de alltid ”i stora grupper”.


Dvs. ”Hoppas de uppnå inre ro och känslan av uppfyllelse genom att rasera grunderna för en annan människas tro?”


Ordagr.: ”Vi har skapat dem av det som de vet” (ö.a.) – nämligen av ”jord”,
dvs. av samma ursprungliga organiska och oorganiska ämnen som finns i och på
jorden. Innebörden är att endast medvetandet om det andliga och strävan att
avancera på detta plan kan höja människan över hennes rent materiella tillvaro
och så sätta henne i stånd att uppnå den känsla av uppfyllelse som uttrycket
”lycksalighetens lustgårdar” syftar på.

Dvs. Han som härskar över alla de positioner som solen intar under årets gång vid sin uppgång och sin nedgång, varigenom framhävs det faktum att Han är den yttersta Orsaken till de rörelser som alla himlakroppar i universum beskriver och sålunda också deras Skapare (jfr 37:5 och 55:17).

I detta ligger att det inte är Hans vilja att i denna värld ersätta ”dem som
framhärdar i att förneka sanningen” med troende, eftersom detta inte skulle stå
i överensstämmelse med Hans plan för människans liv, där mångfalden är en
nödvändig faktor och där tron alltid utmanas och sätts på prov.


Dvs. deras spekulationer om en, som de påstår, ”oskapad” värld och livets hypotetiska, ”spontana uppkomst”, såväl som deras högröstade förnekande – utan skymten av bevis – av ett liv efter döden eller till och med av Guds existens.


19 Elementet av repetition, dvs. genom den på uppenbarelse grundade, genom tiderna ständigt förnyade profetiska förkunnelsen, ligger i användningen av
hjälpverbet kanu.