QuranReader

The Surah has been named Luqman after Luqman the Sage, whose admonitions to his son have been related in vv. 12-19 of this Surah.

<h2>Name</h2>
<p>The Surah has been named Luqman after Luqman the Sage, whose admonitions to his son have been related in <a href=/31/12-19>vv. 12-19</a> of this Surah.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>A perusal of the subject matter shows that it was sent down in the period when persecution to suppress and thwart the invitation to Islam had begun and every sort of machination had started being employed for the purpose. This is borne out by <a href=/31/14-15>vv. 14-15</a>, in which the young converts to Islam have been told that although the rights of the parents are the uppermost after God, they should not listen to them if they prevented them from accepting Islam, or compelled them to revert to the creed of shirk and polytheism. The same thing has been said in Surah Al-Ankabut, which indicates that both these Surahs were sent down in the same period. A study of the style and subject matter of the two Surahs on the whole, however, shows that Surah Luqman was sent down earlier, for one does not see any sign of the antagonism in its background though, contrary to this, while studying Surah Al-Ankabut one can clearly feel that the Muslims were being severely persecuted during the period of its
revelation.</p>
<h2>Theme and Subject matter</h2>
<p>In this Surah the people have been made to understand the meaninglessness and absurdity of <em>shirk</em> and the truth and reasonableness of <em>Tauhid</em>, and they have been invited to give up blind imitation of their forefathers, consider with a cool mind the teachings which the Prophet Muhammad (upon whom be Allah's peace and blessings) is presenting from the Lord of the worlds, and see with open eyes the manifest Signs found in the universe around them and in their own selves, which bear evidence to its truth.</p>
<p>In this connection, it has also been pointed out that this is not a new teaching which might have been, presented in the world, or in the land of Arabia, for the first time, and with which the people might be unfamiliar. The learned and wise people of the past ages said and taught the same thing which Muhammad (upon whom be Allah's peace) is teaching today. It is as if to say, "O people! In your own country there has lived a wise man, named Luqman, whose wisdom has been well known among you, whose proverbs and wise sayings are cited in your daily conversation and who is often quoted by your poets and orators. Now you should see for yourselves what creed and what morals he used to teach."</p>


تلك ايات الكتاب الحكيم

تِلْكَ ءَايَـٰتُ ٱلْكِتَـٰبِ ٱلْحَكِيمِ

هُدًى وَرَحْمَةً لِّلْمُحْسِنِينَ

الذين يقيمون الصلاة ويؤتون الزكاة وهم بالاخرة هم يوقنون

ٱلَّذِينَ يُقِيمُونَ ٱلصَّلَوٰةَ وَيُؤْتُونَ ٱلزَّكَوٰةَ وَهُم بِٱلْـَٔاخِرَةِ هُمْ يُوقِنُونَ

اولئك على هدى من ربهم واولئك هم المفلحون

أُو۟لَـٰٓئِكَ عَلَىٰ هُدًى مِّن رَّبِّهِمْ ۖ وَأُو۟لَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلْمُفْلِحُونَ

ومن الناس من يشتري لهو الحديث ليضل عن سبيل الله بغير علم ويتخذها هزوا اولئك لهم عذاب مهين

وَمِنَ ٱلنَّاسِ مَن يَشْتَرِى لَهْوَ ٱلْحَدِيثِ لِيُضِلَّ عَن سَبِيلِ ٱللَّهِ بِغَيْرِ عِلْمٍ وَيَتَّخِذَهَا هُزُوًا ۚ أُو۟لَـٰٓئِكَ لَهُمْ عَذَابٌ مُّهِينٌ

واذا تتلى عليه اياتنا ولى مستكبرا كان لم يسمعها كان في اذنيه وقرا فبشره بعذاب اليم

وَإِذَا تُتْلَىٰ عَلَيْهِ ءَايَـٰتُنَا وَلَّىٰ مُسْتَكْبِرًا كَأَن لَّمْ يَسْمَعْهَا كَأَنَّ فِىٓ أُذُنَيْهِ وَقْرًا ۖ فَبَشِّرْهُ بِعَذَابٍ أَلِيمٍ

ان الذين امنوا وعملوا الصالحات لهم جنات النعيم

إِنَّ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ لَهُمْ جَنَّـٰتُ ٱلنَّعِيمِ

خالدين فيها وعد الله حقا وهو العزيز الحكيم

خَـٰلِدِينَ فِيهَا ۖ وَعْدَ ٱللَّهِ حَقًّا ۚ وَهُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلْحَكِيمُ

خلق السماوات بغير عمد ترونها والقى في الارض رواسي ان تميد بكم وبث فيها من كل دابة وانزلنا من السماء ماء فانبتنا فيها من كل زوج كريم

خَلَقَ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ بِغَيْرِ عَمَدٍ تَرَوْنَهَا ۖ وَأَلْقَىٰ فِى ٱلْأَرْضِ رَوَٰسِىَ أَن تَمِيدَ بِكُمْ وَبَثَّ فِيهَا مِن كُلِّ دَآبَّةٍ ۚ وَأَنزَلْنَا مِنَ ٱلسَّمَآءِ مَآءً فَأَنۢبَتْنَا فِيهَا مِن كُلِّ زَوْجٍ كَرِيمٍ

هذا خلق الله فاروني ماذا خلق الذين من دونه بل الظالمون في ضلال مبين

هَـٰذَا خَلْقُ ٱللَّهِ فَأَرُونِى مَاذَا خَلَقَ ٱلَّذِينَ مِن دُونِهِۦ ۚ بَلِ ٱلظَّـٰلِمُونَ فِى ضَلَـٰلٍ مُّبِينٍ

ولقد اتينا لقمان الحكمة ان اشكر لله ومن يشكر فانما يشكر لنفسه ومن كفر فان الله غني حميد

وَلَقَدْ ءَاتَيْنَا لُقْمَـٰنَ ٱلْحِكْمَةَ أَنِ ٱشْكُرْ لِلَّهِ ۚ وَمَن يَشْكُرْ فَإِنَّمَا يَشْكُرُ لِنَفْسِهِۦ ۖ وَمَن كَفَرَ فَإِنَّ ٱللَّهَ غَنِىٌّ حَمِيدٌ

واذ قال لقمان لابنه وهو يعظه يا بني لا تشرك بالله ان الشرك لظلم عظيم

وَإِذْ قَالَ لُقْمَـٰنُ لِٱبْنِهِۦ وَهُوَ يَعِظُهُۥ يَـٰبُنَىَّ لَا تُشْرِكْ بِٱللَّهِ ۖ إِنَّ ٱلشِّرْكَ لَظُلْمٌ عَظِيمٌ

ووصينا الانسان بوالديه حملته امه وهنا على وهن وفصاله في عامين ان اشكر لي ولوالديك الي المصير

وَوَصَّيْنَا ٱلْإِنسَـٰنَ بِوَٰلِدَيْهِ حَمَلَتْهُ أُمُّهُۥ وَهْنًا عَلَىٰ وَهْنٍ وَفِصَـٰلُهُۥ فِى عَامَيْنِ أَنِ ٱشْكُرْ لِى وَلِوَٰلِدَيْكَ إِلَىَّ ٱلْمَصِيرُ

وان جاهداك على ان تشرك بي ما ليس لك به علم فلا تطعهما وصاحبهما في الدنيا معروفا واتبع سبيل من اناب الي ثم الي مرجعكم فانبئكم بما كنتم تعملون

وَإِن جَـٰهَدَاكَ عَلَىٰٓ أَن تُشْرِكَ بِى مَا لَيْسَ لَكَ بِهِۦ عِلْمٌ فَلَا تُطِعْهُمَا ۖ وَصَاحِبْهُمَا فِى ٱلدُّنْيَا مَعْرُوفًا ۖ وَٱتَّبِعْ سَبِيلَ مَنْ أَنَابَ إِلَىَّ ۚ ثُمَّ إِلَىَّ مَرْجِعُكُمْ فَأُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

يا بني انها ان تك مثقال حبة من خردل فتكن في صخرة او في السماوات او في الارض يات بها الله ان الله لطيف خبير

يَـٰبُنَىَّ إِنَّهَآ إِن تَكُ مِثْقَالَ حَبَّةٍ مِّنْ خَرْدَلٍ فَتَكُن فِى صَخْرَةٍ أَوْ فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ أَوْ فِى ٱلْأَرْضِ يَأْتِ بِهَا ٱللَّهُ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ لَطِيفٌ خَبِيرٌ

يا بني اقم الصلاة وامر بالمعروف وانه عن المنكر واصبر على ما اصابك ان ذلك من عزم الامور

يَـٰبُنَىَّ أَقِمِ ٱلصَّلَوٰةَ وَأْمُرْ بِٱلْمَعْرُوفِ وَٱنْهَ عَنِ ٱلْمُنكَرِ وَٱصْبِرْ عَلَىٰ مَآ أَصَابَكَ ۖ إِنَّ ذَٰلِكَ مِنْ عَزْمِ ٱلْأُمُورِ

ولا تصعر خدك للناس ولا تمش في الارض مرحا ان الله لا يحب كل مختال فخور

وَلَا تُصَعِّرْ خَدَّكَ لِلنَّاسِ وَلَا تَمْشِ فِى ٱلْأَرْضِ مَرَحًا ۖ إِنَّ ٱللَّهَ لَا يُحِبُّ كُلَّ مُخْتَالٍ فَخُورٍ

واقصد في مشيك واغضض من صوتك ان انكر الاصوات لصوت الحمير

وَٱقْصِدْ فِى مَشْيِكَ وَٱغْضُضْ مِن صَوْتِكَ ۚ إِنَّ أَنكَرَ ٱلْأَصْوَٰتِ لَصَوْتُ ٱلْحَمِيرِ

الم تروا ان الله سخر لكم ما في السماوات وما في الارض واسبغ عليكم نعمه ظاهرة وباطنة ومن الناس من يجادل في الله بغير علم ولا هدى ولا كتاب منير

أَلَمْ تَرَوْا۟ أَنَّ ٱللَّهَ سَخَّرَ لَكُم مَّا فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَمَا فِى ٱلْأَرْضِ وَأَسْبَغَ عَلَيْكُمْ نِعَمَهُۥ ظَـٰهِرَةً وَبَاطِنَةً ۗ وَمِنَ ٱلنَّاسِ مَن يُجَـٰدِلُ فِى ٱللَّهِ بِغَيْرِ عِلْمٍ وَلَا هُدًى وَلَا كِتَـٰبٍ مُّنِيرٍ

واذا قيل لهم اتبعوا ما انزل الله قالوا بل نتبع ما وجدنا عليه اباءنا اولو كان الشيطان يدعوهم الى عذاب السعير

وَإِذَا قِيلَ لَهُمُ ٱتَّبِعُوا۟ مَآ أَنزَلَ ٱللَّهُ قَالُوا۟ بَلْ نَتَّبِعُ مَا وَجَدْنَا عَلَيْهِ ءَابَآءَنَآ ۚ أَوَلَوْ كَانَ ٱلشَّيْطَـٰنُ يَدْعُوهُمْ إِلَىٰ عَذَابِ ٱلسَّعِيرِ

ومن يسلم وجهه الى الله وهو محسن فقد استمسك بالعروة الوثقى والى الله عاقبة الامور

۞ وَمَن يُسْلِمْ وَجْهَهُۥٓ إِلَى ٱللَّهِ وَهُوَ مُحْسِنٌ فَقَدِ ٱسْتَمْسَكَ بِٱلْعُرْوَةِ ٱلْوُثْقَىٰ ۗ وَإِلَى ٱللَّهِ عَـٰقِبَةُ ٱلْأُمُورِ

ومن كفر فلا يحزنك كفره الينا مرجعهم فننبئهم بما عملوا ان الله عليم بذات الصدور

وَمَن كَفَرَ فَلَا يَحْزُنكَ كُفْرُهُۥٓ ۚ إِلَيْنَا مَرْجِعُهُمْ فَنُنَبِّئُهُم بِمَا عَمِلُوٓا۟ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ عَلِيمٌۢ بِذَاتِ ٱلصُّدُورِ

نمتعهم قليلا ثم نضطرهم الى عذاب غليظ

نُمَتِّعُهُمْ قَلِيلًا ثُمَّ نَضْطَرُّهُمْ إِلَىٰ عَذَابٍ غَلِيظٍ

ولئن سالتهم من خلق السماوات والارض ليقولن الله قل الحمد لله بل اكثرهم لا يعلمون

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضَ لَيَقُولُنَّ ٱللَّهُ ۚ قُلِ ٱلْحَمْدُ لِلَّهِ ۚ بَلْ أَكْثَرُهُمْ لَا يَعْلَمُونَ

لله ما في السماوات والارض ان الله هو الغني الحميد

لِلَّهِ مَا فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلْغَنِىُّ ٱلْحَمِيدُ

ولو انما في الارض من شجرة اقلام والبحر يمده من بعده سبعة ابحر ما نفدت كلمات الله ان الله عزيز حكيم

وَلَوْ أَنَّمَا فِى ٱلْأَرْضِ مِن شَجَرَةٍ أَقْلَـٰمٌ وَٱلْبَحْرُ يَمُدُّهُۥ مِنۢ بَعْدِهِۦ سَبْعَةُ أَبْحُرٍ مَّا نَفِدَتْ كَلِمَـٰتُ ٱللَّهِ ۗ إِنَّ ٱللَّهَ عَزِيزٌ حَكِيمٌ

ما خلقكم ولا بعثكم الا كنفس واحدة ان الله سميع بصير

مَّا خَلْقُكُمْ وَلَا بَعْثُكُمْ إِلَّا كَنَفْسٍ وَٰحِدَةٍ ۗ إِنَّ ٱللَّهَ سَمِيعٌۢ بَصِيرٌ

الم تر ان الله يولج الليل في النهار ويولج النهار في الليل وسخر الشمس والقمر كل يجري الى اجل مسمى وان الله بما تعملون خبير

أَلَمْ تَرَ أَنَّ ٱللَّهَ يُولِجُ ٱلَّيْلَ فِى ٱلنَّهَارِ وَيُولِجُ ٱلنَّهَارَ فِى ٱلَّيْلِ وَسَخَّرَ ٱلشَّمْسَ وَٱلْقَمَرَ كُلٌّ يَجْرِىٓ إِلَىٰٓ أَجَلٍ مُّسَمًّى وَأَنَّ ٱللَّهَ بِمَا تَعْمَلُونَ خَبِيرٌ

ذلك بان الله هو الحق وان ما يدعون من دونه الباطل وان الله هو العلي الكبير

ذَٰلِكَ بِأَنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلْحَقُّ وَأَنَّ مَا يَدْعُونَ مِن دُونِهِ ٱلْبَـٰطِلُ وَأَنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلْعَلِىُّ ٱلْكَبِيرُ

الم تر ان الفلك تجري في البحر بنعمت الله ليريكم من اياته ان في ذلك لايات لكل صبار شكور

أَلَمْ تَرَ أَنَّ ٱلْفُلْكَ تَجْرِى فِى ٱلْبَحْرِ بِنِعْمَتِ ٱللَّهِ لِيُرِيَكُم مِّنْ ءَايَـٰتِهِۦٓ ۚ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَـٰتٍ لِّكُلِّ صَبَّارٍ شَكُورٍ

واذا غشيهم موج كالظلل دعوا الله مخلصين له الدين فلما نجاهم الى البر فمنهم مقتصد وما يجحد باياتنا الا كل ختار كفور

وَإِذَا غَشِيَهُم مَّوْجٌ كَٱلظُّلَلِ دَعَوُا۟ ٱللَّهَ مُخْلِصِينَ لَهُ ٱلدِّينَ فَلَمَّا نَجَّىٰهُمْ إِلَى ٱلْبَرِّ فَمِنْهُم مُّقْتَصِدٌ ۚ وَمَا يَجْحَدُ بِـَٔايَـٰتِنَآ إِلَّا كُلُّ خَتَّارٍ كَفُورٍ

يا ايها الناس اتقوا ربكم واخشوا يوما لا يجزي والد عن ولده ولا مولود هو جاز عن والده شيئا ان وعد الله حق فلا تغرنكم الحياة الدنيا ولا يغرنكم بالله الغرور

يَـٰٓأَيُّهَا ٱلنَّاسُ ٱتَّقُوا۟ رَبَّكُمْ وَٱخْشَوْا۟ يَوْمًا لَّا يَجْزِى وَالِدٌ عَن وَلَدِهِۦ وَلَا مَوْلُودٌ هُوَ جَازٍ عَن وَالِدِهِۦ شَيْـًٔا ۚ إِنَّ وَعْدَ ٱللَّهِ حَقٌّ ۖ فَلَا تَغُرَّنَّكُمُ ٱلْحَيَوٰةُ ٱلدُّنْيَا وَلَا يَغُرَّنَّكُم بِٱللَّهِ ٱلْغَرُورُ

ان الله عنده علم الساعة وينزل الغيث ويعلم ما في الارحام وما تدري نفس ماذا تكسب غدا وما تدري نفس باي ارض تموت ان الله عليم خبير

إِنَّ ٱللَّهَ عِندَهُۥ عِلْمُ ٱلسَّاعَةِ وَيُنَزِّلُ ٱلْغَيْثَ وَيَعْلَمُ مَا فِى ٱلْأَرْحَامِ ۖ وَمَا تَدْرِى نَفْسٌ مَّاذَا تَكْسِبُ غَدًا ۖ وَمَا تَدْرِى نَفْسٌۢ بِأَىِّ أَرْضٍ تَمُوتُ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ عَلِيمٌ خَبِيرٌۢ

TRETTIOFÖRSTA SURAN
LUQMAN
Mekka-perioden
LIKSOM den föregående suran uppenbarades Luqman vid mitten av
Mekka-perioden. Dess titel har hämtats från verserna 12–19, där denne
legendariske vise man nämns, i färd med att ge sin son kloka råd. Det
saknas övertygande skäl för att, som några kommentatorer gör, förlägga
uppenbarelsen av vissa verser i suran till Medina-perioden.

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Luqman

Ordet az-zakah torde här ha den generella meningen ”ge åt [el. ’hjälpa’] dem
som lider nöd” snarare än den specifika innebörden ”allmoseskatten” (se not 34
till 2:43), så mycket mera som stycket ovan till innehållet är snarlikt 2:2–4, där
detta att ”ge åt andra …” etc. nämns som något som utmärker dem som ständigt
har Gud för ögonen.

Ordagr.: ”som köper [el. ’byter till sig’] tomt prat”. Tolkningen följer traditionell exeges, 
som bygger på utsagor av de tidiga kommentatorerna, återgivna av Tirmidhi och Ibn Kathir; 
några anser att versens ord syftar på en namngiven person bland Profetens samtida. Kommentarens 
författare, som bl.a. stöder sig på Zamakhsharis analys, ser här en hänvisning till en generell 
attityd, fientlig mot Koranens budskap, och till därav inspirerade aktioner, som han med referens 
till 23:67 (och not 38) beskriver som en ”pseudo-filosofisk lek med ord och allehanda metafysiska 
spekulationer” i avsikt att distrahera åhörarna och hindra dem från att uppmärksamt lyssna till 
förkunnelsen av detta budskap. (Ö.a.)

I sin kommentar till verserna 7–9 ovan framhåller Razi för det första den kontrast 
som har uppnåtts genom att det plurala uttrycket ”lycksalighetens lustgårdar” 
(djannat an-naim), som Guds löfte avser, ställs mot ”straffet” (el. ”lidandet”, adhab), 
dvs. det som Han hotar med och som står i singularis. Detta – säger han – ger en antydan 
om att Guds nåd och barmhärtighet överträffar Hans vrede (jfr not 10 till 6:12), och för 
det andra att orden ”där de skall förbli till evig tid”, som här bara förekommer tillsammans 
med omnämnandet av paradiset, men inte i samband med orden om helvetets straff, visar att 
glädjen i det förstnämnda tillståndet är evig, medan lidandet i det senare fallet är av 
begränsad varaktighet.

Detta är ett av de många exempel i Koranen där det personliga pronomen som
syftar på Gud plötsligt ändras – här från ”Han” till ”Vi” – liksom för att 
framhäva att Gud, som är oändlig, inte kan ”personifieras” med ett på skapade, 
begränsade varelser tillämpligt pronomen och att bruket av sådana pronomen om 
Honom utgör en eftergift, nödvändig på grund av den begränsning som utmärker
varje mänskligt språk.

 Ordagr.: ”på den”; liksom i 26:7 har ordet zawdj här betydelsen ”slag”, ”sort”.

Underförstått ”som tillskriver väsen eller ting vid sidan av Gud gudomlig
kraft”.

Luqman är en legendarisk figur, fast förankrad i arabernas poetiska tradition
som urtypen för den vise mannen, som försmår världslig ära och vinning och
endast strävar efter att nå inre fullkomning. Man har – utan verkligt berättigande 
– velat identifiera honom med den grekiska antikens Aisopos, fabelns fader.
Luqman besjöngs i en dikt av Ziyad ibn Muawiyah (bättre känd under sin
pseudonym Nabighah adh-Dhubiyani), som levde på 500-talet e.Kr. Långt före
Islams inträde i historien kom Luqman att bli centralfiguren i otaliga legender,
berättelser och liknelser, vars syfte var att prisa visdom och andlig mognad; 
detta är bakgrunden till Koranens bruk av denna sagogestalt – liksom den använder
den lika legendariske Al-Khidr i sura 18 – som språkrör för sina förmaningar rörande 
det mänskliga beteendet.

Ordagr.: ”O min lille son” – en diminutivform som uttrycker ömhet men
inte säger något om sonens ålder.

Ordagr.: ”dess avvänjande [sker] efter två år”. Enligt några filologer täcker
ordet fisal tiden alltifrån befruktningen via havandeskapet och förlossningen till
och med amningen (Tadj al-Arus), alltså hela den period då barnet är totalt beroende 
av modern. — De första orden i versen lyder ordagrant: ”Vi [dvs. Gud] har anbefallt …” (ö.a.).

Tacksamhet mot föräldrarna, som satt barnet till världen, föreskrivs således
här som en plikt, knuten till men underordnad tacksamheten mot Gud – Gud
som den yttersta orsaken till dess existens (jfr 17:23–24).

Ordagr.: ”det som du inte har kunskap om”, dvs. ”som strider mot din övertygelse att 
gudomliga egenskaper finns enbart hos Gud” (jfr 29:8).

Se sura 6, not 88, angående ordet latif och dess återgivande med ”outgrundlig”.

Ordagr.: ”gjort er allt … underdånigt”, dvs. ”möjliggjort för er att dra nytta
av det”; (jfr not 46 till 14:32–33).

Dvs. såväl synliga som osynliga, såväl på det fysiska som på det intellektuella och andliga planet.

Se not 10 till 2:14 och not 16 till 15:17 angående vad man kan läsa in i ordet 
”Djävulen” i detta sammanhang. Liksom fallet är på andra ställen i Koranen
formar sig denna vers till ett indirekt fördömande av begreppet taqlid och dess
tillämpning (se Razis synpunkter på detta, citerade i not 38 till 26:74).

Dvs. de ger detta svar utan att tänka sig för, som av ”gammal vana”, och utan
att inse att kunskapen om Gud som den Yttersta orsaken till allt måste i logikens
namn leda till full underkastelse under Honom och under ingen annan än Honom.

Jfr 18:109 med liknande innehåll. — Översättningen av denna elliptiskt utformade 
vers bygger på en analys av Al-Qurtubi, så som As-Sabuni återger den (ö.a.).

Eller: inte annorlunda än [att skapa] … Dvs. det råder, i ljuset av Hans allmakt, 
ingen skillnad mellan att skapa många människor och låta dem uppstå och att skapa en 
människa och låta henne uppstå, liksom Han med Sin kunskap omfattar varje människa lika 
väl som hela mänskligheten.

Jfr 17:67 samt 29:65, där det i ett liknande sammanhang heter ”… sätter de
gudar vid Hans sida” (yushrikun). Hänvisningen till det hotande skeppsbrottet
är givetvis en metonymi som står för alla de faror som kan hota människan i
livet.

T.ex. invagga människan i den falska förhoppningen att Gud skall förlåta en
uppsåtligt begången synd (Said ibn Djubayr, citerad av Tabari, Baghawi, Zamakhshari). 
— Översättningen av ordet al-gharur med ”Djävulen” enligt kommentatorernas vanliga 
tolkning, går tillbaka på utsagor av Ibn Abbas, Mudjahid, Ad-Dahhak och Qatadah, 
alla citerade av Ibn Kathir (ö.a.). – Enligt Tabari betecknar al-gharur ”vad som helst 
som vilseleder” (ma gharra) en människa i moraliskt avseende, det må vara Djävulen, 
en annan människa, ett abstrakt begrepp eller (som i 57:14) människans egna fantasier, 
med vilka hon bedrar sig själv.

Detta avser inte bara frågan om det ofödda barnets kön utan också om det
överhuvudtaget kommer att födas och, i sådant fall, vilka anlag och vilken läggning det 
skall få och vad det skall åstadkomma i livet. De föregående orden om regn anspelar på 
livet och det som sägs om den Yttersta stunden erinrar om livets slut.