QuranReader

The Surah has been named Luqman after Luqman the Sage, whose admonitions to his son have been related in vv. 12-19 of this Surah.

<h2>Name</h2>
<p>The Surah has been named Luqman after Luqman the Sage, whose admonitions to his son have been related in <a href=/31/12-19>vv. 12-19</a> of this Surah.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>A perusal of the subject matter shows that it was sent down in the period when persecution to suppress and thwart the invitation to Islam had begun and every sort of machination had started being employed for the purpose. This is borne out by <a href=/31/14-15>vv. 14-15</a>, in which the young converts to Islam have been told that although the rights of the parents are the uppermost after God, they should not listen to them if they prevented them from accepting Islam, or compelled them to revert to the creed of shirk and polytheism. The same thing has been said in Surah Al-Ankabut, which indicates that both these Surahs were sent down in the same period. A study of the style and subject matter of the two Surahs on the whole, however, shows that Surah Luqman was sent down earlier, for one does not see any sign of the antagonism in its background though, contrary to this, while studying Surah Al-Ankabut one can clearly feel that the Muslims were being severely persecuted during the period of its
revelation.</p>
<h2>Theme and Subject matter</h2>
<p>In this Surah the people have been made to understand the meaninglessness and absurdity of <em>shirk</em> and the truth and reasonableness of <em>Tauhid</em>, and they have been invited to give up blind imitation of their forefathers, consider with a cool mind the teachings which the Prophet Muhammad (upon whom be Allah's peace and blessings) is presenting from the Lord of the worlds, and see with open eyes the manifest Signs found in the universe around them and in their own selves, which bear evidence to its truth.</p>
<p>In this connection, it has also been pointed out that this is not a new teaching which might have been, presented in the world, or in the land of Arabia, for the first time, and with which the people might be unfamiliar. The learned and wise people of the past ages said and taught the same thing which Muhammad (upon whom be Allah's peace) is teaching today. It is as if to say, "O people! In your own country there has lived a wise man, named Luqman, whose wisdom has been well known among you, whose proverbs and wise sayings are cited in your daily conversation and who is often quoted by your poets and orators. Now you should see for yourselves what creed and what morals he used to teach."</p>


تلك ايات الكتاب الحكيم

تِلْكَ ءَايَـٰتُ ٱلْكِتَـٰبِ ٱلْحَكِيمِ

هُدًى وَرَحْمَةً لِّلْمُحْسِنِينَ

الذين يقيمون الصلاة ويؤتون الزكاة وهم بالاخرة هم يوقنون

ٱلَّذِينَ يُقِيمُونَ ٱلصَّلَوٰةَ وَيُؤْتُونَ ٱلزَّكَوٰةَ وَهُم بِٱلْـَٔاخِرَةِ هُمْ يُوقِنُونَ

اولئك على هدى من ربهم واولئك هم المفلحون

أُو۟لَـٰٓئِكَ عَلَىٰ هُدًى مِّن رَّبِّهِمْ ۖ وَأُو۟لَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلْمُفْلِحُونَ

ومن الناس من يشتري لهو الحديث ليضل عن سبيل الله بغير علم ويتخذها هزوا اولئك لهم عذاب مهين

وَمِنَ ٱلنَّاسِ مَن يَشْتَرِى لَهْوَ ٱلْحَدِيثِ لِيُضِلَّ عَن سَبِيلِ ٱللَّهِ بِغَيْرِ عِلْمٍ وَيَتَّخِذَهَا هُزُوًا ۚ أُو۟لَـٰٓئِكَ لَهُمْ عَذَابٌ مُّهِينٌ

واذا تتلى عليه اياتنا ولى مستكبرا كان لم يسمعها كان في اذنيه وقرا فبشره بعذاب اليم

وَإِذَا تُتْلَىٰ عَلَيْهِ ءَايَـٰتُنَا وَلَّىٰ مُسْتَكْبِرًا كَأَن لَّمْ يَسْمَعْهَا كَأَنَّ فِىٓ أُذُنَيْهِ وَقْرًا ۖ فَبَشِّرْهُ بِعَذَابٍ أَلِيمٍ

ان الذين امنوا وعملوا الصالحات لهم جنات النعيم

إِنَّ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ لَهُمْ جَنَّـٰتُ ٱلنَّعِيمِ

خالدين فيها وعد الله حقا وهو العزيز الحكيم

خَـٰلِدِينَ فِيهَا ۖ وَعْدَ ٱللَّهِ حَقًّا ۚ وَهُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلْحَكِيمُ

خلق السماوات بغير عمد ترونها والقى في الارض رواسي ان تميد بكم وبث فيها من كل دابة وانزلنا من السماء ماء فانبتنا فيها من كل زوج كريم

خَلَقَ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ بِغَيْرِ عَمَدٍ تَرَوْنَهَا ۖ وَأَلْقَىٰ فِى ٱلْأَرْضِ رَوَٰسِىَ أَن تَمِيدَ بِكُمْ وَبَثَّ فِيهَا مِن كُلِّ دَآبَّةٍ ۚ وَأَنزَلْنَا مِنَ ٱلسَّمَآءِ مَآءً فَأَنۢبَتْنَا فِيهَا مِن كُلِّ زَوْجٍ كَرِيمٍ

هذا خلق الله فاروني ماذا خلق الذين من دونه بل الظالمون في ضلال مبين

هَـٰذَا خَلْقُ ٱللَّهِ فَأَرُونِى مَاذَا خَلَقَ ٱلَّذِينَ مِن دُونِهِۦ ۚ بَلِ ٱلظَّـٰلِمُونَ فِى ضَلَـٰلٍ مُّبِينٍ

ولقد اتينا لقمان الحكمة ان اشكر لله ومن يشكر فانما يشكر لنفسه ومن كفر فان الله غني حميد

وَلَقَدْ ءَاتَيْنَا لُقْمَـٰنَ ٱلْحِكْمَةَ أَنِ ٱشْكُرْ لِلَّهِ ۚ وَمَن يَشْكُرْ فَإِنَّمَا يَشْكُرُ لِنَفْسِهِۦ ۖ وَمَن كَفَرَ فَإِنَّ ٱللَّهَ غَنِىٌّ حَمِيدٌ

واذ قال لقمان لابنه وهو يعظه يا بني لا تشرك بالله ان الشرك لظلم عظيم

وَإِذْ قَالَ لُقْمَـٰنُ لِٱبْنِهِۦ وَهُوَ يَعِظُهُۥ يَـٰبُنَىَّ لَا تُشْرِكْ بِٱللَّهِ ۖ إِنَّ ٱلشِّرْكَ لَظُلْمٌ عَظِيمٌ

ووصينا الانسان بوالديه حملته امه وهنا على وهن وفصاله في عامين ان اشكر لي ولوالديك الي المصير

وَوَصَّيْنَا ٱلْإِنسَـٰنَ بِوَٰلِدَيْهِ حَمَلَتْهُ أُمُّهُۥ وَهْنًا عَلَىٰ وَهْنٍ وَفِصَـٰلُهُۥ فِى عَامَيْنِ أَنِ ٱشْكُرْ لِى وَلِوَٰلِدَيْكَ إِلَىَّ ٱلْمَصِيرُ

وان جاهداك على ان تشرك بي ما ليس لك به علم فلا تطعهما وصاحبهما في الدنيا معروفا واتبع سبيل من اناب الي ثم الي مرجعكم فانبئكم بما كنتم تعملون

وَإِن جَـٰهَدَاكَ عَلَىٰٓ أَن تُشْرِكَ بِى مَا لَيْسَ لَكَ بِهِۦ عِلْمٌ فَلَا تُطِعْهُمَا ۖ وَصَاحِبْهُمَا فِى ٱلدُّنْيَا مَعْرُوفًا ۖ وَٱتَّبِعْ سَبِيلَ مَنْ أَنَابَ إِلَىَّ ۚ ثُمَّ إِلَىَّ مَرْجِعُكُمْ فَأُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

يا بني انها ان تك مثقال حبة من خردل فتكن في صخرة او في السماوات او في الارض يات بها الله ان الله لطيف خبير

يَـٰبُنَىَّ إِنَّهَآ إِن تَكُ مِثْقَالَ حَبَّةٍ مِّنْ خَرْدَلٍ فَتَكُن فِى صَخْرَةٍ أَوْ فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ أَوْ فِى ٱلْأَرْضِ يَأْتِ بِهَا ٱللَّهُ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ لَطِيفٌ خَبِيرٌ

يا بني اقم الصلاة وامر بالمعروف وانه عن المنكر واصبر على ما اصابك ان ذلك من عزم الامور

يَـٰبُنَىَّ أَقِمِ ٱلصَّلَوٰةَ وَأْمُرْ بِٱلْمَعْرُوفِ وَٱنْهَ عَنِ ٱلْمُنكَرِ وَٱصْبِرْ عَلَىٰ مَآ أَصَابَكَ ۖ إِنَّ ذَٰلِكَ مِنْ عَزْمِ ٱلْأُمُورِ

ولا تصعر خدك للناس ولا تمش في الارض مرحا ان الله لا يحب كل مختال فخور

وَلَا تُصَعِّرْ خَدَّكَ لِلنَّاسِ وَلَا تَمْشِ فِى ٱلْأَرْضِ مَرَحًا ۖ إِنَّ ٱللَّهَ لَا يُحِبُّ كُلَّ مُخْتَالٍ فَخُورٍ

واقصد في مشيك واغضض من صوتك ان انكر الاصوات لصوت الحمير

وَٱقْصِدْ فِى مَشْيِكَ وَٱغْضُضْ مِن صَوْتِكَ ۚ إِنَّ أَنكَرَ ٱلْأَصْوَٰتِ لَصَوْتُ ٱلْحَمِيرِ

الم تروا ان الله سخر لكم ما في السماوات وما في الارض واسبغ عليكم نعمه ظاهرة وباطنة ومن الناس من يجادل في الله بغير علم ولا هدى ولا كتاب منير

أَلَمْ تَرَوْا۟ أَنَّ ٱللَّهَ سَخَّرَ لَكُم مَّا فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَمَا فِى ٱلْأَرْضِ وَأَسْبَغَ عَلَيْكُمْ نِعَمَهُۥ ظَـٰهِرَةً وَبَاطِنَةً ۗ وَمِنَ ٱلنَّاسِ مَن يُجَـٰدِلُ فِى ٱللَّهِ بِغَيْرِ عِلْمٍ وَلَا هُدًى وَلَا كِتَـٰبٍ مُّنِيرٍ

واذا قيل لهم اتبعوا ما انزل الله قالوا بل نتبع ما وجدنا عليه اباءنا اولو كان الشيطان يدعوهم الى عذاب السعير

وَإِذَا قِيلَ لَهُمُ ٱتَّبِعُوا۟ مَآ أَنزَلَ ٱللَّهُ قَالُوا۟ بَلْ نَتَّبِعُ مَا وَجَدْنَا عَلَيْهِ ءَابَآءَنَآ ۚ أَوَلَوْ كَانَ ٱلشَّيْطَـٰنُ يَدْعُوهُمْ إِلَىٰ عَذَابِ ٱلسَّعِيرِ

ومن يسلم وجهه الى الله وهو محسن فقد استمسك بالعروة الوثقى والى الله عاقبة الامور

۞ وَمَن يُسْلِمْ وَجْهَهُۥٓ إِلَى ٱللَّهِ وَهُوَ مُحْسِنٌ فَقَدِ ٱسْتَمْسَكَ بِٱلْعُرْوَةِ ٱلْوُثْقَىٰ ۗ وَإِلَى ٱللَّهِ عَـٰقِبَةُ ٱلْأُمُورِ

ومن كفر فلا يحزنك كفره الينا مرجعهم فننبئهم بما عملوا ان الله عليم بذات الصدور

وَمَن كَفَرَ فَلَا يَحْزُنكَ كُفْرُهُۥٓ ۚ إِلَيْنَا مَرْجِعُهُمْ فَنُنَبِّئُهُم بِمَا عَمِلُوٓا۟ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ عَلِيمٌۢ بِذَاتِ ٱلصُّدُورِ

نمتعهم قليلا ثم نضطرهم الى عذاب غليظ

نُمَتِّعُهُمْ قَلِيلًا ثُمَّ نَضْطَرُّهُمْ إِلَىٰ عَذَابٍ غَلِيظٍ

ولئن سالتهم من خلق السماوات والارض ليقولن الله قل الحمد لله بل اكثرهم لا يعلمون

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضَ لَيَقُولُنَّ ٱللَّهُ ۚ قُلِ ٱلْحَمْدُ لِلَّهِ ۚ بَلْ أَكْثَرُهُمْ لَا يَعْلَمُونَ

لله ما في السماوات والارض ان الله هو الغني الحميد

لِلَّهِ مَا فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلْغَنِىُّ ٱلْحَمِيدُ

ولو انما في الارض من شجرة اقلام والبحر يمده من بعده سبعة ابحر ما نفدت كلمات الله ان الله عزيز حكيم

وَلَوْ أَنَّمَا فِى ٱلْأَرْضِ مِن شَجَرَةٍ أَقْلَـٰمٌ وَٱلْبَحْرُ يَمُدُّهُۥ مِنۢ بَعْدِهِۦ سَبْعَةُ أَبْحُرٍ مَّا نَفِدَتْ كَلِمَـٰتُ ٱللَّهِ ۗ إِنَّ ٱللَّهَ عَزِيزٌ حَكِيمٌ

ما خلقكم ولا بعثكم الا كنفس واحدة ان الله سميع بصير

مَّا خَلْقُكُمْ وَلَا بَعْثُكُمْ إِلَّا كَنَفْسٍ وَٰحِدَةٍ ۗ إِنَّ ٱللَّهَ سَمِيعٌۢ بَصِيرٌ

الم تر ان الله يولج الليل في النهار ويولج النهار في الليل وسخر الشمس والقمر كل يجري الى اجل مسمى وان الله بما تعملون خبير

أَلَمْ تَرَ أَنَّ ٱللَّهَ يُولِجُ ٱلَّيْلَ فِى ٱلنَّهَارِ وَيُولِجُ ٱلنَّهَارَ فِى ٱلَّيْلِ وَسَخَّرَ ٱلشَّمْسَ وَٱلْقَمَرَ كُلٌّ يَجْرِىٓ إِلَىٰٓ أَجَلٍ مُّسَمًّى وَأَنَّ ٱللَّهَ بِمَا تَعْمَلُونَ خَبِيرٌ

ذلك بان الله هو الحق وان ما يدعون من دونه الباطل وان الله هو العلي الكبير

ذَٰلِكَ بِأَنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلْحَقُّ وَأَنَّ مَا يَدْعُونَ مِن دُونِهِ ٱلْبَـٰطِلُ وَأَنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلْعَلِىُّ ٱلْكَبِيرُ

الم تر ان الفلك تجري في البحر بنعمت الله ليريكم من اياته ان في ذلك لايات لكل صبار شكور

أَلَمْ تَرَ أَنَّ ٱلْفُلْكَ تَجْرِى فِى ٱلْبَحْرِ بِنِعْمَتِ ٱللَّهِ لِيُرِيَكُم مِّنْ ءَايَـٰتِهِۦٓ ۚ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَـٰتٍ لِّكُلِّ صَبَّارٍ شَكُورٍ

واذا غشيهم موج كالظلل دعوا الله مخلصين له الدين فلما نجاهم الى البر فمنهم مقتصد وما يجحد باياتنا الا كل ختار كفور

وَإِذَا غَشِيَهُم مَّوْجٌ كَٱلظُّلَلِ دَعَوُا۟ ٱللَّهَ مُخْلِصِينَ لَهُ ٱلدِّينَ فَلَمَّا نَجَّىٰهُمْ إِلَى ٱلْبَرِّ فَمِنْهُم مُّقْتَصِدٌ ۚ وَمَا يَجْحَدُ بِـَٔايَـٰتِنَآ إِلَّا كُلُّ خَتَّارٍ كَفُورٍ

يا ايها الناس اتقوا ربكم واخشوا يوما لا يجزي والد عن ولده ولا مولود هو جاز عن والده شيئا ان وعد الله حق فلا تغرنكم الحياة الدنيا ولا يغرنكم بالله الغرور

يَـٰٓأَيُّهَا ٱلنَّاسُ ٱتَّقُوا۟ رَبَّكُمْ وَٱخْشَوْا۟ يَوْمًا لَّا يَجْزِى وَالِدٌ عَن وَلَدِهِۦ وَلَا مَوْلُودٌ هُوَ جَازٍ عَن وَالِدِهِۦ شَيْـًٔا ۚ إِنَّ وَعْدَ ٱللَّهِ حَقٌّ ۖ فَلَا تَغُرَّنَّكُمُ ٱلْحَيَوٰةُ ٱلدُّنْيَا وَلَا يَغُرَّنَّكُم بِٱللَّهِ ٱلْغَرُورُ

ان الله عنده علم الساعة وينزل الغيث ويعلم ما في الارحام وما تدري نفس ماذا تكسب غدا وما تدري نفس باي ارض تموت ان الله عليم خبير

إِنَّ ٱللَّهَ عِندَهُۥ عِلْمُ ٱلسَّاعَةِ وَيُنَزِّلُ ٱلْغَيْثَ وَيَعْلَمُ مَا فِى ٱلْأَرْحَامِ ۖ وَمَا تَدْرِى نَفْسٌ مَّاذَا تَكْسِبُ غَدًا ۖ وَمَا تَدْرِى نَفْسٌۢ بِأَىِّ أَرْضٍ تَمُوتُ ۚ إِنَّ ٱللَّهَ عَلِيمٌ خَبِيرٌۢ

تِلْكَ آيَاتُ الْكِتَابِ الْحَكِيمِ

DETTA ÄR budskap ur den uppenbarade Skriften, ur vilken visdom,

vägledning och nåd [flödar] över dem som gör det goda och det rätta,

الَّذِينَ يُقِيمُونَ الصَّلَاةَ وَيُؤْتُونَ الزَّكَاةَ وَهُم بِالْآخِرَةِ هُمْ يُوقِنُونَ

de som förrättar bönen och hjälper de behövande; det är dessa som har förvissningen att det eviga livet [väntar].

أُوْلَئِكَ عَلَى هُدًى مِّن رَّبِّهِمْ وَأُوْلَئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ

De följer Guds vägledning och dem skall det gå väl i händer.

وَمِنَ النَّاسِ مَن يَشْتَرِي لَهْوَ الْحَدِيثِ لِيُضِلَّ عَن سَبِيلِ اللَّهِ بِغَيْرِ عِلْمٍ وَيَتَّخِذَهَا هُزُوًا أُولَئِكَ لَهُمْ عَذَابٌ مُّهِينٌ

Men det finns människor som betalar [historieberättarna för deras] historier för att [med deras hjälp], utan egen kunskap, locka [andra att avvika] från Guds väg, och som [försöker] göra narr av [dem som följer] den. De skall få utstå ett förödmjukande straff.

وَإِذَا تُتْلَى عَلَيْهِ آيَاتُنَا وَلَّى مُسْتَكْبِرًا كَأَن لَّمْ يَسْمَعْهَا كَأَنَّ فِي أُذُنَيْهِ وَقْرًا فَبَشِّرْهُ بِعَذَابٍ أَلِيمٍ

Och när Våra budskap läses upp för [en sådan man] vänder han sig bort med överlägsen min och beter sig som om han inte hade hört, som om han varit döv på båda öronen. Låt honom veta att ett plågsamt straff [väntar honom].

إِنَّ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ لَهُمْ جَنَّاتُ النَّعِيمِ

På dem som tror och lever rättskaffens väntar lycksalighetens lustgårdar,

خَالِدِينَ فِيهَا وَعْدَ اللَّهِ حَقًّا وَهُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ

där de i enlighet med Guds löfte skall förbli till evig tid; Han är den Allsmäktige, den Vise.

خَلَقَ السَّمَاوَاتِ بِغَيْرِ عَمَدٍ تَرَوْنَهَا وَأَلْقَى فِي الْأَرْضِ رَوَاسِيَ أَن تَمِيدَ بِكُمْ وَبَثَّ فِيهَا مِن كُلِّ دَابَّةٍ وَأَنزَلْنَا مِنَ السَّمَاء مَاء فَأَنبَتْنَا فِيهَا مِن كُلِّ زَوْجٍ كَرِيمٍ

Det är Gud som har rest himlarna utan varje synligt stöd och Han har sänkt ned i jorden fast förankrade berg, så att den inte svajar under er fot, och Han har låtit djur av alla slag sprida sig över den.	Och Vi låter regn falla från skyn så att alla sorters nyttiga [växter] kan gro och spira på jorden.

هَذَا خَلْقُ اللَّهِ فَأَرُونِي مَاذَا خَلَقَ الَّذِينَ مِن دُونِهِ بَلِ الظَّالِمُونَ فِي ضَلَالٍ مُّبِينٍ

Detta är Guds skapelse; visa Mig nu vad det är som andra än Han har skapat! - Nej, de orättfärdiga har alldeles uppenbart gått vilse!

وَلَقَدْ آتَيْنَا لُقْمَانَ الْحِكْمَةَ أَنِ اشْكُرْ لِلَّهِ وَمَن يَشْكُرْ فَإِنَّمَا يَشْكُرُ لِنَفْسِهِ وَمَن كَفَرَ فَإِنَّ اللَّهَ غَنِيٌّ حَمِيدٌ

VI SKÄNKTE Luqman visdom [och gav honom denna förmaning:] "Var tacksam mot Gud [för Hans välgärningar]. Den tacksamme har själv gott av sin tacksamhet men den otacksamme [skall veta att] Gud är Sig själv nog och [att] allt lov och pris tillkommer Honom."

وَإِذْ قَالَ لُقْمَانُ لِابْنِهِ وَهُوَ يَعِظُهُ يَا بُنَيَّ لَا تُشْرِكْ بِاللَّهِ إِنَّ الشِّرْكَ لَظُلْمٌ عَظِيمٌ

Och Luqman talade till sin son och förmanade honom: "Käre son! Sätt inte medhjälpare vid Guds sida; att sätta medhjälpare vid Hans sida är att begå en svår orätt!

وَوَصَّيْنَا الْإِنسَانَ بِوَالِدَيْهِ حَمَلَتْهُ أُمُّهُ وَهْنًا عَلَى وَهْنٍ وَفِصَالُهُ فِي عَامَيْنِ أَنِ اشْكُرْ لِي وَلِوَالِدَيْكَ إِلَيَّ الْمَصِيرُ

Gud har anbefallt människan [att visa] godhet mot sina föräldrar; [hon bör tänka på att] modern har burit sitt barn genom det ena svaghetstillståndet efter det andra, [fött det] och ammat det under två år. Tacka Mig och dina föräldrar [och minns att] Jag är målet för er färd!

وَإِن جَاهَدَاكَ عَلى أَن تُشْرِكَ بِي مَا لَيْسَ لَكَ بِهِ عِلْمٌ فَلَا تُطِعْهُمَا وَصَاحِبْهُمَا فِي الدُّنْيَا مَعْرُوفًا وَاتَّبِعْ سَبِيلَ مَنْ أَنَابَ إِلَيَّ ثُمَّ إِلَيَّ مَرْجِعُكُمْ فَأُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

Men om de vill förmå dig att sätta vid Min sida något som du står främmande för, skall du inte lyda dem. Omge dem i detta liv som sig bör [med dina ömma omsorger], och följ samma väg som de som vänder tillbaka till Mig i ånger [över sina synder]. Till Mig skall ni föras åter och Jag skall låta er veta vad era handlingar [var värda].

يَا بُنَيَّ إِنَّهَا إِن تَكُ مِثْقَالَ حَبَّةٍ مِّنْ خَرْدَلٍ فَتَكُن فِي صَخْرَةٍ أَوْ فِي السَّمَاوَاتِ أَوْ فِي الْأَرْضِ يَأْتِ بِهَا اللَّهُ إِنَّ اللَّهَ لَطِيفٌ خَبِيرٌ

Käre son! Även om det [som du har gjort] väger så litet som ett senapskorn och [ligger dolt] i en klippa eller i himlarna eller i jorden, skall Gud låta det komma i dagen. Guds [vägar] är outgrundliga; Han genomskådar allt och är underrättad om allt.

يَا بُنَيَّ أَقِمِ الصَّلَاةَ وَأْمُرْ بِالْمَعْرُوفِ وَانْهَ عَنِ الْمُنكَرِ وَاصْبِرْ عَلَى مَا أَصَابَكَ إِنَّ ذَلِكَ مِنْ عَزْمِ الْأُمُورِ

Käre son! Förrätta bönen och anbefall det som är rätt och förbjud det som är orätt. Och bär med jämnmod det [onda] som drabbar dig! Och stå fast vid dina föresatser!

وَلَا تُصَعِّرْ خَدَّكَ لِلنَّاسِ وَلَا تَمْشِ فِي الْأَرْضِ مَرَحًا إِنَّ اللَّهَ لَا يُحِبُّ كُلَّ مُخْتَالٍ فَخُورٍ

Uppträd aldrig med överlägsenhet mot [andra] och trampa inte denna jord med inbilsk högfärd! Gud är inte vän till de överlägsna, de som vill vara förmer än andra.

وَاقْصِدْ فِي مَشْيِكَ وَاغْضُضْ مِن صَوْتِكَ إِنَّ أَنكَرَ الْأَصْوَاتِ لَصَوْتُ الْحَمِيرِ

Var måttfull i ditt beteende och dämpa din röst! Finns det något fulare än åsnans skriande?"

أَلَمْ تَرَوْا أَنَّ اللَّهَ سَخَّرَ لَكُم مَّا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الْأَرْضِ وَأَسْبَغَ عَلَيْكُمْ نِعَمَهُ ظَاهِرَةً وَبَاطِنَةً وَمِنَ النَّاسِ مَن يُجَادِلُ فِي اللَّهِ بِغَيْرِ عِلْمٍ وَلَا هُدًى وَلَا كِتَابٍ مُّنِيرٍ

INSER NI inte att Gud har låtit allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär tjäna er och att Han har överhopat er med Sina gåvor både i det yttre och det inre?	Men det finns de som tvistar om Gud utan vare sig kunskap eller vägledning och utan [att lysas av] uppenbarelsens ljus.

وَإِذَا قِيلَ لَهُمُ اتَّبِعُوا مَا أَنزَلَ اللَّهُ قَالُوا بَلْ نَتَّبِعُ مَا وَجَدْنَا عَلَيْهِ آبَاءنَا أَوَلَوْ كَانَ الشَّيْطَانُ يَدْعُوهُمْ إِلَى عَذَابِ السَّعِيرِ

Och när dessa människor uppmanas att rätta sig efter det som Gud har uppenbarat, säger de: "Nej, vi följer våra förfäders väg." Och om det var Djävulen själv som hade uppmanat dem [att gå raka vägen] in i den flammande Elden?

وَمَن يُسْلِمْ وَجْهَهُ إِلَى اللَّهِ وَهُوَ مُحْسِنٌ فَقَدِ اسْتَمْسَكَ بِالْعُرْوَةِ الْوُثْقَى وَإِلَى اللَّهِ عَاقِبَةُ الْأُمُورِ

Den som med hela sitt väsen underkastar sig Guds vilja och som gör det goda och det rätta har vunnit ett säkert fäste. Allt går till sist upp till Gud.

وَمَن كَفَرَ فَلَا يَحْزُنكَ كُفْرُهُ إِلَيْنَا مَرْجِعُهُمْ فَنُنَبِّئُهُم بِمَا عَمِلُوا إِنَّ اللَّهَ عَلِيمٌ بِذَاتِ الصُّدُورِ 

Men låt inte ditt sinne tyngas av att [människor] förnekar sanningen! Till Oss skall de föras åter och Vi skall låta dem veta vad deras handlingar [var värda]; Gud vet vad som rör sig i människans innersta.

نُمَتِّعُهُمْ قَلِيلًا ثُمَّ نَضْطَرُّهُمْ إِلَى عَذَابٍ غَلِيظٍ

Vi skall låta dem glädjas en liten tid åt livet; därefter skall Vi utlämna dem åt ett tungt straff.

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ لَيَقُولُنَّ اللَّهُ قُلِ الْحَمْدُ لِلَّهِ بَلْ أَكْثَرُهُمْ لَا يَعْلَمُونَ

OCH OM du frågar människorna: "Vem har skapat himlarna och jorden?" - svarar de helt säkert: "Gud." Säg: "Gud ske lov och pris!" Nej, de flesta av dem är okunniga.

لِلَّهِ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ إِنَّ اللَّهَ هُوَ الْغَنِيُّ الْحَمِيدُ

Gud tillhör allt i himlarna och på jorden. Gud är Den som är Sig själv nog, Den som allt lov och pris tillkommer.

وَلَوْ أَنَّمَا فِي الْأَرْضِ مِن شَجَرَةٍ أَقْلَامٌ وَالْبَحْرُ يَمُدُّهُ مِن بَعْدِهِ سَبْعَةُ أَبْحُرٍ مَّا نَفِدَتْ كَلِمَاتُ اللَّهِ إِنَّ اللَّهَ عَزِيزٌ حَكِيمٌ

Om än jordens alla träd blev till pennor och havet, utökat med sju hav, blev till bläck skulle det inte räcka för att skriva ned Guds ord. - Gud är allsmäktig, vis.

مَّا خَلْقُكُمْ وَلَا بَعْثُكُمْ إِلَّا كَنَفْسٍ وَاحِدَةٍ إِنَّ اللَّهَ سَمِيعٌ بَصِيرٌ

Att skapa er alla och låta er uppstå på nytt är detsamma som [att skapa] en enda människa [och låta henne återuppstå]. Gud hör allt, ser allt.

أَلَمْ تَرَ أَنَّ اللَّهَ يُولِجُ اللَّيْلَ فِي النَّهَارِ وَيُولِجُ النَّهَارَ فِي اللَّيْلِ وَسَخَّرَ الشَّمْسَ وَالْقَمَرَ كُلٌّ يَجْرِي إِلَى أَجَلٍ مُّسَمًّى وَأَنَّ اللَّهَ بِمَا تَعْمَلُونَ خَبِيرٌ

Inser du inte att det är Gud som låter natten glida in i dagen och dagen glida in i natten, och att Han har underordnat solen och månen under Sina lagar; de löper var och en sitt [kretslopp] till en [av Honom] fastställd tidpunkt - och att Gud är väl underrättad om vad ni gör

ذَلِكَ بِأَنَّ اللَّهَ هُوَ الْحَقُّ وَأَنَّ مَا يَدْعُونَ مِن دُونِهِ الْبَاطِلُ وَأَنَّ اللَّهَ هُوَ الْعَلِيُّ الْكَبِيرُ

Detta, därför att Gud är Sanningen, och allt det som människor anropar i Hans ställe är sken och lögn; Gud är den Höge, den Väldige.

أَلَمْ تَرَ أَنَّ الْفُلْكَ تَجْرِي فِي الْبَحْرِ بِنِعْمَتِ اللَّهِ لِيُرِيَكُم مِّنْ آيَاتِهِ إِنَّ فِي ذَلِكَ لَآيَاتٍ لِّكُلِّ صَبَّارٍ شَكُورٍ

Ser du inte att Gud med Sin välsignelse låter skeppen segla över havet för att visa er några av Sina tecken?	I detta ligger förvisso budskap till var och en som står fast i motgången och som tackar [Gud] i allt.

وَإِذَا غَشِيَهُم مَّوْجٌ كَالظُّلَلِ دَعَوُا اللَّهَ مُخْلِصِينَ لَهُ الدِّينَ فَلَمَّا نَجَّاهُمْ إِلَى الْبَرِّ فَمِنْهُم مُّقْتَصِدٌ وَمَا يَجْحَدُ بِآيَاتِنَا إِلَّا كُلُّ خَتَّارٍ كَفُورٍ 

När människorna [färdas på havet] och ser vågorna häva sig över dem som ett tak, anropar de Gud med ren och uppriktig tro, men när Han har fört dem [oskadda] i land försöker några av dem gå en väg mellan tro och otro. Men bara den alltigenom falske, den som inte vet vad tacksamhet vill säga, avvisar Våra budskap.

يَا أَيُّهَا النَّاسُ اتَّقُوا رَبَّكُمْ وَاخْشَوْا يَوْمًا لَّا يَجْزِي وَالِدٌ عَن وَلَدِهِ وَلَا مَوْلُودٌ هُوَ جَازٍ عَن وَالِدِهِ شَيْئًا إِنَّ وَعْدَ اللَّهِ حَقٌّ فَلَا تَغُرَّنَّكُمُ الْحَيَاةُ الدُّنْيَا وَلَا يَغُرَّنَّكُم بِاللَّهِ الْغَرُورُ

MÄNNISKOR! Frukta er Herre och bäva inför den Dag då en fader inte kan lösköpa sin son och en son inte kan överlämna sig som lösen för sin fader!	Guds löfte är sanning. Låt er då inte förledas av det jordiska livets [lockelser] och låt inte Djävulen föra er bakom ljuset vad gäller Guds [dom].

إِنَّ اللَّهَ عِندَهُ عِلْمُ السَّاعَةِ وَيُنَزِّلُ الْغَيْثَ وَيَعْلَمُ مَا فِي الْأَرْحَامِ وَمَا تَدْرِي نَفْسٌ مَّاذَا تَكْسِبُ غَدًا وَمَا تَدْرِي نَفْسٌ بِأَيِّ أَرْضٍ تَمُوتُ إِنَّ اللَّهَ عَلِيمٌ خَبِيرٌ

Det är Gud som har kunskap om den Yttersta stunden; det är Han som låter regnet falla och Han som vet vad som ligger gömt i moderlivet. Men ingen vet vad morgondagen bär i sitt sköte, och ingen vet var på denna jord han skall dö.	Gud vet allt, är underrättad om allt.

TRETTIOFÖRSTA SURAN
LUQMAN
Mekka-perioden
LIKSOM den föregående suran uppenbarades Luqman vid mitten av
Mekka-perioden. Dess titel har hämtats från verserna 12–19, där denne
legendariske vise man nämns, i färd med att ge sin son kloka råd. Det
saknas övertygande skäl för att, som några kommentatorer gör, förlägga
uppenbarelsen av vissa verser i suran till Medina-perioden.

Luqman

Ordet az-zakah torde här ha den generella meningen ”ge åt [el. ’hjälpa’] dem
som lider nöd” snarare än den specifika innebörden ”allmoseskatten” (se not 34
till 2:43), så mycket mera som stycket ovan till innehållet är snarlikt 2:2–4, där
detta att ”ge åt andra …” etc. nämns som något som utmärker dem som ständigt
har Gud för ögonen.

Ordagr.: ”som köper [el. ’byter till sig’] tomt prat”. Tolkningen följer traditionell exeges, 
som bygger på utsagor av de tidiga kommentatorerna, återgivna av Tirmidhi och Ibn Kathir; 
några anser att versens ord syftar på en namngiven person bland Profetens samtida. Kommentarens 
författare, som bl.a. stöder sig på Zamakhsharis analys, ser här en hänvisning till en generell 
attityd, fientlig mot Koranens budskap, och till därav inspirerade aktioner, som han med referens 
till 23:67 (och not 38) beskriver som en ”pseudo-filosofisk lek med ord och allehanda metafysiska 
spekulationer” i avsikt att distrahera åhörarna och hindra dem från att uppmärksamt lyssna till 
förkunnelsen av detta budskap. (Ö.a.)

I sin kommentar till verserna 7–9 ovan framhåller Razi för det första den kontrast 
som har uppnåtts genom att det plurala uttrycket ”lycksalighetens lustgårdar” 
(djannat an-naim), som Guds löfte avser, ställs mot ”straffet” (el. ”lidandet”, adhab), 
dvs. det som Han hotar med och som står i singularis. Detta – säger han – ger en antydan 
om att Guds nåd och barmhärtighet överträffar Hans vrede (jfr not 10 till 6:12), och för 
det andra att orden ”där de skall förbli till evig tid”, som här bara förekommer tillsammans 
med omnämnandet av paradiset, men inte i samband med orden om helvetets straff, visar att 
glädjen i det förstnämnda tillståndet är evig, medan lidandet i det senare fallet är av 
begränsad varaktighet.

Detta är ett av de många exempel i Koranen där det personliga pronomen som
syftar på Gud plötsligt ändras – här från ”Han” till ”Vi” – liksom för att 
framhäva att Gud, som är oändlig, inte kan ”personifieras” med ett på skapade, 
begränsade varelser tillämpligt pronomen och att bruket av sådana pronomen om 
Honom utgör en eftergift, nödvändig på grund av den begränsning som utmärker
varje mänskligt språk.

 Ordagr.: ”på den”; liksom i 26:7 har ordet zawdj här betydelsen ”slag”, ”sort”.

Underförstått ”som tillskriver väsen eller ting vid sidan av Gud gudomlig
kraft”.

Luqman är en legendarisk figur, fast förankrad i arabernas poetiska tradition
som urtypen för den vise mannen, som försmår världslig ära och vinning och
endast strävar efter att nå inre fullkomning. Man har – utan verkligt berättigande 
– velat identifiera honom med den grekiska antikens Aisopos, fabelns fader.
Luqman besjöngs i en dikt av Ziyad ibn Muawiyah (bättre känd under sin
pseudonym Nabighah adh-Dhubiyani), som levde på 500-talet e.Kr. Långt före
Islams inträde i historien kom Luqman att bli centralfiguren i otaliga legender,
berättelser och liknelser, vars syfte var att prisa visdom och andlig mognad; 
detta är bakgrunden till Koranens bruk av denna sagogestalt – liksom den använder
den lika legendariske Al-Khidr i sura 18 – som språkrör för sina förmaningar rörande 
det mänskliga beteendet.

Ordagr.: ”O min lille son” – en diminutivform som uttrycker ömhet men
inte säger något om sonens ålder.

Ordagr.: ”dess avvänjande [sker] efter två år”. Enligt några filologer täcker
ordet fisal tiden alltifrån befruktningen via havandeskapet och förlossningen till
och med amningen (Tadj al-Arus), alltså hela den period då barnet är totalt beroende 
av modern. — De första orden i versen lyder ordagrant: ”Vi [dvs. Gud] har anbefallt …” (ö.a.).

Tacksamhet mot föräldrarna, som satt barnet till världen, föreskrivs således
här som en plikt, knuten till men underordnad tacksamheten mot Gud – Gud
som den yttersta orsaken till dess existens (jfr 17:23–24).

Ordagr.: ”det som du inte har kunskap om”, dvs. ”som strider mot din övertygelse att 
gudomliga egenskaper finns enbart hos Gud” (jfr 29:8).

Se sura 6, not 88, angående ordet latif och dess återgivande med ”outgrundlig”.

Ordagr.: ”gjort er allt … underdånigt”, dvs. ”möjliggjort för er att dra nytta
av det”; (jfr not 46 till 14:32–33).

Dvs. såväl synliga som osynliga, såväl på det fysiska som på det intellektuella och andliga planet.

Se not 10 till 2:14 och not 16 till 15:17 angående vad man kan läsa in i ordet 
”Djävulen” i detta sammanhang. Liksom fallet är på andra ställen i Koranen
formar sig denna vers till ett indirekt fördömande av begreppet taqlid och dess
tillämpning (se Razis synpunkter på detta, citerade i not 38 till 26:74).

Dvs. de ger detta svar utan att tänka sig för, som av ”gammal vana”, och utan
att inse att kunskapen om Gud som den Yttersta orsaken till allt måste i logikens
namn leda till full underkastelse under Honom och under ingen annan än Honom.

Jfr 18:109 med liknande innehåll. — Översättningen av denna elliptiskt utformade 
vers bygger på en analys av Al-Qurtubi, så som As-Sabuni återger den (ö.a.).

Eller: inte annorlunda än [att skapa] … Dvs. det råder, i ljuset av Hans allmakt, 
ingen skillnad mellan att skapa många människor och låta dem uppstå och att skapa en 
människa och låta henne uppstå, liksom Han med Sin kunskap omfattar varje människa lika 
väl som hela mänskligheten.

Jfr 17:67 samt 29:65, där det i ett liknande sammanhang heter ”… sätter de
gudar vid Hans sida” (yushrikun). Hänvisningen till det hotande skeppsbrottet
är givetvis en metonymi som står för alla de faror som kan hota människan i
livet.

T.ex. invagga människan i den falska förhoppningen att Gud skall förlåta en
uppsåtligt begången synd (Said ibn Djubayr, citerad av Tabari, Baghawi, Zamakhshari). 
— Översättningen av ordet al-gharur med ”Djävulen” enligt kommentatorernas vanliga 
tolkning, går tillbaka på utsagor av Ibn Abbas, Mudjahid, Ad-Dahhak och Qatadah, 
alla citerade av Ibn Kathir (ö.a.). – Enligt Tabari betecknar al-gharur ”vad som helst 
som vilseleder” (ma gharra) en människa i moraliskt avseende, det må vara Djävulen, 
en annan människa, ett abstrakt begrepp eller (som i 57:14) människans egna fantasier, 
med vilka hon bedrar sig själv.

Detta avser inte bara frågan om det ofödda barnets kön utan också om det
överhuvudtaget kommer att födas och, i sådant fall, vilka anlag och vilken läggning det 
skall få och vad det skall åstadkomma i livet. De föregående orden om regn anspelar på 
livet och det som sägs om den Yttersta stunden erinrar om livets slut.

الٓمٓalif-lam-meem١

alif-lam-meem
١