huwa

alladhī

khalaqakum

min

nafsin

wāḥidatin

wajaʿala

min'hā

zawjahā

liyaskuna

ilayhā

falammā

taghashāhā

ḥamalat

ḥamlan

khafīfan

famarrat

bihi

falammā

athqalat

daʿawā

l-laha

rabbahumā

la-in

ātaytanā

ṣāliḥan

lanakūnanna

mina

l-shākirīna

١٨٩
DET ÄR Han som har skapat er ur en enda varelse och som av denna skapade dess make, så att [mannen] kan finna ro hos [sin hustru].153 När han har slutit henne i sin famn, får hon en lätt börda att bära och hon fortsätter att bära den tills den börjar kännas tung och de anropar Gud, sin Herre: "Om Du skänker oss ett [barn], sunt till kropp och själ, skall vi sannerligen visa tacksamhet!"

— Mohammed Knut Bernström