QuranReader

It is derived from the word infatarat in the first verse. Infitar is an infinitive which means to cleave or split asunder, thereby implying that it is the Surah in which the splitting asunder of the sky has been mentioned.

<h2>Name</h2>
<p>It is derived from the word <em>infatarat</em> in the <a href=/82/1>first verse</a>. <em>Infitar</em> is an infinitive which means to cleave or split asunder, thereby implying that it is the Surah in which the splitting asunder of the sky has been mentioned.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>This Surah and the Surah At-Takwir closely resemble each other in their subject matter. This shows that both were sent down in about the same period.</p>
<h2>Theme and Subject Matter</h2>
<p>Its theme is the Hereafter. According to a tradition related in Musnad Ahmad, Tirmidhi, Ibn al-Mundhir, Tabarani, Hakim and Ibn Marduyah, on the authority of Hadrat Abdullah bin Umar, the Holy Messenger (upon whom be peace) said: "The one who wants that he should see the Resurrection Day as one would see it with one's eyes, should read Surah At-Takwir, Surah Al-Infitar and Surah Al-Inshiqaq."</p>
<p>In this Surah first the Resurrection Day has been described and it is said that when it occurs, every person will see whatever he has done in the world. After this, man has been asked to ponder the question: "O man, what has deluded you into thinking that the God, Who brought you into being and by Whose favor and bounty you possess the finest body, limbs and features among all creatures, is only bountiful and not just? His being bountiful and generous does not mean that you should become fearless of His justice."Then, man has been warned, so as to say: "Do not remain involved in any misunderstanding. Your complete record is being prepared. There are trustworthy writers who are writing down whatever you do." In conclusion, it has been forcefully stated that the Day of Resurrection will surely take place when the righteous shall enjoy every kind of bliss in Paradise and the wicked shall be punished in Hell. On that day no one shall avail anyone anything. All powers of judgment
shall be with Allah.</p>


 إِذَا ٱلسَّمَآءُ ٱنفَطَرَتْ

وَإِذَا ٱلْكَوَاكِبُ ٱنتَثَرَتْ

وَإِذَا ٱلْبِحَارُ فُجِّرَتْ

وَإِذَا ٱلْقُبُورُ بُعْثِرَتْ

عَلِمَتْ نَفْسٌ مَّا قَدَّمَتْ وَأَخَّرَتْ

يا ايها الانسان ما غرك بربك الكريم

يَـٰٓأَيُّهَا ٱلْإِنسَـٰنُ مَا غَرَّكَ بِرَبِّكَ ٱلْكَرِيمِ

ٱلَّذِى خَلَقَكَ فَسَوَّىٰكَ فَعَدَلَكَ

فِىٓ أَىِّ صُورَةٍ مَّا شَآءَ رَكَّبَكَ

كَلَّا بَلْ تُكَذِّبُونَ بِٱلدِّينِ

وَإِنَّ عَلَيْكُمْ لَحَـٰفِظِينَ

يَعْلَمُونَ مَا تَفْعَلُونَ

إِنَّ ٱلْأَبْرَارَ لَفِى نَعِيمٍ

وَإِنَّ ٱلْفُجَّارَ لَفِى جَحِيمٍ

يَصْلَوْنَهَا يَوْمَ ٱلدِّينِ

وَمَا هُمْ عَنْهَا بِغَآئِبِينَ

وَمَآ أَدْرَىٰكَ مَا يَوْمُ ٱلدِّينِ

ثم ما ادراك ما يوم الدين

ثُمَّ مَآ أَدْرَىٰكَ مَا يَوْمُ ٱلدِّينِ

يوم لا تملك نفس لنفس شيئا والامر يومئذ لله

يَوْمَ لَا تَمْلِكُ نَفْسٌ لِّنَفْسٍ شَيْـًٔا ۖ وَٱلْأَمْرُ يَوْمَئِذٍ لِّلَّهِ

ÅTTIOANDRA SURAN
AL-INFITAR (NÄR HIMLEN RÄMNAR)
Mekka-perioden
NÅGRA källor förlägger denna sura till de första åren av Mekka-perioden,
medan andra anser det vara mera sannolikt att den hör till den sista
gruppen av mekkanska suror.

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Al-Infitar

Detta syftar på den Yttersta stunden, då den värld vi känner skall gå under och
det nya livets verklighet ta sin början.

Dvs. ”… vad den sände framför sig till domen och vad den lämnade ogjort”.
Frasen skulle alternativt kunna översättas: ”vad den satte främst och vad den satte i andra [el. ’sista’] rummet”, dvs. det som själen under livstiden med sina subjektiva värderingar fäste vikt vid och det som den lade åt sidan. I uppståndelsens
ögonblick kommer människan sålunda att plötsligt förstå de verkliga bevekelsegrunderna till och den moraliska betydelsen av allt vad hon gjorde – eller medvetet underlät att göra – i denna värld; och detta gäller alla hennes goda handlingar och de synder som hon avhöll sig ifrån, såväl som alla synder som hon begick och de goda handlingar hon underlät.

En retorisk fråga vari ligger att ingen någonsin är helt immun mot de ”frestelser till det onda (fitnah) som sannerligen inte ansätter bara de orättfärdiga bland
er” (se 8:25 och den därtill fogade noten 26). Temat förs vidare i vers 9.

Dvs. ”utrustat dig med alla de egenskaper och förmögenheter som du behöver
i ditt liv som individ och med hänsyn till din omgivning”.

Ordagr.: ”gett dig rätta [el. ’harmoniska’] proportioner”, dvs. gjort dig till en
varelse underkastad fysiska behov och emotionella drivkrafter och på samma
gång utrustad med intellektuella och andliga förmögenheter – med andra ord:
en varelse hos vilken ingen inneboende konflikt är för handen mellan vad ”an-
den” kräver och ”köttet” begär, eftersom båda dessa aspekter av det mänskliga är
– såsom betonas i nästa vers – beslutade av Gud och därför moraliskt berättigade.

Då hela avsnittet är riktat till ”människan” (”människorna”) generellt och inte
bara till förnekarna av sanningen, torde orden ”ni förnekar” inte nödvändigtvis
här avse ett uppsåtligt förnekande av Guds yttersta dom utan snarare den i de flesta människor inneboende tendensen att – ibland eller alltid – sluta ögonen för utsikten att tvingas stå till svars inför Gud för sina handlingar.

De klassiska kommentatorerna har uppfattningen att detta syftar på skyddsänglarna som, med ett symboliskt uttryck, nedtecknar människans alla handlingar. — Enligt kommentarens författare är en annan förklaring möjlig och kan
skymtas i avsnittet 50:16–23, där det är fråga om människans ”övervakare”
(hafizin). En sådan övervakare, säger han, skulle kunna vara varje människas eget
samvete, vilket ”registrerar” alla hennes motiv och handlingar i det undermedvetna och eftersom detta är människosjälens dyrbaraste tillgång, beskrivs den i
vers 11 ovan som ”ädel”. (Se också not 13 till sura 50.) – Kanske måste denna, ur
vissa synpunkter tilltalande, tolkning dock ifrågasättas redan på grund av att det
i verserna 10 och 11 ovan är fråga om flera ”övervakare” (hafizin, kiraman
katibin) och i det åberopade avsnittet av sura 50, utom i verserna 18 och 23, om
två (ö.a.).

Angående ordet thumma (här översatt med ”ja”), som inleder denna vers, hänvisas till förklaringen i not 3, sura 3. Upprepningen av den retoriska frågan framhäver det omöjliga i att människans intellekt eller inbillningsförmåga skulle
kunna tillhandahålla ett svar, eftersom det som betecknas som Domens dag är
förelöpare till en verklighet som ligger utanför all mänsklig erfarenhet och således inte kan återges med hjälp av termer som uttrycker redan existerande begrepp. Ingenting annat än allegoriska beskrivningar – och de känslor som dessa
uppväcker hos oss – kan därför ge oss en antydan om vad denna verklighet kan
innebära.