QuranReader

The Surah has been so designated after the word al-muzzammil occurring in the very first verse. This is only a name and not a title of its subject matter.

<h2>Name</h2>
The Surah has been so designated after the word al-muzzammil occurring in the very <a href=/73/1>first verse</a>. This is only a name and not a title of its subject matter.
<h2>Period of Revelation</h2>
The two sections of this Surah were revealed in two separate periods.
The first section (<a href=/73/1-19>vv. 1-19</a>) is unanimously a Makki Revelation, and this is supported both by its subject matter and by the traditions of the Hadith. As for the question, in which specific period of the life at Makkah it was revealed, it is not answered by the tradition, but the internal evidence of the subject matter of this section helps to determine the period of its revelation.
First, in it the Holy Prophet (upon whom be peace) has been instructed to the effect: "Arise during the night and worship Allah so that you may develop the capability to shoulder the heavy burden of Prophethood and to discharge its responsibilities." This shows that this Command must have been given in the earliest period of the Prophethood when training was being imparted to the Holy prophet by Allah for this office.
Secondly, a Command has been given in it that the Qur'an be recited in, the Tahajjud Prayer for half the night, or thereabout. This Command by itself points out that by that time at least so much of the Qur'an had been revealed as could be recited for that long.
Thirdly, in this section the Holy Prophet (upon whom be peace) has been exhorted to have patience at the excesses being committed by his opponents, and the disbelievers of Makkah have been threatened with the torment. This shows that this section was revealed at a time when the Holy Prophet (upon whom be peace) had openly started preaching Islam and the opposition to him at Makkah had grown active and strong.
About the second section (<a href=/73/20>v. 20</a>) although many of the commentators have expressed the opinion that this too was sent down at Makkah, yet some other commentators regard it as a Madani Revelation, and this same opinion is confirmed by the subject matter of this section. For it mentions fighting in the way of Allah, and obviously, there could be no question of it at Makkah; it also contains the Command to pay the obligatory zakat, and it is fully confirmed that the zakat at a specific rate and with an exemption limit (nisab) was enjoined at Madinah.
<h2>Theme and Subject Matter</h2>
In the <a href=/73/1-7>first seven verses</a> the Holy Prophet (upon whom be peace) has been commanded to the effect: "Prepare yourself to shoulder the responsibilities of the great Mission that has been entrusted to you; its practical form is that you should rise during the hours of night and stand up in Prayer for half the night, or for a little more or less of it."
In <a href=/73/8-14>vv. 8-14</a>, he has been exhorted to the effect: "Devote yourself exclusively to that God Who is the Owner of the whole universe. Entrust all your affairs to Him with full satisfaction of the heart. Bear with patience whatever your opponents may utter against you. Do not be intimate with them. Leave their affair to God: He Himself will deal with them."
Then, in <a href=/73/15-19>vv. 15-19</a>, those of the people of Makkah, who were opposing the Holy Prophet (upon whom be peace) have been warned, so as to say: "We have sent a Messenger to you just as We sent a Messenger to the Pharaoh. Just consider what fate the Pharaoh met when he did not accept the invitation of the Messenger of Allah. Supposing that you are not punished by a torment in this world, how will you save yourselves from the punishment for disbelief on the Day of Resurrection."
This is the subject matter of the first section. The second section, according to a tradition from Hadrat Sa'id bin Jubair, was sent down ten years later, and in it the initial Command given in connection with the Tahajjud Prayer, in the beginning of the first section, was curtailed. The new Command enjoined, "Offer as much of the Tahajjud Prayer as you easily can, but what the Muslims should particularly mind and attend to is the five times obligatory Prayer a day:, they should establish it regularly and punctually; they should discharge their zakat dues accurately; and they should spend their wealth with sincere intentions for the sake of Allah. In conclusion, the Muslims have been exhorted, saying: "Whatever good works you do in the world, will not go waste, but they are like the provision which a traveler sends up in advance to his permanent place of residence. Whatever good you send up from the world, you will find it with Allah, and the provision thus sent up is
much better than what you will have to leave behind in the world, and with Allah you will also get a much better and richer reward than what you have actually sent up before."

 يَـٰٓأَيُّهَا ٱلْمُزَّمِّلُ

قُمِ ٱلَّيْلَ إِلَّا قَلِيلًا

نِّصْفَهُۥٓ أَوِ ٱنقُصْ مِنْهُ قَلِيلًا

او زد عليه ورتل القران ترتيلا

أَوْ زِدْ عَلَيْهِ وَرَتِّلِ ٱلْقُرْءَانَ تَرْتِيلًا

انا سنلقي عليك قولا ثقيلا

إِنَّا سَنُلْقِى عَلَيْكَ قَوْلًا ثَقِيلًا

ان ناشئة الليل هي اشد وطئا واقوم قيلا

إِنَّ نَاشِئَةَ ٱلَّيْلِ هِىَ أَشَدُّ وَطْـًٔا وَأَقْوَمُ قِيلًا

ان لك في النهار سبحا طويلا

إِنَّ لَكَ فِى ٱلنَّهَارِ سَبْحًا طَوِيلًا

واذكر اسم ربك وتبتل اليه تبتيلا

وَٱذْكُرِ ٱسْمَ رَبِّكَ وَتَبَتَّلْ إِلَيْهِ تَبْتِيلًا

رب المشرق والمغرب لا اله الا هو فاتخذه وكيلا

رَّبُّ ٱلْمَشْرِقِ وَٱلْمَغْرِبِ لَآ إِلَـٰهَ إِلَّا هُوَ فَٱتَّخِذْهُ وَكِيلًا

واصبر على ما يقولون واهجرهم هجرا جميلا

وَٱصْبِرْ عَلَىٰ مَا يَقُولُونَ وَٱهْجُرْهُمْ هَجْرًا جَمِيلًا

وذرني والمكذبين اولي النعمة ومهلهم قليلا

وَذَرْنِى وَٱلْمُكَذِّبِينَ أُو۟لِى ٱلنَّعْمَةِ وَمَهِّلْهُمْ قَلِيلًا

ان لدينا انكالا وجحيما

إِنَّ لَدَيْنَآ أَنكَالًا وَجَحِيمًا

وطعاما ذا غصة وعذابا اليما

وَطَعَامًا ذَا غُصَّةٍ وَعَذَابًا أَلِيمًا

يوم ترجف الارض والجبال وكانت الجبال كثيبا مهيلا

يَوْمَ تَرْجُفُ ٱلْأَرْضُ وَٱلْجِبَالُ وَكَانَتِ ٱلْجِبَالُ كَثِيبًا مَّهِيلًا

انا ارسلنا اليكم رسولا شاهدا عليكم كما ارسلنا الى فرعون رسولا

إِنَّآ أَرْسَلْنَآ إِلَيْكُمْ رَسُولًا شَـٰهِدًا عَلَيْكُمْ كَمَآ أَرْسَلْنَآ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ رَسُولًا

فعصى فرعون الرسول فاخذناه اخذا وبيلا

فَعَصَىٰ فِرْعَوْنُ ٱلرَّسُولَ فَأَخَذْنَـٰهُ أَخْذًا وَبِيلًا

فكيف تتقون ان كفرتم يوما يجعل الولدان شيبا

فَكَيْفَ تَتَّقُونَ إِن كَفَرْتُمْ يَوْمًا يَجْعَلُ ٱلْوِلْدَٰنَ شِيبًا

السماء منفطر به كان وعده مفعولا

ٱلسَّمَآءُ مُنفَطِرٌۢ بِهِۦ ۚ كَانَ وَعْدُهُۥ مَفْعُولًا

ان هذه تذكرة فمن شاء اتخذ الى ربه سبيلا

إِنَّ هَـٰذِهِۦ تَذْكِرَةٌ ۖ فَمَن شَآءَ ٱتَّخَذَ إِلَىٰ رَبِّهِۦ سَبِيلًا

ان ربك يعلم انك تقوم ادنى من ثلثي الليل ونصفه وثلثه وطائفة من الذين معك والله يقدر الليل والنهار علم ان لن تحصوه فتاب عليكم فاقرءوا ما تيسر من القران علم ان سيكون منكم مرضى واخرون يضربون في الارض يبتغون من فضل الله واخرون يقاتلون في سبيل الله فاقرءوا ما تيسر منه واقيموا الصلاة واتوا الزكاة واقرضوا الله قرضا حسنا وما تقدموا لانفسكم من خير تجدوه عند الله هو خيرا واعظم اجرا واستغفروا الله ان الله غفور رحيم

۞ إِنَّ رَبَّكَ يَعْلَمُ أَنَّكَ تَقُومُ أَدْنَىٰ مِن ثُلُثَىِ ٱلَّيْلِ وَنِصْفَهُۥ وَثُلُثَهُۥ وَطَآئِفَةٌ مِّنَ ٱلَّذِينَ مَعَكَ ۚ وَٱللَّهُ يُقَدِّرُ ٱلَّيْلَ وَٱلنَّهَارَ ۚ عَلِمَ أَن لَّن تُحْصُوهُ فَتَابَ عَلَيْكُمْ ۖ فَٱقْرَءُوا۟ مَا تَيَسَّرَ مِنَ ٱلْقُرْءَانِ ۚ عَلِمَ أَن سَيَكُونُ مِنكُم مَّرْضَىٰ ۙ وَءَاخَرُونَ يَضْرِبُونَ فِى ٱلْأَرْضِ يَبْتَغُونَ مِن فَضْلِ ٱللَّهِ ۙ وَءَاخَرُونَ يُقَـٰتِلُونَ فِى سَبِيلِ ٱللَّهِ ۖ فَٱقْرَءُوا۟ مَا تَيَسَّرَ مِنْهُ ۚ وَأَقِيمُوا۟ ٱلصَّلَوٰةَ وَءَاتُوا۟ ٱلزَّكَوٰةَ وَأَقْرِضُوا۟ ٱللَّهَ قَرْضًا حَسَنًا ۚ وَمَا تُقَدِّمُوا۟ لِأَنفُسِكُم مِّنْ خَيْرٍ تَجِدُوهُ عِندَ ٱللَّهِ هُوَ خَيْرًا وَأَعْظَمَ أَجْرًا ۚ وَٱسْتَغْفِرُوا۟ ٱللَّهَ ۖ إِنَّ ٱللَّهَ غَفُورٌ رَّحِيمٌۢ

SJUTTIOTREDJE SURAN
AL-MUZZAMMIL
(DU SOM TÄCKER ÖVER DIG)
Mekka-perioden
DENNA sura är med stor sannolikhet den i tidsföljd fjärde uppenbarelsen.
Även om några av dess verser kan ha kommit något senare, hör den
i sin helhet till Mekka-periodens allra första skede. Påståendet som man
finner i några källor att vers 20 uppenbarades i Medina är grundlöst (se
not 12 nedan).

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Al-Muzzammil

Ordet muzzammil – en sammandragning av participet mutazammil (ö.a.) – ”den som täcker över sig” eller ”sveper in sig”, är nära nog synonymt med muddaththir i nästa sura och kan som detta förstås både i konkret, bokstavlig mening – dvs. ”insvept [’i en mantel’]” – och i bildlig bemärkelse, (”försjunken [’i sömn’ el. ’i sig själv’]”). Kommentatorerna tolkar frasen ovan på olika sätt, några efter bokstaven, andra uppfattar den som en metafor. Oavsett hur man ställer sig till denna semantiska fråga, råder inget tvivel om att orden ”Du som täcker över dig [med din mantel]”, som är riktade till Profeten, innebär en uppmaning till för-
höjt medvetande och ett djupare andligt engagemang.


Zamakhshari för orden illa qalilan (”utom en liten del”) till det följande nisfahu (”hälften av den [dvs. ’natten’]”).

Detta torde vara det närmaste man i en översättning kan komma frasen rattil al-qurana tartilan. Grundbetydelsen av ordet tartil är: ”ordna något snyggt och
prydligt utan större brådska” (Djawhari, Baydawi; likaså Lisan al-Arab, Qamus). Använt om uppläsningen av en text betecknar det ett framförande i lugnt och regelbundet tempo med uppmärksamheten inriktad på att textens mening skall framgå så tydligt som möjligt. En variant av denna fras i 25:32 som syftar på hur Koranen uppenbarades, har en delvis annan innebörd.


Ordagr.: ”stiger med fastare steg och ljuder uppriktigare”.


Jfr 74:11 och sista meningen i den därtill fogade noten 5.

7 I en förklaring till denna symboliska beskrivning av lidandet i livet efter döden säger Razi: ”Dessa fyra tillstånd kan uppfattas som följderna på det andliga
planet [av ens handlingar i livet]. ’Bojorna’ symboliserar själens bundenhet till sina [gamla] sinnliga böjelser och fysiska njutningar …; och nu när det blivit
omöjligt att återuppleva dem, hindrar bojorna den [återuppståndna] människan (an-nafs) att få tillträde till andens och renhetens rike. Till följd av dessa bojor
uppstår eldar av andligt slag, eftersom de kroppsliga ting som ännu sysselsätter dessa människors sinnen, jämte det faktum att det blivit omöjligt att njuta av
dem på ett andligt plan, ger hos dem upphov till [känslan att] de förtärs av eld … och detta är [innebörden av] ordet al-djahim (’helvetets eld’). Sedan försöker
[syndaren] svälja den kvävande ångest som känslan av att vara berövad och för alltid skild [från föremålen för sin längtan] vållar honom, och detta är betydelsen av orden ’och föda som kväver den ätande’. Och slutligen förblir han på grund av dessa omständigheter berövad Guds ljus och all förbindelse med dem
som uppnått salighet, och detta är betydelsen av orden ’och [annat] svårt lidande’ …. Jag påstår dock inte att jag har uttömt innebörden av dessa verser med vad jag nu har sagt …”

Se första delen av 14:48 och den därtill fogade noten 63 samt not 89 till 20:105–107.


Detta är troligen det första omnämnandet i Koranen av någon av de äldre profeterna och den tidigaste anspelningen på den historiska kontinuiteten i mänsklighetens religiösa utveckling och, fastän detta inte utsägs, på det faktum att Koranen inte instiftar en ”ny” religion utan utgör den slutliga, mest fullständiga
framställningen av en religiös princip, lika gammal som mänskligheten själv, nämligen den att ”[den sanna] religionen [är] underkastelse under Hans vilja” (3:19) och att ”om någon vill anta en religion som inte innebär underkastelse under Guds vilja kommer detta att vägras honom …” (3:85).


10 I gammalt arabiskt språkbruk betecknades en dag fylld av fasansfulla upplevelser med orden ”en dag då barnens lockar grånar”; detta är bakgrunden till
denna Koranens beskrivning. Att den utgör en metafor är uppenbart, eftersom barn enligt Koranens förkunnelse är syndfria – dvs. inte ansvariga för sina handlingar – och därför förblir oberörda av den Yttersta dagens skräckfyllda händelser (Razi).

Ordagr.: ”en grupp av dem som är med dig”. Med detta sista avsnitt återvänder framställningen till ämnet för de inledande verserna, nämligen det höga
andliga värdet av den nattliga bönen.

Detta omnämnande av dem ”som kämpar för Guds sak” har lett många kommentatorer till antagandet att hela vers 20 uppenbarades i Medina, dvs. många år
efter suran i övrigt, eftersom principen om djihad, ”plikten att kämpa för Guds sak”, slogs fast först efter Profetens utvandring från Mekka till Medina; detta
antagande måste dock avvisas som ogrundat. Visserligen är det otvivelaktigt så att plikten att kämpa för Guds sak slogs fast först under Medina-perioden, men
meningen i fråga är avfattad i futurum: ”[Gud] vet att det kommer att finnas (sayakun) sjuka … och andra som färdas … och andra som kämpar …”. Som Ibn
Kathir understryker måste den därför förstås som en förutsägelse om framtida förhållanden. Det bör vidare betonas att avsnittet pekar på nödvändigheten av att
undvika alla överdrifter till och med i andakten.


En förklaring till termen zakah – ovan omnämnd för första gången i Koran- uppenbarelsernas tidsföljd – ges i sura 2, not 34.