QuranReader

The Surah takes its name from the word wal-mursalat in the first verse.

<h2>Name</h2>
<p>The Surah takes its name from the word <em>wal-mursalat</em> in the <a href=/77/1>first verse</a>.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>Its subject matter bears full evidence that it was revealed in the earliest period at Makkah. If this Surah is read together with the two Surahs preceding it, namely Al-Qiyamah and Ad-Dahr, and the two Surahs following it, namely An-Naba and An-Naziat, it becomes obvious that all these Surahs are the Revelations of the same period, and they deal with one and the same theme, which has been impressed on the people of Makkah in different ways.</p>
<h2>Theme and Subject Matter</h2>
<p>Its theme is to affirm the Resurrection and Hereafter and to warn the people of the consequences which will ultimately follow the denial and the affirmation of these truths.</p>
<p>In the <a href=/77/1-7>first seven verses</a>, the system of winds has been presented as an evidence of the truth that the Resurrection which is being foretold by the Qur'an and the Prophet Muhammad (upon whom be Allah's peace and blessings) must come to pass. The reasoning is that the power of All-Mighty Allah Who established this wonderful system on the earth, cannot be helpless in bringing about the Resurrection, and the express wisdom which underlies this system bears full evidence that the Hereafter must appear, for no act of an All-Wise Creator can be vain and purposeless, and if there was no Hereafter, it would mean that the whole of one's life was useless and absurd.</p>
<p>The people of Makkah repeatedly asked, "Bring about the Resurrection with which you threaten us; only then shall we believe in it."In <a href=/77/8-15>vv. 8-15</a>, their demand has been answered, saying:"Resurrection is no sport or fun so that whenever a jester should ask for it, it should be brought forth immediately. It is indeed the Day of Judgment to settle the account of all mankind and of all its individuals. For it Allah has fixed a specific time it will take place at its own time, and when it takes place with all its dreads and horrors, it will confound those who are demanding it for fun today. Then their cases will be decided only on the evidence of those Messengers whom these deniers of the truth are repudiating with impunity. Then they will themselves realize how they themselves are responsible for their dooms</p>
<p>In <a href=/77/16-28>vv. 16-28</a> arguments have been given continuously for the occurrence and necessity of the Resurrection and Hereafter. In these it has been stated that man's own history, his own birth, and the structure of the earth on which he lives, bear the testimony that the coming of Resurrection and the establishment of the Hereafter are possible as well as the demand of Allah Almighty's wisdom. History tells us that the nations which denied the Hereafter ultimately became corrupted and met with destruction. This means that the Hereafter is a truth which if denied and contradicted by a nation by its conduct and attitude, will cause it to meet the same doom, which is met by a blind man who bushes headlong into an approaching train. And it also means that in the kingdom of the universe only physical laws are not at work but a moral law also is working in it, under which in this very world the process of retribution is operating. But since in the present life of the world retribution is not
taking place in its complete and perfect form, the moral law of the universe necessarily demands that there should come a time when it should take its full course and all those good works and evil deeds, which could not be rewarded here, or which escaped their due punishment should be fully rewarded and punished. For this it is inevitable that there should be a second life after death. If man only considers how he takes his birth in the world, his intellect, provided it is sound intellect, cannot deny that for the God Who began his creation from an insignificant sperm drop and developed him into a perfect man, it certainly possible to create the same man once again. After death the particles of man's body do not disappear but continue to exist on the same earth on which he lived his whole life. It is from the resources and treasures of this very earth that he is made and nourished and then into the same treasures of the earth he is deposited. The God who caused him to emerge from
the treasures of the earth, in the first instance, can also cause him to re-emerge from the same treasures after he has been restored to them at death. If one only considers the powers of Allah, one cannot deny that He can do this; and if one considers the wisdom of Allah, one also cannot deny that it is certainly the very demand of His wisdom to call man to account for the right and wrong use of the powers that He has granted him on the earth; it would rather be against wisdom to let him off without rendering an account.</p>
<p>Then, in <a href=/77/28-40>vv. 28-40</a>, the fate of the deniers of the Hereafter has been depicted, and in <a href=/77/41-45>vv. 41-45</a> of those who affirming faith in it in their worldly life, endeavored to improve their Hereafter, and abstained from the evils of disbelief and thought, morality and deed, conduct and character which might be helpful in man's worldly life, but are certainly ruinous for his life hereafter.</p>
<p>In the end, the deniers of the Hereafter and those who turn away from God-worship, have been warned as if to say: "Enjoy your short-lived worldly pleasure as you may, but your end will ultimately be disastrous." The discourse concludes with the assertion that the one who fails to obtain guidance from Book like the Qur'an, can have no ether source in the world to afford him Guidance.</p>


 وَٱلْمُرْسَلَـٰتِ عُرْفًا

فَٱلْعَـٰصِفَـٰتِ عَصْفًا

وَٱلنَّـٰشِرَٰتِ نَشْرًا

فَٱلْفَـٰرِقَـٰتِ فَرْقًا

فَٱلْمُلْقِيَـٰتِ ذِكْرًا

إِنَّمَا تُوعَدُونَ لَوَٰقِعٌ

فَإِذَا ٱلنُّجُومُ طُمِسَتْ

وَإِذَا ٱلسَّمَآءُ فُرِجَتْ

وَإِذَا ٱلْجِبَالُ نُسِفَتْ

وَإِذَا ٱلرُّسُلُ أُقِّتَتْ

لِأَىِّ يَوْمٍ أُجِّلَتْ

وَمَآ أَدْرَىٰكَ مَا يَوْمُ ٱلْفَصْلِ

وَيْلٌ يَوْمَئِذٍ لِّلْمُكَذِّبِينَ

أَلَمْ نُهْلِكِ ٱلْأَوَّلِينَ

ثُمَّ نُتْبِعُهُمُ ٱلْـَٔاخِرِينَ

كَذَٰلِكَ نَفْعَلُ بِٱلْمُجْرِمِينَ

أَلَمْ نَخْلُقكُّم مِّن مَّآءٍ مَّهِينٍ

فَجَعَلْنَـٰهُ فِى قَرَارٍ مَّكِينٍ

إِلَىٰ قَدَرٍ مَّعْلُومٍ

فَقَدَرْنَا فَنِعْمَ ٱلْقَـٰدِرُونَ

أَلَمْ نَجْعَلِ ٱلْأَرْضَ كِفَاتًا

أَحْيَآءً وَأَمْوَٰتًا

وجعلنا فيها رواسي شامخات واسقيناكم ماء فراتا

وَجَعَلْنَا فِيهَا رَوَٰسِىَ شَـٰمِخَـٰتٍ وَأَسْقَيْنَـٰكُم مَّآءً فُرَاتًا

انطلقوا الى ما كنتم به تكذبون

ٱنطَلِقُوٓا۟ إِلَىٰ مَا كُنتُم بِهِۦ تُكَذِّبُونَ

انطلقوا الى ظل ذي ثلاث شعب

ٱنطَلِقُوٓا۟ إِلَىٰ ظِلٍّ ذِى ثَلَـٰثِ شُعَبٍ

لا ظليل ولا يغني من اللهب

لَّا ظَلِيلٍ وَلَا يُغْنِى مِنَ ٱللَّهَبِ

إِنَّهَا تَرْمِى بِشَرَرٍ كَٱلْقَصْرِ

كَأَنَّهُۥ جِمَـٰلَتٌ صُفْرٌ

هَـٰذَا يَوْمُ لَا يَنطِقُونَ

وَلَا يُؤْذَنُ لَهُمْ فَيَعْتَذِرُونَ

هذا يوم الفصل جمعناكم والاولين

هَـٰذَا يَوْمُ ٱلْفَصْلِ ۖ جَمَعْنَـٰكُمْ وَٱلْأَوَّلِينَ

فَإِن كَانَ لَكُمْ كَيْدٌ فَكِيدُونِ

ان المتقين في ظلال وعيون

إِنَّ ٱلْمُتَّقِينَ فِى ظِلَـٰلٍ وَعُيُونٍ

وَفَوَٰكِهَ مِمَّا يَشْتَهُونَ

كلوا واشربوا هنيئا بما كنتم تعملون

كُلُوا۟ وَٱشْرَبُوا۟ هَنِيٓـًٔۢا بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

انا كذلك نجزي المحسنين

إِنَّا كَذَٰلِكَ نَجْزِى ٱلْمُحْسِنِينَ

كلوا وتمتعوا قليلا انكم مجرمون

كُلُوا۟ وَتَمَتَّعُوا۟ قَلِيلًا إِنَّكُم مُّجْرِمُونَ

واذا قيل لهم اركعوا لا يركعون

وَإِذَا قِيلَ لَهُمُ ٱرْكَعُوا۟ لَا يَرْكَعُونَ

فَبِأَىِّ حَدِيثٍۭ بَعْدَهُۥ يُؤْمِنُونَ

SJUTTIOSJUNDE SURAN
AL-MURSALAT (DE SOM SÄNDS UT)
Mekka-perioden
DENNA suras titel har hämtats från ett ord i dess första vers, som måste
anses syfta — åtminstone symboliskt (ö.a.) – på Koranens budskap,
förmedlade i successiva uppenbarelser. Den kan kronologiskt placeras
mellan surorna 104 (Al-Humazah) och 50 (Qaf), vilket med stor sannolikhet
betyder det fjärde året av Profetens verksamhet.

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Al-Mursalat

Eller ”Vid dessa [budskap] uppenbarade steg för steg.” — Kommentatorernas tolkningar av denna ingress (verserna 1–6), formulerad på symbolspråk, har se-
dan äldsta tid visat stora divergenser och lämnar läsaren föga ledning. Några anser att dessa Guds ”eder” (el. högtidliga förklaringar), liknande dem som inleder
många andra av surorna från Mekka, här syftar på vindarna (jfr sura 51); några menar att de avser Guds budbärare, änglarna, och andra låter de första två eller
tre verserna avse vindarna, och de följande Guds budskap. Översättaren vill framhålla att osäkerheten om tolkningen av några av dessa passager på intet sätt
fördunklar Koranens budskap som sådant, eftersom ”ederna” eller förklaringarna brukar följas av en text (här ovan vers 7ff.), på arabiska kallad djawab al-qasam (”svaret på eden”), som pekar på det faktum eller den sanning som ”eden” eller förklaringen avser att understryka. ”Svaret” kan ibland vara underförstått.
(Ö.a.)

Ordagr.: ”de som åtskiljer med slutgiltig åtskillnad” (al-fariqat farqan). Jfr 8:29 och not 30 samt därtill fogad not samt not 38 till 2:53.


Dvs. visar vad som leder till skuldfrihet – dvs. principerna för rätt handlande – och vad som är moraliskt klandervärt och därför bör undvikas.


Sändebuden skall kallas att vittna för eller emot dem som de förmedlade Guds budskap till (jfr 4:41– 42, 5:109, 7:6 och 39:69).

Detta är första gången i uppenbarelsernas tidsföljd som uttrycket yawm al-fasl förekommer, vilket i samtliga fall syftar på Uppståndelsens dag (jfr 37:21, 44:40, 78:17; det återkommer i verserna 14 och 38 i denna sura). I uttrycket ligger en anspelning på den i Koranen återkommande förklaringen att människan
efter uppståndelsen klart skall se sig själv sådan hon var och inse de djupa bevekelsegrunderna för de attityder hon intog under sitt jordiska liv och de handlingar hon begick (jfr 69:1 och den därtill fogade noten 1).

Ordet thumma – här översatt med ”och” – antyder att lidande i det kommande livet ofrånkomligen drabbar ”senare tiders förnekare (al-akhirun)”, även om
Gud i Sin outgrundliga visdom låter dem gå ostraffade på jorden.


Förloppet av människans tillblivelse (se t.ex. 23:12–14) pekar på Guds planenliga skapande aktivitet och därmed också på Hans existens. Människans
otacksamhet är följaktligen liktydig med att, som Koranen säger, ”förkasta sanningen”.


Detta syftar inte bara på det faktum att jorden hyser levande och döda människor och djur; det är också en anspelning på det av Gud för allt organiskt liv
förutbestämda kretsloppet födelse, tillväxt, tillbakagång och död, vilket i sig är ett vittnesbörd om existensen av en Skapare som ”låter livet spira ur det som är
dött och låter döden stiga fram ur det levande” (3:27, 6:95, 10:31 och 30:19).

Som en parallell till den föregående versen pekar denna på Guds skapelse av den livlösa materian och fullständigar därmed utsagan om Gud som Skaparen av
universum i alla dess komponenter, organiska såväl som oorganiska.


Dvs. av döden, uppståndelsen och Guds dom, som alla så att säga kastar en mörk skugga över syndarnas hjärtan.

Ordagr.: ”som om den var gula tvinnade rep”; gult är nämligen ”eldens färg” (Baghawi). Den av många kommentatorer och, såvitt bekant, alla översättare av Koranen gjorda tolkningen av ordet djimalat (också skrivet djimalat och djimalah) som avseende ”kameler” måste avvisas som orimlig; se i detta sammanhang not 32 till senare delen av 7:40 (”det skall inte bli lättare för dem att komma in i paradiset än det är för ett rep att tränga igenom ett nålsöga”). Även i versen ovan har det plurala substantivet djimlat (eller djimalat) innebörden ”tvinnade rep” eller ”grova rep” – en betydelse som förfäktats med kraft av Ibn Abbas, Mudjahid, Said ibn Djubayr och andra (jfr Tabari, Baghawi, Razi, Ibn Kathir; se också Bukhari, Kitab at-Tafsıi). Observationerna av meteorernas beteende ger ytterligare stöd åt översättningen ”rep tvinnade av eld”. Återgivandet av qasr i detta sammanhang med ”stockarna [i en brasa]” – i stället för det vedertagna (men meningslösa) ”palats” eller ”fästningar” etc. – har likaså stöd i dessa källor.


Angående symbolismen i beskrivningarna av paradisets fröjder se Bihang I.