QuranReader

The Surah takes its name from the word al-ghishiyah in the first verse.

<h2>Name</h2>
<p>The Surah takes its name from the word <em>al-ghishiyah</em> in the <a href=/88/1>first verse</a>.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>The whole subject matter of the Surah indicates that this too is one of the earliest Surahs to be revealed; but this was the period when the Holy Prophet (upon whom be peace) had started preaching his message publicly, and the people of Makkah were hearing it and ignoring it carelessly and thoughtlessly.</p>
<h2>Theme and Subject Matter</h2>
<p>To understand the subject matter well one should keep in view the fact that in the initial stage the preaching of the Holy Prophet (upon whom be peace) mostly centered around two points which he wanted to instill in the people's minds: <em>Tauhid</em> and the Hereafter: and the people of Makkah were repudiating both. Let us now consider the subject matter and the style of this Surah.</p>
<p>At the outset, in order to arouse the people from their heedlessness, they have been plainly asked:"Do you have any knowledge of the time when an overwhelming calamity will descend?" Immediately after this details of the impending calamity are given as to how the people will be divided into two separate groups and will meet separate ends. One group of the people will go to Hell and they will suffer punishment; the second group will go to the sublime Paradise and will be provided with, blessings.</p>
<p>After thus arousing the people the theme suddenly changes and the question is asked: Do not these people, who frown and scorn the teaching of <em>Tauhid</em> and the news of the Hereafter being given by the Qur'an, observe the common things which they experience daily in their lives? Do they never consider how the camels, on whom their whole life activity in the Arabian desert depends, came into being, endowed precisely with the same characteristics as were required for the beast needed in their desert life? When they go on their journeys, they see the sky, the mountains, or the earth. Let them ponder over these three phenomena and consider as to how the sky was stretched above them, how the mountains were erected and how the earth was spread beneath them? Has all this come about without the skill and craftsmanship of an All- Powerful, All Wise Designer? If they acknowledge that a Creator has created all this with great wisdom and power and that no one else is an associate with
Him in their creation, why then do they refuse to accept Him alone as their Lord and Sustainer? And if they acknowledge that that God had the power to create all this, then on what rational ground do they hesitate to acknowledge that that God also has the power to bring about Resurrection, to recreate man, and to make Hell and Heaven?</p>
<p>After making the truth plain by this concise and rational argument, the address turns from the disbelievers to the Holy Prophet (upon whom be peace) and he is told: "If these people do not acknowledge the truth, they may not; you have not been empowered to act with authority over them, so that you should coerce them into believing: your only task is to exhort, so exhort them. Ultimately they have to return to Us; then We shall call them to full account and shall inflict a heavy punishment on those who do not believe."</p>


 هَلْ أَتَىٰكَ حَدِيثُ ٱلْغَـٰشِيَةِ

وُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ خَـٰشِعَةٌ

تَصْلَىٰ نَارًا حَامِيَةً

تُسْقَىٰ مِنْ عَيْنٍ ءَانِيَةٍ

ليس لهم طعام الا من ضريع

لَّيْسَ لَهُمْ طَعَامٌ إِلَّا مِن ضَرِيعٍ

لا يسمن ولا يغني من جوع

لَّا يُسْمِنُ وَلَا يُغْنِى مِن جُوعٍ

وُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ نَّاعِمَةٌ

لِّسَعْيِهَا رَاضِيَةٌ

لَّا تَسْمَعُ فِيهَا لَـٰغِيَةً

فِيهَا عَيْنٌ جَارِيَةٌ

فِيهَا سُرُرٌ مَّرْفُوعَةٌ

وَأَكْوَابٌ مَّوْضُوعَةٌ

وَنَمَارِقُ مَصْفُوفَةٌ

وَزَرَابِىُّ مَبْثُوثَةٌ

افلا ينظرون الى الابل كيف خلقت

أَفَلَا يَنظُرُونَ إِلَى ٱلْإِبِلِ كَيْفَ خُلِقَتْ

وَإِلَى ٱلسَّمَآءِ كَيْفَ رُفِعَتْ

وَإِلَى ٱلْجِبَالِ كَيْفَ نُصِبَتْ

وَإِلَى ٱلْأَرْضِ كَيْفَ سُطِحَتْ

فَذَكِّرْ إِنَّمَآ أَنتَ مُذَكِّرٌ

لَّسْتَ عَلَيْهِم بِمُصَيْطِرٍ

إِلَّا مَن تَوَلَّىٰ وَكَفَرَ

فيعذبه الله العذاب الاكبر

فَيُعَذِّبُهُ ٱللَّهُ ٱلْعَذَابَ ٱلْأَكْبَرَ

إِنَّ إِلَيْنَآ إِيَابَهُمْ

ثُمَّ إِنَّ عَلَيْنَا حِسَابَهُم

ÅTTIOÅTTONDE SURAN
AL-GHASHIYAH
(DET SOM SKALL ÖVERSKUGGA ALLT)
Mekka-perioden
DENNA sura har uppkallats efter ordet al-ghashiyah i dess första vers.
Den mest sannolika tiden för dess uppenbarelse är omkring mitten av
Mekka-perioden.

Koranens Budskap

Koranensbudskap.se

Al-Ghashiyah

Enligt Al-Qiffal, citerad av Razi, är denna beskrivning av vad som bjuds att
dricka och äta i helvetet ett metonymiskt uttryck för de dömdas förnedring och
deras totala hopplöshet. Vad beträffar ordet dari – som sägs vara en förtorkad,
törnig buske med bitter smak (Djawhari) – är att märka att det är avlett av verbet
daraa eller daria, vilket betyder ”vara [el. ’bli’] förnedrad” eller ”eländig” (ibid.).
Det metonymiska uttrycket ”kokande källa” i vers 5 erinrar om ordet hamim,
som återkommer många gånger i Koranen (se not 60 till sista meningen i 6:70).

Ordagr.: ”en källa” – men som både Zamakhshari och Ibn Kathir framhåller
står singularformen här med generisk betydelse och innebörden är därför en
mängd ”rikt flödande” källor. Denna metafor, där vattnet symboliserar liv, är
analog med de ”bäckar” (anhar) som ofta återkommer i Koranens beskrivningar
av paradiset.

Det är omöjligt att tro på en medveten Skapare och samtidigt förneka uppståndelsen och det eviga livet – därav interpoleringen i meningens början. — På
tolkningen av ordet ibil (”kamel”) anlägger kommentarens författare följande
synpunkter: ”Detta plurala substantiv, som saknar singularis, har i vanliga fall
generisk betydelse (’kameler’ el. ’kamelsläktet’). Men det är att märka att det
också kan betyda ’regnmoln’ (Lisan al-Arab, Qamus, Tadj al-Arus) – och så torde det lämpligen böra tolkas i detta sammanhang. Om ordet här hade betydelsen
’kameler’ skulle det innebära att uppmaningen att begrunda deras skapelse i
första hand – låt vara inte uteslutande – var riktad till Profetens arabiska samtida, bland vilka kamelen alltid har varit föremål för en beundrande uppskattning
på grund av dess enastående uthållighet, dess stora användbarhet (som rid- och
lastdjur och som leverantör av mjölk, kött och fin ull) och dess oumbärlighet för
en befolkning som är hänvisad till att leva ökennomadens liv. Men just av detta
skäl, att ett omnämnande här av ’kameler’ skulle begränsa uppmaningens betydelse till att gälla ett folk i en viss miljö och ett visst tidsskede (utan att detta har
orsakats av någon särskild historisk händelse), måste denna tanke uteslutas. När
Koranen uppfordrar till iakttagande av undren i Guds universum riktar den sig
nämligen undantagslöst till människor i alla tider och alla miljöer. Det finns därför alla skäl att anta att ordet ibil här syftar på ’regndigra moln’, så mycket mer
som en sådan anspelning på vattnets märkliga kretslopp – dess avdunstning från
havet, vattenångans uppstigande, dess kondensation och slutliga återvändande
till jordytan i form av regn – otvivelaktigt står i bättre samklang med de följande
versernas ord om himlen, bergen och jorden (18–20) än omnämnandet av ’kamelen’, hur betydelsefullt och beundransvärt detta djur än är.”
Så långt Muhammad Asad. Trots all respekt för de redovisade synpunkterna
och för den som framför dem har översättaren funnit sig böra följa den traditionella exegesen och återge ordet ibil med dess vanliga betydelse ”kamel”. Självfallet kan det för den troende muslimen inte råda någon tvekan om att Koranen
med sitt budskap inte vänder sig enbart till Profetens arabiska samtida utan till
mänskligheten i dess helhet. Å andra sidan ger Koranens text många exempel på
liknelser, metaforer och idiomatiska uttryck som alla bygger på företeelser, välbekanta för dessa tidiga araber och därför naturliga, ja, självklara i en framställning som i första hand är riktad till dem och avfattad på deras språk. Det sagda
torde ha sin tillämpning också på det här analyserade problemet och behöver
inte uppfattas som i något avseende stridande mot axiomet om Koranens allmängiltighet. (Ö.a.)

Dvs. ”du kan inte kontrollera deras tro”.