huwa
alladhī
khalaqakum
min
nafsin
wāḥidatin
wajaʿala
min'hā
zawjahā
liyaskuna
ilayhā
falammā
taghashāhā
ḥamalat
ḥamlan
khafīfan
famarrat
bihi
falammā
athqalat
daʿawā
l-laha
rabbahumā
la-in
ātaytanā
ṣāliḥan
lanakūnanna
mina
l-shākirīna
١٨٩
DET ÄR Han som har skapat er ur en enda varelse och som av denna skapade dess make, så att [mannen] kan finna ro hos [sin hustru].153 När han har slutit henne i sin famn, får hon en lätt börda att bära och hon fortsätter att bära den tills den börjar kännas tung och de anropar Gud, sin Herre: "Om Du skänker oss ett [barn], sunt till kropp och själ, skall vi sannerligen visa tacksamhet!"
— Mohammed Knut Bernström