QuranReader

It is derived from the word inshaqqat in the first verse. Inshaqqat is infinitive which means to split asunder, thereby implying that it is the Surah in which mention has been made of the splitting asunder of the heavens.

<h2>Name</h2>
<p>It is derived from the word <em>inshaqqat</em> in the <a href=/84/1>first verse</a>. <em>Inshaqqat</em> is infinitive which means to split asunder, thereby implying that it is the Surah in which mention has been made of the splitting asunder of the heavens.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>This too is one of the earliest Surahs to be revealed at Makkah. The internal evidence of its subject matter indicates that persecution of the Muslims had not yet started; however, the message of the Qur'an was being openly repudiated at Makkah and the people were refusing to acknowledge that Resurrection would ever take place when they would have to appear before their God to render an account of their deeds.</p>
<h2>Theme and Subject Matter</h2>
<p>Its theme is the Resurrection and Hereafter.</p>
<p>In the <a href=/84/1-5>first five verses</a> not only have the state of Resurrection been described vividly but an argument of its being true and certain also have been given. It has been stated that the heavens on that Day will split asunder, the earth will be spread out plain and smooth, and it will throw out whatever lies inside it of the dead bodies of men and evidences of their deeds so as to become completely empty from within. The argument given for it is that such will be the Command of their Lord for the heavens and the earth; since both are His creation. they cannot dare disobey His Command. For them the only right and proper course is that they should obey the Command of their Lord.</p>
<p>Then, in <a href=/84/6-19>vv. 6-19</a> it has been said that whether man Is conscious of this fact or not, he in any case is moving willy nilly to the destination when he will appear and stand before his Lord. At that time all human beings will divide into two parts: first those whose records will be given in their right hands: they will be forgiven without any severe reckoning; second those whose records will be given them behind their back. They will wish that they should die somehow, but they will not die; instead they will be cast into Hell. They will meet with this fate because in the world they remained lost in the misunderstanding that they would never have to appear before God to render an account of their deeds, whereas their Lord was watching whatever they were doing, and there was no reason why they should escape the accountability for their deeds. Their moving gradual]y from the life of the world to the meting out of rewards and punishments in the Hereafter was as certain as the
appearance of twilight after sunset, the coming of the night after the day, the returning of men and animals to their respective abodes at night, and the growing of the crescent into full moon.</p>
<p>In conclusion, the disbelievers who repudiate the Qur'an instead of bowing down to God when they hear it, have been forewarned of a grievous punishment and the good news of limitless rewards has been given to the believers and the righteous.</p>


 إِذَا ٱلسَّمَآءُ ٱنشَقَّتْ

وَأَذِنَتْ لِرَبِّهَا وَحُقَّتْ

وَإِذَا ٱلْأَرْضُ مُدَّتْ

وَأَلْقَتْ مَا فِيهَا وَتَخَلَّتْ

يا ايها الانسان انك كادح الى ربك كدحا فملاقيه

يَـٰٓأَيُّهَا ٱلْإِنسَـٰنُ إِنَّكَ كَادِحٌ إِلَىٰ رَبِّكَ كَدْحًا فَمُلَـٰقِيهِ

فاما من اوتي كتابه بيمينه

فَأَمَّا مَنْ أُوتِىَ كِتَـٰبَهُۥ بِيَمِينِهِۦ

فسوف يحاسب حسابا يسيرا

فَسَوْفَ يُحَاسَبُ حِسَابًا يَسِيرًا

وينقلب الى اهله مسرورا

وَيَنقَلِبُ إِلَىٰٓ أَهْلِهِۦ مَسْرُورًا

واما من اوتي كتابه وراء ظهره

وَأَمَّا مَنْ أُوتِىَ كِتَـٰبَهُۥ وَرَآءَ ظَهْرِهِۦ

فَسَوْفَ يَدْعُوا۟ ثُبُورًا

إِنَّهُۥ كَانَ فِىٓ أَهْلِهِۦ مَسْرُورًا

إِنَّهُۥ ظَنَّ أَن لَّن يَحُورَ

بلى ان ربه كان به بصيرا

بَلَىٰٓ إِنَّ رَبَّهُۥ كَانَ بِهِۦ بَصِيرًا

فَلَآ أُقْسِمُ بِٱلشَّفَقِ

وَٱلَّيْلِ وَمَا وَسَقَ

وَٱلْقَمَرِ إِذَا ٱتَّسَقَ

لَتَرْكَبُنَّ طَبَقًا عَن طَبَقٍ

فَمَا لَهُمْ لَا يُؤْمِنُونَ

واذا قرئ عليهم القران لا يسجدون

وَإِذَا قُرِئَ عَلَيْهِمُ ٱلْقُرْءَانُ لَا يَسْجُدُونَ ۩

بَلِ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ يُكَذِّبُونَ

وَٱللَّهُ أَعْلَمُ بِمَا يُوعُونَ

فَبَشِّرْهُم بِعَذَابٍ أَلِيمٍ

الا الذين امنوا وعملوا الصالحات لهم اجر غير ممنون

إِلَّا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ لَهُمْ أَجْرٌ غَيْرُ مَمْنُونٍۭ

ÅTTIOFJÄRDE SURAN
AL-INSHIQAQ
(NÄR HIMLEN BRISTER I STYCKEN)
Mekka-perioden
I DEN kronologiska ordningen kommer denna sura omedelbart efter
sura 82 (Al-Infitar) och den är således med stor sannolikhet en av de sista
uppenbarelserna i Mekka.

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Al-Inshiqaq

Dvs. då den Yttersta stunden är inne och en ny verklighet tar sin början, både
objektivt och så som människan upplever det.

En anspelning på det faktum att människans jordiska liv – oavsett hur hon
själv upplever det – präglas av sorg, plåga, slit och bekymmer, som vida överväger de få ögonblicken av tillfredsställelse och lycka. Det antyds sålunda att människans hela liv är en hård strävan fram till den stund då hon möter sin Herre.

Dvs. som på grund av det liv han levt blivit värdig att kallas ”rättfärdig”; se not
12 till 69:19.

Ordagr.: ”sitt folk” – dvs. de som, liksom han, levde ett rättskaffens liv.


Detta förefaller i förstone stå i motsättning till 69:25 där det heter att den
orättfärdige får ”ta emot sin bok med vänster hand”. Men formuleringen ovan
anspelar i själva verket på syndarens fasa inför innehållet i boken och hans önskan att han aldrig hade behövt se den (69:25–26); hans vilja att slippa se den
symboliseras alltså här av att han tar emot den ”bakom ryggen”.

Ordagr.: ”sitt folk” – dvs. bland sådana som styrdes av samma lättfärdiga tendenser som han själv. (Jfr not 14 till 75:33.)

Här kallar Gud dessa företeelser i Sin skapelse till vittnen på att ingenting förblir stationärt och att allt tvärtom går utan uppehåll från ett tillstånd till ett annat och att varje ting ständigt förändrar sin yttre aspekt och sina förutsättningar
– ett fenomen som den grekiske filosofen Herakleitos träffande beskrev med frasen panta rhei (”allt flyter”).

Dvs. i ett ständigt framåtskridande: avlelse, födelse, tillväxt, avtynande, död
och slutligen uppståndelse.

Eftersom den oavlåtliga rörelsen hos allt som existerar, som går från fas till fas eller från ett tillstånd till ett annat, svarar mot en lag vars effekt kan iakttas överallt i skapelsen, är det föga rimligt att tro att människan ensam skulle utgöra ett undantag och att hennes rörelse framåt skulle upphöra i och med den fysiska
döden som alltså inte betecknade övergången till en ny fas.


Dvs. i ljuset av dess konsekventa framhävande av den gudomliga lagen om oupphörlig förändring och framåtskridande, som styr allt liv — och som ett uttryck för den djupa respekt som människan bör känna inför dess gudomliga ursprung (ö.a.).


Nämligen deras bristande vilja att medge sitt ansvar inför ett Högsta Väsen.